.se dag och natt

Jag älskar idén. Får se om jag ger mig på en budgetvariant av det hela.
Han har ju valt stora scener. Min tanke är nog snarare en gata, en
korsning, men att stå på samma plats i några timmar kan bli tröttsamt,
kanske att jag kan kombinera det med lite porträttfoton för det andra
stora projektet som jag vill ge mig på. Inspirationen kommer från
alla håll och kanter. Häftigt.

Ja, du vet förstås inte vad jag pratar om, det är jag medveten om.
Det handlar om en fotograf som heter Stephen Wilkes. Mer om
det här. Han fotar en scen på dagen och natten och sen delar han
bilden i dag och natt. Idén är enkel, fast det som tog en dag att
fotografera tog honom sen fyra månader att sätta ihop till en bild.



.

.se intervju med Magnumfotograf

En trevlig intervju med magnumfotografen David Alan Harvey. Mer om honom hittar du här.


Några bilder här: .

.se följ dina instinkter

Ta vara på tillfällen. Saker förändras. Man måste vara snabb och ta vara på
ögonblicket. Kanske att man får säga hej efter att man tagit bilden då.



.

.se att fota främlingar

Om man är uppriktigt intresserad av att fota någon så brukar den personen
förstå det. Kanske. Man måste behandla folk som jämlika och vara lite skämtsamt.
Men nu hör vi Steves råd.



.

.se dig omkring

Ja, man måste vara närvarande, se sig omkring och uppfatta allt som omger dig.
Att gå med någon kan få dig att tappa koncentrationen. Ja, kanske det, men
det är ju trevligare, även om jag då och då stannar utan att de lägger märke till
det för att jag har sett något jag vill fotografera. Råd nummer tre.



.

.se råd på vägen av Steve McCurry

Hitta en ovanlig läge att ta bilden ifrån. Ta dig upp på ett hustak. Se en gata från nya vinklar.
Men det är hans ord.



.

.se glöm inte att säga hej

Det viktiga är inte bilden utan att lära känna människorna man fotar.
Ha ögonkontakt, lära känna dem, säga hej. Vi får se hur det går med det.




.

.se lite fotografer

I går fick jag tipset om en sida där de intervjuar fotografer.
Har inte hunnit kolla upp intervjuerna än, men det finns gott
om dem så det kan nog vara värt att lägga ner lite tid på det
och lyssna på vad de har att säga.

.

.se solig lördag

Snart ska jag iväg på fotboll. Men jag lämnar er med första avsnittet
av [FRAMED]

Här kommer Mitch Meyer.



Det bästa av allt är att det finns fler avsnitt. Jag tror att jag postat
ett av dem tidigare, med Chris Orwig.

Här är del två av videon ovan.



.

.se jobbar...

...och när jag gör det, så blir det onekligen då och då pauser. Antalet
pauser ökar exponentiellt med hur tråkigt ett program är, så just nu
är det mycket pauser. Kollar på Facebook, men det händer inte så
mycket där just nu, lite roliga mejl har kommit in, men jag hittar en
bild som jag fastnar för i en av grupperna jag är med i på Facebook.
Det är det här som är det fantastiska med Facebook, med Twitter
och bloggar, att plötsligt hittar vi en öppning till en annan värld. Jag
har aldrig brytt mig särskilt mycket om skvaller eller kändisar, kan
säga att jag har svårt att känna igen mer en nån procent av alla ansikten
som hänger på Mosebacke, eller hängde där, för nu är det nytt regi
och det är igenbommat. Som på nyårsafton när de pratade om nån
som dejtade Ingmar Stenmark, visst jag vet vem det är, men frågan
är om jag skulle känna igen honom. Nåja, hur som helst tillbaka till bilden,
och världen som öppnades för mig. Egentligen hade jag sett bilder av
den här fotografen tidigare, men först nu blev jag mer nyfiken på hans
arbete. Han har det något "Dallas"-anknutna namnet JR. Och på hans
hemsida såg jag att han fått pris av TED. Här nedan är intervjun.



Det finns bilder, videoklipp och mer information på JR:s hemsida.

Kvinnor är hjältar.




.

.se dagens Jan Stenmark...

...i gratistidningen City gjorde mig glad, inte vet jag varför.
Bilden är en tjej som viskar till en pojke. Texten under bilden
lyder: "Värmland, viskar hon. Världen vidgas." Fem ord. Två meningar.
En bild. Tänk vad enkelt det är ibland. Vill du se den så har
City en hemsida med pdf-versioner av tidningen. Sök dagens datum,
22 november och gå till sidan 31.

.

.se gatufoto...

Ja, det är väl det jag håller på med mest, så därför är det kul att säga
att det kommer att komma lite uppgifter att lösa under det här året.
Det är nämligen så att The Photographers’ Gallery i London och författarna
för boken "Street Photography Now" Sophie Howarth och Stephen McLaren,
finns väl några exemplar av boken på Fotografiska, om du bor i Stockholm
och vill kika i den innan ni bestämmer er för att köpa den... Jo, som jag sa
så är det nämligen så att de har inlett ett samarbete, där de varje vecka
med start den första oktober kommer att skriva "instruktioner", sen har
man sex dagar på sig att ladda upp en bild. Mer om projektet hittar du
här. Flickr-gruppen där bilderna ska laddas upp finns här, men är av
förklarliga skäl tom än så länge.

Första instruktion finns redan såg jag precis:

"Om du kan känna doften av gatan när du tittar på bilden,
då är det gatufotografi." Bruce Gilden

.

.se att chimpa eller inte chimpa

Det hela började med fjärde avsnittet i Bildradion där
Göran Segeholm tar upp problematiken med det hela.
Vad är chimping då? Följ länken och lyssna på programmet.
I korthet handlar det om att titta på bilderna efter att
ha tagit dem.

Nedan så påstår de att det handlar mer om när man visar
bilderna för andra eller säger högt där fick jag den, eller
liknande. Chimping, ja... själv blev jag irriterad på att ständigt
kolla på hur bilderna blev, det blev som en reflexrörelse.
Ungefär som att titta på klockan och sen bli helt ställd
när nån annan frågar vad klockan är, för man har egentligen
inte registrerat tiden. Nu är det väl inte så illa egentligen, visst
blir det en reflex men samtidigt får man lite överblick på vad
man har fångat. Nåja, till slut stängde jag av den automatiska
visningen för jag blev även störd av ljuset när jag fortsatte att
fota. Sen väljer jag att kolla skärmen men oftast när jag känner
att jag är klar med situationen.

Det fanns ganska många grejer på nätet när jag väl blev biten
och ville ta reda på lite mer.

Göran har en lösning för dig som vill slippa det hela
och har en Nikon. Du hittar det antingen på länken ovan
eller se honom förklara det hela här.

Det första jag kollade in var en sida som passande nog har en
schimpans som välkomstbild. Den leder direkt till ett reportage
i Sportshooter om chimping. Del 1 och del 2.

Och vi avslutar det hela med en röst för chimping.

Sen kom det ett tips på en tidskrift som passande nog heter
Publication och första numret är en begränsad upplaga på
tvåtusen exemplar och heter Inspiration. Det handlar
om gatufotografi. Det är min grej. Nu börjar det bli intressant.

Mannen bakom det hela tycks vara Nick Turpin. Lite mer
information om tidskriften hittar ni här.

.

.se kreativitet 2.0

Ska lämna jobbet alldeles strax men innan jag kopplar ur
tänkte jag att jag skulle skriva lite om en sida som jag
upptäckte i går, kommer inte ihåg hur jag hamnade på den,
men det är hur som helst en spansk sida som tar upp
kreativa reklamlösningar och annat kreativt som guerilla
reklam. Misströsta inte, mycket av materialet som finns
på sidan är på engelska, även om man missar kommentarerna,
men men, man kan inte få allt. Här är den.

Som den här reklamen för en Nikon-kamera och funktionen
den har med ansiktsigenkänning. Det går att klicka på bilderna
för att få dem större.

Det finns säkert många sidor av den här typen, så ut och jaga
lite kreativitet, om du inte gör det utomhus eller inombords
så kan du alltid söka efter inspiration på nätet.

.

.se när fåglar komponerar musik

Läste i en av Stockholms gratistidningar häromdagen en notis
om en människa som sett en bild på fåglar som satt på en
elledning och sett bilden som ett musikstycke. Jag klippte
aldrig ut artikeln så jag gav mig ut på nätet för att hitta mer
information och förhoppningsvis videon där det hela hade satts
på pränt. Efter lite googling visade det sig att det var en
brasiliansk tidning som publicerat bilden och en 46-årig man
i São Paulo som ”hörde” musiken i fågelbilden.

46-åringen som hette Jarbas Agnelli kontaktade fotografen
Paulo Pinto och berättade om musikstycket. Han fick
originalbilden där det fanns ett par fåglar som tidningen tagit
bort – och som var de noter som saknades för att fullända
stycket. Sen kontaktade fotografen tidningen och de skrev
en artikel om det hela och det är den som länken går till.
Det är härligt att världen berörs av såna här historier.

Jag blir glad när kreativiteten spirar och gror. Det roliga är
att det är fåglarna som fått copyrighten på musiken. Det lär
väl vända upp och ner på upphovsrättsorganisationerna.
Här är klippet.

Birds on the Wires from Jarbas Agnelli on Vimeo.

Jarbas Agnelli är känd i reklamvärlden och har bland annat
kammat hem Clio-priset 2001. Det är väl motsvarigheten
till fotbollens VM-guld.

Så jag googlade lite till och hittade reklamsnutten, tro det
eller ej. Den är på portugisiska men undertextad på engelska.
Själva reklamsnutten börjar 0.55 in på videoklippet.



Som sagt Jarbas Agnelli livnär sig på reklam och hans styrka
är hans genialitet. Som det här klippet. Jag kan inte låta bli att le.

"Beethoven"/"Jaws"/"New York, New York" from Jarbas Agnelli on Vimeo.

.

.se läsvärt...

...tänkvärt och sevärt…
Wireds ”10 Photography Pet Peeves We’d Throw Down a Black Hole”.

Wired har tydligen en fotosektion som heter Raw File och jag kikade
lite efter att ha läst första artikeln ovan. Hittade bland annat den här
artikeln om serietidningsmässan Comic Con, första bilden är så bra,
så bra.

På tal om vad som får fotografer att klicka så kan vi höra fotografer
prata om det här. Bland annat finns Duane Michals.

Lite mer inspiration hittar vi här. Fotografer berättar om varför de
fotograferar. Bland fotograferna kan Martin Parr nämnas.

.

.usa some words of inspiration

It is no accident that you are reading this. I am making black marks on white paper. These marks are my thoughts, and although I do not know who you are reading this now, in some way the lines of our lives have intersected... For the length of these few sentences, we meet here.

It is no accident that you are reading this. This moment has been waiting for you, I have been waiting for you. Remember me.

Duane Michals

.se fotoinspiration

Eller hur man hittar sin egen stil. Det gäller dock
att ha lite tålamod. Det tar nästan två minuter innan
han kommer igång, i mitt tycke. Transform.



.

.se krockskada och fotosken

Slog mig precis i stortån mot en dörr och medan smärtan avtar
mindes jag ett samtal som vi haft under torsdagen med några i,
klassen, den handlade just om sån smärta. Om varför det gör så
ont när det är såna småsaker, men det är kanske just därför, när
det gäller större smärtor så kopplas väl varningssystemet av för
det skulle vara olidligt att känna så mycket smärta. Men vad vet
jag. Jag tänkte på alla filmer där folk blir skottskadade och de tycks
inte lida lika mycket som när jag slår tån mot nåt. Jag kanske ska
tillägga när jag eller nån annan, för jag tror att det är ett fenomen
som gäller alla, men återigen, vad vet jag.

Satt och översatte men kan inte riktigt koncentrera mig på det just
nu, sitter och funderar på tusen andra saker. Fotouppgifter som vi
har och utställningen som jag var och såg i går som inte alls övertygade
mig. Det känns som om jag skulle vilja höra hur de tänkte och vad
de var ute efter när de fotade och valde sen ut bilder för att ställa ut,
men då kanske idén med bilderna går förlorad. Eller inte förlorad
utan snarare så har idén misslyckats. Hur var det där med att
kreativitet är 1 % inspiration och 99 % transpiration. Vem var det som
sa det? Nu när jag tänkte kolla upp det så ligger nätet nere så jag kom
inte så långt som jag ville.

På tal om inspiration är det roligt när man hittar böcker som inspirerar,
som den läraren hade med sig i torsdags. Fotosken. 54 bilder där man
leker med ord och dess betydelse och med bilden och dess tolkning för
den delen också. Björn och Olof Glemme. Den sistnämnde är prefekt på
Konstfack - som hamnat i fokus efter att en elev där spelat psyksjuk och
omhändertogs. Ja, vi får väl se vad Anna Odells spratt får med sig, en sak
är klar. Hon finns på kartan nu.

.

.se inspiration

Det är det som driver oss framåt och får oss att skapa. Och den kan
anta många former och komma från alla möjliga håll – både väntade
och oväntade. Som fotografen i tisdags eller fotograferingen av en
främling. Eller några timmars snack med en illustratör om allt mellan
himmel och jord. Allt från tryck till idéer.

Sen kanske det finns saker som bromsar in inspirationen, som tekniska
problem eller tidsbrist, men de går att komma runt… oftast. Särskilt
som det jag råkade ut med skrivaren som sa att mitt bläck livslängd
var övertrasserad – ja, nåt sånt, den sa det på engelska och kontentan
av det hela var att jag inte kunde skriva ut bilderna. Som tur var så
hade jag köpt bläckpatroner – i plural, eftersom det är en fotoskrivare –
så när det inte gick att övertyga den att skriva ut bilden ändå så fick
jag byta och så var vi räddade. Så då kunde man andas ut.

.