.se när fotbollen blir lite blöt

Jag har alltid gillat vattenpölar, och hade gärna varit på plats
och fotat den här matchen. Det hade nog blivit häftiga bilder.



Ja, i kväll smäller det, hoppas på det bästa. Många mål och ett
utslaget Lyon.

.

.se fotografpresentation Asako Narahashi

Jag var på vernissage i lördags på GunGallery och jag
gillade verkligen fotografen Asako Narahashi, som jag
inte alls kände till före jag kom till galleriet. Att
hon fotade från vattnet in mot land, det kan tilläggas
att hon är rädd för vatten så det är väl en bedrift
i sig att ge sig ut i havet och ta bilder med en vattentät
kamera.

Resultatet heter "Half awake and half asleep in the water"
och det är kanske lite vyn som är speciell. Nu är jag inte
bevandrad i Japans geografi så jag kanske har fel när jag
tror att det är Mount Fuji som avbildas sett från ett
böljande hav. Halva kamerans lins befinner sig under vattenytan
och andra ovanför. Det gör bilderna suggestiva och jag trollbinds
av vissa av dem. Det är kanske mitt band med vattnet som gör
att jag faller pladask för fotografen. På GunGallery hade de
ett exemplar av boken så jag bläddrade igenom den, och det fanns
många fler bilder jag gillade och förordet eller efterordet –
kommer inte riktigt ihåg var texten fanns i boken – var skriven
av självaste Martin Parr. Asako är född 1959 i Tokyo.

Hon använder sig av en 35 mm-Nikonos som är vattentät och hon
tittar inte i sökaren när hon tar bilderna, kanske för att hon
har fullt upp med att hålla sig ovanför vattenytan. Vi ser hur
vattnet ändrar färg, form och nästan konsistens i bilderna.

Jo, och Asako har valt en väldigt suggestiv musik som spelas
till bilderna.

Utställningen hänger till den 10 oktober. Här finns lite bilder
från boken, eller någon utställning. Det finns mycket matnyttigt
i den bloggen.

Och det här är Asakos hemsida.

Jag hittade ett bildspel från upphängningen:


.

.se vatten är guld...

Men inte alltid drickbart. Det här är kanske lösningen:



Jag kan inte annat än säga att det ser lovande ut.

.

.se snö i gryningen sol till lunch

De senaste två veckorna har det varit tidiga morgnar. Jag är i princip
min vana trogen att gå upp när jag vaknar, problemet är att byggjobbarna
har blivit min ofrivilliga väckarklocka. Nåväl, idag gav jag mig av tidigt
för jag skulle äntligen få kameran fixad, och med lite tur så skulle jag få
med mig den hem också. Sagt och gjort, tio över sju tåget, pigg som en
mört, fast tvärtom, men vet inte vad jag ska välja, kanske som en
sengångare; de känns lagom pigga. Jag lämnade in kameran och åkte
till jobbet och gjorde klart ATP-tennisen, samt annat som jag hade
i min att göra lista. Jag hann med lunch, några märkliga knyten, med
ris och sallad. Det är härligt den där asiatiska kryddningen på nåt
som är så härmlöst som gurka; jag menar det är ju bara vatten. Runt
halv fyra fick jag sms att jag kunde hämta min kamera – innan dess
hade jag suttit ute i solen och tro det eller ej så var det riktigt skönt
ute.

Stadshagen, där jag skulle hämta kameran, har mycket som jag hade
lust att fota. Spiraltrappor och märkliga byggnader med torn, samt
ett stenkast därifrån låg vattnet, så jag tog en liten promenad med
den fixade kameran i högsta hugg. Märkte att de hade återställt alla
mina inställningar och kameran pep varje gång som jag ställde in
skärpan. Det var kul ett tag men sen tog jag bort det.

Väl vid Mälaren, kisade jag i solen, det var en härlig känsla även om
vinden gjorde att fingrarna kände av kylan. Jag promenerade förbi
en fyr, som donerats till Mälarstrand av byggnadsföretaget, fyren
stod på en ö som hette Sandö Sugga i farleden mellan Sandhamn
och Stockholm. Jag såg ett par fiskmåsar som vilade på en avstängd
båtbrygga och tog ett par bilder.

Jävla skitmåsar! Jag står en halvtimme och siktar kameran mot dem
och de vägrar flyga iväg. Till slut bestämmer jag mig för att gå, men
vänder mig om en sista gång och de har flugit sin kos.

.se vatten är liv

Just nu har vi inget vatten hemma, så då och då går jag ut med
Coca-cola-flaskor, de där 1,5 liters och fyller på dem med vatten.
Det är ett sätt att se hur mycket vatten som man gör av med, och
det får mig att inse för jag vet inte hur många gånger hur viktigt
vattnet är för oss, och hur mycket som vi slösar bort kanske just
därför vi har så rikligt av det. Det påminner mig om vad vi hade
i stället för ”Låt stå!” i den svarta tavlan på mitt klassrum när jag
pluggade i Spanien. Det stod: ”vatten är liv. Slösa inte det.” Nåväl,
nu när jag tänker efter är jag lite osäker på formuleringen, men
det är ju trots allt en översättning eftersom den vita texten långt
bak i mina minnesbanker stod på spanska, så se det som en tolkning.
Men budskapet är det viktigaste. Vatten är liv. Tänk på det.

Ibland önskar jag att jag fyllde de i en sån där gammal vattenbrun,
eller där man får pumpa så att vattnet börjar flöda. Det är lite
nostalgi från tider som jag inte riktigt levde i.