.se bland påvar...

...påvebullor, mord, äktenskapsbrott, kärlek och krig.
Ja, det är mycket som händer när människor och makt
är inblandade vare sig det är i Vatikanen, Italien,
Spanien eller någon annanstans.

Och vad snabbt vi glömmer allt som hänt. Historieberättarna
gör att vi minns, i alla fall deras förståelse av det som hänt.
Filmatiseringarna av historiska händelser är troligtvis med
största sannolikhet mer tidsfördriv än något annat, fast
å andra sidan så väcker de ett intresse för det som hände då.
Och när Vatikanen är inblandad så blir det lite översättning
från latin och från Bibeln. Machiavellis ”Fursten” som jag
inte har läst sägs förespråka det César Borgia – Cesare Borgia
är den italienska stavningen och den som NE har anammat,
men jag vet inte om jag kommer att göra det eller låta det stå
på spanska - gjorde under sin tid i makten.

Men nu får det räcka med familjen Borgia för ett tag,
i alla fall till på fredag.

På tal om kärlek och krig såg jag första avsnittet av
Krig och fred, och det fick räcka. Den var lång och den kändes
som avslutad. Lite kärlek, lite krig och lite fred. För er
som har missat det och har lite tid att döda så finns den
här.

.

.se nog small det allt...

...men inte riktigt som jag ville.

Det är helt okej att folk är glada över att deras lag vinner.

Det känns som om jag tjatar om det här, men jag kan fortfarande
inte förstå glädjen att driva med ett lag som förlorar. Men det
beror väl på hur man är funtad helt enkelt. Liverpool spelade
suveränt och Real Madrid var för passiva, men de spelade i alla
fall hela matchen, även om det stod 3-0.

Sen var de första två målen tveksamma, minst sagt, men vad gör det.
De är redan dömda så, så det går inte att göra nåt åt saken. Robben
hittade aldrig in i matchen, Marcelo gjorde det ganska bra. Raúl
kämpade och hade ett par målchanser men de satt inte tyvärr.
Higuaín gjorde mål på offside. Och Casillas var strålande.

5-0 totalt. Eller 6-0 om vi ska se det på de tre matcher - jag tror
inte att de har möts fler gånger, inte i Champions League/Europacupen -
som de två lagen har möts. Dåligt facit, men vi får se fram emot
nästa år i stället och än så är det många ligamatcher kvar.

Villareal gick vidare i alla fall. Och jag tycker synd om
Sporting Lissabon som förlorade 7-1 i dag. Man kan inte säga
att det var en målsnål åttondelsfinal-omgång i väntan
på vad som sker i morgon.

Kollade in forumet på nätet lite snabbt och som vanligt
är det de som gläds åt att Real Madrid åkte ut. Det är
ju trevligt för de små liven. Och det är väl ganska
knäckande för så många att Raúl är så överlägsen alla
andra spelare. Förståsigpåarna tycks inte förstå så
mycket av fotboll förutom statistik och ändå passar
bara statistiken när de själva känner för det. De förstår
inte att man håller på ett lag för att man är uppvuxen
med det eller av tusen andra anledningar.

Inte nödvändigtvis att de alltid är bäst. Och det är väl
klart att man alltid hoppas på sitt lag, oavsett om de
förlorat 0-1 eller 0-5, för hoppet är det vackra med
fotboll. Att det alltid är möjligt oavsett hur omöjligt
det är. Och de som inte förstår det, förstår inte fotboll.

Det handlar inte om fotbollens rättvisa eller orättvisa,
det handlar om fotbollens möjligheter. Fotboll är poesi,
och i den liknelsen är väl domarna punkter, komman och
alla andra skiljetecken. Ibland lyckas de få matchen att
flöda, ibland hamnar punkten på fel ställe, kanske där
det inte borde ha funnits nån.

Så upp med huvudet, det kommer fler matcher, fler vinster
och säkert fler förluster... men det är kanske där man lär
sig att vinna. Ja, utan tvivel.

.

.se fotbollskväll - el clásico

Att se en fotbollsmatch på lokal kan ibland bli mer
än man väntar sig.

Det är inte ovanligt med självutnämna experter som tror sig
veta bäst, bara för att de lever på att tippa. Att säga att Barcelona
är bäst just nu krävs det inget geni för, att de gjort 44 mål
och släpp in 9 är ingen hemlighet som bara elittipparna känner till.

Men fotboll handlar inte om det, det handlar inte om fakta och statistik.
Det handlar om hjärta och känsla. Det spelar ingen roll hur överlägset
ett lag än är, om man håller på ett annat så ser man alltid små ljusglimtar.
Det finns mycket historia och ont blod mellan Real Madrid och Barcelona,
många skrönor och många sanningar. Men siffror och statistik är just
vad det är, det är siffror och statistik och de betyder inte ett skit
när domaren blåser igång matchen.

Då handlar det om hur bollen rullar, och vem som tar kommandot
och driver den framåt. Real Madrid hade inget val, med skador
och avstängda spelare och en tränare som knappt hunnit ha
en handfull träningar med laget. Det var försvar som gällde,
och Barcelona tog kontrollen över matchen. Men det blev inte
som Experten förespråkade före matchen.

Henry sprang inte ifrån Salgado, Messi kom knappt förbi Sergio Ramos.
Och jag måste verkligen säga att killen irriterade mig innan match,
med upprabblandet av siffror och en ihärdighet av en hackad skiva,
en koppling som nya generationer kanske inte har lika stor erfarenhet
av, även om cd-skivor också hakar upp sig. Han hade mage att påstå
att han skulle kunna snurra upp Salgado, till vilket jag sa att han möjligtvis
hade dugt som saftblandare åt Real Madrid. Salgado skulle kunna dribbla
bort honom jämfota. Då säger han att Salgado är snabbare men att han
var fysisk starkare än Salgado. Ja, villfarelser av ett fyllo.

Starkare än Salgado? Ja, dream on.

Att han sen tillbringade hela matchen i princip med att kommentera
och skrika svordomar på spanska i typ med ”puta” gjorde inte saken bättre,
och jag kunde inte låta bli att be honom skärpa sig, för jag bryr mig inte om
folk håller på ett lag eller ett annat, men det värsta jag vet är människor
som i stället för att hålla på sitt lag hänger sig åt att hata motståndarlaget.
Det känns för destruktivt, men det är jag det, föredrar att älska än att hata.
Hur som helst så sa jag åt honom att ”du får gärna hålla på vilket lag du vill,
men bete dig inte som en idiot, du kan ju inte skrika ”hora” hela tiden. Det
minsta man kan begära är att du har lite hyfs. Så han tystade ett tag, men
ju längre in på matchen vi kom desto mer negativ var han mot Messi som han
tidigare höjt till skyarna och Eto’o hatade han, och han ville ha tillbaka
Ronaldinho. Ja, för honom handlade det inte om fotboll eller hjärta utan om
möjligheten att kamma in lite stålar. Och ständigt detta prat.

Fan, när jag tittar på fotboll vill jag inte analysera en match eller prata
med trångsynta muppar, som tur var så hade jag gott sällskap och fick
en ny bekantskap som drog till sig min uppmärksamhet, så mellan muppen
och skönheten såg jag inte mycket av matchen.

Real Madrid fick sina chanser att göra mål, men Valdes stod i vägen, sen fick
Barcelona straff, och då skulle han prompt prata igen och jag bad honom
att inte stå i vägen. ”Ditt lag har straff, vad sägs om vi tittar på det i stället.
Du är tyvärr inte genomskinlig.” Men han fortsatte. Eto’o sköt och Casillas
gjorde en dunderräddning. Sen frågade han mig ”vem var det som sköt
straffen”, ”ja, hade du tittat så hade du vetat det”, jo, men du tittade ju,
bror duktig”, ”ja, som sagt, hade du tittat så hade du vetat” punkt slut.

Sen gick jag på toa, och då passar Eto’o på att göra mål. Fan vad fegt.
Det var lite dåligt stil. Nåväl, 1-0 när jag kom tillbaka, och sen gjorde
Messi 2-0, och Cannavaro fick en rejäl smäll när han försökte
slå ut bollen och krockade mot stolpen. Barcelona seger.

Välförtjänt och rättvist säger nån. ”Eh, nej. Det finns aldrig nåt sånt
i fotboll”, ”jag väntade mig inte att du skulle förstå det”, ”jag förstår,
men jag håller inte med”. Att visa ska envisas att snacka när man inte vill.

Nåja, jag grattade mina motståndssupportrar utom muppen som hade gått.
Även om han kom tillbaka av nån outgrundlig anledning.

Skönt att man trots såna här små konflikter kan ha en trevlig kväll,
både före och efter, och faktiskt under matchen. Efter jobbet var jag
med Cecilia och såg på en dokumentärfilm om gudinnor på Cinemateket.
Det var kul att äntligen få komma dit.

Efter 3000 år med kvinnliga gudar tog de manliga över och de kvinnliga
suddades ut. Dokumentären handlade om en kvinna som ville förändra
kvinnosynen i Bibeln och kanske ta tillbaka jungfrutron, eller åtminstone
lyfta fram de kvinnliga gudarna. Ja, vad vet jag.

Det känns som gudatiderna är förbi. Kan vi inte lyfta fram människorna
i stället och försöka göra nåt gemensamt oavsett kön.

Efter blev det en långpromenad genom Stockholm från Gärdet
via Karlaplan, Stureplan, Norrmalmstorg, och ett hästdrivet luciatåg
fram till vårt stammistillhåll.

Jag gav mig av därifrån elva över ett och hann lyckosamt
efter en språngmarsch med sista tåget hem.
Elva minuter var på gränsen, men så kan det vara...

Det blev en lång dag.

.se om hopp

Man ska inte ge upp hoppet, eller förlora det. Ibland kan det vara
dumt att hysa hopp om något som man inte kan uppnå, men att leva
på hoppet gör oss lite mänskligare, det sägs ju vara det sista
som överger oss, så vi kan ju inte bara låta det fara.

Ibland tror vi att vi förlorat något, som sedan visar sig vara
närmare än vi trott. Världen är inte oskuldsfull, människor
är inte alltid det vi tror att de är. Är du också en god
människokännare? Kanske gör vi dem en björntjänst genom
att tro det bästa om dem, eller genom att tro det värsta.

Det sägs att tillfället gör tjuven, men jag tror eller åtminstone
hoppas, på tal om hopp, att tillfället även öppnar möjligheter
för människans bästa sidor att titta fram.

Pressen är överväldigande, prestationsångest gör att vi slutar
att skriva, att vi låter musiken tystna, att vi slutar göra det
vi älskar, för att vi inte är eller kommer att bli tillräckligt bra.

Kärlek är som eld, vid rätt avstånd och under rätt omständigheter
värmer den oss, ger oss trygghet. Men det är lätt att bli bränd.
Och här sitter jag och leker med elden, försöker omfamna den,
ler för att blidka den.

Mitt bland alla tankar tänker jag på trollsländor och på dig, och
på hur orden långsamt täcker de vita sidorna.

Mina vänners hund dog häromdagen – och inför sorgen finns inga
ord att trösta med. Vi har aldrig lärt oss att handskas med döden.

Låt stormen ge oss röst,
låt regnet ge oss tårar,
låt åskan ge oss tröst,
låt oss dansa som dårar.

Eller något…