.se fotobok

Ja, vill göra en och samlar intryck och idéer. Funderar på hur jag vill ha den,
format och sidantal. Det är en ekonomifråga också. Här är ett exempel, förstår
tanken men frågan är om de lyckats med det de pekar på. Gillar idén i alla fall.



.

.se gatufoto

En schweizisk fotograf, har gjort två fotoböcker om gatufotografi
och han har lagt upp dem så att man kan ladda ner dem gratis. Man
kan donera pengar om man vill, han i sin tur donerar dem vidare.
Det är intressant. Jag har bara bläddrat igenom den ena boken, men
ta dig en titt om du är intresserad av gatufoto. Fotografen i fråga
heter Thomas Leuthard och hans hemsida 85mm.

.

.se Lissabon: den sorgsna och glada staden

Läser om Lisboa: cidade triste e alegre som är en nytryckning
av boken med samma namn som publicerades 1959.

En fotobok som jag skulle vilja ha, kär som jag är i Lissabon,
men priset är lite väl magstarkt må det så vara en designmässig
innovation på sin tid.

90 Euro för 175 sidor och 152 bilder.

Jag fick för mig att jag hade skrivit om den här boken tidigare
för det var nämligen så att när jag var i ett av Lissabons många
antikvariat så rekommenderade de just den boken, och sa
samtidigt att det var en riktigt dyrgrip och omöjlig att få tag på.

Just här och nu är jag klart medveten om att jag vill göra ett fotoprojekt
i Lissabon. Staden är en del av mig och jag är förtrollad av den.

Jag insåg lite förvånad att jag skrivit väldigt lite om Lissabon i bloggen,
kanske för att under det här året som jag skrivit som mest intensivt
var jag bara där i en dryg vecka.

Kanske för att det är ständigt närvarande känner jag inget behov av
att skriva om längtan dit – om saudade – till dess underbara spårvagnar
och kämpiga kullar.

Floden som jag så gärna korsar men som tyvärr har övergått till en korsning
i fartyg som inte låter en känna vinden i ansiktet eller solens smekande värme
eller regnets bitande kyla beroende på årstiden. Ja, Lissabon.

Åter till Lisboa: cidade triste e alegre
– som betyder Lissabon: den sorgsna och glada staden så har jag hittat den
som pdf, den utgåva från 1959, ute på nätet. Och jag fattar inte att det är sant.

Vilken skatt att kunna se en bok som inte finns tillgänglig och gud vet
hur många exemplar som återstår.

Visst, nu nytrycks den, men även om pdf:n inte ger oss doften av gamla böcker
så ger den oss en möjlighet att bläddra i den. Man kan inte få allt.

Det är tack vare projektet Prata - Reflexões Periódicas Sobre Fotografia
(Silver - journalistiska reflektioner kring fotografi) och en vilja att göra
Vítor Pallas och Costa Martins verk allmänt känt som vi som hittar
till sidan får chansen att ta del av det hela. Du kan se ett utdrag av boken här, så slipper du vänta på att ca 140 MB laddas.

.

.se bilden och fotografen

Det är en bild som pryder tusentals och åter tusentals föremål,
ett porträtt av en legend. Men det är nog bara ett fåtal som
känner till fotografens namn och det är kanske anledningen
till att boken som jag håller i min famn heter ”Korda -
Conocido desconocido” känd ökänd). Den har getts ut av ett
spanskt bokförlag som heter La Fábrica och i bokens 440 sidor
finns över 400 bilder av en fotograf som få känner till.

Jag antar att bilderna är ett urval av det som återstår av Kordas
verk. Det var nämligen så att Korda var en kubansk fotograf
och han hade en fotostudio tillsammans med några fotografer
och den studion fick besök den 14 mars 1968 av Castros män
och alla bilder där beslagtogs. Och fram till i dag har inte bilderna
dykt upp – antagligen hamnade de på bål om inte någon av de
ansvariga insåg dess värde och behöll dem i tryggt förvar till senare.
Nedan en bild från AP med bilden och fotografen.



Många av bilderna är som en personlig dagbok. Inte Kordas
utan Fidel Castros. Han fick följa med Castro som fotograf
för kubanska tidningen ”La Revolución” och Castro blev så pass
förtjust i bilderna, så Korda fick följa med och dokumentera
de följande åren. Han var dock inte utnämnd till officiell
fotograf och fick inte heller betalt för sitt arbete.

Boken som är på spanska är uppdelad i fem delar. Studios Korda,
ledarna, folket, kvinnan och havet (titlarna är självfallet
på spanska men för enkelhetens skull så har jag översatt dem).

I en intervju som publiceras i slutet på boken säger Korda
att han hade en förkärlek för det naturliga ljuset, så han
experimenterade sig fram till den perfekta bilden även om
han kände när den satt.

Det var lite ovanligt att bläddra i boken och se Castro
äta en glass eller ligga på den snötäckta marken efter att
ha fallit när han åkte långfärdsskidor någonstans i
Sovjetunionen. Eller att se Castro i djurparken i Bronx 1959.

Det fanns även bilder på Neruda, Hemingway, Jean-Paul Sartre
och Simone de Beauvoir.

Lite märkligt var det att hitta två självporträtt i början
på Kvinnan-avsnittet. Det stod att han var Kubas Richard
Avedon.

Che-bilden togs den 5 mars 1960 under ett politiskt möte
efter att 136 människor dött när ett belgisk fartyg lastat
med vapen exploderat i Havannas hamn. Han hann bara ta två
bilder på Che när han plötsligt dök upp, en stående och
en liggande och de publicerades aldrig i tidningen. Han gav
bilderna till en italiensk förläggare, Giangiacomo Feltrinelli,
som letade efter bilder på Che, efter att denne hade blivit
avrättad.

Korda är ett taget namn. Han hette egentligen Alberto Díaz
Gutiérrez men han ansåg att det var för vanligt så han valde
Korda, delvis för att det var snarlikt Kodak och delvis
så hade han sett namnet någonstans. Kommer dock inte ihåg var.

Korda fick aldrig betalt för sin bild och den fick användas
fritt. Och man kan nog säga att bilden användes allt. Han
stämde dock Smirnoff vodka när de använde bilden
i reklamsyfte. De pengar han fick i förlikningen gick
till den kubanska sjukvården.

I bilden nedan granskar Korda negativen till den berömda bilden.



Annat som rör ämnet är utställningen i Kaliforniens fotomuseum.
Se bilderna här.

Om du befinner dig i Stockholm kan du titta på boken
i Instituto Cervantes bibliotek, om den inte är utlånad. Annars
kan man också gå in i La Fabrica-länken ovan och där finns
ett kort videoklipp där de visar några av bilderna. Sök efter
boken så hittar du det.

Vill du köpa den så har den ISBN: 9788492498574.

.

.se bilder och vampyrer

Det har blivit en del fotoutställningar på sistone och mycket snack
om att hitta en egen stil. Kanske inte så mycket just nu i
fotoutbildningen men det har varit lite sånt när jag har pratat
med folk om en fotoportfolio.

I samklang med mitt jobb ser jag mycket film och tv, ja, det är ju
ett intresse också kan man säga. Dessutom gillar jag serier
så bilden och orden har alltid lockat mycket. Men när det gäller
att hitta en egen stil har jag mest tyckt att det jag är intresserad
av är att ta bilder.

Jag ser inte en bild som mer konstnärlig när den är suddig
eller obegriplig, även om jag i vissa fall kan förstå varför man
gör det. Jag har precis läst ut ”The Elements of Photography
– understanding and creating sophisticated images” av Angela
Faris Belt och det roliga med den boken är att den till varje
kapitel har ett antal portfolion av fotografer som belyser ämnet
som har avhandlats.

Det är fyra kapital. Framing and borders, Focus: Aperture, lenses
and depth of field, Shutter speeds: time and motion och Materials
and processes: the aggregate image. Om du klickar här kan du se
bokens första sidor.


Man kan väl säga att det är fotografins grundstenar, först att bestämma
vad man vill få med i bilden – visst man kan beskära (crop) bilden när
man väl sitter hemma, men gör man det på plats slipper man sitta sen
framför datorn. Ramar kan tillföra nåt till bilden eller i värsta fall störa
den, men för att veta det måste man experimentera med dem. Sen har
vi bländaren som påverkar skärpedjupet och slutartiden som kan frysa
rörelser eller göra flöden. Sista kapitlet hamnar utanför kameran.
Det handlar mer om materialval, om kornighet, nyans, färgton, textur,
storlek och skala. I och för sig så bestäms det till viss del i kameran och
inte bara i fotopapperet.

Så kommer jag att hitta en egen stil? Ja, det är möjligt. Troligtvis kommer
stilen att hitta mig och inte tvärtom, eller…?

Jag var på bio och lämnade biosalen en halvtimme in på filmen.
Det var en experimentell spansk film som hette Vampir-Cuadecuc,
men trots att den inte riktigt föll mig på smaken så blev jag lite förtjust
i bildspråket. Det här var nog första making off-filmen, och som sådan
var den annorlunda än de som görs nu. Allt ljud från ursprungliga filmen
hade tagits bort. Det finns en scen som jag hittade på youtube, ungefär
5,20 minuter in på klippet som jag tycker är väldigt vacker. Om du är sugen
på att se mer så verkar hela filmen finnas på youtube.



Det som störde mig var ljudet. Bildmässigt var den intressant. Det är ganska
roligt att se hur de där skapar dimman eller senare, runt 9.30 in på klippet
lägger på spindelnät på dörren. Av nån outgrundlig anledning gillar jag de
utfrätade bilderna, så det kommer att bli lite sån fotografering för mig framöver.
Jag vill prova att skapa såna bilder.

.