Stan var lite öde när jag kom in, vissa av torgen var folktomma, förutom några funktionärer som förberedde inför de kommande talen. Jag gick runt och letade efter några vänner som skulle spela, men hittade dem inte på nåt av tågen eller nån annanstans, men det var ganska skönt ute, även om det hotade att regna. Det blev några bilder, mest på körsbärsträden på Kungsträdgården som har börjat blomma och få vackra färger. Man blir glad.
I morgon ska jag eventuellt se betessläppet. Det vill säga när korna släpps ut för att beta. Det ska tydligen vara ganska uppspelta när de kommer ut. Inte så konstigt om man varit instängd hela vintern. Men det är tio på morgonen så jag måste åka kvart i åtta, så vi får se om jag orkar ta mig upp till det.
I går satt jag ute på Mosebackes stora terrass och njöt av solen, ja, jag kanske ska säga att det inte var för att den värmde mig överhuvudtaget utan det var det otroligt vackra ljuset som speglade sig i fasader och himmelen. Värmen var redan förbi, det var ju trots allt den 2 april, men att serveringen var öppen var bara det ett vårtecken.
Andra tecken som inte har nåt att göra med våren – tror inte det i alla fall – var den stora råttan som jag såg springa ner under träplankorna till en av de än så länge stängda barerna.
Det var skönt att bara sitta där efter att ha sprungit runt några timmar på morgonen och fotat Stadshuset – dagens snabbuppgift var att fota arkitektur och jag hade turen att få ett av de platser som jag fotar ofta. Det var småkyligt att stå där och trots att det var tillräckligt ljus för att slippa använda stativ så satte jag upp det. Jag måste förr eller senare börja använda det. Det underlättar att prova olika exponeringar på exakt samma utsnitt av verkligheten.
Så nu satt jag på Mosebacke med stativ och hela kittet, och njöt av tillvaron.
Det är lustigt att så vitt skilda utsikter som Plattan och Söder kan vara lika fascinerande, åtminstone för mig. Jag satt på Teaterbaren i Kulturhuset och blickade ner mot torget som jag fullkomligen älskar att fota. Må de aldrig täcka över det. Vi tog en pre-påsk-fika ett gäng från GFU där så det blev ofrånkomligt att jag tog fram kameran – när den är med så åker den nog allt som oftast fram – och tog lite bilder och så tog jag fram en fotobok jag lånat. Fotografen hette Ramón Masats och jag kommer att återkomma till honom vid ett senare tillfälle.
Men åter till Mosebacke så satt jag där och ömsöm skrev och funderade ömsöm fotade. Lenine skulle spela på Kägelbanan och som förband spelade Baquetum, och jag var i valet och kvalet om jag skulle orka vara kvar tills det var spelningsdags, men det är ju betydligt lättare att vänta när vädret är givmilt. Det blev även foton på Baquetum och Lenine.
Det doftar ljuvt av porslinsblommorna hemma om kvällarna. Solen håller sitt grepp längre om dagen och natten får snällt vänta in sin stund, till viss del på grund av att det nu är sommartid. Sommartid, det låter lovande. Våren kanske äntligen vågar klä upp sig i tusen färger och trotsa den gäckande vintern som vägrar att släppa taget så här års. Om det är nån tröst så står jag redo med kameran ifall snön återigen skulle falla. Då ska jag frysa snöflingornas rörelse en sista gång.
Ja, nu snöar det igen. Vad håller våren på med? Leker den kurragömma med vintern? Ja, det är ju bra att nån roar sig. Fast om det snöar i morgon - helst riktigt ordentligt kan jag ta lite mer landskapsbilder. Håller tummarna.
I dag lämnade jag hemmets trygga vrå för första gången på över en vecka. Äntligen frisk, ja, mer eller mindre. Jag hade fortfarande den trevliga hostan som medpassagerare, men i övrigt kände jag mig kry. Avskedsmiddag och lite av en återträff för Sofia, de flesta som var där var kursare till henne och inom samma gebit. Mitt i konversationen, en av många, och vi hade lämnat många exotiska länder i Afrika bakom oss. så fick jag frågan vad valurna och vallängd hette på spanska. Funderade och funderade. Mmmm tänkte jag, det är ju val i Spanien om inte så länge, så det borde väl man ha koll på. Nja, jag är ju inte tolk, sa jag och log i hopp om att det skulle ge mig lite respit. Jag ska fundera på det. Bland giraffers långa halsar och tungor, Casablanca-fik, kaffe i tusen-och-en-natt-liknande kannor. Garanterat att det doldes en ande i den, och utsökt baklava med vaniljsås glömdes det hela bort. Notan betalades, vi gick ut i den kyliga - och inte alls våraktiga nattluften - som tydligen hade väntat på mig och min hosta. En snabb tågresa hem och nu kunde jag äntligen slå upp det, "censo electoral" ja, nu sitter det väl i minnet ett tag. Lustigt nog heter urna - urna på spanska. Det är väl latinet som står bakom det hela.
Ja, och natten mellan i går och i dag var det månförmörkelse. Jag sov gott igenom den, nu dröjer det ett par år till innan jag kan sova igenom en till.
