.se flashback

I dag hade jag två nya vänförfrågningar. Och det var människor från
mitt förflutna. Från den tid då jag bodde i Spanien och läste i skolan där.
Från 1980-talet. Pratar med en av dem på msn just nu. Pratar om den
tiden och mitt fantastiska minne är väldigt glömskt från den tiden, kommer
fan inte ihåg mycket. Men vissa namn kommer jag ihåg. Lustigt att vi
kommer ihåg varandras efternamn. Den gamla klassen som jag gick med
fram till sjuan. Missade sista året med dem. Låter som om det blir en
återträff. Det blir inte så traumatiskt. Jag minns så få av dem. Man lär inte
känna sig gammal...

.

.se minnenas stad...

Alla städer har sina minnen, och det är otroligt vackert det de gjort
av New Yorks minnen. Jag vill göra samma sak i Stockholm. Men
jag har ingen filmkamera. Vi får se hur vi löser det, bilder och
ljudupptagningar kanske räcker till en början. Jag såg det hos
Lars Dareberg i dag när jag gick igenom gamla rss-flöden. Gå hit.

.

.se fotografi är minnets poesi

Jag läser just nu – bland annat måste jag väl tillägga eftersom jag
av någon anledning är någon slags multiläsare med bland annat
”En halv gul sol” av Chimamanda Adiche och ”Tusen strålande solar”
av Khaled Hosseini. Det är rena rama tillfälligheten att båda titlarna
har sol, även om den ena är bara halv och den andra är tusen stycken.
Och nu har den här parentesen blivit så lång att den slutat vara en
parantes, så jag får ta att börja om från början.

Jag läser just nu ”Fotograferna” av Micke Berg. Det är där jag läste
dagens rubrik. Minnes poesi, ja, jag tror jag varit där också. Har du
chansen att läsa boken så rekommenderar jag den. Har hittills bara
kommit till sidan 38 men jag trivs. Han skriver något som är vackert
just om att leva i minnen och om att drömma sig bort. Han skriver
”Det går att leva ett helt liv i gamla bilder, i minnen. Fotografi är
minnets poesi.” Och några meningar senare svarar han på ett brev
han har fått där en ung fotograf tycker att han är för nostalgisk.
”[…] jag lever mycket i minnen, men också mycket i drömmar.
Och i drömmen har jag framtiden. Det enda som är viktigt i livet
är att genomföra sina drömmar i nuet.”

Micke Berg har en blogg också, men den är kopplad till hemsidan
så du har säkert upptäckt den.

I dag har jag inte lämnat lägenheten, snöyran ser fin ut från mitt
fönster och hade inte så stor lust att möta den på gatan. Men i
värmen har jag funderat på en liten fotning i snön som jag kanske
ska göra i morgon. Jag tror att det kan bli roligt.

Funderar lite över bilder och de olika teman som de vill ha i de
olika fotoskolorna. Har inte kommit fram till något konkret än.
Men jag har sått ett frö. Vi får hoppas att den bär frukt.

.

.se minnesanteckningar

Vi satt och pratade idag om användandet av almanackor och jag sa
att allt som oftast funkar almanackan mer som en dagbok för mig
än som planerare. Jag skriver saker och ting efteråt, jag brukar ha
ganska bra koll på vad som händer framöver. Men det kanske är
lite som med telefonnummer (läs mobilnummer nu för tiden), förr
kunde jag alla mina vänners nummer utantill, nu när alla finns på
mobilen skulle jag inte komma på mer än ett fåtal om jag skulle
råka glömma mobilen hemma. Det har blivit till en vital del i våra
liv, nästan som klockan har varit i perioder för mig. Nu är det nog
ett par månader sen jag hade klockan på mig. Det är inte för att
känna mig fri eller nåt sånt, jag saknar behovet av att ha den helt
enkelt. Jo, men om jag återgår till tankegången innan mobilanalogin
så befriar almanackan vårt minne till andra saker, eller i värsta fall
så stänger den ner en del av vår hjärna.

Tänk på det ni.

I dag snöade ganska stora snöflingor, inte allt för många så de föll
vackert ner mot marken. Jag hörde en duns och tittade upp och såg
hur katten (Molly hädanefter) stod uppsträckt och slog mot de fallande
snöflingorna. Kort därefter hoppade hon upp en halvmeter i hopp om
att fånga ännu en snöflinga. Inte den här gången heller lyckades Molly.
Men det hindrade inte henne från att försöka.

Man kanske ska ha den livsfilosofin, försöka göra det man vill, fånga
snöflingan eller allt annat som gäckar oss. Och njuta av den resan också.
Det är värt att ta språnget. Alla gånger.

Tänk på det också.

.

.se vatten är liv

Just nu har vi inget vatten hemma, så då och då går jag ut med
Coca-cola-flaskor, de där 1,5 liters och fyller på dem med vatten.
Det är ett sätt att se hur mycket vatten som man gör av med, och
det får mig att inse för jag vet inte hur många gånger hur viktigt
vattnet är för oss, och hur mycket som vi slösar bort kanske just
därför vi har så rikligt av det. Det påminner mig om vad vi hade
i stället för ”Låt stå!” i den svarta tavlan på mitt klassrum när jag
pluggade i Spanien. Det stod: ”vatten är liv. Slösa inte det.” Nåväl,
nu när jag tänker efter är jag lite osäker på formuleringen, men
det är ju trots allt en översättning eftersom den vita texten långt
bak i mina minnesbanker stod på spanska, så se det som en tolkning.
Men budskapet är det viktigaste. Vatten är liv. Tänk på det.

Ibland önskar jag att jag fyllde de i en sån där gammal vattenbrun,
eller där man får pumpa så att vattnet börjar flöda. Det är lite
nostalgi från tider som jag inte riktigt levde i.

.se tre sångerskor

I dag blir det en musikalisk fundering. Eftersom jag inte varit i Portugal
på ett tag så funderade jag på om Madredeus kommit ut med nåt nytt
så jag tog en snabbresa dit i går, genom att surfa lite. Det visade
sig att Teresa Salgueiro har bestämt sig att satsa på solokarriären
och andra projekt som hon har på gång, så hon har lämnat gruppen.

För er som inte känner till gruppen rekommenderar jag att se en
fantastisk film av Wim Wenders som heter ”Lisbon Story”. Nedan
ett klipp med bägge – dvs. film och Madredeus.



Det finns nog många grupper som splittrats just av att sångerskan,
eller sångaren valt att prova vingarna på egen hand. En annan grupp
som nyligen valde samma väg var Oreja de van Gogh. Amaia Montero
ska satsa på solokarriären.



Och när vi ändå håller på kan vi ta Ana Torroja, fast i det här fallet
var det nog ett gemensamt beslut, där alla medlemmar i Mecano
hade projekt de ville ta itu med. Den här låten väcker mig de mornar
som väckarklockan i min mobil ringer.



Jag stod i valet och kvalet en sommar för många år sen på Mallorca
och funderade på om jag skulle gå och se Mecanos konsert i Palma
eller köpa tre av deras skivor. Jag valde att köpa skivorna för de kändes
mer beständiga, fast jag kanske underskattade minnena.