.se fotoutställningar

Var på två i dag, Galleri Kontrasts Årets bild som är väl värd ett besök
och sen en finsk fotograf på galleri Flach. En Jorma Puranen som jag
inte riktigt förstod poängen med. Visst kan speglingarna vara intressanta
men tyckte inte han riktigt lyckades med det. Du kan se några bilder i
miniformat på länken ovan.

.

.se kalibrering och utställningar

I dag besökte vi Procenter och pratade kalibrering i tre steg, på skärmen,
på papperet och i arbetsrummet. Det är en riktigt djungel och det verkar
som det inte går att kalibrera en vanlig skärm fullständigt, dessutom är
kalibreringen en färskvara. Efter en viss tid glider färgerna iväg och då är
det dags att kalibrera på nytt.

Efter att ha sett bilder och exempel på icc-profiler, och fått sett printar där
färgprofilerna ser bra ut i skärmen men som blir helt fel i utskrifterna gick
jag iväg på utställning i sällskap med AJ. Först ut blev Anna Clarén och
förutom ett par bilder så var resten inget som väckte mitt intresse eller
tycke. Hon leder Nordens fotoskola. Hennes tidigare bok hette Holding
och den skriver de om här. Den blev nominerad till årets fotobok 2006.
Nu bläddrade jag inte i fotoboken men bilderna var inte alls vad jag
hade föreställt mig. Men så kan det vara ibland. Därefter gick vi till
Galleri Kontrast och tittade på Albino-utställningen, som visade upp en
för mig mer okänd värld. Det måste ju sägas att det var två helt skilda sätt
att dokumentera, men båda är dokumentära. Johan Bävman heter fotografen
bakom de fotona.

Även i dag blev det lite motljusfoto. Leve ljuset.

Dagen slutade med paella, vad mer kan man begära.

.

.se svd-bilder på Stockholms stadsmuseum

Pressbilder från Svenska Dagbladet 1914 – 1959. Ja, det är ett
måste för blivande fotokorrar. SvD har en intressant artikel om det
hela.

När vi ändå är inne på utställningar så har Moderna Museet
börjat med sin stora fotoutställning (länken leder till en artikel i SvD,
när jag ändå var därinne).

Och som grädde på moset har vi utställning på torsdag på
Folkuniversitetet. Perfekt fotovecka.

.

.se LaChapelle

I dag kom jag äntligen iväg på LaChapelle-utställningen på fotomuseet i Nacka Strand.
I morgon är det sista dagen, och i dag är det öppet fram till midnatt, så läser ni det
här och har tillfälle att gå dit, så gör det. Den är värd inträdet på 90 spänn, eller 60
om ni är studenter. Dessutom hade jag sällskap så det var trevligare att titta på
bilder då. Det var många bilder som jag hade sett förr, omedveten om fotografen,
men det fanns mycket annat som jag aldrig sett. Han har fotat många kändisar,
frågan om han är känd för att fota kändisar eller om han fotar kändisar för att han
är känd. Eller om det är en höna-ägget-dilemma, utan svar. Jag har i alla fall inget.

Det är mycket slående färger och ömsömt starka budskap ömsömt kontroversiella
tolkningar av konstnärliga verk och bibelpassage. Han har fotat många kändisar som
jag sa tidigare, men han har gjort det med glimten i ögat, och det kan jag tänka mig
har varit givande både för honom och för dem han fotograferade. Eminem-bilderna
är oslagbara, för att inte tala om alla skönheter han har fotat.

Sen åkte jag till tekniska men hann bara se svansen på quarnevalen, mosquito-bilen,
men jag fick se maracatu-slutshowen som egentligen var ett av slutmålen för dagen.
Det var härliga rytmer och det blev en hel del bilder. Solen inbjöd till fika i Humlegården,
som jag inte var sen att njuta av, så det blev en Saturnus-tonfiskmaka, som på den
gamla goda tiden och lite capoeira-show som underhållning, mycket brasilianskt blev det,
med trummor och berimbau. Och nu sitter jag hemma hos Patrik och Gry och ska äta
lite middag och kolla på lite bilder. En härlig icke-jobb-dag.

.se att göra

Två intressanta utställningar under samma tak, nämligen Modernas.
Andy Warhols ”Andra röster – andra rum” håller på fram till den
fjärde maj och det kan ju vara intressant att se lite mer av Warhol,
även om jag måste erkänna att han inte övertygat mig. Den andra
utställningen är ”Tid & Plats: Rio de Janeiro 1956-1964” och den
håller på till den 6 april. Godsaker från den utställningen förutom
att man kan se den till bossa nova-toner är att den 30 mars 15.30
är det en konsert med Stockholm Bossa Nova Quartet. Dessutom
är det filmvisningar – med engelska undertexter. Dubbelkolla tider
på Modernas hemsida.

Söndagen den 24 februari
13.00 O padre e a Moca, 1964 (86 min)
15.00 O ano em que Meus Pais Saíram Férias, 2006 (104 min)
Söndagen den 9 mars
13.00 Terra em Transe, 1967 (115 min)
15.00 Casa de Areia, 2005 (114 min)
Söndagen den 16 mars
15.00 Dois Filhos de Fransisco, 2005 (129 min)

Annat som jag inte vill missa och passar på att tipsa om:

Finlandsintistutet
www.finlandsinstitutet.se
Poeten Eeva Kilpi – berättar om livet och skrivandet. 11 mars.

Goethe-institut
www.goethe.de/ne/sto
Fotouställningen ”Leica 24x36 – a change in perspective” 18 mars-24 april.

Cervantes
www.cervantes.se
Fotografins roll – utställning om modern spansk fotografi, -14 mars

Det kommer nog fler grejer så småningom.

.se om drömmarnas konsistens

Annandag jul är redan i det förflutna, klockan är snart tre på morgonen
och i stället för att gå och lägga mig börjar jag att skriva det här, inte
för att jag blivit besatt av att blogga, inte ens för att jag känner att
jag måste publicera ett blogginlägg i morgon också.

Jag menar, jag vet inte ens om jag har nån som läser mig, men det hela
handlar mer om att skriva än att om att bli läst, även om det sistnämnda
är en extrakrydda i tillvaron. Om ni mot förmodan sitter där och läser
mig på andra sidan skärmen och har en flygbiljett i handen för att ni
ska i väg från vintermörkret i Sverige, och kanske ni har turen att er
flygning går mot Lanzarote så har jag ett tips på vad ni kan göra, när
ni tröttnat på stranden och sanden, om det nu är möjligt.

Sen hänger det lite på om ni är kulturintresserad och närmare bestämt
litteraturintresserade, för det finns en utställning som pågår fram till
den 16 januari som heter ” José Saramago: la consistencia de los sueños”.
Det är Fundación César Manrique som håller i det hela.

Saramago, som fyllde 85 år den 16 november är en av mina favoritförfattare,
och jag håller tummarna på att utställningen hittar till Stockholm, i annat
fall, så lär jag vara i Lissabon i april då utställningen kommer dit. Hoppas
jag i alla fall.

.se sanningen i fotot

I de här dagarna så vävs lögner och sanningar samman och det gäller
inte enbart sånt som vi en gång trodde på och kanske vet bättre nu
på grund av eller tack vare att nån avslöjade sanningen för oss.

Fotot har alltid haft ett speciellt förhållande till sanningen.
Lite beroende på var det finns. Tidningar har ett ansvar att ge oss
sanning men ibland ”förbättrar” fotograferna sina bilder, nu för tiden
är det lätt med photoshop och liknande program. Fast att det är
möjligt att göra innebär inte att alla kan göra det och framför allt
så kanske man bör låta bli om man ska rapportera ett faktiskt förhållande.

Vi har till exempel ett aktuellt fall med libanesiske fotografen Adnan Hajj
som fotade Israels bombning i Beirut sommaren 2006. Han klonade in
lite extrarök, som Reuters redaktion missade, men han gjorde det så
dåligt att det dröjde inte länge förrän det upptäcktes. Han lyckades få med
hus i kloningen. För en längre artikel om just det här fallet kan ni gå hit.

Men, det är ingen ny företeelse som digital fotografins belackare säkert
vill påskina. Av nån anledning så har det funnits en strid mellan fotografins
analoga och digitala fotografer, om vad som är mer äkta. Det man gjorde
i mörkrummet gör man nu i datorn. Det är fortfarande bilden som är i centrum,
bilden och vad vi vill förmedla med den. Svartvitt har ställts emot färgbilder,
och jag gillar bägge. Historia har aldrig varit mitt starkaste ämne, måste väl
tacka mina lärare för det, men jag minns att det fanns nån bild i historieboken
där några politiska ledare försvunnit ur bilden efter att ha fallit ur grace. Ja,
så kan det gå. Jag hittade en väldigt belysande sida om just det här, så gå dit.

Sen är det viktigt att veta kontexten som ligger bakom en bild, som den
här som såg på Facebook.



Jag blev nyfiken och forskade lite i mitt privata bibliotek – ett av dem,
det som är byggt på ettor och nollor och hittade snabbt gamla artiklar
som handlade om bilden. Kontentan är väl att ironi inte alltid går hem,
hos inbitna fans.

Jag vill avsluta det hela med att bjuda er på en virtuell utställning,
praktisk när klockan är så mycket som den är nu, eller när vädret
är bitande kallt. Det är fotografen David Douglas Duncan och hans
bilder på Pablo Picasso. Vi börjar här.

Jag upptäckte fotografen i går på en tysk sida, men i dag hittade jag
en virtuell utställning som kändes mer lockande. Om ni inte mättar ert
utställningsbegär så finns det mer att välja på.