Ja, min kompis dotter är sjuk och hon skulle till läkaren, så jag fick skippa dagens strandplaner, eller ja, jag hade inte riktigt bestämt mer än att jag skulle in mot staden och väl där bestämma något. Nåja, nu ligger hon och sover med feber och jag tittar till då och då.
I dag när jag vaknade mindes jag ganska tydligt drömmen jag hade. Även om den var kaotisk. Jag skulle ha en fotoutställning i en enorm lokal, och höll på att sätta upp bilder samtidigt som jag inte riktigt kom ihåg om jag hade skickat i väg inbjudan eller om jag hade kopierat de bilder som jag ville använda, eller ens köpt ramar.
Ja, lite av en mardröm, men sen visade sig att det var en kollektiv utställning, så jag slapp ha panik ensam. Vaknade innan jag fick klart för mig vad jag hade valt för tema, och jag hade inte heller hunnit sätta upp bilderna. Vi får se om drömmen återkommer.
José Saramago är en författare som jag gillar väldigt mycket och en av böckerna som jag gillar mest är ”O ano da morte de Ricardo Reis”, ”Året som Ricardo Reis dog”. Jag hade turen att ha upptäckt honom när jag läste portugisiska på universitetet och han är ett av skälen till min Lissabon-förälskelse, långt innan jag kom till staden och insåg att den förälskelsen var sann, att den bestod av något som inte var kött och ben, utan asfalt, stål, kakel och en flod som bytt namn när den rann in i Portugal från Spanien. Tajo hade blivit Tejo, och som en poesi rann den genom mina ådror och gav mig en portugisisk själ, med ord av fado, genomdränkta med saudade – en längtan – till vad? Ja, det får jag återkomma till när jag funnit det.
Det här inlägget handlar i princip om Saramago. Han skriver en blogg och det var glädjande att upptäcka den. Det är klart att för att ni ska ha glädje av den måste ni kunna portugisiska eller spanska. För er som kan det och inte har upptäckt den eller Saramago hoppas jag att det här öppnar en ny värld för er.
För att återgå till ”O ano da morte de Ricardo Reis” så har jag hittat en liten guldgruva, denna gång kanske bara för de som kan portugisiska men i och för sig kan det vara av intresse för dem som vill få en inblick i en författares arbete med en bok.
Det är BNP – Biblióteca Nacional de Portugal – Portugals motsvarighet till KB, som har en José Saramago-samling, där de bland annat har manuskriptet till ”O ano da morte de Ricardo Reis”, med handskrivna rättningar, en dagbok gjord efter händelser, väderrapporter och annat matnyttigt som stod i tidningarna från augusti /september 1936 – då romanen utspelar sig. Allt startar här.
I denna Saramago-resa upptäckte jag också att Fundação José Saramago ska husera i Casa dos Bicos i Lissabon, så nu vet jag en av platserna som jag ska besöka nästa gång jag är där.
