I dag publicerade Fundação José Saramago på Facebook ett litet videoklipp från dokumentären "José Saramago - Le temps d'une mémoire" som Carmen Castillo regisserat. Eftersom åtminstone Saramago skulle prata portugisiska i den, så sökte jag lite mer information och även om IMDB inte hade något så gav jag inte upp. Jag hittade en italiensk sida som heter Arcoiris TV och där fanns det både information - på italienska då - samt möjligheten att se filmen online. Vilken lyckoträff.
BBC har en intervju med Sebastião Salgado och de pratar om Serra Pelada-bilderna. De föreslår att vi (lyssnarna) söker dem på nätet så jag föreslår likadant. 30 minuter med Salgado. Det står att den är tillgänglig till 2099 så ni hinner nog lyssna på den.
Sitter och jobbar med bilder, surfar omkring efter lite information och då och då hittar jag något intressant. Den här gången har jag hittat en guldgruva. Det är en riktig godbit som jag har smakat på ett tag nu och som jag tänkte dela med mig.
Det är verkligen som att ha kommit fram till Skattkammarön och x-et i kartan var verkligen platsen där skattkistan låg. Nu kom jag fram utan karta och av en ren skär slump, men jag är överrumplad av allt glitter.
Ja, det var en lång inledning, så nu kommer jag till skott.
ICP kanske inte säger er något, men det är väl lite större sannolikhet att det gör det om ni är intresserade av foto och kanske framförallt om ni har kollat utbildningar lite här och där. ICP ligger i New York och tyvärr så är det inget som min plånbok har råd att besöka eller tillbringa ett par terminer i. Men, och jag säger men, i dag surfade jag in på deras hemsida - inte första gången - och hittade ett ljud- och bildarkiv värdigt en fotoskola.
Nu är inte allt tillgängligt allmänheten, men det finns lite guldkorn, både i video- och ljud-arkivet. Eller vad sägs om en inspelning med Elliott Erwitt från 1975. I och för sig har ljudinspelningen nackdelen gentemot videoinspelningen att man inte ser vad fotograferna pratar om, men om inte annat är det kul att få en röst till bilderna man har hemma. Tyvärr så funkar det inte med alla videoklipp som det står att det ska funka, men vi får hoppas att det är nåt de jobbar med. De sista klippen som går att se just nu är från 2006, innan dess laddas inte filmerna upp även om det står att de ska finnas. Men det går i alla fall att titta på bland annat Alessandra Sanguinetti, Vik Muniz och Joan Fontcuberta, för att nämna några, tyvärr går det inte att direktlänka till de fotograferna så länkarna går till deras egna hem eller tillflykt på nätet.
Andra fotografer som ska gå och lyssna men inte funkar just nu är mina favoriter Duane Michals och Sebastião Salgado, men jag har pratat med ICP och de säger att den första ska funka - även om den inte gör det för mig - och att Salgado kommer att ligga uppe inom kort. Jag antar att det är ett pågående arbete.
Youtube är en otrolig källa, man upptäcker program som man inte visste fanns och alla bolag som tar bort saker därifrån borde i stället posta fler program själva och ge länkar till hur och var man kan köpa eller ladda ner dem för en billig penning. Jag vet inte hur länge de länkar jag hittar finns tillgängliga men de fanns åtminstone då jag postar inlägget. Det här är en dokumentär om Salgado som heter ”Looking back at you”.
Den är uppdelad i tiominuters avsnitt, mer eller mindre.
Nu när det har gått ett år och GFU är över kanske det är dags att återuppta det där med fotografpresentationer. Under kursens gång har jag lärt känna tretton och dessutom har vi haft en massa gästföreläsare på besök.
Fotografi är något jag brinner allt mer för och jag tror att det gångna året bara har gett mer ved till brasan. Just nu är jag kameralös efter att ha skickat i väg den på reparation och jag hoppas att jag snart får veta när jag kan tänkas få tillbaka den och vad kalaset kommer gå loss på. Men dagens fotograf är etablerad och jag kommer att återkomma till honom alldeles strax. Med tanke på att hans namn står i ämnesraden är det ju ingen hemlighet vem det handlar om men jag tänkte prata lite mer om det faktum att man tar många bilder – eller läs att jag tar många – kanske lite väl många, även om jag oftast tycker att jag har tagit alldeles för få. Men det gör att man har ett större urval att utgå ifrån.
Förr hade man kontaktkartor till hjälp för att med förstoringsglas undersöka vilken bild man skulle välja. Om man jämför då och nu så tog man garanterat mindre bilder, men fotograferna tog ändå ganska många bilder på samma motiv, för att hitta den rätta vinkeln eller kompositionen.
Under den här terminen på GFU pratade Richard om en serie som heter Contacts – som består av 3 dvd-skivor där diverse fotografer talar om sina bilder och bildval genom att visa oss kontaktkartan.
Som sagt, så är det något som dagens digitala fotografer inte har stort bruk för. Visserligen går det att ordna en kontaktkarta via Photoshop eller något liknande program, eller så kan man välja att se bilderna i en serie, men frågan är om man utnyttjar den möjligheten. Varför se miniatyrer när man kan se bilderna ta plats i hela skärmen. Eftersom jag för närvarande nästan har uttömt mina fotografdokumentärer så tänkte jag ge mig in lite på Contacts och presentera andra fotografer genom den serien, eventuellt återkommer några av dem vi har sett tidigare, men det är nytt material och dessutom är det väldigt lärorikt.
Försten ut blir Sebastião Salgado, en fotograf som jag gillar väldigt mycket och som till viss del kritiserats för att han skildrar hemska människoöden genom att ta otroligt vackra bilder. Men till hans försvar så kan man säga att han lyckas få människor att titta på hans bilder och kanske inse vad som pågår.
Han själv talar om att liggande bilder känns mer naturliga för honom än stående, just för att horisonten är liggande, att i det format som vi fotar – både han och jag – som är 24x36 mm blir stående bilder lite onaturliga, förvrängda. Han säger sig ta fler horisontella än vertikala bilder, och säger att han kanske delvis är påverkad av filmen. Nedan kommer Salgado och "Contacts".
En av de första utställningarna jag såg av Sebastião Salgado var i Lissabon och den handlade om människans migrationer, då kände jag redan till honom och hans bilder från guldgruvan i Serra Pelada. Jag blev väldigt tagen av bilderna.
Han föddes i Brasilien 1944 och är utbildad ekonom men hängav sig åt fotografin 1973. Han var medlem i Magnum Photos från 1979 till 1994 då han startade en egen byrå som heter Amazonas Images. Där arbetar han med sitt stora projekt ”Genesis”. Han vill fotografera områden som människan ännu inte fördärvat. Han startade projektet 2004 och beräknas bli klar 2012. Här är ett litet videoklipp som jag hittat.