Just nu är det mycket surr i bloggsfären om
World Press Photo, och som vanligt
när det är tävlingar så försöker man förstå hur juryn har tänkt när de bestämt sig
för ett fotografi eller en serie foton. Det är som Pietro Maturzos foton som jag
nämnde häromdagen. Här hör vi en intervju med
fotografen.
Jag har funderat lite över bilderna och ser inte dess storhet riktigt. Nu förstår
jag att ansiktena inte ska synas. Folk är rädda för repressalier, men jag tänkte
översätta tre
juryröster för att se hur de har tolkat bilden. Först ut är svensk-turkiskan
juryn Ayperi Karabuda Ecer: "Bilden visar början på något, på en riktigt stor nyhet.
Den ger oss ett perspektiv. Och den berörde mig både visuellt och känslomässigt.
Jag föll för bilden direkt.”
Jag hittade en intervju med henne där hon berättar mer om
valprocessen.
Dessutom ville jag veta mer om henne så jag hittade att hon var chef för
bilder och grafik på Reuters. Här är en intervju med henne i tidskriften
Kamera och Bild. Det är ett
pdf-dokument.
Näste ut är fotografen
Guy Tillim: "Det svåra med konfliktsituationer
är att porträttera de som lever parallellt med den, människor som lever
i den vardagen. Den här bilden för ihop dessa två element och ger konflikten
ett sammanhang. Det är vad fotografin går ut på. Fotografen ger oss samtidigt
en vacker bild av det iranska landskapet och bara det i sig är värt att titta på.
Den väcker också vår nyfikenhet på de skrikande kvinnorna och införlivar
ögonblicket i den historiska händelsen. Det är ett mycket ärligt och lyckat försök
att utveckla vårt sätt att visa saker.”
Och slutligen jurymedlem Kate Edwards som är bildredaktör på
Guardian Weekend Magazine som hade det här att säga om bilden: "Bilden
är stämningsfull, den har en känsla av spänning och fruktan men också en
stillhet och lugn. Och därför var det en utmaning att välja den. Vi letade efter
som sög in dig, tog dig djupare in, fick dig att tänka mer. Vi ville inte visa vad
vi redan visste utan vi ville ta något som krävde mer av oss.”
Nåja, jag vet inte om det gjorde oss något klokare men nu vet vi i alla fall
hur de tänkte och det är alltid något. Sen läste jag
här om att ett gatuslagsmål
fick tredje pris i sportkategorin. Nu är jag inte insatt i vad de har för sporter
i Ukraina, men det känns väldigt märkligt. Hur som helst så är bilderna
här.
Nåväl. Här ser ni ett
bildspel med de prisade bilderna. Roligt att Kent Klich vann
med sina Gazabilder.
.
