.se seriekatter...

bilden ovan är direktlänkad från denna sida.

På jakt efter försvunna inlägg. Det var ett som jag halvt om halvt
publicerade och skulle se dagens ljus i dagarna, men nu när det
äntligen var dags att skriva klart den så har jag bara rubriken kvar.
Det är ju alltid något, men allt jag hade skrivit är borta och jag minns
inte direkt vad det var – men vi får se vad jag kommer fram till.

Det hela började för att jag skulle skriva om Joann Sfars ”The Rabbis Cat”.
Här hittar du några sidor hur boken. Om du känner dig stark i din franska
kan du låna både första och andra boken i serien på Serieteket i Kulturhuset.
Och jag tror att där kan du hitta alla serier som jag nämner här.

Seriekatter… Låt se. Vi har Krazy Kat. Var helt övertygad om att jag skrivit om
den serien någon gång. Det är lite av ett triangeldrama mellan katten Krazy Kat
som är kär i musen Ignatz, och polishunden Bull Pupp som i sin tur är kär
i Krazy Kat. Ignatz kastar tegelstenar som svar på Krazy Kats
kärleksförklaringar, och poliskonstapel Bull burar in Ignatz. Krazy Kat
ser tegelstenarna som kärleksbevis. Det är en absurd och fantastisk värld
som möter oss. Skaparen heter George Herriman. Mer om det hittar du här.
Sen att min favoritpoet E.E. Cummings skrev förordet till första samlingsboken
av seriestrippen – den gavs ut i amerikanska dagstidningar först –
är ytterligare ett bevis på dess förträfflighet.

Här en tecknad kortis från 1916. Återigen kan vi prisa Youtube.

En annan katt från 1900-talets början är Felix.

Här är ett klipp från 1919

Sen har vi otyglade katter som Robert Crumbs Fritz the Cat.
Känner ni till Crumb så vet ni att det inte är en gullig katt
som väntar här.

Ja, om du efter detta är sugen på att läsa serien så finns den
utgiven på svenska av Karneval förlag.

Och vi avslutar det hela med ett filmklipp. Miau

.

.se gott och blandat om i dag

Jag hade ett perfekt inlägg för dagen, men så började jag göra något
annat och nu kommer jag inte ihåg vad jag tänkte skriva om. Jag vet
att just vid den tidpunkten pratade de om bibliotek och förändring,
tydligen så gör biblioteken sig av med massa böcker för att lämna
utrymme åt annat, hörde inte riktigt var det skulle vara. Kanske en
kaffeservering. Nåja, det är så förträffligt att det går att lyssna på
hela programmet här.

I dag fick jag gå upp tidigt för att få in Molly i transportkorgen och
sen passade jag på att göra lite jobb som jag hade på hög. Därefter
sov jag lite till och sen har jag suttit hela dagen med att få ordning
på lite bilder inför projektet. Mitt ursprungliga projekt får vänta lite.
Det kräver betydligt mer tid än jag har till förfogande och dessutom
hjälp från ett antal människor, så det blir ett mer långsiktigt projekt.
Jo, katten har kastrerats, stackaren får ha en kon runt halsen så att
hon inte river upp såret.

Den här månadens Kamera & Bild handlar bland annat om fotoböcker,
och göra sin egen. Kanske värt att köpa den och se vad de har kommit
fram till. Svensk presshistoriska föreningen och Institutet för mediestudier
ordnar ett seminarium om bildjournalistikens villkor den 9 oktober.
Det blir väl en fortsättning på den diskussion som hölls under fotofestivalen,
och anmälningstiden har tyvärr löpt ut men det kanske går att gå på
den ändå. De som medverkar är Anna Clarén (jag har pratat om henne
tidigare, Paul Hansen (DN), Sanna Sjöswärd, Göran Widerberg (bildchef
Dagens Arbete) och Per Lindström (gästprofessor Mitthögskolan).
Mer om det här under aktuellt.

Intervju med Paul Hansen.

.

.se utbryttarkatten...

På tal om grannar så var Molly över på besök, på något sätt tog
hon sig under och förbi till andra balkongen. Jag såg henne på
väg tillbaka och lyfte över henne när hon skulle krypa tillbaka.
Ja, finns viljan så går det tydligen.

.

.se ute och fotar

Som översättare gillar jag ordböcker och de omringar mig
när jag sitter och jobbar, har en svag förnimmelse att jag
kanske har sagt det tidigare. Och på nätet finns det gott
om källor att fördjupa sig i. Här är en lite annorlunda
ordbok – som funkar bra med mitt kommande yrke –
fotograf. Bild och ord, en bra kombination.

I dag har jag varit ute och fotat hela dagen. Jag skulle
fota en yrkesgrupp och koncentrera mig på en person. Sagt
och gjort. Jag hade fyra idéer och de var parade två och två
om man kollar rent geografiskt. Den första var hissföraren
på Katarinahissen. Jag började med att ta bilder på själva
strukturen genom vilken hissen färdas uppåt. Sen fotade
jag närmare och närmare och till slut – när det inte fanns
några som väntade på att få åka upp – tryckte jag ner hissen.
Jag betalade tio spänn för att åka upp och väl i hissen frågade
jag honom om jag kunde ta några bilder på honom, efter att
försökt förklara att jag gick en fotoutbildning, vet inte riktigt
hur mycket av det han förstod. Men hur som helst blev svaret
nej. Han sa att han hade fått frågan många gånger och att han
alltid sa nej. Ja, ja, tack och hej. Klev av hissen och tog lite bilder
från toppen. Underbar utsikt och eftersom jag är lite svag för
att fota människor från ovan så trotsade jag den bitande vinden
och tog en massa bilder.

Sen var det dags för mitt andra försök, men jag skulle börja
liksom förra gången med lite generella bilder, så jag tog några bilder
från ovan. Sen gick jag ner, ville inte ge hissföraren dåligt samvete
eller tio kronor för att ta mig ner. Nästa stopp var färjan som går
mellan Slussen och Djurgården. En av mina favoriter. Tanken var
att fråga kapten om han hade nåt emot att jag fotade honom. Så
jag frågade killen som kollade biljetterna om jag kunde prata med
kapten, och förklarade vad det gällde. Han log och sa, du har tur,
det är rätt kapten idag. Så han anropade kapten och sa att det var
en kille som ville komma upp och surra. Kapten frågade om jag var
snäll. Biljettkontrollanten lyfte på axlarna och fick ett okej från
kapten. Så jag gick upp till styrhytten – om den nu heter så – var lite
osäker på terminologin under hela den tid som jag pratade med
kapten, men han var riktigt trevlig och gick med på att bli fotad.
Vi hade riktigt trevligt och jag åkte tre eller fyra vändor framför
och tillbaka. Efter klev jag av på Djurgården och funderade på
att prova mina två andra idéer också, men då ringde morsan och
sa att teatern var inställd. Mmmm, the show must go on – trodde
jag var ett mantra i teatervärlden, men, men. Så jag gick i stället
och hämtade min brorsa och vi tog oss runt lite bokhandlar och
tittade på bokrean. Vi åt hela familjen sen på en kinakrog och sen
hann det bli några bilder i snön på vägen till centralstationen.

Eftersom jag inte lägger upp några bilder än så tänkte jag att
ni kunde roa er med en ganska häftig idé som jag såg i dag när
jag började gå igenom alla mina rss-länkar som har legat i dvala.
Ett 100 meter långt fotografi.

Och jag lämnar er med en bild om en fysikalisk landvinning.

.se 300 i går...

pseudonyhet, men den måste firas den med. I går skrev jag mitt
300:ade inlägg.

I dag blev det en massa spring hit och dit. Både Coca och katterna
skulle till sina respektive "semesterhem" och eftersom brorsan
jobbade fick jag ta hand om det hela. Coca var det inga problem att
få hem förutom transportproblemet. Det var värre med katterna.
Mamman var enklast att ta men de två syskonen vägrade bli
tillfångatagna, särskilt Salt, Peppar kämpade men hamnade snabbt
i kattburen. Vi får hoppas att de trivs på semesterhemmet.

När det var klart skulle sobressada och chorizo inhandlas, och så
ville jag se en audiovisuell show som projekterades på stadshusets
fasad. Den började lite lamt men blev riktigt häftig på slutet.

.

.se bra namn på en katt...

Grekiska gudanamn står som spön i backen, men det ena
känns konstigare än det andra. Eos, morgonrodnadens gudinna,
är i och för sig vackert, dessutom är det det kameramärke
som jag har haft i 23 år.

För de oinvigda är förnamnet på en sån kamera Canon.

Ett annat namn är Kalypso, hon som erbjöd Odysseus odödlighet.
Katt skulle hon också kunna heta i ära till Breakfast at Tiffany's.

Eller kanske Kitty, efter Shadowcat i X-Men.

.se gäspningar...

En sak är säker, gäspningar smittar och idag har jag gått hela
dagen och gäspat, i ett typiskt fall av autosmittning. Det värsta
av allt är att det är såna där gäspningar som inte riktigt är
avslutade, jag vet inte om det är ett vanligt fenomen, men då
och då så händer det mig. Jag gäspar, men kommer inte riktigt
till slutet på gäspningen, så jag måste börja om och börja om.

Nåja, det kanske botas med lite sömn, så jag ska strax ge upp
för dagen.

Det är en ny inneboende hemma, en svart liten katt med lång
lång lång svans. Raka motsatsen till Pellesvanslös. Än så länge
så bär hon namnet katten. Ja, med andra ord är hon inte döpt,
i födelsehemmet hette hon Pärlan, men jag vet inte jag.

Återkommer med namn och bild så fort hon hittar sitt namn.

.se katter

De är helt enkelt makalösa...God natt.

.se nyinflyttad

djurdag 034, uppladdad av Miguel.

Lillen föddes 18 april 2007