...går just nu på SVT och jag minns nog inte när jag såg den senast, men den känns ganska genomarbetad. Skönt att Sandra Bullock vann en Oscar. I morgon är det fotboll och på torsdag är det konsert. Fullspäckat schema med andra ord.
Japp, då var det dags att överta serieledningen efter en förträfflig match, efter ett självmål och en miss av Casillas låg Real Madrid under med 0-2. Jag fick aldrig se slutet på matchen som jag hade spelat in på den digitala boxen för den var full. Tur att det finns matchsammandrag.
Än så länge är jag rätt kass på att känna igen alla fotografer som går på vernissagen, men det kanske tar sig med tiden. Vore ju trevligt att växla lite tankar med dem också. Dawid ställde ut på tre gallerier samtidigt. Min favorit var helt klart på Kontrast. Måste ju säga från början att jag inte direkt är förtjust i bilar, men på Kontrast var det lite av ett tidsdokument, det var bilar, visst, men det var former och situationer. Fanns helt klart favoriter, dessutom kunde de köpas till det facila priset av 999 kronor, plus moms, tror jag. Ikon och Double Elvis var väl si så där, Double Elvis med övertäckta bilar inlåsta bakom gallergrindar sa mig inte speciellt mycket och de kändes lite för lika, det var det som var bra på Kontrast, mycket mer variation. Det var ju lite synd för det var där de hade rödvinet och flickan med trollsländesmycket. Och på Ikon var det miniatyrbilar, ja, modeller på riktiga bilar - har jag för mig, i lite större format. Det är väl nåt för den bilintresserade.
Solen skiner, och efter fem dygn i sällskap med Julia Roberts är översättningen inlämnad. Nu ska jag fixa bilder, hämta bokrea-böckerna som väntar på "posten" och under tiden ska jag lyssna på en bok.
Tar nog en paus för att ta lite fönsterbilder då och då.
Kul att se att Fotofeber har äntligen fått vind i seglen.
...i sportkategorin blev diskad på grund av att han manipulerat fotot. Å andra sidan borde han aldrig kvalificerat sig i den kategorin från början, tycker jag. World Press Photo skriver om det här, men de har inte bilderna med, vilket vore intressant. För att se bilden och läsa mer om det hela rekommenderar jag den här sidan.
...premiär och jag har inte ens sett Avatar än. Vart är vi på väg? Vi får se när jag kan komma iväg och se 3d-filmer. I dag blir det 3d-teater i alla fall. Hamlet. Återkommer om den.
Ska alldeles strax åka in till stan och fota, men jag hinner med ett litet tips som jag såg när jag tog en liten paus från jobbet. Det handlar som ni kan gissa om panoramafotografering och själva hopsättandet av bilder. Det är Photoshopgurun Scott Kelby som kommer med det knappt en minut in på 23 avsnittet av DTown. Se det här. Inser så här i efterhand att det var lite dumt att strunta i de här programmen eftersom de fram till nu har varit Nikon- relaterade. Samtidigt så har det ju dykt upp lite allmänna tips så jag får väl kolla i efterskott på allt. Om inte annat så kan man ju lära sig lite om Nikon-gåtan. Ifall man nån gång får en sån påtvingad på sig för att ta nån bild.
Snön faller harmoniskt ner utanför mitt fönster och jag funderar lite grann på hur tågen går.
Ja, det blev lite dimma i går. När man stod på Stadshusets kaj så såg man inte över till Söder Mälarstrand. Dimman verkar fortsätta i dag. Tidig morgon, så här dags brukar jag sova, men ska i väg och kolla på en turnering. Sen blir det vernissage på Stockholms Stadsmuseum och sen får vi se om jag orkar med något mer.
Ganska trist på de ställen jag kollat och det är ju en sak att ha nattöppet och en annan att öppna rean sju på morgonen, orka...
Vill ut i dimman och förlora mig i bilder men måste fixa i ordning bilder. Det går tydligen inte bara att fota, fota och fota. Man måste ju göra nåt med bilderna också.
Natt och dimma kan ju bli fint det med, om det håller i sig.
Japp, det är bokrea i dag, får se om jag hinner fynda något. Och här är de tio dyraste serietidningarna just nu. Även om serier har ett annat värde för mig.
Försjunken i jobb, skönt att man inte behöver ge sig ut i tåg- och tunnelbanekaoset än på några dagar. Glad över att vara frilansare, så väl vinter som sommar. I morgon blir det en bildfixardag fast det blir väl lite annat jobb på morgonen. Full fart framåt.
Bildbaren kommer denna kväll handla om Integritetskyddskomitténs lagförlag, som är menat att stärka den personliga integriteten. Återkommer nog till detta i framtiden, kanske efter att ha hört vad de har att säga om det.
Just nu är det mycket surr i bloggsfären om World Press Photo, och som vanligt när det är tävlingar så försöker man förstå hur juryn har tänkt när de bestämt sig för ett fotografi eller en serie foton. Det är som Pietro Maturzos foton som jag nämnde häromdagen. Här hör vi en intervju med fotografen.
Jag har funderat lite över bilderna och ser inte dess storhet riktigt. Nu förstår jag att ansiktena inte ska synas. Folk är rädda för repressalier, men jag tänkte översätta tre juryröster för att se hur de har tolkat bilden. Först ut är svensk-turkiskan juryn Ayperi Karabuda Ecer: "Bilden visar början på något, på en riktigt stor nyhet. Den ger oss ett perspektiv. Och den berörde mig både visuellt och känslomässigt. Jag föll för bilden direkt.”
Jag hittade en intervju med henne där hon berättar mer om valprocessen. Dessutom ville jag veta mer om henne så jag hittade att hon var chef för bilder och grafik på Reuters. Här är en intervju med henne i tidskriften Kamera och Bild. Det är ett pdf-dokument.
Näste ut är fotografen Guy Tillim: "Det svåra med konfliktsituationer är att porträttera de som lever parallellt med den, människor som lever i den vardagen. Den här bilden för ihop dessa två element och ger konflikten ett sammanhang. Det är vad fotografin går ut på. Fotografen ger oss samtidigt en vacker bild av det iranska landskapet och bara det i sig är värt att titta på. Den väcker också vår nyfikenhet på de skrikande kvinnorna och införlivar ögonblicket i den historiska händelsen. Det är ett mycket ärligt och lyckat försök att utveckla vårt sätt att visa saker.”
Och slutligen jurymedlem Kate Edwards som är bildredaktör på Guardian Weekend Magazine som hade det här att säga om bilden: "Bilden är stämningsfull, den har en känsla av spänning och fruktan men också en stillhet och lugn. Och därför var det en utmaning att välja den. Vi letade efter som sög in dig, tog dig djupare in, fick dig att tänka mer. Vi ville inte visa vad vi redan visste utan vi ville ta något som krävde mer av oss.”
Nåja, jag vet inte om det gjorde oss något klokare men nu vet vi i alla fall hur de tänkte och det är alltid något. Sen läste jag här om att ett gatuslagsmål fick tredje pris i sportkategorin. Nu är jag inte insatt i vad de har för sporter i Ukraina, men det känns väldigt märkligt. Hur som helst så är bilderna här.
Nåväl. Här ser ni ett bildspel med de prisade bilderna. Roligt att Kent Klich vann med sina Gazabilder.
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig i lördags. Fotningen som vi skulle börja klockan fyra höll på till halv tre på natten, så jag missade festen som jag skulle till klockan åtta. Det var ju tråkigt för jag såg verkligen fram emot festen, men samtidigt så gick klockan så otroligt snabbt när vi hade riggat upp en studio och modellen var sminkad och hade fått sina naglar fixade. Två fotografer, en nagelskulptör – heter det så? – en hårstylist och en modell. Det var jättekul att göra ett studiojobb även om det inte är riktigt min grej. Tar väl en stund att komma på hur fan man ska göra med ljusen och så.
När vi ändå är inne på foto så ska jag rekommendera lite sidor som jag har hittat i dagarna. Först ut Nick Turpins blogg Sevensevennine, som jag har nämnt tidigare. Tyvärr går hans blogg inte att lägga till i mitt rss-flöde av nån anledning. Nedan är en intervju med honom gjord av BBC Radio 4.
En fotobok som jag skulle vilja ha, kär som jag är i Lissabon, men priset är lite väl magstarkt må det så vara en designmässig innovation på sin tid.
90 Euro för 175 sidor och 152 bilder.
Jag fick för mig att jag hade skrivit om den här boken tidigare för det var nämligen så att när jag var i ett av Lissabons många antikvariat så rekommenderade de just den boken, och sa samtidigt att det var en riktigt dyrgrip och omöjlig att få tag på.
Just här och nu är jag klart medveten om att jag vill göra ett fotoprojekt i Lissabon. Staden är en del av mig och jag är förtrollad av den.
Jag insåg lite förvånad att jag skrivit väldigt lite om Lissabon i bloggen, kanske för att under det här året som jag skrivit som mest intensivt var jag bara där i en dryg vecka.
Kanske för att det är ständigt närvarande känner jag inget behov av att skriva om längtan dit – om saudade – till dess underbara spårvagnar och kämpiga kullar.
Floden som jag så gärna korsar men som tyvärr har övergått till en korsning i fartyg som inte låter en känna vinden i ansiktet eller solens smekande värme eller regnets bitande kyla beroende på årstiden. Ja, Lissabon.
Åter till Lisboa: cidade triste e alegre – som betyder Lissabon: den sorgsna och glada staden så har jag hittat den som pdf, den utgåva från 1959, ute på nätet. Och jag fattar inte att det är sant.
Vilken skatt att kunna se en bok som inte finns tillgänglig och gud vet hur många exemplar som återstår.
Visst, nu nytrycks den, men även om pdf:n inte ger oss doften av gamla böcker så ger den oss en möjlighet att bläddra i den. Man kan inte få allt.
Det är tack vare projektet Prata - Reflexões Periódicas Sobre Fotografia (Silver - journalistiska reflektioner kring fotografi) och en vilja att göra Vítor Pallas och Costa Martins verk allmänt känt som vi som hittar till sidan får chansen att ta del av det hela. Du kan se ett utdrag av boken här, så slipper du vänta på att ca 140 MB laddas.
Lovar att skriva nåt längre snart. Under tiden kan du väl kolla in taken i Teheran här. Det är nämligen Pietro Masturzo som vann priset som bästa fotograf på World Press Photo.
Ja, det blev bara det i dag. Fick för mig att lyssna på henne. Kommer ihåg hur jag ogillade "Vem vet" när den kom ut, och några månader senare, när landsplågan lagt sig, fastnade jag för den.
Och bara för att det var Lars Winnerbäck så kommer min favvo. Inte bästa inspelningen men roligt ändå. Lars Winnerbäck & Miss Li - Om du lämnade mig nu
Varje dag lär man sig nya ord. Sen kanske man glömmer de nån vecka senare, men jag vill tro att de finns nånstans på lager, om inte annat så vet jag nu att de finns i den här bloggen. Ord som "bitter melon", "head cheese", "busboy". Bittergurka, sylta och diskplockare.
Internet har legat nere två-tre timmar och det är riktigt jobbigt att jobba då. Å andra sidan så får man lite mer gjort när man inte behöver kolla vad folk gör på Facebook eller behöver tvångsuppdatera sin status.
Fördelen är väl att man kan ta lite pauser och surfa sig bort genom långa sidospår. Som det här till exempel.
Var tvungen att testa hur det såg ut att inbädda en bok på sidan. Nu när det är så mycket snack om iPad hit och iPad dit. Boken är hämtad från internetarkivet. Det finns mycket intressant. Många gamla ordböcker som man kan ladda ner och roa sig med när internet ligger nere, men det gäller att göra det innan det sker.
...även om den inte alltid flyger fram när man vill det. Jag som trodde att jag skulle bänka mig i kväll framför tv:n och kolla på Champions League, men jag får ge mig till tåls ännu en vecka. Nåväl. Det var lika bra, för då kunde jag jobba lite längre. Nu har jag i alla fall lagt ner för i dag. Får fortsätta översättningen i morgon. Drygt hälften kvar. Och jag måste bli klar med den i morgon, så det blir till att gå upp tidigt för på kvällen blir det lite musik.
Vet inte om det är så bra att jag sitter och funderar på hur jag ska ha min hemsida och surfar på det när jag tar mina mikropauser från jobbet. De blir lite stora ibland, men det är som det är. Får ta sovmorgon på torsdag.
Förra veckan var det SL:s fel, denna är jag bara allmänt seg så även nu blir det bara andra delen av det hela. Hinner inte till bion. Passar på att raka mig i stället.
Spanien, Tjeckien, Skottland, Litauen och Liechtenstein i grupp I. Sverige hamnade i grupp E med Holland, Finland, Ungern, Moldavien och San Marino. Och Portugal har Danmark, Norge, Cypern, Island. Mer om lottningen här.
Praktiskt är det möjligt att jag är det också, men eftersom jag inte lär sätta på datorn och skriva det så får det bli ett sent i går skrivet meddelande, som poppar upp 05.45. Sjukt tidigt är det hursomhelst.
Ja, och då är vi återigen inne på gatufoto. En av bloggarna jag följer 2POINT8 har myntat uttrycket ”No flash Corner”, åtminstone är det där jag sett det och det är bilder som ser ut att de är tagna med blixt men där man utnyttjar det naturliga ljuset, ofta reflekterat från en byggnad. Och i tidskriften JPG har de ett specialnummer om just gatufoto, väl värt att bläddra igenom. Det ska jag göra.
Jag såg att de inte längre har hela tidskriften där så gå hit i stället och klicka på bilden så kan du läsa om ”No flash corner”.
På tal om ljus så var det otroligt vackert ljus i dag på Millesgården. Var där och kollade på Lee Miller. Utställningen håller på till den 14, så missa den inte. Här är hennes arkiv.
Två dagar har jag varit på väg in till stan för att se Avatar, men det har inte blivit av än, å andra sidan har jag fått jobb gjort och det kommer plånboken att uppskatta när det närmar sig den 25. I morgon ska jag försöka hinna med Millesgården och lite utställningar. Frågan är bara om jag vaknar. Det borde ju gå, om inte annat så ska jag upp ännu tidigare på lördag.
Magnum Photos fotoarkiv har sålts till MSD Capital, Michael S. Dells investeringsbolag. Den goda nyheten är väl att fotografierna – nu talar jag inte om negativen utan om de printar som gjorts av negativen – som förut fanns i Magnums lokaler kommer att vara tillgängliga för forskare och allmänheten. Upphovsrätten förblir hos Magnums fotografer eller deras arvingar. Alla fotografier ska skannas så jag hoppas att de även görs tillgängliga via internet.
Kikade lite i Harry Ramson Center där fotografierna kommer att finnas. Här skriver de själva om nyheten.
Kanske dags att tillsätta någon som tar tag i det hela, för visst, det är vädrets makter vi har att bolla med, men det måste finnas förebyggande åtgärder som kostar mindre än vad kostnaden blir för alla människor som förlorar tid. I dag stod det "Det är bland annat ett rälsbrott i Rotebro, en nedriven kontaktledning i Sundbyberg, växelfel i Södertälje samt ett blockerande godståg som orsakat problemen." Nu verkar det i alla fall rulla på normalt. Till nästa snöfall.
Det blev en lång och kall dag på stan, men i goda vänners lag var kylan ingen match. Det blev ingen promenad på isen, får se om jag hinner ta mig in till stan i dag innan det blir mörkt och göra ett nytt försök. Det blev lite fotande, vernissage, fika, en snabbis på Olé, sen till Högkvarteret där det tyvärr var fullsmockat så man inte kunde se föreställningen, men så kom Caro och hennes gäng och de drog i stället till Strand på reggaefestival. Jag och Tatis hakade på och det var riktigt kul. Träffade ett spanskt par - eller ja, multinationellt - uppvuxna i Luxemburg, Berlin, London, Madrid. Ja, lite överallt. De tog sig hit med cykel från Madrid. Ja, cykel. Otroligt häftigt och väldigt jobbigt måste det ha varit. Tre månader. När vi till slut kom in på klubben så var det ett releaseparty för Slag från hjärtat. Här är deras första officiella video.
De var riktigt bra, ska lägga upp lite bilder sen. Skönt sväng. Sen dansade Caro, Merian och jag loss.
Kvällen avslutade jag hemma med att se Deportivo La Coruña mot Real Madrid. Mer om det strax.
Ska till Galleri Kontrast och se "Gränsliv" men innan tänkte jag hinna en sväng ner på isen vid Riddarholmen. Älskar den känslan, så länge isen bär i alla fall. -12 i solen.
Bilden ovan är tagen på Galleri Kontrast när de hade Stockholmstema, och folk fick komma dit och lämna bilder. Jag måste förbi och höra med dem om min bild blev såld eller om jag ska hämta den. Det fanns många bra bilder och det var en rolig utställning, jag hoppas att de fick blodad tand och gör fler såna här kollektiva utställningar.
I dag fick jag äntligen chans att ta bilderna med X-Men som jag hade funderat på. Det blev inte på balkongen eftersom där var snön lite väl nedtrampad av Molly - a.k.a. the cat - men utanför mitt fönster fanns det lite att jobba på. Sagt och gjort, på med en massa kläder och ut med modellerna i snön. Det är a och o att klä sig varmt så att man orkar genomföra fotningen och kan tänka klart.
Jag bad Warren Worthington III att landa på snön. Han är väl mer känd som Angel.
Sen dök plötsligt Scott Summers upp. Lite mer diskret klädd än Angel.
Ja, jag gillar serier i allmänhet och X-Men i synnerhet. Det blir nog fler bilder med mina hjältar. Cyclops följde med en gång till studion.
När jag ändå var inne på det tänkte jag tipsa om lite miniatyrfotografering, men jag hittar inte länken just nu, så jag får återkomma. Under tiden kan du titta på serien Plastic Life av Vincent Bousserez här. Sen kan man vända på det och ta bilder med ett tilt shift-objektiv och få verkligheten att se ut som en modell. Här förklarar Vincent Laforet det. Återigen, det var bara ett tillfälle att bägge hette Vincent, tror jag...
...skapare J.D. Salinger har dött. Han hann bli 91 år och med "Räddaren i nöden" blev han odödlig.
Det har varit olika översättare som jobbat med hans texter, Sonja Bergvall översatte "Franny och Zooey", Harriet Alfons "Res takbjälken högt, timmermän och Seymour, en presentation" och Birgitta Hammar tog hand om "Till Esmé kärleksfullt och solkigt" och hann vara med i minst nio upplagor av ”Räddaren i nöden” innan Klas Östergren nyöversatte den 2005.
Det sista han publicerade "Hapworth 16, 1928" kom ut i The New Yorker 1965. Numret finns digitalt här, men man måste betala för att läsa det. Än så länge i alla fall.
Enligt The Guardian avslöjade han i en intervju 1980 att han fortsatt att skriva men att han nu skrev för sig själv. Vi får se om testamentet eller arvingarna ger oss möjlighet att läsa det.
Lustigt nog - eller sorgligt kanske - så har varken adlibris eller bokus någon svensk översättning av Salinger. Man får vända sig till antikvariat i stället. Vilket i sig är trevligt.
Jag läser just nu – bland annat måste jag väl tillägga eftersom jag av någon anledning är någon slags multiläsare med bland annat ”En halv gul sol” av Chimamanda Adiche och ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini. Det är rena rama tillfälligheten att båda titlarna har sol, även om den ena är bara halv och den andra är tusen stycken. Och nu har den här parentesen blivit så lång att den slutat vara en parantes, så jag får ta att börja om från början.
Jag läser just nu ”Fotograferna” av Micke Berg. Det är där jag läste dagens rubrik. Minnes poesi, ja, jag tror jag varit där också. Har du chansen att läsa boken så rekommenderar jag den. Har hittills bara kommit till sidan 38 men jag trivs. Han skriver något som är vackert just om att leva i minnen och om att drömma sig bort. Han skriver ”Det går att leva ett helt liv i gamla bilder, i minnen. Fotografi är minnets poesi.” Och några meningar senare svarar han på ett brev han har fått där en ung fotograf tycker att han är för nostalgisk. ”[…] jag lever mycket i minnen, men också mycket i drömmar. Och i drömmen har jag framtiden. Det enda som är viktigt i livet är att genomföra sina drömmar i nuet.”
Micke Berg har en blogg också, men den är kopplad till hemsidan så du har säkert upptäckt den.
I dag har jag inte lämnat lägenheten, snöyran ser fin ut från mitt fönster och hade inte så stor lust att möta den på gatan. Men i värmen har jag funderat på en liten fotning i snön som jag kanske ska göra i morgon. Jag tror att det kan bli roligt.
Funderar lite över bilder och de olika teman som de vill ha i de olika fotoskolorna. Har inte kommit fram till något konkret än. Men jag har sått ett frö. Vi får hoppas att den bär frukt.
Så, nu har jag fått hem det objektiv som var på reparation. Nu är alla objektiv hemma. Kanske hinner ta en tur på stan i morgon och testa om de gjort ett bra jobb.
Det hela började med fjärde avsnittet i Bildradion där Göran Segeholm tar upp problematiken med det hela. Vad är chimping då? Följ länken och lyssna på programmet. I korthet handlar det om att titta på bilderna efter att ha tagit dem.
Nedan så påstår de att det handlar mer om när man visar bilderna för andra eller säger högt där fick jag den, eller liknande. Chimping, ja... själv blev jag irriterad på att ständigt kolla på hur bilderna blev, det blev som en reflexrörelse. Ungefär som att titta på klockan och sen bli helt ställd när nån annan frågar vad klockan är, för man har egentligen inte registrerat tiden. Nu är det väl inte så illa egentligen, visst blir det en reflex men samtidigt får man lite överblick på vad man har fångat. Nåja, till slut stängde jag av den automatiska visningen för jag blev även störd av ljuset när jag fortsatte att fota. Sen väljer jag att kolla skärmen men oftast när jag känner att jag är klar med situationen.
Det fanns ganska många grejer på nätet när jag väl blev biten och ville ta reda på lite mer.
Göran har en lösning för dig som vill slippa det hela och har en Nikon. Du hittar det antingen på länken ovan eller se honom förklara det hela här.
Det första jag kollade in var en sida som passande nog har en schimpans som välkomstbild. Den leder direkt till ett reportage i Sportshooter om chimping. Del 1 och del 2.
Och vi avslutar det hela med en röst för chimping.
Sen kom det ett tips på en tidskrift som passande nog heter Publication och första numret är en begränsad upplaga på tvåtusen exemplar och heter Inspiration. Det handlar om gatufotografi. Det är min grej. Nu börjar det bli intressant.
Mannen bakom det hela tycks vara Nick Turpin. Lite mer information om tidskriften hittar ni här.
Brittiska förlaget Hamish Hamilton ger ut en litterär tidskrift på nätet Five Dials. Är du sugen på sånt är det värt en titt, eventuellt måste man bli medlem med det kostar inte, det går att bläddra i gamla nummer utan medlemskap i alla fall.
I videofönstret nedan ser du sista avsnittet av Within the Frame med David duChemin. Här är också en länk där du hittar till samtliga tjugo. Hans blogg är en av de jag följer via rss, i dag upptäckte jag att den slutat hämta därifrån så jag har lite att ta igen.
Sen har vi Depth of Field with Matt Brandon (The Digital Trekker) där han intervjuar ett antal fotografer, bland annat Chris Orwig, Ami Vitale och ovan nämnda David DuChemin. Dessa intervjuer är inte video utan bara ljud. Rss-länken hittar du här.
Man kan väl säga att de har fotograferna pratar mer om vision och vad man vill att bilderna ska förmedla tittaren. Så jag ska lyssna och se vad jag kan lära mig av dem.
Vänskapsmatch i Tirana. Matchen slutade 1-2, efter att ha fått en lite längre halvtidsvila än det var tänkt. Strålkastarljuset slocknade och kom först igång några timmar senare. Här är de två första målen i alla fall. Benzema gjorde det andra och Guti spelade från start, Raúl också.
Ja, i alla fall i dokumentären som jag översätter. Det är otroligt vad mycket man kan lära sig av att kolla på tv. Ungefär lika mycket som man kan lära sig av att träffa vänner och prata om allt mellan himmel och jord. Det är tvära kast i översättandet, från jättefiskar till jättedammar till aptjuvar till tågresor till D-dagen. Efter det blir det jobb på lördag, fotning på söndag och sen får jag väl beställa nytt jobb på måndag.
I dag var de uppe på taket och slog ner stalaktiterna av is som hängde nedför husfasaderna. Har inte kollat efter om de slog ner den som är utanför mitt fönster, det är ju inte direkt någon som går därnere så de kanske struntade i det.
Ja, glassliknelsen får du när du lyssnar på programmet som belyser frågan om gatufotografering här. Mattias Karlsson, Stefan Ohlsson och Göran Segeholm diskuterar vad som gäller vid fotografering på allmän plats.
Jag skrev om det för några månader sen. I dag såg jag att Aftonbladet skriver lite mer om vem dessa män som skulle avrättas var och historien bakom deras sista måltid. Jag nämnde aldrig fotografens namn förra gången, så jag gör det nu. Han heter James Reynolds.
I dag är jag lite seg, saknade lite ansikten igår, men men. Vi som var där hade roligt. Egentligen är ett vernissage inte idealiskt för att prata med folk, det var många som jag inte hann mer än växla några ord med tyvärr. Men vi pratade bland annat om filmen "Me, you and everyone we know" och du vet vad som händer när man pratar om trollen, i dag hittade jag ett videoklipp med regissören Miranda July. Här är det. Där finns det en länk till hennes projekt Learning to love you more. Så vill du ha en kreativ knuff kan du utföra något av de 67 uppdragen som finns där, eller bara nöja dig med att se dig omkring.
När du ändå är i den förra sidan, den med intervjun så kan du passa på att se Erwin Wurm prata om sin konst, mellan fotografi och enminutersskulptur. Eller än bättre, titta här:
Har precis skickat iväg ett mastodont jobb, mer på grund av att det handlade om Tre raviner-dammen i Kina, som är världens största. Sen har brorsans paket äntligen kommit fram, hemlevererad - tack för den, Posten, med den fin fina almanacka vi har gjort och i samma veva ringer de och säger att jag kan hämta kamerahuset. Allt detta när det är fem timmar kvar till vernissage.
Ja, utom namnskylten och kanske någon dikt. Allt annat hänger nu. Tog ett par timmar att få upp allt och jag hade god hjälp av Carolina. I morgon är det dags.
...på kamerafronten. Får väl ringa imorgon igen. Hur svårt kan det vara att specificera en reparation, jag menar de tar väl inte priserna på måfå, eller?
I morgon är det upphängning, så nu måste jag bestämma vilka bilder jag ska ta. Jag hoppas att jag redan gjort valet omedveten om det. Sex 30x40 och en 100x70 blir det nästan garanterat.
Jag undrar lite över vad som är djurparkernas skäl att vara eller inte vara. Jag trodde i min naivitet att det handlade om att på något sätt säkra djurens fortplanting, underlätta studier och möjliggöra oss stadsmänniskor att se djur som vi i princip aldrig skulle se i det vilda. Nu har en djurpark avlivat en helg vargflock bara för att djuren tagit sig ut ur deras inhägnad. Det var två unga hannar som lyckats ta sig under varghägnet in till kronhjortarna bredvid. Det kan ju tyckas vara dumt att ha levande föda i hägnet bredvid ett rovdjur. Tydligen så är det svårt att hålla kvar vargarna i fångenskap när de väl får för sig att det är dags att ge sig av. Mer om allt i DN.
Å andra sidan så var tydligen den vargsäkra inhägnaden inte så vargsäker eftersom de lyckades ta sig ut. Varför är det vargarna som ska dö för en dålig byggd inhägnad? Var det den enda lösningen? Motsäger den inte sig djurparkens raison d'être – kändes som ett lämpligt ord att använda, det är inte ofta man svänger till med ett franskt uttryck.
Kan vi inte skapa ett naturreservat för vargarna? Där de kan röra sig fritt och leva utan att oroa sig för jägarnas eller djurparkspersonalens kulor. Ett område som är större än de små inhägnader som vargarna har i dagsläget och dit man kan åka på safari. Där man under kontrollerade former kan få en inblick i vargens habitat, i stället för att ha dem fångade i vår närhet.
För mig har djurparkerna alltid varit ett sätt att se vilda djur – även om de är i fångenskap – närmare än så har jag inte kommit elefanter, giraffer, järvar, kängurur, vargar eller isbjörnar. Det är där jag känt en giraffs tunga, klappat på spindlar och ormar och blivit biten av en känguru. Det är kanske där jag kommer att simma med delfiner om det inte sker ute i något hav någonstans någon gång. Vi får väl se.
I väntan på att få en specifikation på hur mycket det kostar att laga kamerahuset och hur mycket objektivet går på, så att jag kan få grönt ljus från försäkringsbolagen och säga ja till reparationen sitter jag med mitt dagliga intag av rss-länkar.
Och turen föll på en som handlade just om att inte ta bilder. Att vara där, men inte fotografera. I det här fallet handlade det om National Geographic-fotografen Paul Nicklen. Du har säkert sett bilderna någonstans, Paul är fotografen som blev mattad med pingviner av en sjöleopard. Inte? Då ska jag råda bot på det.
Ja, Pauls bok heter ”Polar Obsession” och här hittar du en intervju med honom. Dessutom är intervjun transkriberad här. Det är fantastiska bilder och roliga historier. Och jag är tacksam för att han tar bilderna, och andra som äventyrar sig ut i ishaven. Det gör att vi kan se dessa bilder utan att frysa ihjäl, med tanke på att jag fryser när det är minus femton så vill jag inte tänka på hur kallt det där vattnet måste vara.
Hursomhelst så var poängen att han får frågan om han tog bilder under tiden som första historien han berättade om höll på att utspela sig, och då sa han, och nu blir det en resumerad översättning: att många fotografer ser världen genom kameran, men han älskar djuren så han värdesätter upplevelsen lika starkt som bilderna och han menar på att när han ligger i sin dödsbädd så kommer han att minnas episoden med grönlandsvalen. Han tänker inte sitta och titta på bilder uppsatta på väggen.
Och visst till viss del har han väl rätt i det, så länge hans minne håller den episoden inom räckhåll, men bilderna är ju det han lämnar efter sig, nu är ju grönlandsvalsepisoden återberättad här, så vi gör oss alla en bild av det hela.
Jag lär mig att se utan kameran, nu när jag inte har den och funderar på vad det är jag vill fånga, för då och då ser jag något jag vill fota och jag försöker registrera vad det är som lockar med just det utsnittet av verkligheten. Jag har pratar om Unphotographable tidigare, men upptäckte nu att han har en poddsändning också.
Egentligen handlar det inte bara om att ta bilder. Alltså jag tänkte på det där med att ha med sig kameran. Det handlar inte alltid om att fota bara för att man har med sig den. För mig handlar det om att den är med ifall att det finns nåt jag vill fota. Nog om det, det blir väl nån sorts uppföljning nästa vecka när jag förhoppningsvis får klartecken på det hela och kanske ett datum på när jag kan få min kamera.
Det var allt just nu. Bildradion har kommit med sitt andra avsnitt, så jag hoppas hinna lyssna på det i morgon - om jag blir klar med jobbet.
Lustigt nog handlar det om havsmonster, men inga grönlandsvalar.
DTowntv som fram till idag har handlat om Nikon, är från och med det här årets första avsnitt helt förändrad. Och jag råkade bara hamna där av en slump idag.
Det nya avsnittet är ännu inte uppe, men det kommer nog om några timmar, eller lagom till helgen. Nu ska D stå för Digital, så de ska behandla allt som har med digital fotografi att göra. Jag har inte sett de andra avsnitten som gått under 2009, men har du en Nikonkamera så är de säkert sevärda.
Vad ska vi skriva om i dag om inte vädret? Minus 20 i Stockholm och det råkade vara den första dagen sen förra året som jag var ute på stan. Det är väl det som kallas timing. Jag fortsätter att plöja igenom mitt rss-flöde och hittade en sida som jag tyckte var rolig. Sidan heter Wordle och du leker med dina ord, eller andras och gör former av dem. Jag tog tre stycken ur mitt inlägg om katter och serier och här nedan är tre exempel på vad som hände. Dessutom kan man bestämma vilka ord man vill ska bli stora upptäckte jag precis och man kan ge även bestämma färgerna på ett visst ord. Ska experimentera mer med det. Släpp loss kreativiteten.
Tillsammans med nio andra fotografer har jag utställning på café Hängmattan på Söder, Södermannagatan för att vara exakt. Det ska bli kul. Nu måste jag bara välja ut vilka bilder och storlekar jag ska ha.
Skyddsjakt på vargar. Efter en dag har de 12 000 jägare som fått jakttillstånd. Tolv tusen. Märk väl att det handlar om 27 vargar som ska skjutas eller ja, nu är de 28 eftersom Dalarna överskridit sin jaktkvot med en varg som en skadeskjuten och som ska avlivas. Stig-Åke Svensson, rovdjurexpert vid länsstyrelsen i Dalarna säger att det inte är förvånande, eftersom det finns så få vargar och alla är igång samtidigt. Jaha, då kanske ni borde ha tänkt på det tidigare. Det är ju fantastiskt att vi ska låta jägare ta död på ett vargbestånd i tillväxt.
För mer information kan ni läsa Naturvårdsverkets beslut om licensjakten, i det här pdf-dokumentet finns bakgrunden för beslutet och en beskrivning av hur situationen ser ut.
Är ni emot vargjakten kan ni skriva protestlistan här.
...för fyra miljarder dollar, typ. Vet inte vad slutsumman blev men det surrades om det på nätet i slutet på augusti tror jag. Resumé skrev om det. Under förra årets sista timmar så gick affären i lås. Allt detta några dagar efter att Stan Lee fyllt 87. Så här ser den nya världen ut...
Fotot är direktlänkat från T. Campbells hemsida. Skulle inte förvåna mig om en sån här crossover - serietidningsterm där två serievärldar möts - blir verklig i framtiden, dock tror jag inte Disney kommer att blanda sig i så mycket i superhjältarnas liv. Här ger Comics Alliance sin syn på det hela.
Här talar Disney-vd:n Robert Iger om affären. Marvel-namnet blir kvar. Det är ju skönt. Här en artikel i NY Times.
Fortfarande förkyld, men det går nog över så småningom. Året har dragit igång ordentligt rent fotografiskt. Jag är fortfarande utan kamera, men får låna morsans. Tänkte först köra analogt, men har inte tålamodet att vänta. Inte just nu i alla fall. Sitter och lyssnar på Bildradion som är ett välkomnat inslag i fotosverige – ska det vara versal? – i alla fall tycker jag att det är roligt att någon tar sig tid att prata om fotografi.
I första avsnittet på årets första dag pratar han om paparazzons uppkomst och att det i år är 50 år sen uttrycket myntades. Vidare pratar han om pappersutskrifter, fotoböcker och lite projekttips.
Glömde att skriva att mannen bakom det hela är Göran Segeholm och han skriver en av de bloggar jag följer. Och visst har han rätt att säga att det skrivs mycket och det är svårt att läsa allt, eller åtminstone att hitta guldkornen bland allt som skrivs.
Poddradion är en strålande idé och den gör oss fria från datorn – om man äger en mp3-spelare eller mobil som har möjlighet att tanka hem och spela mp3.
Jag prenumererar på flera och egentligen så blir det ungefär lika svårt att lyssna på allt som spelas in som att läsa allt som skrivs. Man får sålla helt enkelt. Det här var en lovande introduktion så jag ser fram emot vad det hela utvecklar sig till. Det enda som störde mig var musiken, men det är klart, det behövs något mellan de olika inslagen.
När jag ändå är inne på poddradio och fotografi kan jag väl lika gärna ge fler tips på sånt jag lyssnar ifall någon kan tänkas vara intresserad av det.
Här kommer två rss-länkar. Photofocus är ett program där fotografen Scott Bourne har en gäst i studion eller via Skype och svarar på lyssnarnas frågor som de fått via mejl eller twitter. Man kan lära sig ett och annat där.
Dessutom har de en blogg där de postar dagligen saker om foto. Och så har de anteckningarna från varje poddsändning, med länkar och sånt de tagit upp. Här hittar ni det senaste avsnittet, nummer 25.
Och sen har vi självfallet Brooks Jensens Lens Work-poddsändning. Här hittar du samtliga 585!! poddsändningar som han gjort hittills.
Det är väl de två som jag lyssnar mest på. Nu kanske jag ska ta tag i städningen. Eller så gör jag något annat. Ska försöka minska på de rss-länkar som väntar på mig.
Så heter utställningen på Galleri Kontrast. Jag har ett foto med och det kan du också ha. Från och med den 9 januari så säljs fotona för 300 spänn, 150 av dem går till läkare utan gränser.
Men det kanske är bra att inleda nya decenniet med lite kaos. Jag vet inte, vi får se hur det blir. Just nu firas fyrverkerierna här utanför. Bildbloggen rullar igen och den här textbloggen likaså. Jag har lyckats med att publicera åtminstone ett inlägg per dag det här året. Förhoppningsvis så har något vettig slunkit med då och då. Japp, och så har jag lyckats posta utlovade luftballongbilder och lagt upp ett urval på några hundratal bilder på facebook. Nästa decennium blir härligt, underbart.
I Senegal talar man ett språk som heter wolof och den här låten som jag länkar till här är en av dem som spelar i dokumentären som jag pratade om tidigare i veckan.
Text värt att ta i beaktning. "Lev det liv du älskar. Älska det liv du lever."
Nu kommer en av kategorierna av nästa Årets bild att vara bildspel och det kan tyckas att det är på tiden, det kommer troligtvis att innebära ett uppsving och kanske innovationer inom det området och det är bara att tacka och ta emot. Det görs mycket bra bildspel nu, men det kan göras ännu bättre, det är jag övertygad om. Ljud och bild, rörliga filmklipp, ja, möjligheterna är oändliga, men om vi nu ska hålla oss till stillbild och möjligtvis musik eller ljudupptagningar från fototillfället så kan det bli riktigt fängslande.
Ett fantastiskt bildspel kräver framför allt fantastiska bilder. Om du inte fick tillfälle att se på Kulturhuset i Stockholm mötet mellan havet och några män som såg det för första gången, så hittade jag en sida som hade ett bildspel. Här är en artikel om Martin Bogrens ”Ocean” på SvD.
Fotoutställningen på kulturhuset hette ”I Rajasthan finns inget hav”. Kan du föreställa dig det där första mötet med havet, något du bara hört talas om? Minns du hur ditt första möte med havet var?
Bildspelet hittar du här. Låt det ta över hela skärmen så att bilderna blir riktigt stora. Först får du klicka på ”Start de website” – japp, holländsk sida – och sen ska du klicka på tredje bilden från vänster, den svartvita som heter Serie 3. Goa.
Jag gillar att skriva, jag gillar att fota. Jag vill sammanföra bild och ord. Göra dem till ett. Oberoende av varandra och ändå en helhet tillsammans. Jag trevar mig fram för att hitta den visuella poesi som jag andas, jag söker fånga stadens väsen, människans spår. Allt det poetiska som finns i ett ögonblick och jag inspireras ständigt med det som finns runtomkring mig.
Här är ännu ett bildspel, även om det kanske är lite för långt. Det kändes så första gången. Det blir mer bildspel så småningom. Detta var vad jag hade att bjuda på idag.
På jakt efter försvunna inlägg. Det var ett som jag halvt om halvt publicerade och skulle se dagens ljus i dagarna, men nu när det äntligen var dags att skriva klart den så har jag bara rubriken kvar. Det är ju alltid något, men allt jag hade skrivit är borta och jag minns inte direkt vad det var – men vi får se vad jag kommer fram till.
Det hela började för att jag skulle skriva om Joann Sfars ”The Rabbis Cat”. Här hittar du några sidor hur boken. Om du känner dig stark i din franska kan du låna både första och andra boken i serien på Serieteket i Kulturhuset. Och jag tror att där kan du hitta alla serier som jag nämner här.
Seriekatter… Låt se. Vi har Krazy Kat. Var helt övertygad om att jag skrivit om den serien någon gång. Det är lite av ett triangeldrama mellan katten Krazy Kat som är kär i musen Ignatz, och polishunden Bull Pupp som i sin tur är kär i Krazy Kat. Ignatz kastar tegelstenar som svar på Krazy Kats kärleksförklaringar, och poliskonstapel Bull burar in Ignatz. Krazy Kat ser tegelstenarna som kärleksbevis. Det är en absurd och fantastisk värld som möter oss. Skaparen heter George Herriman. Mer om det hittar du här. Sen att min favoritpoet E.E. Cummings skrev förordet till första samlingsboken av seriestrippen – den gavs ut i amerikanska dagstidningar först – är ytterligare ett bevis på dess förträfflighet.
Här en tecknad kortis från 1916. Återigen kan vi prisa Youtube.
...för femtielfte gången. Mer bilder åt folket. Funderar på att sätta ihop bildbloggen och textbloggen med min hemsida på nåt vänster, men just nu är det bara funderingar. Ska försöka ta tag i det när jag är klar med Afrikas prinsessa - inte den gamla Bogartfilmen utan en dokumentär som går på svt den 9 januari. Se den så blir det lite dans och så kan ni höra Bebe sjunga lite.