.se springande gepard...

...lika med skönhet. Ja, så länge det inte är dig den jagar.



.

.se 3:e spanska filmfestivalen...

...började i dag med en film där endast en mening var på spanska.
Den handlade dock om en spansk konstnärs konstnärskap i Afrika,
konstnären i fråga är målaren Miquel Barceló och hans duk var leran.

Jag förstod nog inte själva performance-akten de utförde och beundrade
hur alla stannade kvar och tittade på det, nu menar jag inte Stockholmspubliken
utan de invånare som bevittnade det på plats. Vissa delar av performance
tog form av djurhuvuden, så lite elefanter och tjurfäktning fick han med i
"Paso doble". Det är väl trots allt målet med festivaler, att sprida filmer som
man annars inte hade haft möjlighet att se. Det var också roligt att se interaktionen
och höra dogonfolket berätta historier, ömsöm på franska ömsöm på dogon
bland klippskrevorna i Bandiagaraklippan.

Gillade historien om delfinen som visade sig vara en sjöjungfru.

Filmen hette El cuaderno de barro. Övriga filmfestivalen går på Bio Rio.

.

.se Moderna och fotografin

Jag måste gå förbi och se den sista delen av deras fotosatsning. Och i dag
i samband med en annan sak såg jag att de ska visa tre filmer om fotografer.
Bland annat filmen med Christer Strömholm som jag skrev om och som finns
på SVTPlay "Blunda och se", bonusen är att den presenteras av sonen Joakim.
Filmerna visas klockan två. Du hittar mer information här.

De andra fotograferna är Diane Arbus och Hiroshi Sugimoto, samt tre kortfilmer
med Berenice Abbot, Ansel Adams och Imogen Cunningham.

.

,se filmhistoria 101

I dag började spanska filmfestivalen och filmen de visade var gjord
av Segundo de Monchón. Ja, om ni känner igen namnet så är jag
imponerad. Jag gjorde inte det, men han är väl värd att bli igenkänd.
Han var en filmregissör i början på 1900-talet, det vill säga precis
när filmen låg i sin linda. Han gjorde många kortfilmer och i dag
så fick vi se ett urval av dem - stumfilmer - och lyssna på en pianist
spela musiken som han komponerat till de här kortfilmerna.
Pianisten heter Jordi Sabatés och här är ett klipp där vi ser både
kortfilmen "Påskäggen" och pianisten i fråga.



Det är otroligt att se nåt från 1900.

Det finns mer klipp. En avant la musique.



"L'album merveilleux" och "La maison ensorcelée" här.



Ja, det finns mycket mer om du söker på Youtube.
Tala om specialeffekter. De handkolorerade filmerna också.
Vilket arbete...

.

.se låtar som fastnar

Då och då ser man en film och plötsligt så faller man handlöst.
Man fångas av musiken och det var det som hände med den
här när jag såg filmen för många år sedan. Det var före Youtube
fanns. Texten går som följer:

God's A Woman Too

I have a dream of my own
And it's mine all mine alone
Its been my friend since I was just a girl

It has a life it has a heart
It has a soul and it's a part
Of everything this woman gives the world

And it's a big dream
Big enough to share
Like a rainbow, hanging in the air

And I thank God, for making it come true
Makes me think maybe God's a woman too
Makes me think maybe God's a woman too

There's a full moon tonight
And I'm bathing in its light
Naked as the day that I was born

There is no shame beneath this sky
I have kissed the past good bye
And mended up my broken heart so torn

With a sweet sound only I can make
And it gets stronger
With every breath I take

And it's all apart of making me feel new
Makes me think maybe God's a woman too
Makes me think maybe God's a woman too

Och den är skriven av Alice Randall och Ralph Murphy. Den sjungs
av Samantha Mathis i Peter Bogdanovichs The Thing Called Love.
Här kan du höra den.


.

.se nyinspelningarnas vara...

...och inte vara. Nu ska de göra om John Waynes "True Grit".
Ska man se det som en hyllning eller är det bara ett tillfälle
att göra bort sig. Rör det sig om brist på fantasi eller en
övertro i att man kan göra det bättre.
Gamla vs nya.

Annars är amerikanerna duktiga på att ta utländska filmer
och göra nyinspelningar till den amerikanska publiken.

En av de senaste är "Låt den rätta komma in".


Let me in


Ja, om inte annat så väcker det nyfikenheten hos några som ser originalet
också. Ja, små nattliga funderingar.

.

.se filmnostalgi

Jag har fotat analogt, än så länge fler år än jag fotat digitalt, men även
om jag hade ett mörkrum och fann tjusningen i att projicera bilden
av negativen mot det vita fotopapperet, så blev jag nog aldrig direkt biten
av mörkrumsdjävulen som så många andra.

Ovissheten om hur bilderna skulle bli råder jag ganska snabbt bot på
genom att titta i min digitalkamera nu för tiden. Jag kollar inte efter
varje bild, är mer intresserad av vad som händer i världen som jag
försöker fånga, men jag saknar inte den analoga tiden. Den är ganska
romantiserad. Inget fel med det.

Jag är inte så mycket för Photoshop heller. Däremot ser jag ett behov
att sluta tala om digitalt foto mot analogt.

För mig handlar det om fotografi, om bilden, om kompositionen,
om beskärningen av verkligheten som vi gör.

Vad vi väljer att ta med, vad vi väljer att lämna utanför. Slumpen
i analogvärlden kanske inte känns möjlig i den digitala. Nu över till något
helt annat. Konstnärliga eller inte konstnärliga bilder. Jag tror att
det var Göran Segeholm som sa nåt i stil med att det tar fem sekunder
att ta reda på hur man tar skärpa bilder, fair enough, men det tar
än mindre att ta oskärpa bilder. Det handlar inte om det. Den här
hysterin att allt konstnärligt kännetecknas av oskärpa kanske jag
kommer att förstå med tiden. Kanske inte. Vi får se. Jag lär mig
ständigt nya saker. Matas frivilligt av bilder, fångas av dem,
drömmer mig bort. Andra går mig förbi. Senare hör jag historier,
berättelser bakom bilden och plötsligt får de liv. De fångar mig också.

Säg aldrig aldrig.

Eller gör det, det är ju en fri värld. Det är din åsikt. Du får tycka
att en fotografs bilder är fantastiska även om alla andra dömer bort dem.
Det är dina ögon, din tolkning. Jag kommer säkert att fota analogt snart.
Jag har massa negativ som jag måste skanna. Det är en annan verklighet,
den negativa. Den skiljer sig som den digitala positivismen.

Ja, fotografin ger mig syre. Det är den tredje januari 2011.
Ett nytt fotoår har börjat.

På tal om Göran så säger han mycket jag håller med om. Han
får mig att tänka. Det är bra. Visuell kommunikation är en kurs
som han håller tillsammans med Mattias, distansutbildning som
heter duga.

Jo, och det hela med filmnostalgin började för att jag såg i Steve
McCurrys blog att han fotat med den sista rullen Kodachrome
som tillverkats. Ni kan se det här. Det gäller att välja sina motiv.

.

.se måndag och film

Luna de Avellaneda hette den. Argentisk och sevärd. Bor ni i Stockholm
och gillar spansk film så bör ni skaffa bibliotekskortet på Instituto Cervantes.
Deras filmbibliotek är omfattande.



.

.se gick på bio i går...

...och skulle se en portugisisk film efter en rekommendation.
Det visade sig vara en portugisisk film inspelad i Hollywood,
eller hur ska man förklara det. Den var på engelska, till en
början gillade jag inte skådisarna, men manuset var jäkligt
bra, så jag köpte det hela. Filmen heter "Contraluz", eller
återigen, filmens engelska titel är "Backlight".

Här är en trailer, om du inte förstår portugisiska får du

hoppa över introduktionen och texten i början.

Här är version 2 av trailern.

Ingen av trailarna gör filmen rättvisa.

Det enda som var irriterande var att det var en paus efter ungefär en timme.

.

.se filmtrailar

Jag önskar att de la ner lika mycket tid på att göra filmer bra
som de gör för att få till slående trailrar, för visst lockar
trailrar folk att gå på filmer, men oftast så finns det inte så
mycket mer att se efter det. Det är klart att det finns undantag.
Men jag tycker ändå att det är förvånande mycket som inte håller.
"Kill your darlings" är något som filmindustrin borde ta till sig.
Filmen kanske inte behöver vara över två timmar långa för att bli
bra. Serier kanske inte behöver hålla på i fyrtioelva säsonger, men
det är klart man vill ju mjölka ut allt till sista slanten.

.

.se en värld i pixlar

När jag ändå skriver om kameror och den digitala världen, så gäller
det ju att se upp med pixlarna.


.

.se ett program om Palma...

...fast på spanska. Vackra bilder är det om inte annat.

.

.se kobra och en bakom fotograf

Intressant om ljud i Kobra. Ljudläggarna guidar oss genom filmerna,
de vägleder oss i var vi ska titta till exempel i actionscener då det
visuella sköljer över oss alltför snabbt. Han visar det genom att visa
ett klipp utan ljud. Intressant. Det är sånt man inte tänker på.

19.09 börjar snutten som handlar om fotografen Mary Ellen Mark.
Hon tar bilderna bakom kulisserna på filmer. Bland annat
Apocalypse Now, Gökboet, Sleepy Hollow. De kallar henne för
bakom fotograf, fast de poängterar att hon blivit känd för sina
bilder på vanliga människor. Det är sju-åtta minuter långt.
Intressant. Du ser det som vanligt här på SVTPlay.

.

.se så var vernissagen avklarad

I dag är jag lite seg, saknade lite ansikten igår, men men.
Vi som var där hade roligt. Egentligen är ett vernissage
inte idealiskt för att prata med folk, det var många som
jag inte hann mer än växla några ord med tyvärr. Men vi
pratade bland annat om filmen "Me, you and everyone we know"
och du vet vad som händer när man pratar om trollen,
i dag hittade jag ett videoklipp med regissören Miranda July. Här är det.
Där finns det en länk till hennes projekt Learning to love you
more. Så vill du ha en kreativ knuff kan du utföra något
av de 67 uppdragen som finns där, eller bara nöja dig med
att se dig omkring.

När du ändå är i den förra sidan, den med intervjun så kan
du passa på att se Erwin Wurm prata om sin konst, mellan
fotografi och enminutersskulptur. Eller än bättre, titta här:

.

.se afrikas prinsessa igen

I Senegal talar man ett språk som heter wolof och den här
låten som jag länkar till här är en av dem som spelar
i dokumentären som jag pratade om tidigare i veckan.



Text värt att ta i beaktning. "Lev det liv du älskar.
Älska det liv du lever."

.

.se slutjobbat för idag

Innan jag går hem passade jag på att kolla lite filmtrailar och för
att bespara lite surfande, lägger jag upp dem här. Mycket nöje.

Tim Burtons Alice i underlandet blir nog en höjdare.


Sen har vi självklart smurfarna version tre. Den har redan haft
premiär, men jag har inte sett den.



Iron Man 2.


Ännu en Sherlock Holmes.

Det var nog allt jag kom på just nu. Dags att lämna bygget.

.

.se pirate bay

Läste en artikel i DN om en svensk regissör som lagt ut sin film
på Pirate Bay, det lär inte vara den första som gör det och kanske
inte den sista. Det är ju ett sätt att få folk att se filmen och
om de gillar den rekommendera den.

Det finns till och med en DVD-version av det hela. Se här.

Det är klart att alla regissörer inte väljer den copyright-varianten,
men vissa har kunnat skördat nedladdningens frukter. Se filmen "INK".
Mer om det här.


.

.se bra och dåliga filmer

Dagens film tillhörde nog det dåliga segmentet, samtidigt som
det fanns scener som jag gillade. Som en ballongscen som fick
mig att fundera på att blåsa upp ballonger och fylla ett rum, i
filmen var bara golvet i ettan fylld med gula ballonger, men
jag föreställde mig lite fler ballonger, mer av ett bollhav. Sen
gjorde de nåt som ger mig kalla kårar. De började trampa på
ballongerna. Ballonger som sprängs får mig alltid att hoppa
till. Jo, vad jag ville komma fram till om vi lägger ballongerna
åt sidan var att ibland så kanske man förkastar en film för
tidigt, för att om jag hade sett den hemma hade jag nog stängt
av efter fem-tio minuter - så pass rolig var den - men nu när
jag var i spanska institutets "biosal" så stannade jag kvar. Så
inläggets sensmoral i dag är "ha tålamod".

Vad det var för film? Den här.

.

.se fotbollssöndag var katastrofal...

Vi förlorade skamligt stort, inte tvåsiffrigt i alla fall
och Real Madrid förlorade 2-1 och Mallorca 4-1. Nåja
man kan väl inte vinna alla matcher.

Annars så hann jag förbi Brasilcine och se två kortfilmer
och en långfilm. Kul att se lite portugisisktalande men det
kanske vore trevligt med lite mer feel good-filmer, att
världen är eländig behöver jag inga filmer för att veta. Men
det kanske är lite så med filmfestivaler. Å andra sidan hann
jag bara se två långfilmer och två kortfilmer, så de andra
får jag se någon annan gång.

Re:publics fotofestival var lyckad och projektionen på fyra skärmar
som bildade en kub, om än med utrymme mellan skärmarna så
att vi fick tillfälle att se projektionerna från dess inre. Det var ganska
innovativt, åtminstone för mig. Och det funkade bäst när de visade
Kent Klichs bilder från ett sönderbombat Gaza. Då var de fotograferade
rummens väggar projicerade i varsin skärm. Så man kunde se hela
rummet och se sig omkring. Bilderna får en extra dimension när man
får höra fotograferna förklara bakgrunden och tankarna bakom
bilderna.

.

.se filmfestivaler

Brasilcine har äntligen lagt ut vilka filmer de kommer att visa i Stockholm.
Det hittar du här. Dessutom har de kortfilmerna här.

Här är filmerna, om du följer första länken så finns det trailrar
till långfilmerna.

Långfilmer
Ainda Orangotangos, A Casa de Alice, Meu nome Não é Johnny,
Noivas do Cordeiro, Pindorama, Quanto vale ou é por quilo,
Saneamento Básico, Simonal och Três Irmãos de Sangue.

Kortfilmer
Alagados, O Brilho dos meus olhos, Cortejo Negro, Dia sim Dia Não,
O Engano, A Menina Espantalho, Pescador de Sonhos, O Sangue pelos Filhos
och O Vôo da Cegonha.

Dessutom har spanska kulturinstitutet Cervantes visar några filmer ur
en festival som hålls nere i Malmö av gruppen Imágenes del Sur.
Det kostar 100 för en dag eller 150 för två dagar. De
visar två filmer per dag. Nedan är saxat ur Cervantes kulturprogram.

Torsdag 5 november 2009
18:30 – Porteadores del camino Inca, 2009. Gabriel Manrique
(Perú/Suecia)
Turisterna besöker ruinerna i Machu Picchu tillsammans med
bärare som till större delen är Quechuaindianer och används
som billig arbetskraft. Gabriel Manrique berättar om filmen.

20:00 – Al otro lado, 2005. Natalia Alameda (México)
Filmen handlar om olaglig invandring, knarkets värld i Mexiko
och USA samt corridomusiken.

fredag 6 november 2009
18:30 – Mientras esperamos, 2007. Malin Nicander/Lisa Jonsson
(Suecia/El salvador)
På ett ålderdomshem i El Salvador blandas historier från det
förflutna med dödens närhet. Lisa Jonsson berättar om filmen.

20:00 – Las Cruces poblado próximo, 2006. Rafael Rosales
(Guatemala)
En bergsby i Guatemala på 80-talet hotas att utplånas av armén
och får besök av gerillan.

.