.se the mexican suitcase

Jag har skrivit om den förr, såg i dag att filmen visades i en filmfestival
i Malmö i april, men så vitt jag vet har den inte visats i Stockholm, men
jag kan ha fel. Här är en intervju med Trisha Ziff som regisserat dokumentären.



.

.se den mexikanska resväskan...

Jag har för mig att jag nämnt den tidigare. Det var väskan med negativ som
försvann eller kom på avvägar 1939 och som hittades 2007. I den fanns
bilder från Robert Capa, Gerda Taro och David Seymour Chim. Nu visas
de i Spanien för första gången. Önskar att jag var i Barcelona för att se dem.

Kanske att Fotografiska kan locka hit utställningen från ICP.

Trisha Ziff har gjort en dokumentär om hela historien med återfinnandet.
Den kanske dyker upp så småningom i Sverige.

.

.se fotografin och LIFE

För några veckor sen var jag på Galleri Kontrast och lyssnade
på Lars Epstein tala om sin fascination för fotoböcker och vi tog
en tur genom några av dem. Jag satt ganska dåligt till så halva
skärmen som projicerades täcktes av själva föredragshållaren,
och jag var lite för långt bort för att se bilderna ordentligt på
datorn som var vänd mot mig.

Men han hade dessutom med sig några av böckerna som man
fick bläddra i efter samtalet.

Han kom med en massa bra tips, dåliga om man tänker på
att jag kommer att köpa fler böcker, bra av samma anledning.

Nu har det gått ett par veckor och jag har inte beställt böckerna än,
men frågan är vad som händer efter det här inlägget.

Jo, hur som helst så hade han några LIFE-tidskrifter och det var roligt
att kunna bläddra i en tidskrift som så länge var en referenspunkt
för pressfotografin. Det är synd att en sån tidningsidé, eller tidskriftsidé
inte kunde överleva rent ekonomiskt. Ganska märkligt när jag såg
hur mycket reklam som trängdes bland artiklar och bilder.

Det är en sån tidning som jag skulle vilja driva.

Efter att försiktigt tittat igenom numret, det är ju trots allt ett stycke
historia... Jo efter att ha tittat igenom numret med W. Eugene Smiths
fotoreportage ”Spanish Village” blev jag sugen att läsa och titta igenom
det noggrannare, så när jag kom hem begav mig in på min trogna, hjälpsamma
internetvärld och Google Books, för där finns nämligen en stor del
av LIFE inskannat och tillgängligt till oss dödliga. När jag skriver en stor
del borde ni läsa att det rör sig om samtliga 1860 plus nummer av Life.
Osäker om det är målet, eller om det redan är uppnått.

Efter lite sökande hittade jag fram till Life från den 9 april 1951.
Ja, det är "Spanish Village"-reportaget. Du kan läsa den här.

Sen blev jag sugen på Eugenes Smiths andra stora bildreportage
”Country Doctor”, från den 9 september 1948. Det hittar du här.

Eller varför inte Robert Capas berömda bilder från D-dagen
som publicerades i Life den 19 juni 1944. D-Day.

Som ni förstår kan listan göras lång, och jag får nog tillfälle
till att återkomma till Life fler gånger. Men jag avslutar
med några bildreportage till.

En liten annorlunda sida av Elliott Erwitt från den 20 januari 1961.
”The Man With A Life In His Hands”.

Och jag avslutar dagens skörd med Henri Cartier-Bressons
”This is Castro's Cuba seen face to face” från den 15 mars 1963.

Det här är en guldgruva för fotografer och fotointresserade,
men även för de som är intresserade av tidningsdesign och layout.
Och Google Books är hjälpsam. De har nämligen en tumnagelsfunktion,
så man kan se sidorna bredvid varandra, nedan har jag gjort
en skärmdump. Klicka på den för att se den större, eller också
kan ni bege er direkt till Google Books och Life.



.

.se ibland kommer det förlorade tillbaka

Nej, det gäller inte min hårddisk. Utan nåt roligare, nämligen en väska
med bland annat Robert Capas negativ från spanska inbördeskriget.
Det blir spännande att läsa om det i de kommande dagarna, eller veckorna,
lite beroende på hur lång tid det tar att sortera bilder och se vem som
tagit vad. Ni kan läsa om det här.

.se om Capa

På trettondagen var jag på Nobelmuseet och såg deras
Robert Capa-utställning. Man kan säga att det var i herrans
tid för det var utställningens sista dag. Bättre sent än aldrig.
Första dagen på en utställning är ett vernissage, men vad
heter sista dagen? Det var en svår nöt att knäcka…

Så vem var denne Robert Capa kan man undra, särskilt om
man inte är så insatt i fotografins värld och varför Nobelmuseet.
Ja, denne man hette André Friedmann och föddes i Budapest,
man kan säga att Robert Capa förkroppsligade allt som vi skulle
koppla med en krigsfotograf. Myten om honom är nog större
än han själv, och ett av de mest kända krigsfotografier, vars titel
lyder: ”Loyalist Militiaman at the Moment of Death, Cerro Murciano,
September 5, 1936”, påstås i bland annat “Blood and Champagne:
The Life and Times of Robert Capa” vara iscensatt. Samtidigt som
andra påstår motsatsen. Sanningen? Ja, den finns väl nånstans på vägen.
Men det kan vara intressant att läsa Alex Kershaws Capa-biografi,
annars finns ju Capas egen skildring ”Slightly Out of Focus” om hans
rapportering under andra världskriget. Capa dog den 25 maj 1954 när
han trampade en mina i Vietnam. Nog om krig och död.

Utställningen hette passande nog krig och fred, och det är i fredsbilderna
som nobelmuseet kommer in, för det fanns porträtt på flera litteraturpristagare,
bland annat John Steinbeck, William Faulkner och Ernest Hemingway.
Även om vissa av dem fick nobelpriset efter att Capa dött.

Robert Capa grundade även bildbyrån Magnum Photos, som förekommit
i några blogginlägg tidigare, i Paris 1947 tillsammans med
Henri Cartier-Bresson, David Seymour och George Rodger.

Efteråt blev det en promenad i gamla stan, och lite härligt kvällsfotografering
före fotbollsträningen.