Han var på fotomässan och det var en intressant föreläsning han höll.
Han berättade mycket om hans jobb på National Geographic, bland
annat hur han fotade en artikelserie om synen. Här är ett klipp jag hittade.
Nu har jag i mitt ägo, Thåströms nya skiva. Har fullt med jobb nu
så jag har inte hunnit med att lyssna på den än. Så nu, just i skrivande
stund är det Thåströms röst som strömmar ut ur högtalarna.
Första singeln har du nog redan hört, här är hans uppträdande på Grammisgalan.
När jag ändå samlar in Chases saker så kommer det nedan ett samtal med Zack Arias. Som sagt, det här kommer bara att uppta 7-8 timmar av ditt liv, så njut av det lite i taget.
Jag har inte lyssnat igenom dem än så jag vet inte vilken jag ska rekommendera, men man får nog gå efter intresse, bröllopsfotografi, mat, National Geographic, allmänt fotografi eller så kan man kika i fotografernas hemsidor och lyssna på dem som har de mest tilldragande bilderna.
I jakt på annat, eller om det var i en paus under en översättning så sökte jag efter Neil Gaiman på Youtube för att höra hans engelska, just det, det var en mejlkonversation bland undertextkolleger, om hur man uttalade ett visst ord. Nåja, det hör inte till saken mer än att det var så jag började spinna vidare på Youtube. För det är nämligen så att när man väl börjar är det svårt att sluta jakten. Jag hittade en konferens med Neil Gaiman på American Pens youtubesida.
Vilket ledde att jag tittade efter vad mer de hade där. Paul Auster
Sen när jag ändå var inne på författare sökte jag lite på Stephen King för att se vad som fanns. Då upptäckte jag att han hade kritiserat Stephenie Mayer, och ”Twillight”-fansen får ursäkta, men vem fan är hon. Okej, nu har jag inte läst böckerna och även om ”Twillight”-fenomenet inte har passerat mig förbi ovetande så hade jag inte lagt författarens namn på minnet. Hur som helst så hade han sagt att “Both Rowling and Meyer, they’re speaking directly to young people… The real difference is that Jo Rowling is a terrific writer and Stephenie Meyer can’t write worth a darn. She’s not very good.” Vilket lett till en storm, uppenbarligen i ett vattenglas för jag har inte hört något av den förrän nu. Men det kanske visar hur bortkopplad jag är från vad Stephen King gör och säger. Det här var ändå ett år sen han sa det, men jag gillar ändå hans svar till Twillight-fansen.
När vi är ändå är inne på kungen så kommer några fler klipp: Stephen King hos Conan O’Brien – runt 2005.
Har precis lärt mig en nyttig grej på youtube som jag tänkte att jag skulle dela med mig. Oftast när jag har länkat till filer där och vill att man ska se en speciell grej så säger jag gå till minut X och sekund X men det är inte längre nödvändigt om man i stället ger länken så här: http://www.youtube.com/watch?v=urQVzgEO_w8#t=127s
För alla som inte ser nån skillnad på länken så är det jag lagt till "#t=" plus sekundantalet följt av ett s (för sekunder), i det här fallet 127s. Det går också att skriva 2m7s för att komma till samma ställe. Nämligen när Audrey Hepburn lyfter på sina solglasögon i trailern till Frukost på Tiffany's.
Snart är det dags för ett Midsummeravsnitt, men innan så ville jag skriva lite, innan det skulle bli för sent. Tittade på det som har ersatt Filmbullen – märkligt namn, men det var där alla svenska biopremiärer radades upp fyra gånger per år, och det var ett bra sätt att hitta svenska titlar på utländska filmrullar. Även om de nu allt som oftast behåller den engelska titeln.
Jo, som sagt, jag var inne på svenska filminstitutets filmdatabas och kikade när Almodóvars nya ”Los abrazos rotos” skulle ha premiär och det är den 14:e den här månaden.
När vi ändå är inne på spanskspråkig film såg jag att en mexikansk film har premiär den 7:e. Den heter ”Párpados azules” och på svenska ”Bakom blå ögonlock”
En annan film som har premiär den 9 oktober vann Guldbjörnen i Berlins 59:e filmfestival ”La teta asustada” [det skrämda bröstet] som fått svenska titeln “Faustas pärlor”, vars engelska titel kanske hade passat bättre att översätta från: “The milk of sorrow”.
Och så avslutar vi filmkavalkaden med en film som bygger på en roman av Paulo Coelho ”Veronika decide morrer”. ”Veronika bestämmer sig för att dö” är den svenska titeln. Premiärdatumet är inte bestämt men det står 2009. Den är med Sarah Michelle Gellar.
Det var ett tag sen senaste fotografpresentationen och jag har ett par på g, men jag passar på att ta den här när jag ändå har honom färsk i minne. Jag kände inte alls till honom när jag besökte Moderna Museets utställning Åter till verkligheten, som består av ett 300-tal fotografier från 1970-talet, här berättar curatorn om utställningen.
Och här finns en intressant artikel om den tiden skriven av Moderna museets fotointendent från 1977 till 2004.
Men låt oss återgå till Duane Michals som föddes i USA 1932. Och nedan ser vi en bild vars text är följande: "This photography is my proof. There was that afternoon, when things were still good between us, and she embraced me, and we were so happy. It did happen, she did love me. Look see for yourself!" [Det här fotografiet är mitt bevis. Den där eftermiddagen då saker och ting var bra mellan oss och hon kramade mig och vi var så lyckliga. Den är verklig. Hon älskade mig. Titta efter, så får du se!] Det är både vackert och sorgligt, och tänkvärt.
Det som föll mig i smaken var inte enbart hans suggestiva bilder utan att han hade skrivit text till dem, ibland så fördjupade texten insikten i bilden ibland så säger den motsatsen till vad bilden visar – i alla fall enligt guiden som berättade om några av fotograferna. Texten är handskriven och ibland svårläst, ett under att jag förstod vad han skrev, trots att det var nära på läkarskrift. Jag har skrivit förr om förhållandet mellan text och bild och det är lite passande till min bloggs ledord: "där bilden slutar tar orden vid" och ändå så kanske de inte gör det, alltså bilden kanske inte tar slut, orden kanske samexisterar och bägge växer sig starkare av varandra.
Några av bilderna som finns i Moderna museets ägor finns inskannade och går att titta på här. Där kan man zooma in och se texten lite tydligare.
Sökte vidare på youtube och hittade en intervju som heter ”Visions and Images: Duane Michals” som postats av Duke University Libraries. Den är från 1981 och verkar lovande.
Det finns många möjligheter att göra något på youtube, vet inte riktigt vem som ligger bakom det här om det är Michals som lagt upp den. Men jag antar det.
En gång i tiden var jag extremt fascinerad av djur och jag är nog det än även om andra passioner har en mer framstående roll just nu. Men djurprogram är ur utbildningssynpunkt väldigt givande och de ger mig tillfälle att väcka en slumrande beundran över naturens alla små underverk.
Igelkottar och fladdermöss är väl sånt som man kan se då och då här i Sverige. Men jag kunde inte ana att det fanns så många olika fladdermössarter. Säg en siffra. Hur många tror du? Jag garanterar att det är fler.
Chiroptera, som de heter på latin har två underordningar, storfladdermöss (Megachiroptera) med cirka 185 arter och småfladdermöss (Microchiroptera) med cirka 930 arter. Allt enligt NE.
Bara en sak som att stjärnmullvaden har 22 fingerliknande utskott i nosen som fungerar som känselspröt. Om den vidrör ett knappnålshuvud så kan den känna det på 600 punkter samtidigt. Så det kan man kalla känsligt om nåt.
Jag trodde att den var betydligt större än vad jag nu ser att den är i klippet som följer.
Det blir nog mer djur framöver. Det är roligt. Namnen på djuren på engelska och latin finns om ni följer länken för varje djur. Courtesy of Wikipedia.
Dags för en ny fotograf och det visar sig att även denne börjar på A. Andreas Feininger föddes 27 december 1906 och dog 1999. Denna gång är det återigen en fotograf som jag inte hade stiftat bekantskap med, så jag tänkte att jag kanske skulle passa på att introducera två fotografer. Den ena blir denne amerikan och den andra får komma i nästa inlägg. Vi får se om det blir i dag eller nästa gång. Ska försöka posta det i dag också. Bilderna är även denna gång tagna från Lifes bildarkiv. Det roliga med Andreas Feininger är att han bodde några år i Sverige (1933-1939) för att sen flytta till USA. Han publicerade en bok som hette STOCKHOLM och han donerade bilderna till Stockholms Stadsmuseum – vilket är ganska coolt. I länken ovan har de lagt upp sex bilder. Det står i samma länk att han lämnade Sverige för utlänningar inte längre fick använda bil eller kamera. Porträttet till höger är taget av Ralph Morse.
Passande nog är bilden på dagens fotografpresentation tagen av Alfred Eisenstaedt som var första fotografen ut. Återigen är bilderna tagna från Lifes bildarkiv. Bilden ovan är tagen 1959 i Idyllwild, de runtomkring honom är hans studenter.
Ansel Adams föddes 1902 i Kalifornien och dog 1984. Han räknas som en av de mest framstående amerikanska fotograferna och för mig är han mest känd för sin landskapsfotografi. Därför blev det naturligt att ta honom nu när vår fotouppgift handlar om just det. Eftersom den engelska wikipediasidan om honom är mer utförlig lägger jag även till den länken. Ansel Adams arbetade i svartvit och han tog fram tillsammans med Fred Archerzonsystemet, som går ut på att man delar in bildens tonomfång i elva zoner som går från 0 (noll) till X (tio). 0 motsvarar maximal svärta och zon X motsvarar maximal vita, zon V motsvarar medelgrått. Gå in i länken ovan för att få mer detaljer om zonsystemet. Han gav ut många böcker om fotografins tekniska aspekt, om framkallning och kopiering av bilder.
Förutom de mer kända landskapsbilderna så dokumenterade han en av de i mitt tycke märkligaste händelserna i USA:s historia, och det var när japanerna som bodde i USA, oavsett om de var födda där internerades i flera koncentrationsläger i landet efter Pearl Harbor. Ansel Adams fick tillstånd att besöka Manzanar, som var ett av de lägren som fanns och det resulterade i boken Born Free and Equal. Och ve och prisa intenet - som jag ständigt gör, varje dag jag upptäcker nåt nytt så har Library of Congress digitaliserat den boken så den hittar ni här.
Det är det fantastiska med att blogga och skriva små fotografpresentationer som jag gör nu. Jag lär mig otroligt mycket själv under arbetets gång. I samband med detta hittade jag också en digitalisering av 244 bilder som Ansel Adams tog där. De finns i en annan sida av Library of Congress som heter Prints & Photographs Reading Room.
Det är som sagt mycket fotografi just nu, så det gäller att bejaka den sidan och insupa så mycket det går. Jag tänkte presentera lite fotografer, men så att det blir överkomligt tar jag en i veckan. Låt oss säga varje söndag, bara för att det är i dag och det kliar redan i fingrarna. Vore trevligt om UR eller SVT bestämde sig för att både göra och sända lite dokumentärer om svenska och internationella fotografer. BBC har annars varit föredömlig i den aspekten och gjort serier som Master Photographers (1983) och The Genius of Photography (2007).
Kan nån köpa hem dem till svensk tv?
Första fotografen ut är Alfred Eisenstaedt och namnet ringar egentligen inte bekant hos mig, men han porträtterades i den ovan nämnda serien 1983 så jag tycker att vi kan börja med honom. Han föddes den 6 december 1898 och dog den 24 augusti 1995.
Han var verksam för den nu nedlagda tidskriften Life, som jag tycker borde återuppstå snart igen. Tidskriften var känd för sina bildreportage.
Jag har ett vagt minne om att jag nämnt samarbetet mellan Google och Life. Om inte så kan ni gå hit och söka på hans bilder. De tre bilderna jag har lagt upp är tagna av honom. Det är två självporträtt plus en bild på Brooklyn Bridge och nedre Manhattan många år innan den elfte september.
.....
