.se drömmen om den perfekta maskinöversättningen...

...lär väl förbli en dröm, men det hindrar inte på att de gång på gång försöker
hitta nåt som kan fungera. Här är EU:s senaste försök att samla ihop
maskinöversättningsföretagen.

.

.se tog en tur ut på stan

Då var klockan nio. Gick runt en timme ungefär och fotade lite
nattbilder. På Mariatorget boulade folk till lampornas sken. Det
var en ganska skön kväll. Inte varm men inte kall heller.

Då och då skriver jag längre inlägg, ibland kan det gå veckor.
Ibland blir det lite sistaminuten inlägg, säger jag nu 23.58.

I samband med att jag nylanserar min fotohemsida kommer
vissa av blogginläggen dyka upp där, då bara de som handlar
om fotografi. Men de kommer fortsätta att dyka upp här
också. Även om internet inte är oändlig som himlen ovan oss
så tror jag att det finns plats för två identiska inlägg då och då.

Hittade en blogg som heter 2652 böcker kvar tills jag dör. Ett
ambitiöst projekt att läsa en väldans massa böcker och samtidigt
blogga om dem. Han hade läst Erik Anderssons "Översättarens
anmärkning" och det var intressant att läsa.

.

.se nya översättarprisets nomineringar

Det var ju på tiden att översättarna får pris för sitt osynliga
arbete. Det är ju trots allt genom dem som vi får uppleva andra
världar än vår egen. För er med Facebook så finns det information
om den här och för er andra finns det här. Det är alltså översättarsektion
i författarförbundet som står bakom det nyinstiftade priset.

De översättare som är nominerade har översatt från spanska, franska
och finska. Så fram till den 9 maj har vi tid att läsa Lena E Heymans
översättning av Roberto Bolaños "2666", Ragna Esséns översättning
av Marie NDiayes "Tre starka kvinnor" och Janina Orlovs översättning
av Sofi Oksanens "Utrensning". Då utser man nämligen vinnaren
och prisutdelningen sker på Intiman den 23 maj.

Här är en artikel om hur det hela började. 43 böcker nominerades
och de som återstår är de tre som står ovan.

.

.se när snålheten bedrar visheten...

...eller dvd-översättningen som DN skrev om... Kanske det får tv- och dvd-bolagen
att förhandla om kvalité i stället för att ta den som erbjuder det lägsta
kostnaden. Nånstans måste vändningen komma. Kul att folk bryr sig.

.

.se översättningens ädla konst...

...och maskinernas inträde. Har du tid en stund och funderar lite över
maskinöversättning och dess förträfflighet. Ja, inte skulle en verksam
och blygsam översättare som jag hylla maskinöversättningen som i det
långa loppet tros ta mitt jobb. Jag tycker att den är helt förträfflig. Det
här är ett hyllningsinlägg till maskinerna för de har nåt som jag inte trodde
var möjligt. De driver med oss. Ja, jag lovar. De har humor. Vill du skratta
så måste du hänge dig åt maskinöversättningarnas sanning. När det gäller
underhållningsvärde är de förträffliga. Ja, vad gör inte företagen för att
spara en slant när det gäller översättning. Tala om att göra en björntjänst.
Kommer maskinerna till slut att ta över världen? Översättningen? Ja,
ni har ju sett "Terminator" och läst alla sci-fi-romaner. För eller senare,
troligtvis långt mycket senare kanske vi översättare blir överflödiga, men
i dagsläget behövs vi. Visst missförstår jag och gör fel, perfektionen är
eftersträvansvärd och jag gör mitt bästa för att nå den. Vi förstår vår
omvärld tack vare tolkningar av verkligheten. Ett ord som flygaräss kan
man tycka borde finnas i maskinernas översättningsminne. Kan tyckas.
Jag skulle vilja se mekaniken som ledde till att översätta flying ace till
"flyga överdängaren". Och det var lite det jag tänkte roa er med i dag.
För även om jag är biten av fotografin just nu så jobbar jag ständigt med
översättningar och mina nätkollegor uppmärksammade den här sidan
för mig. Jag ska inte gå in på det vackra epitetet sidan Worldlingo fick
men gå in här och roa er. Jag fällde en eller två tårar av allt skratt.

I det långa loppet gör människan fortfarande ett mycket bättre jobb
med översättningen, det kanske tar längre tid, men det är ju så, Rom
byggdes inte på en dag.

.

.se den svarta lådan

Sitter och översätter och kom att tänka på den där ordleken
som min pappa brukade köra med, här kommer den i översättning:
”Vilken färg har Santiagos vita häst?” Som barn tänkte man och tänkte
och kom inte på att svaret fanns i frågan. Det är ju oftast inte så enkelt.
Jo, och jag kom att tänka på det för det program jag sitter och jobbar
med handlar om flygplan som kraschar och att svaret finns i den
svarta lådan, som inte är svart. ”Barn gå ut och leta efter svarta lådan.”
”Vi hittade ingen svart låda, bara en röd/orange låda, men den fick
ligga kvar.”

Ja, såna språkfunderingar har jag just nu. Allt för att inte jobba,
eller allt på grund av jobbet kanske ska man säga.

.

.se tjuriga tjurar

Översättningens vånda och dåliga manus. Ett par tävlar i dans.
Efter ett nummer där Frank Sinatra sjunger “New York, New York”
säger en av programledarna enligt manus: “The five bulls would
be proud”. Så jag funderar på vad han pratar om för tjurar.

Första kopplingen jag gör är att det fanns ett gäng underhållare
på 60-talet som ledda av Frank Sinatra hade nåt djurnamn.
De var fem hade jag för mig. Men när jag till slut kom ihåg
att de kallades ”The Rat Pack” insåg jag att det inte kunde
vara det han menat.

Steget från råttor till tjurar är ganska stort.

Medlemmarna var som sagt fem: Frank Sinatra, Dean Martin,
Sammy Davis Jr., Peter Lawford och Joey Bishop.

Men det var inte de som var de hänsyftade på här. Ja, efter lite surfande
och funderingar och idogt lyssnande där jag försökte bortse
från manusets röst kom jag fram till att han sa "five boroughs".

Då kunde man dra en lättnadens suck.

New York har nämligen fem stadsdelar: Manhattan, Bronx,
Brooklyn, Queens och Staten Island.

De var de fem sekunderna av programmet räddade.

.

.se ett lärorikt jobb

Varje dag lär man sig nya ord. Sen kanske man glömmer de nån
vecka senare, men jag vill tro att de finns nånstans på lager,
om inte annat så vet jag nu att de finns i den här bloggen.
Ord som "bitter melon", "head cheese", "busboy". Bittergurka,
sylta och diskplockare.

Internet har legat nere två-tre timmar och det är riktigt
jobbigt att jobba då. Å andra sidan så får man lite mer
gjort när man inte behöver kolla vad folk gör på Facebook
eller behöver tvångsuppdatera sin status.

Fördelen är väl att man kan ta lite pauser och surfa sig
bort genom långa sidospår. Som det här till exempel.



Var tvungen att testa hur det såg ut att inbädda en bok
på sidan. Nu när det är så mycket snack om iPad hit
och iPad dit. Boken är hämtad från internetarkivet.
Det finns mycket intressant. Många gamla ordböcker som man
kan ladda ner och roa sig med när internet ligger nere,
men det gäller att göra det innan det sker.

.

.se nu är det krig

Ja, i alla fall i dokumentären som jag översätter. Det är otroligt
vad mycket man kan lära sig av att kolla på tv. Ungefär lika
mycket som man kan lära sig av att träffa vänner och prata
om allt mellan himmel och jord. Det är tvära kast i översättandet,
från jättefiskar till jättedammar till aptjuvar till tågresor
till D-dagen. Efter det blir det jobb på lördag, fotning på söndag
och sen får jag väl beställa nytt jobb på måndag.

I dag var de uppe på taket och slog ner stalaktiterna av is
som hängde nedför husfasaderna. Har inte kollat efter om de
slog ner den som är utanför mitt fönster, det är ju inte direkt någon
som går därnere så de kanske struntade i det.

.

.se när man talar om trollen...

Jag tror inte att jag skrivit om det här tidigare, om jag
gjort det så får vi hoppas att ni glömt det liksom jag gjort.
Jag stötte på den norska eller danska översättningen, säkert
bägge, de är nämligen ganska lika på papper. Åtminstone i
mina otränade ögon. Hur som helst så säger norrmännen - satsar
på att det var de: “Når man snakker om solen...”

Det är ju kanske trevligare att snacka om solen än troll.
På engelska blir det ”speak of the devil...” och på spanska
och portugisiska finns det en variant förutom djävulsversionen
som handlar om den romerska kungen ["hablando del rey de Roma...
/falando do rei de Roma..."]. Andra språk hittar du här.

.

.se funderingar i väntan på ett jobb

Jag sitter och väntar på att mina jobb ska bli klara
så att jag kan sätta i gång att arbeta. Men väntan
har inte varit fruktlöst. Jag har förberett lite inför
den kommande fotoutställningen i december och
läst lite bloggar. Bland annat läste jag tre blogginlägg
från en av mina senaste rss-prenumerationer, en blogg
som jag har nämnt har tidigare som heter Text i rutan.

Och jag läste ett blogginlägg som jag ville kommentera,
men bestämde mig för att också att ha med det som det
inlägg som du läser nu för att slå två flugor i en smäll.

Blogginlägget heter Alla översättare är dåliga och ni hittar
det här. Det är väl värt att läsas.

Jag vet inte om det ligger i människans natur eller om det
bara är ett sätt att få fart på en konversation det där med
att svara på meningen ”Jag jobbar som undertextare” med
”Jaså, är det du som gör alla de där felen. Jag såg ett program
som var så dåligt översatt.” ”Vad var det för program?
Vem hade översatt den?” ”Det minns jag inte.” ”Vad var det
för fel som var så hemskt?” ”Öh, det minns jag inte.” Som tur är
så möter jag ofta människor som i stället uppskattar det arbete
man gör.

Men inlägget ovan handlar till viss del om de som klagar – och
visserligen också ger exempel och kanal. Men det är en bråkdel
av allt som undertextas i tv, bio och dvd. Förekommer det fel?
Det är klart det gör.

Sist jag kollade var det mänskligt att fela och det inget som
undertextare har patenterat. Vi gör misstag. Det gör alla.
Tyvärr är det så av nån anledning att det är lättare att ondgöra sig
över saker än att ge beröm.

Jag ser mycket film utan undertexter och oavsett vilket språk
det rör sig om så känner jag ibland ett starkt behov av att ha just
undertexter. Visst förstår jag mycket, men tappar jag tråden
kan jag missa nåt. Undertexten är min livlina. De leder mig fram.

En av anledningar till att jag ser så mycket utan undertexter
är för att jag jobbar som undertextare.

Jag har lyckan att ha stöd när jag kollar på dessa program
utan undertexter. Jag har manus – av blandad kvalité -
fantastiska virtuella kollegor i hela landet att rådfråga,
vare sig det är via mejl eller telefon. Och jag kan lyssna
på ett ohörbart stycke tusen gånger för att få det att bli rätt.

Blir det ändå fel? Ja, visst kan det bli det, och vi lär oss
av våra misstag.

Men det börjar bli dags att tänka om. Vi måste belysa
guldkornen i stället, för de finns och de är betydligt fler
än missarna.

P.S. Inga flugor dog i samband med detta blogginlägg.

.

.se en fågel kvittrade...

...att svenska ornitologiska sällskapet har översatt namnen på alla
fågelarter till svenska, vilket är fantastiskt, önskar att andra skulle
göra likadant med fiskar, däggdjur, insekter, och så vidare. Lite mer
information om listan hittar du här, där hittar du även listan.

.

.se de små liven

Det är inte ofta mitt fält diskuteras i tidningar så när det väl
händer får man passa på att länka till det.

Det är SvD:s språkspalt som tar upp en avhandling om hur
engelskans diskurspartiklar översätts. Vad är då en diskurspartikel.
Ja, det är väl sånt som förekommer i talspråk och som ibland
upprepas till förbannelse av ungdomar som livligt berättar
en historia eller pratar i telefon när man sitter på tåget eller i bussen.

Något i stil med: ”och han liksom typ ville att vi skulle ses, du vet,
och jag liksom tänkte vad menar han, det är ju typiskt, han bah
och hon bah, blablabla.”

En av mina många sporadiska bloggläsare säger alltså hela tiden
och det speciella med diskurspartiklar är att de oftast är osynliga
för dem som använder dem.

Olle Josephson passar på att ge bolagen som ger frilansarna
dåliga villkor en känga och visst underlättar det att göra
ett bra jobb om man har en finansiell ro att utföra det, men
det gäller inte bara undertextningsbranschen. Det är tyvärr så
i nästan alla områden som har med översättning att göra. Utom
ett fåtal där man får betalt på riktigt.

Olle avslutar det hela med att skriva ”Det land som inte kan försörja
sina översättare har inte förstått elementär kulturpolitik.”

Amen till det.

Och skulle du vara nyfiken på avhandlingen så hittar du den här.

.

.se text i rutan

Om du någonsin funderat hur det ser ut för de som jobbar
med undertexter för tv så finns det nu en blogg som ska
belysa den vardagen. Undrar du över något eller så är det
nog bara att ställa en fråga i kommentarerna. Bloggen hittar
du här.

.

.se extremt högt

Det kanske inte är så lämpligt att sitta på ett plan strax
utanför Madrid och läsa om det försvunna planet och
dessutom så är boken jag håller på att avsluta till viss
olycksplanrelaterad eftersom den handlar om en pojke
vars pappa dog i 11 september attentatet. Det är en fiktiv
berättelse men den har sina beröringspunkter med verkligheten.
Det försvunna planet får mig att tänka på serien ”Lost”, man får
hoppas att det blir nån ljusning i det hela, men just nu är hoppet
att hitta några överlevande minimal. Med så många satelliter
som kretsar runt jorden tycker man att nån av dem borde ha
fångat de fallande planet – eller vad som nu hände med det.

Allt är så litet på 10 000 meters höjd. De odlade fälten bildar
mönster, grödorna ändrar färg. Funderar på allt möjligt när
muppen i gången tar fram sin snusdosa. Finns det nån värre lukt?
Den rycker bort mig från min promenad bland molnen.

Just det, boken jag läste var ”Extremt högt och otroligt nära”
av Jonathan Safran Foer – på engelska hette den ”Extremely
Loud & Incredibly Close”. Boken är översatt av Hans-Jacob
Nilsson och det är ett ord jag har fastnat på. Pojken som har
huvudrollen heter Oskar och han är väldigt bra på att
uppfinna saker – i alla fall rent tankemässigt. Men när han i
översättningen talar om att han uppfinner olika scenarior
av vad som hänt pappan till exempel, känns det som om ordet
inte riktigt är det översättaren borde ha valt. Det är ju mer
att han ”hittar på” saker som kan ha hänt, ”uppdiktar”
eller ”fantiserar” men meningen var väl att ha ett gemensamt ord
för allt – som jag antar att det är på engelska. Jag vet inte
om det fungerar.

.

.se 9/11 och 11/9

Köpte ett par (tre) tidskrifter för ett tag sen
och jag har tyvärr knappt hunnit bläddra dem.
För en gångs skull var det tre olika genrer.
Den första köpte jag för att det är en tidning
som jag prenumererade på 90-talet och som då
hette 90-tal, nu heter de 00-tal och om ett
år lär de väl döpa om sig igen. I detta nummer,
som säkert varit ute på marknaden ett par månader,
pryder Bruno K Öijer omslaget, så jag ville läsa den.

Att de sen skriver i hemsidan, har inte kollat i tidningen än
att de presenterar SALIM BACHI (vi låtsas inte om versalerna
i dag) som skrivit en roman om 9/11-attacken. Jag antar att
de menar 11/9-attacken.

Det är en ganska vanlig översättningsmiss eftersom 9-11-
-uttrycket (nine eleven) är så ofta förekommande i alla
de amerikanska programmen som vi har bombarderas med under
alla dessa år, och har även förekommit som 9/11 i undertexter,
men ändå. Var höll språkgranskarna hus?

Det är ju trots allt en kulturtidskrift.

.

.fi pentu on ulottumattomissa

nej, jag bara skojar. Det blir inget blogginlägg på finska. Det dröjer nog
ett tag innan man kan skriva på ett språk som man har noll koll på, men
man kanske lär sig nåt. Sitter och översätter ett program som tidigare
har översatts på finska så jag har texterna till "hjälp". Min översättning
av ovanstående - eller snarare engelskan blev valpen är utom räckhåll.

.

.se ute och fotar

Som översättare gillar jag ordböcker och de omringar mig
när jag sitter och jobbar, har en svag förnimmelse att jag
kanske har sagt det tidigare. Och på nätet finns det gott
om källor att fördjupa sig i. Här är en lite annorlunda
ordbok – som funkar bra med mitt kommande yrke –
fotograf. Bild och ord, en bra kombination.

I dag har jag varit ute och fotat hela dagen. Jag skulle
fota en yrkesgrupp och koncentrera mig på en person. Sagt
och gjort. Jag hade fyra idéer och de var parade två och två
om man kollar rent geografiskt. Den första var hissföraren
på Katarinahissen. Jag började med att ta bilder på själva
strukturen genom vilken hissen färdas uppåt. Sen fotade
jag närmare och närmare och till slut – när det inte fanns
några som väntade på att få åka upp – tryckte jag ner hissen.
Jag betalade tio spänn för att åka upp och väl i hissen frågade
jag honom om jag kunde ta några bilder på honom, efter att
försökt förklara att jag gick en fotoutbildning, vet inte riktigt
hur mycket av det han förstod. Men hur som helst blev svaret
nej. Han sa att han hade fått frågan många gånger och att han
alltid sa nej. Ja, ja, tack och hej. Klev av hissen och tog lite bilder
från toppen. Underbar utsikt och eftersom jag är lite svag för
att fota människor från ovan så trotsade jag den bitande vinden
och tog en massa bilder.

Sen var det dags för mitt andra försök, men jag skulle börja
liksom förra gången med lite generella bilder, så jag tog några bilder
från ovan. Sen gick jag ner, ville inte ge hissföraren dåligt samvete
eller tio kronor för att ta mig ner. Nästa stopp var färjan som går
mellan Slussen och Djurgården. En av mina favoriter. Tanken var
att fråga kapten om han hade nåt emot att jag fotade honom. Så
jag frågade killen som kollade biljetterna om jag kunde prata med
kapten, och förklarade vad det gällde. Han log och sa, du har tur,
det är rätt kapten idag. Så han anropade kapten och sa att det var
en kille som ville komma upp och surra. Kapten frågade om jag var
snäll. Biljettkontrollanten lyfte på axlarna och fick ett okej från
kapten. Så jag gick upp till styrhytten – om den nu heter så – var lite
osäker på terminologin under hela den tid som jag pratade med
kapten, men han var riktigt trevlig och gick med på att bli fotad.
Vi hade riktigt trevligt och jag åkte tre eller fyra vändor framför
och tillbaka. Efter klev jag av på Djurgården och funderade på
att prova mina två andra idéer också, men då ringde morsan och
sa att teatern var inställd. Mmmm, the show must go on – trodde
jag var ett mantra i teatervärlden, men, men. Så jag gick i stället
och hämtade min brorsa och vi tog oss runt lite bokhandlar och
tittade på bokrean. Vi åt hela familjen sen på en kinakrog och sen
hann det bli några bilder i snön på vägen till centralstationen.

Eftersom jag inte lägger upp några bilder än så tänkte jag att
ni kunde roa er med en ganska häftig idé som jag såg i dag när
jag började gå igenom alla mina rss-länkar som har legat i dvala.
Ett 100 meter långt fotografi.

Och jag lämnar er med en bild om en fysikalisk landvinning.

.se kanske inte det smartaste...

Vissa företag är helt enkelt i bästa fall väldigt naiva i värsta fall rent av
idiotiska. Jag läste en artikel i en spansk tidning om ett sådant företag,
som måste ha gjort nåt bra eftersom de tillskansade sig ett statligt
tolkkontrakt hos spanska polisen. Jag vet i för sig om det krävs skicklighet
eller helt enkelt ett skambud som slår alla andra företag i branschen.

I runda tal får de lite under 50 euro per timme på dessa tolkuppdrag
som kan handla om allt möjligt. Ja, företaget får 50 euro. Tolkarna de
använder sig av får bara 10, å andra sidan så kanske de är nöjda med det
eftersom de använder sig av människor som har ett brottsregister.

Döm polisens förvåning när en pakistanier kom för att förklara för några
från Brasilien att deras papper inte var i ordning. Andra chocken var att
mannen fanns i deras register, bland annat för urkundsförfalskning och
knarkhandel . Till deras stora glädje var han också efterlyst så de grep
honom på plats. Jag vet inte om före eller efter tolkningen. Det står inte
heller om han kunde portugisiska.

Företaget i fråga heter Seprotec och efter flera liknande fall så har man
öppnat en förundersökning. Allt taget ur 20minutos.

.se reklamavbrott

Japp, så var det klart i HD (högsta domstolen) att TV4 även här
förlorat. De hade helt enkelt inte rätt att ha reklamavbrott i film, eller
åtminstone i de här två filmerna det gällde. Läs om alla turer här.
Jag gillar tv-reklam, eller åtminstone gjorde jag det förr, vissa av
reklamklippen är otroligt irriterande, men men... Hur kul är det att
titta på en långfilm på tv4 där de har avbrott för reklam, nyheter, väder
och lite mer reklam innan filmen börjar på nytt. Det är nästan så att
man glömmer vad den handlade om, eller varför man satt och tittade
på just den kanalen. Därför är videon en bra uppfinning, man kan spela
in programmet och sen spolar man förbi allt man inte vill se, och
behöver man en paus, så trycker man på paus och gör det man måste.

Stötte på en artikel om dubbning i DN, så om ni är nyfikna på det så
kan ni läsa den här.