Så heter utställningen på Galleri Kontrast. Jag har ett foto med och det kan du också ha. Från och med den 9 januari så säljs fotona för 300 spänn, 150 av dem går till läkare utan gränser.
Men det kanske är bra att inleda nya decenniet med lite kaos. Jag vet inte, vi får se hur det blir. Just nu firas fyrverkerierna här utanför. Bildbloggen rullar igen och den här textbloggen likaså. Jag har lyckats med att publicera åtminstone ett inlägg per dag det här året. Förhoppningsvis så har något vettig slunkit med då och då. Japp, och så har jag lyckats posta utlovade luftballongbilder och lagt upp ett urval på några hundratal bilder på facebook. Nästa decennium blir härligt, underbart.
I Senegal talar man ett språk som heter wolof och den här låten som jag länkar till här är en av dem som spelar i dokumentären som jag pratade om tidigare i veckan.
Text värt att ta i beaktning. "Lev det liv du älskar. Älska det liv du lever."
Nu kommer en av kategorierna av nästa Årets bild att vara bildspel och det kan tyckas att det är på tiden, det kommer troligtvis att innebära ett uppsving och kanske innovationer inom det området och det är bara att tacka och ta emot. Det görs mycket bra bildspel nu, men det kan göras ännu bättre, det är jag övertygad om. Ljud och bild, rörliga filmklipp, ja, möjligheterna är oändliga, men om vi nu ska hålla oss till stillbild och möjligtvis musik eller ljudupptagningar från fototillfället så kan det bli riktigt fängslande.
Ett fantastiskt bildspel kräver framför allt fantastiska bilder. Om du inte fick tillfälle att se på Kulturhuset i Stockholm mötet mellan havet och några män som såg det för första gången, så hittade jag en sida som hade ett bildspel. Här är en artikel om Martin Bogrens ”Ocean” på SvD.
Fotoutställningen på kulturhuset hette ”I Rajasthan finns inget hav”. Kan du föreställa dig det där första mötet med havet, något du bara hört talas om? Minns du hur ditt första möte med havet var?
Bildspelet hittar du här. Låt det ta över hela skärmen så att bilderna blir riktigt stora. Först får du klicka på ”Start de website” – japp, holländsk sida – och sen ska du klicka på tredje bilden från vänster, den svartvita som heter Serie 3. Goa.
Jag gillar att skriva, jag gillar att fota. Jag vill sammanföra bild och ord. Göra dem till ett. Oberoende av varandra och ändå en helhet tillsammans. Jag trevar mig fram för att hitta den visuella poesi som jag andas, jag söker fånga stadens väsen, människans spår. Allt det poetiska som finns i ett ögonblick och jag inspireras ständigt med det som finns runtomkring mig.
Här är ännu ett bildspel, även om det kanske är lite för långt. Det kändes så första gången. Det blir mer bildspel så småningom. Detta var vad jag hade att bjuda på idag.
På jakt efter försvunna inlägg. Det var ett som jag halvt om halvt publicerade och skulle se dagens ljus i dagarna, men nu när det äntligen var dags att skriva klart den så har jag bara rubriken kvar. Det är ju alltid något, men allt jag hade skrivit är borta och jag minns inte direkt vad det var – men vi får se vad jag kommer fram till.
Det hela började för att jag skulle skriva om Joann Sfars ”The Rabbis Cat”. Här hittar du några sidor hur boken. Om du känner dig stark i din franska kan du låna både första och andra boken i serien på Serieteket i Kulturhuset. Och jag tror att där kan du hitta alla serier som jag nämner här.
Seriekatter… Låt se. Vi har Krazy Kat. Var helt övertygad om att jag skrivit om den serien någon gång. Det är lite av ett triangeldrama mellan katten Krazy Kat som är kär i musen Ignatz, och polishunden Bull Pupp som i sin tur är kär i Krazy Kat. Ignatz kastar tegelstenar som svar på Krazy Kats kärleksförklaringar, och poliskonstapel Bull burar in Ignatz. Krazy Kat ser tegelstenarna som kärleksbevis. Det är en absurd och fantastisk värld som möter oss. Skaparen heter George Herriman. Mer om det hittar du här. Sen att min favoritpoet E.E. Cummings skrev förordet till första samlingsboken av seriestrippen – den gavs ut i amerikanska dagstidningar först – är ytterligare ett bevis på dess förträfflighet.
Här en tecknad kortis från 1916. Återigen kan vi prisa Youtube.
...för femtielfte gången. Mer bilder åt folket. Funderar på att sätta ihop bildbloggen och textbloggen med min hemsida på nåt vänster, men just nu är det bara funderingar. Ska försöka ta tag i det när jag är klar med Afrikas prinsessa - inte den gamla Bogartfilmen utan en dokumentär som går på svt den 9 januari. Se den så blir det lite dans och så kan ni höra Bebe sjunga lite.
...så brinner den ner. I går pratade vi lite om den och klockan tre i morse brann den. Kameraövervakningen låg tydligen nere då det skedde. Insiderbrott eller lyckoträff för pyromanerna? Läst i Aftonbladet.
Det där med att gå omkring staden utan kamera känns lite trist. Det finns så mycket som jag vill fånga. Men jag får se det som en övning, det får mig att fundera lite på vad det är jag vill fotografera och vad det är för berättelse eller seende jag vill förmedla. Än så länge har jag inte hört något från Canon eller kameraaffären där jag lämnade in kameran, men jag får väl ge mig till tåls. Jag har ju andra kameror hemma att tillgå om abstinensen blir för stor.
Jag har skrivit lite i min lilla svarta anteckningsbok om att jag känner mig naken utan kameran, som tur är så är det en nakenhet som inte är fysisk för det vore lagom jobbigt att gå runt i det vintriga och snöiga Stockholm utan kläder, men det är en nakenhet som den man förr kände när man glömde klockan hemma. Eller nu på senare år när mobilen inte var med. Som tur är så har jag i alla fall papper och penna med mig så att jag kan skriva och anteckna fotoidéer som jag kommer på, om det inte är de där ögonblicksbilderna som ständigt dyker upp framför mig för att lika snabbt försvinna och där står jag utan kamera inom räckhåll. Okej. Jag har ju mobilen, men den är inte så bra på att fånga ögonblick, dess fördröjning gör att man fångar ögonblicket efter ögonblicket. Jag har ju tagit över eller anammat Chase Jarvis-mantrat med att den bästa kameran är den du har med dig. Det är ju trots allt den kamera som du har, oavsett dess kvalitet som fångar det du vill fånga. Men jag fråntas nästan all kontroll som jag har med min kamera. I värsta fall får man nöja sig med att fånga bilderna i minnet.
Det är så vackert ljus nu också, solen som tittar fram utan att göra alltför stort väsen av sig. De snötunga grenarna, den köldomsvepta andedräkten.
Youtube är en otrolig källa, man upptäcker program som man inte visste fanns och alla bolag som tar bort saker därifrån borde i stället posta fler program själva och ge länkar till hur och var man kan köpa eller ladda ner dem för en billig penning. Jag vet inte hur länge de länkar jag hittar finns tillgängliga men de fanns åtminstone då jag postar inlägget. Det här är en dokumentär om Salgado som heter ”Looking back at you”.
Den är uppdelad i tiominuters avsnitt, mer eller mindre.
Match, ball and set to Real Madrid. Vilken match. Higuaín två, van der Vaart två, Ronaldo och Benzema. God jul. Ingen fotboll fram till nästa år. Njut.
Nu när det har gått ett år och GFU är över kanske det är dags att återuppta det där med fotografpresentationer. Under kursens gång har jag lärt känna tretton och dessutom har vi haft en massa gästföreläsare på besök.
Fotografi är något jag brinner allt mer för och jag tror att det gångna året bara har gett mer ved till brasan. Just nu är jag kameralös efter att ha skickat i väg den på reparation och jag hoppas att jag snart får veta när jag kan tänkas få tillbaka den och vad kalaset kommer gå loss på. Men dagens fotograf är etablerad och jag kommer att återkomma till honom alldeles strax. Med tanke på att hans namn står i ämnesraden är det ju ingen hemlighet vem det handlar om men jag tänkte prata lite mer om det faktum att man tar många bilder – eller läs att jag tar många – kanske lite väl många, även om jag oftast tycker att jag har tagit alldeles för få. Men det gör att man har ett större urval att utgå ifrån.
Förr hade man kontaktkartor till hjälp för att med förstoringsglas undersöka vilken bild man skulle välja. Om man jämför då och nu så tog man garanterat mindre bilder, men fotograferna tog ändå ganska många bilder på samma motiv, för att hitta den rätta vinkeln eller kompositionen.
Under den här terminen på GFU pratade Richard om en serie som heter Contacts – som består av 3 dvd-skivor där diverse fotografer talar om sina bilder och bildval genom att visa oss kontaktkartan.
Som sagt, så är det något som dagens digitala fotografer inte har stort bruk för. Visserligen går det att ordna en kontaktkarta via Photoshop eller något liknande program, eller så kan man välja att se bilderna i en serie, men frågan är om man utnyttjar den möjligheten. Varför se miniatyrer när man kan se bilderna ta plats i hela skärmen. Eftersom jag för närvarande nästan har uttömt mina fotografdokumentärer så tänkte jag ge mig in lite på Contacts och presentera andra fotografer genom den serien, eventuellt återkommer några av dem vi har sett tidigare, men det är nytt material och dessutom är det väldigt lärorikt.
Försten ut blir Sebastião Salgado, en fotograf som jag gillar väldigt mycket och som till viss del kritiserats för att han skildrar hemska människoöden genom att ta otroligt vackra bilder. Men till hans försvar så kan man säga att han lyckas få människor att titta på hans bilder och kanske inse vad som pågår.
Han själv talar om att liggande bilder känns mer naturliga för honom än stående, just för att horisonten är liggande, att i det format som vi fotar – både han och jag – som är 24x36 mm blir stående bilder lite onaturliga, förvrängda. Han säger sig ta fler horisontella än vertikala bilder, och säger att han kanske delvis är påverkad av filmen. Nedan kommer Salgado och "Contacts".
En av de första utställningarna jag såg av Sebastião Salgado var i Lissabon och den handlade om människans migrationer, då kände jag redan till honom och hans bilder från guldgruvan i Serra Pelada. Jag blev väldigt tagen av bilderna.
Han föddes i Brasilien 1944 och är utbildad ekonom men hängav sig åt fotografin 1973. Han var medlem i Magnum Photos från 1979 till 1994 då han startade en egen byrå som heter Amazonas Images. Där arbetar han med sitt stora projekt ”Genesis”. Han vill fotografera områden som människan ännu inte fördärvat. Han startade projektet 2004 och beräknas bli klar 2012. Här är ett litet videoklipp som jag hittat.
Fick en fråga om hur man skriver text upp och ned och det enklaste sättet om man inte har något typsnytt som är utformat så är att gå till den här hemsidan.
I dag föll kameran på golvet och objektivet fick sig en rejäl törn. Nu är kameran och objektiv på väg till Canons verkstad. De åker väl dit i morgon, så får vi se vad kalaset går på. Trist som fan. Sista skoldagen på GFU och så händer detta, förhoppningsvis så är kamerahuset okej och behöver inte genomgå någon reparation men objektivet behöver lagas. Det blir några tusenlappar för den smällen.
Blandade känslor när det var slut på skolan också men jättetrevligt att äta middag med alla, även om många var sega efter att ha gått ut med den andra GFU-klassen dagen innan efter deras vernissage.
Känner mig amputerad just nu utan kamera. Blir det analogt eller digitalt medan jag väntar på att återfå min? Det är frågan. Kanske lite analog terapi.
...att snöa. Men som tröst har vi SVTPlay och ännu en fotodokumentär. Denna gång handlar det om Inta Ruka, fotografen från Riga. Det finns där fram till den 10 januari 2010.
Så upptagen med allt och inget att jag glömt att kommentera att staden har bytt om till vita kläder. Då och då faller det stora snöflingor och jag vill ut och fota. Jag vill verkligen fånga de fallande snöflingorna.
I dag fick jag för mig att galleriet öppnade tio på morgonen och jag var riktigt seg när jag masade mig upp ur sängen, men vad gör man inte för konsten. När jag kom fram såg jag att bara galleristen var där så jag dubbelkollade tiderna och upptäckte att vi öppnade först elva. Där rök den sovmorgonen. Men jag hade mackan jag gjort till frukost som jag inte åt på tåget in för jag inte riktigt var hungrig, eller om det var för att jag inte satt ensam och inte ville störa min medresenär, hur som helst så tog jag upp den och började äta den i den kalla Kungsträdgårdsmorgonen, det var fullt med sparvar och de små fåglarna ville så gärna äta frukost de med, så jag tog fram kameran och lät dem hämta smulor ur handen. Det var riktigt kul.
I morgon är det sista dagen.
Jag träffade en konstnär som gillade mina bilder, han var målare och sa att han ibland använde bilder för att få inspiration. Kul om han vill använda någon av mina bilder för det. Vi får se.
Ja, det blir en lite längre rapport om vernissagen, men först ska jag smälta alla intryck. Det blev sent på galleriet igår och än senare när vi gick ut. De flesta i klassen stannade kvar på galleriet och väntade på ägaren, så jag vet inte vilken tid de kom därifrån. Det blir kul att prata med de som är där i morgon.
Hur som helst så blev det en tidig frukost efter allt för få timmars sömn och i väg för att hjälpa Janne med flytt till det nya huset. Det blev väl tre-fyra vändor med lastbilen under tiden jag var där, och han hade så mycket grejer i vinden så det inte var klokt. Väldigt otympligt förrådsyta, med en uppfällbar stege som enda väg upp och ner. Gissa vad kul det var att ta ned kartonger fyllda med gamla dataspel.
Ena vändan började ryka ur bildäcket så vi hällde lite vatten och då rök det ännu mer. Ja, det var helt klart inte så bra att köra med handbromsen visade det sig. Halv elva var jag hemma och då kollade jag på slutet på första halvlek mellan Valencia-Real Madrid och hela andra halvlek och jag njöt i stora drag av spelet även om Valencia kvitterade två gånger så tog Madrid hem segern med 2-3, mer om det i morgon.
Efter mycket om och men så börjar utställningen närma sig med stormsteg och även om jag saknar spik och skruvar att sätta upp allt med så är nästan allt klart. Ska bara klippa till visitkorten och packa ihop allt innan jag ger mig av i morgon bitti. Får väl sova ut på onsdag eller nåt.
Vilket smakstart med frisparksmål i femte minuten av Ronaldo, även kallad CR9.
För att inte tala om 1-3-målet när han fälls men studsar upp lika snabbt, vänder om och skjuter in bollen i mål. Härligt. Gruppetta och nu är det bara att vänta på nästa motståndare.
Så, nu har jag både bilder och sponsupphängning hämtad. Nu måste jag bara fixa hemsida, visitkort och lista ut hur högt jag ska hänga bilderna, eller snarare hur lågt det är okej att ha dem. Ska fundera på det...
Återigen satt det långt inne. Återigen fick vi en spelare utvisad på slutet och återigen spelade vi bra stundtals. Ramos, Higuaín, Benzema och Cristiano stod för målen. Video med målen förhoppningsvis i morgon.
Grupp H blev det, med Honduras, Chile och Schweiz. Om de går vidare får de antingen möta ettan eller tvåan i grupp G, och där har vi inte mindre än Brasilien, Portugal, Elfenbenskusten och Nordkorea. Första matchen för Spanien blir mot Schweiz den 16 juni. Sen är det Honduras tur den 21 juni och Chile den 25 juni. Finalen är den 11 juli. Då har VM hållit på i exakt en månad. Den inleds med Sydafrika-Mexiko.
Ja, nu är det snart dags att se vilka lag som lottas mot vilka. Om några timmar är det väl klart, har inte riktigt koll på hur länge de kommer att dra ut på det hela.
Läste en artikel i DN om en svensk regissör som lagt ut sin film på Pirate Bay, det lär inte vara den första som gör det och kanske inte den sista. Det är ju ett sätt att få folk att se filmen och om de gillar den rekommendera den.
Det finns till och med en DVD-version av det hela. Se här.
Det är klart att alla regissörer inte väljer den copyright-varianten, men vissa har kunnat skördat nedladdningens frukter. Se filmen "INK". Mer om det här.
Efter en lång dag framför datorn har jag i alla fall spikat hur jag ska ha bilderna. Nu återstår små detaljer som att få svar på om jag får spons eller inte på upphängningen och vilka bilder som passar med vilka. Så imorgon ska jag förutom att fixa några timmar på jobbet börja arbeta med bilderna. Realistiskt sett väntar jag att bli klar med alla till helgen och få iväg de någon gång då. Nu är mina ögon så trötta på att stirra in i skärmen så jag ska stirra på en lite större skärm och försöka titta på någon film utan att somna. Det är väl inte hela världen om jag skulle råka somna.
Texten till bloggrubriken har jag lånat av Imperiets "Århundradets brott". Du hittar den på youtube om du är nyfiken.
Det var minusgrader, men jag gick inte ut förrän 19.00 och det var isande kallt. Var och lyssnade på en konsert och sen köpte jag lite filmer, bland annat "Blindness" som bygger på Saramagos bok och Madonnas första film som regissör. Vi får se hur de är.
Under förbandet stod jag och fundera på hur utställningsfotona skulle hängas och jag tror att jag äntligen har bestämt mig hur jag ska ha det. Nu får vi se om jag kan fixa spons på det, eller om jag får sponsra mig själv.
I morgon ska fotona iväg på print om allt går som det ska.
Japp, då var vi inne på årets sista månad. I lördags var jag på en trevlig fest som slutade med gitarrspel, både klassiska sådana, elektriska och något märkligt instrument som var någon typ av minigitarr som hette något som jag inte la på minnet. Men det var god mat, trevligt sällskap och riktigt kul. Det blev lite Lily-Brik-snack. Poesisällskap och diktskrivande så när de flesta hade gått blev det lite poesiläsning ur min lilla svarta bok som mest har blogganteckningar nu för tiden, plus en massa anteckningar om foto och annat. Lily-Brik ja, det är kanske dags att blåsa nytt liv i damen. Sen blev det egenkomponerade låttexter med musik, så det hela slutade sent, så pass sent att jag missade sista tåget med två minuter, men möttes av en ersättningsbuss för tåget. Ja, vad ska man göra annat än att tacka och ta emot.
Ja, nedräkningen har börjat. 19.00 i morgon möts Barcelona och Real Madrid. Jag börjar känna matchnerver och jag spelar inte ens, så jag kan tänka mig hur spelarna måste känna sig. Visst de är vana, men fan vad de måste vara taggade. Vi har tidigarelagt träningen så att folk hinner se matchen, annars hade jag i alla fall skippat träningen.
...signerade sin samlingsplatta och det var en lång kö, först så plåtade jag det hela. Han hade en väldigt snygg affisch bakom sig, där det stod Thåström i versaler. Sen gick jag ut till Plattan där kön slutade och väntade på att få köpa en platta. Tyvärr hade de inte utgåvan med dvd - som egentligen var den intressanta, men men, man kan inte få allt. Jag sa till Thåström att ena skivan skulle till Spanien då sa han "synd att jag inte får följa med den". Ja, det skulle väl inte brorsan ha något emot.
På väg hem gick jag förbi systembolaget och där ringlade det också en kö för att få komma in och handla sprit. Tycks ha blivit på modet att köa igen.
Såg den berömda Skavlan senare på kvällen. Han hade bland annat Thåström som gäst - som sjöng en låt - men också ganska träffsäkra Fredrik Lindström och Monty Pythons Terry Jones. Du kan se avsnittet fram till den 27 december på SVT Play.
Om du bara vill se Thåström har någon lagt upp det på youtube.
När jag ändå håller på kommer ett par klipp till. "Flicka med guldbruna ögon".
...går till Brutus Östling. DN hade en artikel med honom innan han fick priset i går kväll. Läs den här. Om du inte känner till honom och undrar varför jag skriver om årets faktabok så är det nämligen så att det är en fotobok och Brutus är fotograf. Hans senaste bok och den som gav honom priset heter "Att överleva dagen". Jag hörde honom föreläsa på fotomässan, och jag har två av hans böcker hemma. Nästa som ska inhandlas kan ni gissa. Brutus Östlings hemsida hittar du här.
Och är du nyfiken på boken så kan du antingen följa länken till Brutus hemsida eller så klickar du här för att få en pdf där man får se några sidor ur boken. Jo, förresten, kanske ska jag säga att han fotar mest fåglar. Fantastiska bilder. Upptäckte precis att han bloggar också. Har inte läst något men kan det vara annat än intressant? Här är länken.
SvD:s recension av boken, Brutus bilder och Susanne Åkessons text är väl ett ganska ljummet mottagande. Som summeras så här: ”Att överleva dagen” är två böcker i en, var för sig goda, men summan av dem blir ändå inte anmärkningsvärt hög.
Nåväl, alla har rätt att tycka vad de tycker. Som slutkläm går jag över till en annan fågelfotograf och fågelbok, även denna går att se i en miniversion i fotografens hemsida. Han heter Andrew Zuckerman och i stället för att fota fåglarna i naturen, tar han dem till studion eller tar studion till fåglarna, så han frilägger dem med en vit bakgrund. Resultatet? Ja, det ser du här, efter att ha klickat okej på en copyrighttext. Sen är det bara att välja Book för att se den. Klickar man på Film så kan man se...? Ja, precis, en liten film.
För övrig kan man gå till Vimeo och se en annan film där.
Printade ut 103 bilder i dag. Det var nog rekord för mig. Nu är det bara att välja och vraka. Fem kvadratmeter har jag på mig, typ. Ja, rekordet nu när jag kör digitalt. Analogt har man väl lämnat in betydligt mer rullar på en och samma gång.
och det innebär serieledning, i alla fall till och med söndag klockan 21.00 då matchen mot Barcelona är slut. Här är matchbilder. Utan speaker, bara musik den här gången.
Och orkar egentligen inte skriva, så mycket att fixa så just nu har allt låst sig, mättnaden ger inte någon energi heller. Inte förrän den lagt sig. Tog en liten promenad i regnet i dag, typiskt nog så var det soligt i går när jag satt inne hela dagen och jobbade medan i dag som jag var i princip färdigjobbat så var det mulet och regnigt. Nåväl, perfekt fotoväder. Synd bara att det är så få som använder paraply nu för tiden. Eller så var det bara att det regnade för lite. Själv är jag inte någon paraplyanvändare, men rent fotomässigt behövde jag paraplyn, men de lös med sin frånvaro. Måste skicka iväg bilder på tryck i kväll eller i morgon bitti, om jag ska ha något att visa på tisdag.
På tal om skriva så dök det upp en intressant länk om en penna, som jag i alla fall har använd väldigt mycket. BIC. Låter det bekant. De ville göra en reklam om hur mycket man kunde skriva med deras penna och sagt och gjort kom reklambyrån med förslaget att de skulle göra en tidning, med enbart en BIC-penna. Nedan kommer videon. Länken där jag snappade upp historien finns här.
...som kommer ut med en ny samlingsplatta. Den femtioelfte i ordningen, tydligen är det den första där han själv väljer låtarna. Jaha, jag vet inte. Det är ju en konsert-dvd på köpet så det är ju kul. Eller var det förra samlingen som han hade valt låtar själv? Få klarhet i det hela här.
Kanske att man ska till Åhléns på fredag och ta lite foton när han signerar plattorna. Kanske få en platta signerad, eller kommer det att vara tokmycket folk? Vem vet? Det visar sig. Sen ska han tydligen vara gäst på Skavlan som alla pratar så mycket om. Plattan heter hur som helst ”BE-BOP-A-LULA HELA JÄVLA DAN!”
Dessutom två konserter i Stockholm, på Anexet, i februari.
En vän hade lagt upp på facebook en TED-länk som hette "Chimamanda Adichie: The danger of a single story". Du hittar den inbäddad här nere och länken är här.
Redan här? Har du lyssnat på Chimamanda Adichie? Om inte så tycker jag att det är värt att lägga ner 18 minuter på det. Jag har i alla fall ännu en bok att läsa nu. Det handlar om vår bild av världen och förutfattade meningar.
Jag tror inte att jag skrivit om det här tidigare, om jag gjort det så får vi hoppas att ni glömt det liksom jag gjort. Jag stötte på den norska eller danska översättningen, säkert bägge, de är nämligen ganska lika på papper. Åtminstone i mina otränade ögon. Hur som helst så säger norrmännen - satsar på att det var de: “Når man snakker om solen...”
Det är ju kanske trevligare att snacka om solen än troll. På engelska blir det ”speak of the devil...” och på spanska och portugisiska finns det en variant förutom djävulsversionen som handlar om den romerska kungen ["hablando del rey de Roma... /falando do rei de Roma..."]. Andra språk hittar du här.
Så det blir ett kort blogginlägg. Tydligen är Rysslands president i Sverige och det var en polis vid varje bro som vi promenerade förbi vid Solna. Det lär ju bli trafikkaos, särskilt när de tänker stänga av E4:an. Dmitrij Medvedev och hela EU-toppen i Stockholm.
Ja, huvudet är fyllt med dem just nu, samtidigt som jag är för trött för att skriva ner dem, men fick mig några tankeställare på fotomässan och mycket handlar om fotografi av förklarliga skäl. Tids nog kommer de att hamna på papperet och här i bloggen. Just nu är det sovdags.
En dag kvar, det vill säga i morgon, så ni som är i Stockholm kan ju passa på att gå. 150 spänn kostar i och för sig inträdet, om man inte har en rabattkupong på 30 kronor. Väl där kan man passa på att prova alla de där objektiven som man inte har råd att köpa - just nu i alla fall. Ni vet de på 600 mm eller 800 mm, de man kommer att få sponsrade i framtiden av Canon, Nikon eller vad det nu är för tillverkare man använder. Är helt trött i benen nu, så i morgon tror jag att jag skippar mässan, om jag inte övertalar mig själv att jag ska åka dit och köpa någon bok, ritplatta eller stativ. Två dagar på mässan och inte en enda bok, det hör till ovanligheterna.
Jag var sugen på en ritplatta för att se om det var något för mig, men försäljaren tyckte att de billigaste varianterna inte var seriösa nog, även om jag tyckte att det kanske är värt att testa en enklare version och bilda sig en uppfattning innan man lägger ner x antal tusenlappar på en proffsvariant. Men jag blev lite anti att köpa något. Det är ju inget jag behöver just nu, även om det vore kul att testa hur de funkar.
Kul att Fotografiska museet äntrade scenen, med lite bilder och information om hur det kommer att se ut. De öppnar i maj 2010. Mer information hittar du här.
Ja, så blir man efter att ha jobbat halva natten, eller typ hela beroende på var 4.30 på morgonen ska räknas som. Och sen tillbringar hela dagen - nåja, från 14 till 18 - på fotomässan. Mycket saker att titta på, hoppade över nästan alla bilder, kanske blir mer i morgon. Troligtvis.
Ja, jag lovar. Faxar trodde jag hade dött ut ungefär samtidigt som cd:n tog kål på lp-skivan, ja, i den vevan i alla fall. Men det är klart än är det företag som behöver få saker och ting via fax eller vanlig post. Det är väl på tiden att vi börjar skriva mer för hand. Tänk att få ett handskrivet brev, det lär ju inte hända så ofta nu för tiden. Vykorten har blivit till mms, om man inte lyckas övertyga nån att skicka ett vykort. Och det har jag gjort då och då.
Jag skriver för hand då och då, men oftast är det för mitt eget nöjes skull eller närmare bestämt för i princip bara mina ögon. Så kravet på att det ska vara läsligt för andra, eller ens mig, finns inte. Att jag sitter på tåget, bussen eller flyget underlättar inte heller alltid handskriftens läslighet.
Jo, men om vi återgår till faxet så sökte jag sidor på nätet från vilka man kunde skicka ett fax gratis och som tur var hittade jag det. Så nu är det sänt och förhoppningsvis mottaget. Fick skanna in de påskrivna papperen. Nu väntar jag bara på en bekräftelse att faxet hittade ända fram.
Jag sitter och väntar på att mina jobb ska bli klara så att jag kan sätta i gång att arbeta. Men väntan har inte varit fruktlöst. Jag har förberett lite inför den kommande fotoutställningen i december och läst lite bloggar. Bland annat läste jag tre blogginlägg från en av mina senaste rss-prenumerationer, en blogg som jag har nämnt har tidigare som heter Text i rutan.
Och jag läste ett blogginlägg som jag ville kommentera, men bestämde mig för att också att ha med det som det inlägg som du läser nu för att slå två flugor i en smäll.
Blogginlägget heter Alla översättare är dåliga och ni hittar det här. Det är väl värt att läsas.
Jag vet inte om det ligger i människans natur eller om det bara är ett sätt att få fart på en konversation det där med att svara på meningen ”Jag jobbar som undertextare” med ”Jaså, är det du som gör alla de där felen. Jag såg ett program som var så dåligt översatt.” ”Vad var det för program? Vem hade översatt den?” ”Det minns jag inte.” ”Vad var det för fel som var så hemskt?” ”Öh, det minns jag inte.” Som tur är så möter jag ofta människor som i stället uppskattar det arbete man gör.
Men inlägget ovan handlar till viss del om de som klagar – och visserligen också ger exempel och kanal. Men det är en bråkdel av allt som undertextas i tv, bio och dvd. Förekommer det fel? Det är klart det gör.
Sist jag kollade var det mänskligt att fela och det inget som undertextare har patenterat. Vi gör misstag. Det gör alla. Tyvärr är det så av nån anledning att det är lättare att ondgöra sig över saker än att ge beröm.
Jag ser mycket film utan undertexter och oavsett vilket språk det rör sig om så känner jag ibland ett starkt behov av att ha just undertexter. Visst förstår jag mycket, men tappar jag tråden kan jag missa nåt. Undertexten är min livlina. De leder mig fram.
En av anledningar till att jag ser så mycket utan undertexter är för att jag jobbar som undertextare.
Jag har lyckan att ha stöd när jag kollar på dessa program utan undertexter. Jag har manus – av blandad kvalité - fantastiska virtuella kollegor i hela landet att rådfråga, vare sig det är via mejl eller telefon. Och jag kan lyssna på ett ohörbart stycke tusen gånger för att få det att bli rätt.
Blir det ändå fel? Ja, visst kan det bli det, och vi lär oss av våra misstag.
Men det börjar bli dags att tänka om. Vi måste belysa guldkornen i stället, för de finns och de är betydligt fler än missarna.
P.S. Inga flugor dog i samband med detta blogginlägg.
Storstjärnorna förlorade mot division tre-laget totalt 4-1. De mäktade bara göra ett mål på en fullsatt arena. Ja, publiken gjorde sitt, de fyllde stadion. Pellegrini lyckas inte motivera spelarna och den spelare som är mest motiverad - Lass - går han och byter ut. Det var ju kul att se van Nistelrooy spela en hel match, men jag tycker att det är i såna här matcher som man ska låta ungdomarna kliva fram. Jag vill ha en tränare som tar upp spelare från filialen. Vad är det annars för poäng att ha dem? Det krävdes 172 minuter för att Real Madrid skulle göra mål mot ett division tre gäng. 172 minuter. Och det är ett lag som har gjort mest mål i ligan, efter Barcelona. Det är ju en klar brist på motivation.
Dagens film tillhörde nog det dåliga segmentet, samtidigt som det fanns scener som jag gillade. Som en ballongscen som fick mig att fundera på att blåsa upp ballonger och fylla ett rum, i filmen var bara golvet i ettan fylld med gula ballonger, men jag föreställde mig lite fler ballonger, mer av ett bollhav. Sen gjorde de nåt som ger mig kalla kårar. De började trampa på ballongerna. Ballonger som sprängs får mig alltid att hoppa till. Jo, vad jag ville komma fram till om vi lägger ballongerna åt sidan var att ibland så kanske man förkastar en film för tidigt, för att om jag hade sett den hemma hade jag nog stängt av efter fem-tio minuter - så pass rolig var den - men nu när jag var i spanska institutets "biosal" så stannade jag kvar. Så inläggets sensmoral i dag är "ha tålamod".
Ja, Mallorca förlorade tyvärr mot Barcelona. Var första målet offside? Påverkar Thierry Henry spelet? Ja, det tycker jag, men vad hjälper det. Nåja, Real Madrid spelade riktigt bra och det var en rolig match att se även om sista halvtimmen blev alltför spännande efter att domaren friläges utvisat Sergio Ramos. Var det rätt? Ja, troligtvis. Men vi höll undan. Skönt.
Först Barcelona-Mallorca och sen Atl. Madrid-Real Madrid. Från 20-00 är det fotboll. Vi får hoppas att mina två lag vinner. Men det är långt dit så jag fortsätter att jobba så länge.
I går handlade om hjärtstartare och plötsligt hjärtstopp - ja, det blev till slut de ord jag använde. Det blev ingen plötslig död, eller plötsliga dödsfall. De två valda orden känns som gjorda för varandra och det är de ju. Mer än defibrillator och plötslig död.
Jag hittade en länk till UR:s Teckenspråk och kollade på några ord, och hur de sas i teckenspråk. Ska försöka kolla in sidan lite då och då och lära mig lite ord. Det är bara att klicka på tunnelbane-teckningen och välja en station. Sen kan man även testa och se om man lärt sig tecknen. Teckenspråkswebben är en bra satsning som UR gjort. Dess startsida hittar du här.
Jag textar ett teckenspråksprogram nu, snabba vändningar, bokstavligen. Textraderna flyger fram i samma takt som händerna skär i luften. Vackert.
Sitter och översätter ett program om hjärtat och plötslig död, och efter mycket funderingar har jag ändrat det till plötsligt hjärtstopp som verkar en term som mer närmar sig verkligheten, och dessutom är mer använd. Ja, hjärtat, vilken intressant muskel och så livsviktig på så många sätt. Symboliken med hjärtat som centrum för våra känslor kan inte vara mer träffande. Det intressanta med att översätta sånt som man inte är så insatt i är att man hamnar i en situation där man börjar läsa sig in på ett ämne, och man blir ingen expert, det handlar trots allt om en timmes program och en vecka av ens liv, mer eller mindre, som man lägger ner på att bli kunnig i området. Det är visserligen en lyx att lägga ner så mycket tid men nu inser jag för första gången hur viktig en defibrillator är, och hur träffande synonymen hjärtstartare är, för den gör precis det, sänder en elchock som får hjärtat att börja slå igen, i den takt som gör att allt är som det ska, och får blodet att sprida sig runt kroppen och syresätter hjärnan och då kan vi tänka. Allt detta en fredagkväll. Det är kanske dags att lägga ner verksamheten för i dag.
I morgon är det en ny sådan och regnet som slår mot mitt fönster lockar inte mig ut men får mig att le och känna en känsla av ro.
Tittar på reprisen på "Uppdrag Granskning". Det handlar om HotelJouren (deras stavning) och vad kommunerna betalar för dessa rum. 25 kvadratmeter kostar 22 000 kronor/månaden i ett exempel. Är det en rimlig lösning för våra skattepengar? Undra på att det är kris. Dessutom bor barnfamiljer tillsammans med alkoholister och knarkare. På det svarar Charlotte Engman, en av ägarna till det ovan nämnda företaget bland annat att "det skapas band mellan människor som annars inte skulle träffas". Jo, tack. Här hittar ni programmet, och det finns där till den 16 januari. Charlotte anser sig trots all den tid hon får att prata att allt är felaktigt och skriver här om det. Sen säger hon att hennes personal har jour dygnet runt - inte hon, för hon är gudskelov för gammal för det - och att de inte får ett öre för det. Ja, det är väl knappast något att vara stolt över det.
...att svenska ornitologiska sällskapet har översatt namnen på alla fågelarter till svenska, vilket är fantastiskt, önskar att andra skulle göra likadant med fiskar, däggdjur, insekter, och så vidare. Lite mer information om listan hittar du här, där hittar du även listan.
Det är inte ofta mitt fält diskuteras i tidningar så när det väl händer får man passa på att länka till det.
Det är SvD:s språkspalt som tar upp en avhandling om hur engelskans diskurspartiklar översätts. Vad är då en diskurspartikel. Ja, det är väl sånt som förekommer i talspråk och som ibland upprepas till förbannelse av ungdomar som livligt berättar en historia eller pratar i telefon när man sitter på tåget eller i bussen.
Något i stil med: ”och han liksom typ ville att vi skulle ses, du vet, och jag liksom tänkte vad menar han, det är ju typiskt, han bah och hon bah, blablabla.”
En av mina många sporadiska bloggläsare säger alltså hela tiden och det speciella med diskurspartiklar är att de oftast är osynliga för dem som använder dem.
Olle Josephson passar på att ge bolagen som ger frilansarna dåliga villkor en känga och visst underlättar det att göra ett bra jobb om man har en finansiell ro att utföra det, men det gäller inte bara undertextningsbranschen. Det är tyvärr så i nästan alla områden som har med översättning att göra. Utom ett fåtal där man får betalt på riktigt.
Olle avslutar det hela med att skriva ”Det land som inte kan försörja sina översättare har inte förstått elementär kulturpolitik.”
Amen till det.
Och skulle du vara nyfiken på avhandlingen så hittar du den här.
Först tyckte jag det var lite makabert att fota vad dem som satt i dödscellerna hade önskat som sista måltid, men det är också intressant att se vad de bad om. Sen står det inget om vilka dessa människor var eller varför de avrättats. Ja, bedöm själva.
...med att komma åt sidan, vet inte om det har att göra med de senaste dagarnas DNS-attacker mot olika sajter, eller om Blogger uppdaterade något. Hur som helst kunde jag inte logga in när jag ville tidigare i dag.
...med att sitta med två datorer är att det som skulle bli dagens inlägg finns just nu i den andra datorn och eftersom jag sitter och jobbar på den bärbara just nu så orkar jag inte gå till den stationära och använda mig av det inlägg som jag skrev tidigare i dag, men som jag inte hunnit publicera än.
Sitter och jobbar med en väggalmanacka så nu kan jag i princip vilken veckodag alla månader börjar nästa år och att min födelsedag är på en tisdag. Nu ska den i väg till brorsan och Montse för att godkännas. Det var ganska svårt att bestämma vilka bilder som hörde till vilka månader, dessutom tog jag några andra bilder än vad vi bestämt. Nåja, vi får se om det faller i god jord.
Och nu säger de att tröttheten beror på att vi ändrat till vintertid. Ja, i mitt fall tror jag den ändringen är uppskattad och kan nog inte skylla på vintertiden.
Det är fan sanslöst. Det är en halvlek kvar men Real Madrid ligger under med 3-0. Det finns inte att ett lag som spelar i högsta divisionen släpper in tre mål mot ett division två lag, eller 2B så det är väl som trean. Det är oprofessionellt och sen har de mage att klaga på att tränaren tvingar dem att koncentrera sig på hotell inför matchen. Fotboll kan vara så enkelt. Jag kan inte förstå att spelare som får chansen att spela i Real Madrid och visa vad de går för inte tar den, sen klagar de att de inte får speltid. Dags att vakna.
nästan nio minuter sandkonst - men inte den typ av sandkonst man förväntar sig. Kseniya Simonova är en tjej från Ukraina som besitter en makalös gåva. Jag blev helt förbluffad när jag såg det. Skönt att se saker som man aldrig har sett tidigare. Första videoklippet handlar om hur Tysklands invasion under andra världskriget påverkade folket i Ukraina. Inte helt otippad vann Kseniya talangtävlingen från vilka de här klippen är tagna. De två sista är från finalen.
Ska lämna jobbet alldeles strax men innan jag kopplar ur tänkte jag att jag skulle skriva lite om en sida som jag upptäckte i går, kommer inte ihåg hur jag hamnade på den, men det är hur som helst en spansk sida som tar upp kreativa reklamlösningar och annat kreativt som guerilla reklam. Misströsta inte, mycket av materialet som finns på sidan är på engelska, även om man missar kommentarerna, men men, man kan inte få allt. Här är den.
Som den här reklamen för en Nikon-kamera och funktionen den har med ansiktsigenkänning. Det går att klicka på bilderna för att få dem större.
Det finns säkert många sidor av den här typen, så ut och jaga lite kreativitet, om du inte gör det utomhus eller inombords så kan du alltid söka efter inspiration på nätet.
Eller snarare intensiva två veckor med ny lärare och modereportage på schemat. Jag har aldrig varit värst intresserad av mode eller modetidningar men insåg när vi pratade om det att själva modereportagebiten, den obetalda för alla inblandade parter – det finns givetvis betalda fotningar också – var eller åtminstone kunde bli otroligt fri och kreativ. Det var roligt att kolla igenom tidskrifter på jakt efter de bilder som motsvarade den klara bild som jag hade om hur min fotning skulle förverkligas om jag fick allt att klaffa.
Men jag tänkte inte så mycket på toner som på själva utförandet och den typ av poser jag ville använda. Så den klara bild som jag hade på hur det hela skulle fortlöpa kom inte fram i det inspirationscollaget som jag gjorde. Det insåg jag först när vi gick igenom det, och då upptäckte jag att collaget var inte bara inspiration för mig, utan det var också en sorts avstämning med kunden – så att denne kunde avgöra om det hela var det de tänkt sig eller om de ville vinkla det åt ett annat håll. Sen hade den också varit användbar när man visade modellerna vad jag hade tänkt mig. Så det var lärorikt att inte göra det precis som det var menat.
Det var lite som när man la upp bilderna i tisdags på en möjlig portfolio och i samma ögonblick som jag la dem där visste precis vilka bilder jag inte hade fått med mig och som jag så gärna ville ha där. Det var uttömmande dagar men roliga, och de startade med en fotografföreläsning och avslutades med en annan. Leif Claesson kallad Dodo, som tyvärr inte har någon hemsida, inte vad jag har kunnat hitta. Han gjorde första multimedia-presentationen med foto, ljud och text där man klickade sig fram. Den finns att låna på vissa bibliotek så den kan vara värd att kolla in, bara man får den att funka. Det var mycket märkliga bilder från Stockholms undre värld, och då talar jag inte om maffian, utan om det som finns i tunnlar och kloaker. Och nu i torsdags drog Mats Bäcker in som en frisk fläkt och visade bilder och pratade om dem, både idémässigt och tekniskt. Titta på hans hemsida så ser du i alla fall några bilder.
Om du någonsin funderat hur det ser ut för de som jobbar med undertexter för tv så finns det nu en blogg som ska belysa den vardagen. Undrar du över något eller så är det nog bara att ställa en fråga i kommentarerna. Bloggen hittar du här.
I stället för att krossa ger man bort matchen. Trist att se. Dålig coachning. Kul att se Drenthe lyckas med något i alla fall. Dålig vecka för de spanska Champions League-lagen. Det var bara Sevilla som vann. 2-3 slutade matchen. Raúl gjorde mål efter stackars Didas miss.
...och i morgon. Hoppas på att se henne i morgon, men det är troligtvis utsålt, får gå förbi Scalateatern och kolla. Tänkte avsluta jobbdagen med en youtube-video med damen i fråga, men eftersom det blev spärrat på jobbet idag så går det ju inte.
Vackert spel och stort självförtroende. Ännu en seger.
I nästa klipp är det fler höjdpunkter från matchen, dessutom är det ett klipp på när Raúl hyllas före matchen som spelaren som spelat mest matcher med Real Madrid. Han fortsätter att slå rekord.
Nu när det var dags för Valencia att möta Barcelona gick det en reklam att Valencia var Sparta och Barcelona fienden. Så man har tagit scener ur filmen "300" dubbat dem så att den passar historien och hoppas att Valencia ska slå den överlägsna fienden så som de 300 gjorde. Här är det klippet.
Men det blev lite hårdsmält för spanska antivåldskommittén (Comité de Antiviolencia) och den högsta nationella instansen i sportfrågor (Consejo Superior de Deportes) så det hela ersattes med denna video.
Ibland är det så uppenbart att man undrar hur de tänkte. De måste ju veta att det finns filmkameror och att det kommer att bli proteststorm. När det brasilianska Maranhão Viana hör att deras konkurrenter för ligatiteln vunnit sin match 5-1 och att de behöver göra många mål för att gå om och ta serieledningen som gör att de flyttas upp i stället står det 2-0 i matchen och det återstår 9 minuter. Matchen slutar 11-0. Läggmatch? Döm själva.
Men Moto Club som snubbades på ligatiteln var nog lika goda kålsupare eftersom det stod 2-0 i bägge matcherna, efter 82:a minuten tilldelades laget tre straffar och det var en man kort. Ja, det gäller att satsa högt, man vet aldrig hur mycket motståndarlaget fuskar. Detta enligt Totalprosports.
Spanien tog sin tionde seger och därmed vann de alla sina VM-kvalmatcher. Sverige vann men det gjorde Portugal också så Sverige är ute ur leken tyvärr. Om en timme är det Uruguay-Argentina, kommer Argentina att få en VM-plats? Jag lär inte vara uppe och se det... eller kanske.
Kände att det var lite dags att skriva om serier och det var passande när Sveriges Televisions K-Special sände ett program som hette ”Kriget i serieform”. Fram till söndagen den 25:e oktober kan man se programmet på SVT Play. Här är adressen.
Och när jag ändå är inne på SVT Play så kan man lyssna på lite katalanska och det är inte ofta så det gäller att passa på. Det är fortfarande K Special, denna gång ”Dalí och filmen”. Den finns där fram till den 18:e oktober. Och på tal om Dalí så är det en utställning om honom på Moderna Museet. Curatorn för utställningen säger detta.
Jag kände inte till Vezzoli så jag sökte lite mer på honom och hittade en intervju som Moderna museet gjort inför utställningen.
Läste precis om hur Olympiska kommittén vill bestämma över vad en privatperson gör med bilderna han har tagit i OS-arenor. Det känns märkligt att en så pass stor organisation ger sig på privatpersoner, men det är klart, känner de sig hotade och ser hur de inte har kontroll på intäkterna så...
...påverkar hur vi angriper den. Det handlar lite om att se saker och ting på ett positivt eller negativt sätt. För när man gör något roligt är det lättare att göra det, och oftast blir det bättre. Det här kom jag att tänka på när jag såg en videofilm, som egentligen är reklam.
Det finns så otroligt mycket material på nätet och i dag hittade jag en fiffig lösning på att visa före och efter bilder, just det här bildspelet handlar om orkanen Ike. Klicka på bild två och nedåt för att efter bilden - alltså ett år efter att orkanen slagit till.
Men jag har skrivit om The Big Picture tidigare. Det borde vara något som fler tidningar borde ta efter. Större bilder åtföljda av text.
...dog i går. Han hann bli 92 år. Några av hans verk går att hitta här, på The Art Institute i Chicago dit han donerade sin samling. Men i övrigt går det ju att hitta som vanligt på vilken sökmotor som helst som visar bilder.
Jag hade ett perfekt inlägg för dagen, men så började jag göra något annat och nu kommer jag inte ihåg vad jag tänkte skriva om. Jag vet att just vid den tidpunkten pratade de om bibliotek och förändring, tydligen så gör biblioteken sig av med massa böcker för att lämna utrymme åt annat, hörde inte riktigt var det skulle vara. Kanske en kaffeservering. Nåja, det är så förträffligt att det går att lyssna på hela programmet här.
I dag fick jag gå upp tidigt för att få in Molly i transportkorgen och sen passade jag på att göra lite jobb som jag hade på hög. Därefter sov jag lite till och sen har jag suttit hela dagen med att få ordning på lite bilder inför projektet. Mitt ursprungliga projekt får vänta lite. Det kräver betydligt mer tid än jag har till förfogande och dessutom hjälp från ett antal människor, så det blir ett mer långsiktigt projekt. Jo, katten har kastrerats, stackaren får ha en kon runt halsen så att hon inte river upp såret.
Den här månadens Kamera & Bild handlar bland annat om fotoböcker, och göra sin egen. Kanske värt att köpa den och se vad de har kommit fram till. Svensk presshistoriska föreningen och Institutet för mediestudier ordnar ett seminarium om bildjournalistikens villkor den 9 oktober. Det blir väl en fortsättning på den diskussion som hölls under fotofestivalen, och anmälningstiden har tyvärr löpt ut men det kanske går att gå på den ändå. De som medverkar är Anna Clarén (jag har pratat om henne tidigare, Paul Hansen (DN), Sanna Sjöswärd, Göran Widerberg (bildchef Dagens Arbete) och Per Lindström (gästprofessor Mitthögskolan). Mer om det här under aktuellt.
Vi förlorade skamligt stort, inte tvåsiffrigt i alla fall och Real Madrid förlorade 2-1 och Mallorca 4-1. Nåja man kan väl inte vinna alla matcher.
Annars så hann jag förbi Brasilcine och se två kortfilmer och en långfilm. Kul att se lite portugisisktalande men det kanske vore trevligt med lite mer feel good-filmer, att världen är eländig behöver jag inga filmer för att veta. Men det kanske är lite så med filmfestivaler. Å andra sidan hann jag bara se två långfilmer och två kortfilmer, så de andra får jag se någon annan gång.
Re:publics fotofestival var lyckad och projektionen på fyra skärmar som bildade en kub, om än med utrymme mellan skärmarna så att vi fick tillfälle att se projektionerna från dess inre. Det var ganska innovativt, åtminstone för mig. Och det funkade bäst när de visade Kent Klichs bilder från ett sönderbombat Gaza. Då var de fotograferade rummens väggar projicerade i varsin skärm. Så man kunde se hela rummet och se sig omkring. Bilderna får en extra dimension när man får höra fotograferna förklara bakgrunden och tankarna bakom bilderna.
I dag är jag splittrad i två bitar, eller just nu i tre, men jobbiten är snart avklarad. Sen är det fotografi och film. Tyvärr får nog filmen ge vika i dag. Re:Publics fotofestival lockar med följande. Om du inte orkar följa länken så är det bland annat en intressant diskussion om vilka bilder som ska förändra världen 15.30 med Anna Tellgren (intendent på Moderna Muséet), Anna Clarén (kursansvarig på Nordens Fotoskola) Pieter ten Hoopen (frilansfotograf) och det hela modereras av Pelle Kronestedt (ordförande för svenska fotografernas förbund). Dessutom kommer Anders Petersen (det verkar vara något fel på hans hemsida) lite tidigare och Naomi Harris lite senare.
Efter att ha försovit mig i morse - jag drömde något intressant, så mycket minns jag men jag har ingen aning vad tyvärr, tillräckligt intressant för att inte alls höra min telefon ringa för att väcka mig eller det telefonsamtal som jag fick halv nio. Ja, efter en genomgång av vår studiouppgift, en kamp om knivar och gafflar på matsalen, samt genomgång av funktionsmakro och camera raw för Photoshop var skoldagen till ända. Då kollade vi två möjliga utställningslokaler för att sen bege oss på vernissage, i alla fall den trio som återstod.
Centrum för fotografi hade en biennal Fotografi/video: nu 2009. Det var väldigt mycket video så det lämnades till ett senare tillfälle. Vi begav oss vidare till Mynttorget för att kolla vad Galleri Ikon med ”50 % grått” av fotografen Sara Arnald och Sacre Coeur med ”Mannequin Friends” av fotografen Robert Blombäck. Det var två olika idéer och utförande. Jag gillade Saras enkla upphängning och det fanns många fantastiska bilder, men ingen röd tråd, eller kanske den röda tråden var att hon själv gillade alla bilder. Det var säkert ett 50-tal bilder. Jag gillade porträtten, särskilt en bild på en man som tände sin pipa. Det är något speciellt med pipor. Robert hade däremot nio-tio bilder, i betydligt större storlek, kanske 70x100.
Sacre Coeur är verkligen en vacker inramning för bilderna, med dess färgglada väggar och spegelklädda dito. Läste precis angående Saras utställning så är bilderna hämtade ur hennes fotoblogg, det förklarar utspriddheten av motiv. Då kanske jag ska ta en titt på bloggen också.
Och när jag ändå är inne på länkar fick jag ett tips av en fotosida där man kan lägga upp bilder och det fanns mycket vackra bilder där, så jag gick med och ska väl så småningom posta någon bild där, har ju försummat lite fotobloggen. Inte för att jag inte fotar, det har bara inte blivit av att jag har postat bilder på ett bra tag. Men nu är det ändå första oktober.
Dags att börja.
Kollade igenom Saras fotoblogg lite. Hittade bilden jag fastnade för. Här är den. Det intressanta är ju att bilderna på bloggen har text när man rullar musen över bilden. Den texten finns ju inte på utställning. Texten samverkar bra med bilderna. Men jag är ju svag för text, det sticker jag inte under stol med.