.se rå fotografi

Eller Photo RAW, the voice of the photographer.

Stanley Greene dissar digitalfotografernas försök att efterlikna det
analogiska fotot. Har han rätt? Ja, du. Lyssna och bilda dig en
uppfattning. Ja, när du är klar med det finns det mer.

.

.se om några tusendelssekunder

Stephen Dupont berättar om sina bilder, i synnerhet en.


Seconds With Stephen Dupont from Patrick Fileti on Vimeo.


Darren Jew gör samma sak.


Seconds With Darren Jew from Patrick Fileti on Vimeo.


.

.se fotografpresentation Håkan Elofsson

I kväll var jag på fotografföreläsning. Vet inte om det direkt blir en
presentation av fotografen, mer kanske intrycken som jag fick av honom.

Denna gång var det Håkan Elofssons tur. Tekniken ställde till det
i början så vi startade lite senare och datorerna fortsatte att krångla
ett tag, men det var bra.

Bristen på bilder gav rymd åt orden.

Han berättade om när han flyttade upp till Stockholm, hur han började
på GFU och tog mod till sig och bad att få ta ett porträtt på Christer
Strömholm. Ett porträtt hemma hos Strömholm hade en annan lärare
rått honom att ta. Sen rullade det på. Han berättade att han jobbade
för tidskriften ETC och blev Strömholms kopist bland annat.

Sen kom bilderna, efter att en i publiken lånade sin mac. Och vilka bilder
sen. Han visade bilder från Bombay, det var nog dem som fastnade mest.
Gatubilder med de märkligaste situationerna. ”Höftbilder” tagna sittandes
i en taxibil. Håkan berättade att första kvällen när han kom hem till hotellet
var han lite splittrad. Han hade fotat folk som levde på gatan. Folk som inte
kunde dölja sig bakom ett hus fyra väggar. Han sa en mening som förmodligen
blir titeln på boken och utställningen som förhoppningsvis blir av. Just nu kommer
jag inte på den, så både ni och jag får vänta tills det blir dags för utställningen.

Jag ska skriva om rätten till ens eget ansikte vid ett senare tillfälle, läste om det
i en blogg i dag så det var lustigt att han nämnde det också.

På tal om utställningen så berättade han om än där han parat ihop bilder,
gjort diptyker och gett författare (har för mig, men det kan ha varit vänner
som skrev, är lite osäker nu) en påse med kylskåpsmagneter så fick de
författa något med hjälp av dem. Sen blev det vernissage med bilder och texter.

Vilken idé. Jag vill också göra något sånt. Ju mer jag tänker på det, desto mer
vill jag förena ord och bild. En diptyk av bokstäver och bilder.

Kameran är sköld och nyckel, sa Håkan. Den gör oss passiva, åskådare.
Inte hans ord. Åter till hans ord. Han menar att troligtvis nästan alla
fotografer är blyga. Åter till mina. Blyga bakom kameran fryser vi den
verklighet vi väljer att rama in. Vi vill vara osynliga, ta bilden, fånga
ögonblicket, föreviga situationen.

Det blir mer om bildinramning vid ett annat tillfälle.

Men kameran är också nyckeln. Den gör oss åskådare men också
en del av det som händer.

Jag lämnade föreläsningen nästan sist av alla, och gick mot tåget,
men valde en annan väg än den jag brukar ta, till viss del ledd
av min kamera. Min sköld och nyckel.

Jag stötte på en gammal vän. Vi gick förbi varandra. Jag pratade
i telefon, men vände mig om, sa att jag skulle ringa tillbaks. Hon
hade också vänt sig om. Vi kramades och pratade en stund.
Det var nog säkert fem eller tio år sen jag stötte på henne senast.
Hon var sig lik. Vi pratade en stund och hon fick mitt visitkort.
Jag ville ta en bild av henne, men valde att låta bli. Hon sa att hon
hade två barn. Jag vill ta porträtt på hennes familj.

En tjej på föreläsningen ställde sista frågan, eller i alla fall den som
etsade sig fast. ”Hur blir man fotograf? Vad krävs? Vad har du för råd?”
Är det meningen att man ska bli en fotograf så finner man en väg. Ja,
tänkte jag. Man gör nog det.

Håkan har ingen hemsida, men ni hittar säkert några av hans bilder
om ni googlar honom.

Dagen började med regn och fortsatte med solsken.
Allt är så underbart härligt och snart fyller man år dessutom.

.

.se bilden och fotografen

Det är en bild som pryder tusentals och åter tusentals föremål,
ett porträtt av en legend. Men det är nog bara ett fåtal som
känner till fotografens namn och det är kanske anledningen
till att boken som jag håller i min famn heter ”Korda -
Conocido desconocido” känd ökänd). Den har getts ut av ett
spanskt bokförlag som heter La Fábrica och i bokens 440 sidor
finns över 400 bilder av en fotograf som få känner till.

Jag antar att bilderna är ett urval av det som återstår av Kordas
verk. Det var nämligen så att Korda var en kubansk fotograf
och han hade en fotostudio tillsammans med några fotografer
och den studion fick besök den 14 mars 1968 av Castros män
och alla bilder där beslagtogs. Och fram till i dag har inte bilderna
dykt upp – antagligen hamnade de på bål om inte någon av de
ansvariga insåg dess värde och behöll dem i tryggt förvar till senare.
Nedan en bild från AP med bilden och fotografen.



Många av bilderna är som en personlig dagbok. Inte Kordas
utan Fidel Castros. Han fick följa med Castro som fotograf
för kubanska tidningen ”La Revolución” och Castro blev så pass
förtjust i bilderna, så Korda fick följa med och dokumentera
de följande åren. Han var dock inte utnämnd till officiell
fotograf och fick inte heller betalt för sitt arbete.

Boken som är på spanska är uppdelad i fem delar. Studios Korda,
ledarna, folket, kvinnan och havet (titlarna är självfallet
på spanska men för enkelhetens skull så har jag översatt dem).

I en intervju som publiceras i slutet på boken säger Korda
att han hade en förkärlek för det naturliga ljuset, så han
experimenterade sig fram till den perfekta bilden även om
han kände när den satt.

Det var lite ovanligt att bläddra i boken och se Castro
äta en glass eller ligga på den snötäckta marken efter att
ha fallit när han åkte långfärdsskidor någonstans i
Sovjetunionen. Eller att se Castro i djurparken i Bronx 1959.

Det fanns även bilder på Neruda, Hemingway, Jean-Paul Sartre
och Simone de Beauvoir.

Lite märkligt var det att hitta två självporträtt i början
på Kvinnan-avsnittet. Det stod att han var Kubas Richard
Avedon.

Che-bilden togs den 5 mars 1960 under ett politiskt möte
efter att 136 människor dött när ett belgisk fartyg lastat
med vapen exploderat i Havannas hamn. Han hann bara ta två
bilder på Che när han plötsligt dök upp, en stående och
en liggande och de publicerades aldrig i tidningen. Han gav
bilderna till en italiensk förläggare, Giangiacomo Feltrinelli,
som letade efter bilder på Che, efter att denne hade blivit
avrättad.

Korda är ett taget namn. Han hette egentligen Alberto Díaz
Gutiérrez men han ansåg att det var för vanligt så han valde
Korda, delvis för att det var snarlikt Kodak och delvis
så hade han sett namnet någonstans. Kommer dock inte ihåg var.

Korda fick aldrig betalt för sin bild och den fick användas
fritt. Och man kan nog säga att bilden användes allt. Han
stämde dock Smirnoff vodka när de använde bilden
i reklamsyfte. De pengar han fick i förlikningen gick
till den kubanska sjukvården.

I bilden nedan granskar Korda negativen till den berömda bilden.



Annat som rör ämnet är utställningen i Kaliforniens fotomuseum.
Se bilderna här.

Om du befinner dig i Stockholm kan du titta på boken
i Instituto Cervantes bibliotek, om den inte är utlånad. Annars
kan man också gå in i La Fabrica-länken ovan och där finns
ett kort videoklipp där de visar några av bilderna. Sök efter
boken så hittar du det.

Vill du köpa den så har den ISBN: 9788492498574.

.