.se fotoutställningar...

Än så länge är jag rätt kass på att känna igen alla fotografer som
går på vernissagen, men det kanske tar sig med tiden. Vore ju
trevligt att växla lite tankar med dem också. Dawid ställde ut
på tre gallerier samtidigt. Min favorit var helt klart på Kontrast.
Måste ju säga från början att jag inte direkt är förtjust i bilar,
men på Kontrast var det lite av ett tidsdokument, det var bilar,
visst, men det var former och situationer. Fanns helt klart
favoriter, dessutom kunde de köpas till det facila priset av 999
kronor, plus moms, tror jag. Ikon och Double Elvis var väl si så där,
Double Elvis med övertäckta bilar inlåsta bakom gallergrindar
sa mig inte speciellt mycket och de kändes lite för lika, det var
det som var bra på Kontrast, mycket mer variation. Det var ju
lite synd för det var där de hade rödvinet och flickan med
trollsländesmycket. Och på Ikon var det miniatyrbilar, ja, modeller
på riktiga bilar - har jag för mig, i lite större format. Det är väl
nåt för den bilintresserade.

.

.se vernissage x3

Efter att ha försovit mig i morse - jag drömde något intressant,
så mycket minns jag men jag har ingen aning vad tyvärr,
tillräckligt intressant för att inte alls höra min telefon
ringa för att väcka mig eller det telefonsamtal som jag fick
halv nio. Ja, efter en genomgång av vår studiouppgift,
en kamp om knivar och gafflar på matsalen, samt genomgång
av funktionsmakro och camera raw för Photoshop var skoldagen
till ända. Då kollade vi två möjliga utställningslokaler för att
sen bege oss på vernissage, i alla fall den trio som återstod.

Centrum för fotografi hade en biennal Fotografi/video: nu 2009.
Det var väldigt mycket video så det lämnades till ett senare tillfälle.
Vi begav oss vidare till Mynttorget för att kolla vad Galleri Ikon
med ”50 % grått” av fotografen Sara Arnald och Sacre Coeur
med ”Mannequin Friends” av fotografen Robert Blombäck. Det var två
olika idéer och utförande. Jag gillade Saras enkla upphängning och det
fanns många fantastiska bilder, men ingen röd tråd, eller kanske den
röda tråden var att hon själv gillade alla bilder. Det var säkert ett
50-tal bilder. Jag gillade porträtten, särskilt en bild på en man
som tände sin pipa. Det är något speciellt med pipor. Robert hade däremot
nio-tio bilder, i betydligt större storlek, kanske 70x100.

Sacre Coeur är verkligen en vacker inramning för bilderna,
med dess färgglada väggar och spegelklädda dito. Läste precis
angående Saras utställning så är bilderna hämtade ur hennes
fotoblogg, det förklarar utspriddheten av motiv. Då kanske
jag ska ta en titt på bloggen också.

Och när jag ändå är inne på länkar fick jag ett tips av en
fotosida där man kan lägga upp bilder och det fanns mycket
vackra bilder där, så jag gick med och ska väl så småningom
posta någon bild där, har ju försummat lite fotobloggen. Inte för
att jag inte fotar, det har bara inte blivit av att jag har
postat bilder på ett bra tag. Men nu är det ändå första oktober.

Dags att börja.

Kollade igenom Saras fotoblogg lite. Hittade bilden jag fastnade för.
Här är den. Det intressanta är ju att bilderna på bloggen har text
när man rullar musen över bilden. Den texten finns ju inte på
utställning. Texten samverkar bra med bilderna. Men jag är ju svag
för text, det sticker jag inte under stol med.

.