.se svensktextningens vånda...

...är helt klart att kämpa med vad folk säger på ditt eget språk.
Man kan tycka att det borde vara det enklaste i världen men
tyvärr talar de flesta av oss utan något som helst manus och
det är inte alltid lätt att följa någons resonemang eller tyda vad
någon pratar om i ett ämnet som man är allt för dåligt insatt i.

Nu vet jag i alla fall vad ett modulärt fältsjukhus heter i EU-språk.
Modular multinational medical unit (M3U). Var lite osäker på om
det var M eller N och m3u är också en filtyp så det gör det extrasvårt
att söka på nätet. Men till slut fann jag att det står för tre M och ett U.

Det andra var att tyda vad eck-motivet skulle stå för. Det lät som eck.
Möjligtvis EC, men kunde inte få klarhet på det hela. Till slut listade jag
ut att det rörde sig om ECMO-teamet. Extracorporeal Membrane Oxygenation,
på svenska extrakorporeal membranoxygenering. Kristallklart, det borde man
ju känna till. Specialister på syresättning utanför kroppen genom ett membran.
Ja, någon sorts hjärt- och lungräddning.

Stratevac, medevac, var annat som dök upp. Strategisk medicinsk evakuering.
Det hela handlar om räddningsaktioner vid internationella katastrofer.

Det är intressant och lärorikt, även om jag föredragit ett program om
fotografer, men man kan inte få det man vill alltid.

.

.se så där ja

Årets första dag. Under årets sista dag och årets första, och kanske några
dagar innan har jag sökt ett antal gånger efter ett namn. Lätt match kan
tyckas. En person nämns i ett program. Det handlar om migrations-
och etnicitetsfrågor, men det räcker inte att skriva de parametrarna för
att få svaret. Det låter ömsom som Walter, ömsom som Walcock, men
jag får inga önskvärda träffar, på den sistnämnde får man många
fotbollsrelaterade träffar. Det handlar om kritisk analys inom det
området, de var banbrytande eller skapade en tradition inom området.
Jag måste ju hitta personen. Försöker med stavningar som jag kan
härstamma från uttalet men fortfarande ingen träff. Kvinnan var lätt
att hitta, Alexandra Ålund, men hon har inte skrivit något med
mannen på W. Söker bland kurslitteraturen, efter någon med W.
Efternamnet låter som nock, knock. Får inga träffar där heller.
Google är bra, men ibland väljer den själv vad den ska hitta, det har
inget med vad jag söker.

Sista sökningen ger resultat. Migrationsfrågor etnicitetsfrågor tradition
sverige alexandra. Jag hittar en jubileumsskrift för CEIFO från 2009 som
heter "Vem älskar imerforskning?" CEIFO står för Centrum för forskning 
om internationell migration och etniska relationer. Imerforskning består
av de fyra första bokstäverna som är en akronym. Internationell migration 
och etniska relationer.

I jubileumsskriften är en av författarna Wuokko Knocke. Jag fann henne.
Jag hade aldrig gissat mig fram till hennes namn, inte på hundra år.
Det känns så otroligt skönt att få fram det. Året börjar bra.

Ja, det var en liten inblick på en översättares manuslösa jakt på namn.
Lite klokare blev man också av debatten.

Gott nytt år på er.
 
.

.se rymden

Sitter på Atlantis och fixar Hubbleteleskopet. En skruv som suttit
på plats i 16 år är ganska motsträvig när man vill skruva loss
den. Om inte annat så har den väl frusit fast i det kalla vakuumet.
Här kan ni hitta lite Hubblebilder och annat.
Nåja, snart är det dags att återinträda jordens atmosfär och hoppas
att solen börjar skina igen. Undertextning tar en till de mest
oväntade platser, som till yttre rymden.

.

.se funderingar i väntan på ett jobb

Jag sitter och väntar på att mina jobb ska bli klara
så att jag kan sätta i gång att arbeta. Men väntan
har inte varit fruktlöst. Jag har förberett lite inför
den kommande fotoutställningen i december och
läst lite bloggar. Bland annat läste jag tre blogginlägg
från en av mina senaste rss-prenumerationer, en blogg
som jag har nämnt har tidigare som heter Text i rutan.

Och jag läste ett blogginlägg som jag ville kommentera,
men bestämde mig för att också att ha med det som det
inlägg som du läser nu för att slå två flugor i en smäll.

Blogginlägget heter Alla översättare är dåliga och ni hittar
det här. Det är väl värt att läsas.

Jag vet inte om det ligger i människans natur eller om det
bara är ett sätt att få fart på en konversation det där med
att svara på meningen ”Jag jobbar som undertextare” med
”Jaså, är det du som gör alla de där felen. Jag såg ett program
som var så dåligt översatt.” ”Vad var det för program?
Vem hade översatt den?” ”Det minns jag inte.” ”Vad var det
för fel som var så hemskt?” ”Öh, det minns jag inte.” Som tur är
så möter jag ofta människor som i stället uppskattar det arbete
man gör.

Men inlägget ovan handlar till viss del om de som klagar – och
visserligen också ger exempel och kanal. Men det är en bråkdel
av allt som undertextas i tv, bio och dvd. Förekommer det fel?
Det är klart det gör.

Sist jag kollade var det mänskligt att fela och det inget som
undertextare har patenterat. Vi gör misstag. Det gör alla.
Tyvärr är det så av nån anledning att det är lättare att ondgöra sig
över saker än att ge beröm.

Jag ser mycket film utan undertexter och oavsett vilket språk
det rör sig om så känner jag ibland ett starkt behov av att ha just
undertexter. Visst förstår jag mycket, men tappar jag tråden
kan jag missa nåt. Undertexten är min livlina. De leder mig fram.

En av anledningar till att jag ser så mycket utan undertexter
är för att jag jobbar som undertextare.

Jag har lyckan att ha stöd när jag kollar på dessa program
utan undertexter. Jag har manus – av blandad kvalité -
fantastiska virtuella kollegor i hela landet att rådfråga,
vare sig det är via mejl eller telefon. Och jag kan lyssna
på ett ohörbart stycke tusen gånger för att få det att bli rätt.

Blir det ändå fel? Ja, visst kan det bli det, och vi lär oss
av våra misstag.

Men det börjar bli dags att tänka om. Vi måste belysa
guldkornen i stället, för de finns och de är betydligt fler
än missarna.

P.S. Inga flugor dog i samband med detta blogginlägg.

.

.se de små liven

Det är inte ofta mitt fält diskuteras i tidningar så när det väl
händer får man passa på att länka till det.

Det är SvD:s språkspalt som tar upp en avhandling om hur
engelskans diskurspartiklar översätts. Vad är då en diskurspartikel.
Ja, det är väl sånt som förekommer i talspråk och som ibland
upprepas till förbannelse av ungdomar som livligt berättar
en historia eller pratar i telefon när man sitter på tåget eller i bussen.

Något i stil med: ”och han liksom typ ville att vi skulle ses, du vet,
och jag liksom tänkte vad menar han, det är ju typiskt, han bah
och hon bah, blablabla.”

En av mina många sporadiska bloggläsare säger alltså hela tiden
och det speciella med diskurspartiklar är att de oftast är osynliga
för dem som använder dem.

Olle Josephson passar på att ge bolagen som ger frilansarna
dåliga villkor en känga och visst underlättar det att göra
ett bra jobb om man har en finansiell ro att utföra det, men
det gäller inte bara undertextningsbranschen. Det är tyvärr så
i nästan alla områden som har med översättning att göra. Utom
ett fåtal där man får betalt på riktigt.

Olle avslutar det hela med att skriva ”Det land som inte kan försörja
sina översättare har inte förstått elementär kulturpolitik.”

Amen till det.

Och skulle du vara nyfiken på avhandlingen så hittar du den här.

.

.se att höra rätt 1

Som undertexttare handlar en stor del av vårt jobb att höra rätt.
Och ibland kan man bli låsa sig fast vid en tolkning av vad som sägs,
och då är det svårt att höra något annat. Jag tänkte skriva mer om
det, men just nu lämnar jag ordet till ett exempel som belyser det
här på ett bättre sätt: