.se jag ska inte säga vad var det jag sa...

...eller ska jag det?

Vi låter det förbli osagt än så länge, men plötsligt har det försprång
Barcelona hade över Real Madrid på tolv poäng blivit fyra och jag antar
att fler än en fick en hjärtattack idag – förhoppningsvis bara bildligt – när
de såg matchen mellan Atlético Madrid och Barcelona. Jag såg den inte
för jag var på träning och sprang själv efter en boll, men jag följde sista
kvarten, då Barcelona ledde med 2-3 på mobilen. Det är första gången
jag testade att följa matchkommentarerna via mobil. Det gick väl si och
så med det. Men jag fick i alla fall fram att Atlético kvitterat till 3-3 och
tio minuter senare kopplade jag upp mig igen för att läsa om matchen,
då hade de gjort ett till mål och vunnit 4-3.

Det var målrikt, inte som träningen i dag som var extremt målfattig. Lite
av det bidrog jag med tack vare mina fantomräddningar de gånger jag
fick stå i mål och hämta andan. Även om ett eller två bollar hittade förbi
mig.

.

.se sista i månaden igen...

ja, då var i och med i dag februari slut. Om det inte är så
att det är skottår och jag har missat det...

Nu blir det lite karneval

.

.se nåt att göra i sommar

Så där ja, nu har jag efter att ha tillbringat hela dagen
framför datorn valt ut tolv bilder som jag sen har skickat
till Expressen. Idén fick jag efter att vi varit där på studiebesök
med GFU och Expressen bildchef Per Kagrell nämnt att de var
mitt i processen med att hitta semestervikarier. Tiden gick ut
igår, men han hade sagt månaden ut till oss så jag hoppas det
är okej. När jag ändå var i farten skickade jag till DN – deras tidfrist
hade löpt ut. Aftonbladet, Metro, Svenska Dagbladet, City och
Mitt i Haninge. Så nu var det gjort. Vi får se om jag har tur eller inte.

(Y tus fotos están casi listas.)

.

.se ute och fotar

Som översättare gillar jag ordböcker och de omringar mig
när jag sitter och jobbar, har en svag förnimmelse att jag
kanske har sagt det tidigare. Och på nätet finns det gott
om källor att fördjupa sig i. Här är en lite annorlunda
ordbok – som funkar bra med mitt kommande yrke –
fotograf. Bild och ord, en bra kombination.

I dag har jag varit ute och fotat hela dagen. Jag skulle
fota en yrkesgrupp och koncentrera mig på en person. Sagt
och gjort. Jag hade fyra idéer och de var parade två och två
om man kollar rent geografiskt. Den första var hissföraren
på Katarinahissen. Jag började med att ta bilder på själva
strukturen genom vilken hissen färdas uppåt. Sen fotade
jag närmare och närmare och till slut – när det inte fanns
några som väntade på att få åka upp – tryckte jag ner hissen.
Jag betalade tio spänn för att åka upp och väl i hissen frågade
jag honom om jag kunde ta några bilder på honom, efter att
försökt förklara att jag gick en fotoutbildning, vet inte riktigt
hur mycket av det han förstod. Men hur som helst blev svaret
nej. Han sa att han hade fått frågan många gånger och att han
alltid sa nej. Ja, ja, tack och hej. Klev av hissen och tog lite bilder
från toppen. Underbar utsikt och eftersom jag är lite svag för
att fota människor från ovan så trotsade jag den bitande vinden
och tog en massa bilder.

Sen var det dags för mitt andra försök, men jag skulle börja
liksom förra gången med lite generella bilder, så jag tog några bilder
från ovan. Sen gick jag ner, ville inte ge hissföraren dåligt samvete
eller tio kronor för att ta mig ner. Nästa stopp var färjan som går
mellan Slussen och Djurgården. En av mina favoriter. Tanken var
att fråga kapten om han hade nåt emot att jag fotade honom. Så
jag frågade killen som kollade biljetterna om jag kunde prata med
kapten, och förklarade vad det gällde. Han log och sa, du har tur,
det är rätt kapten idag. Så han anropade kapten och sa att det var
en kille som ville komma upp och surra. Kapten frågade om jag var
snäll. Biljettkontrollanten lyfte på axlarna och fick ett okej från
kapten. Så jag gick upp till styrhytten – om den nu heter så – var lite
osäker på terminologin under hela den tid som jag pratade med
kapten, men han var riktigt trevlig och gick med på att bli fotad.
Vi hade riktigt trevligt och jag åkte tre eller fyra vändor framför
och tillbaka. Efter klev jag av på Djurgården och funderade på
att prova mina två andra idéer också, men då ringde morsan och
sa att teatern var inställd. Mmmm, the show must go on – trodde
jag var ett mantra i teatervärlden, men, men. Så jag gick i stället
och hämtade min brorsa och vi tog oss runt lite bokhandlar och
tittade på bokrean. Vi åt hela familjen sen på en kinakrog och sen
hann det bli några bilder i snön på vägen till centralstationen.

Eftersom jag inte lägger upp några bilder än så tänkte jag att
ni kunde roa er med en ganska häftig idé som jag såg i dag när
jag började gå igenom alla mina rss-länkar som har legat i dvala.
Ett 100 meter långt fotografi.

Och jag lämnar er med en bild om en fysikalisk landvinning.

.se real madrid - liverpool 0-1

.
.
...ja, hoppet finns ju kvar.
.
.

.se real madrid - liverpool

Då de mötes 1981 gick det inte riktigt som jag ville,
men här är ett klipp från den matchen. Det är kul hur
matchkläderna såg ut på den tiden.



Nu börjar jag bli nervös. Mindre än en timme kvar.
Liverpoolfansen får njuta av Champions League-finalen 1981. Då hette
den förstås Europacupen.
Ikväll får de det tufft.

Hoppas jag.

.

.se vad som händer mellan två nätter

Natten mellan söndag och måndag var det Oscarsgala.
Natten mellan måndag och tisdag började bokrean på valda bokhandlar.

Slumdog Millionaire vann åtta Oscars och den kommer till Sverige
om nio dagar. Den är riktigt sevärd.



Andra filmer jag ser fram emot:
Watchmen – 13 mars



Såg också att det kommer en ny Terminatorfilm den 29 maj.

Sen har vi förstås Wolverine som har premiär 1 maj.



Japp, det var ett litet axplock. Finns mycket att se. Gå på bio,
låna filmer, gå på bokrean och gör fynd. Låna böcker.

.

.se fotoinspiration

Eller hur man hittar sin egen stil. Det gäller dock
att ha lite tålamod. Det tar nästan två minuter innan
han kommer igång, i mitt tycke. Transform.



.

.se elektronisk premiär

I går köpte jag SL:s nya elektroniska kort, så det blir invigning
för mig i dag. Jag har testat dem tidigare i Lissabon, där korten
var av papper och inte lika flashiga men de har haft systemet
igång lite längre och där går det att kolla saldot direkt i apparaterna
där man köper korten. Jag vet i och för sig inte om det går att göra
med de här. Enligt broschyren från SL så blir det möjligt vid ett senare
tillfälle. I reklamen finns de i en massa olika färger, men när jag bad
om lila så hade de inte det, de hade bara rött och grönt. Så det fick bli
grönt den här gången, men jag tänker skaffa ett lila kort så fort det går.

Nu ska jag iväg in till stan och se om jag kan låna nån film på biblan.

.

.se det snöar igen

Stockholm blev vitt igen. Det var riktigt fint om än jobbigt
att gå i den decimeter tjocka snön – min bror protesterade,
trots att han inte varit ute på hela dagen och sa ”du menar
väl centimeter”. Han tog linjalen och gick ut på balkongen
för att mäta hur mycket snö som hade fallit. ”5 cm snö”. Hur
som helst så yrde snön och träden var vita inpå minsta gren.
Det var riktigt tjusigt måste jag säga. Jag hade tänkt ta med mig
kameran för att fota på väg till träningen men ville inte belasta
min rygg mer i dag så jag fick nöja mig med att ta ett par bilder
med mobilen.

.

.se träningsvärk

Träningsvärk. Armarna är som gummi efter flytten i går, inte
för jag gjorde några övernaturliga ansträngningar förutom att
flytta en vinkyl två trappor ner. Det var första grejen och det
var nog det som gjorde det också. Vill ha MASSAGE!!!

.

.se flyttkarl

En god vän flyttar till Norge så i dag gick flyttlasset dit,
en lastbil fylld ända upp till taket med föremål, till slut
var det inte allt som kom med, tror jag. Jag smet i väg lite
tidigare efter att varit med om att i princip lägga allt på
plats. Nu har jag ju använt pussel liknelsen så sent som i går,
men det var lite som att lägga pussel, fast formerna var inte
alltid anpassade för att sitta ihop. Vi var tre till en början som
packade lastbilen och åsikterna om vad som skulle packas in
när och hur var många. Jag valde att se på medan det blev lite
av en viljornas kamp. Till syvende sist blev allt bra. Nu återstår
en femtontimmarsresa till Stavanger.

Själv passade jag på att köpa några böcker i antikvariatet som
låg tvärs över gatan, kändes som om jag saknade lite böcker
hemma. Böcker och flyttar går inte riktigt ihop. Vilken pärs det
skulle bli att packa alla böcker i låder och flytta. Just nu är mina
armar gelébitar. Det blir spännande och se om jag orkar lyfta
kameran i kväll när jag ska fota på konserten. Ja, innan blir det
en dusch och sen mat så det ska nog gå bra.

Jag ska bli möbeldesigner och skapa sånt som tar sig ned-
och uppför trappor utan hjälp. helst som har en anordning
som man trycker på och vips är den 2,5 meter långa soffan
2,5 cm och lätt som en fjäder, för att inte tala om vinkylar
och andra djävulsmöbler.

.

.se fem gånger gud

Var och såg Khemiris pjäs ”Fem gånger Gud”, och jag lämnade teatern
med blandade intryck. Vissa delar tyckte jag väldigt mycket om, medan
andra var så där. Ordet stod i centrum i alla fall, men det kändes som
om pjäsen inte riktigt var färdig.

Det var lite som att lägga ett pussel, bitarna ville inte riktigt falla på plats
– sen om det säger mer om mig som pussellösare än om Khemiri som
pusselmakare låter jag andra avgöra. Det var lite av en bergochdalbana,
där texten ömsöm greppade tag i mig ömsöm vaggade mig till sömns.

Interaktionen med publiken var än större än i hans andra pjäs (läs första),
men där var den oväntad.

Skådespelarna var behållningen i pjäsen. De var riktigt duktiga. För mer
information om pjäsen kan man gå in på Khemiris egen hemsida.

TV4 har en intervju med bröderna Khemiri om just den pjäsen.

.

.se visuell poesi

bokstavligen...

Jag har nämnt Chema Madoz i samband med att han hade
en utställning på Instituto Cervantes, nu är det en annan
utställning där av en poet/konstnär/dramatiker som
har ett liknande tänkande. Han heter Joan Brossa och så
länge du inte har kackerlackefobi kan jag rekommendera
utställningen. Han gav ut en bok tillsammans med Madoz
2003, där det var en blandning med Madoz bilder och
Brossas visuella poesi. Man kan ju säga att Madoz bilder
också är visuell poesi, men allt kanske hänger på vad man
väljer att kalla sitt verk. Foto eller visuell poesi. Nåja, gör
en google biildsökning på Brossa så ser du vad jag menar.
Är du lat kan du alltid klicka här, och när jag ändå är i
farten så har du Madoz här.

.

.se etikettmoln

Så där ja, nu har bloggen fått ett etikettmoln. Om det inte säger
dig nåt så kan du skrolla ner en bit på sidan. Molnet kommer efter
just nu-sektionen. Det blev ganska stort, men i dag nöjde jag mig med
att få in den på bloggen. Eventuellt kommer jag att ändra inställningarna
på det senare. Som det är nu finns alla etiketter med, och det var oväntat
många.

.

.se James Bond...

...måste det här inlägget handla om. Det var så det slumpade sig.
Om du undrar varför så är det bara att titta när inlägget publicerades.
22 stycken har det hunnit bli och jag tänkte inte skriva mer än så
eftersom det här inlägget är som sagt slumpmässigt, råkade trycka på
publicera och det publicerades på James Bond-tid, men nu är det slutskrivet
för i natt.

.

.se minnesanteckningar

Vi satt och pratade idag om användandet av almanackor och jag sa
att allt som oftast funkar almanackan mer som en dagbok för mig
än som planerare. Jag skriver saker och ting efteråt, jag brukar ha
ganska bra koll på vad som händer framöver. Men det kanske är
lite som med telefonnummer (läs mobilnummer nu för tiden), förr
kunde jag alla mina vänners nummer utantill, nu när alla finns på
mobilen skulle jag inte komma på mer än ett fåtal om jag skulle
råka glömma mobilen hemma. Det har blivit till en vital del i våra
liv, nästan som klockan har varit i perioder för mig. Nu är det nog
ett par månader sen jag hade klockan på mig. Det är inte för att
känna mig fri eller nåt sånt, jag saknar behovet av att ha den helt
enkelt. Jo, men om jag återgår till tankegången innan mobilanalogin
så befriar almanackan vårt minne till andra saker, eller i värsta fall
så stänger den ner en del av vår hjärna.

Tänk på det ni.

I dag snöade ganska stora snöflingor, inte allt för många så de föll
vackert ner mot marken. Jag hörde en duns och tittade upp och såg
hur katten (Molly hädanefter) stod uppsträckt och slog mot de fallande
snöflingorna. Kort därefter hoppade hon upp en halvmeter i hopp om
att fånga ännu en snöflinga. Inte den här gången heller lyckades Molly.
Men det hindrade inte henne från att försöka.

Man kanske ska ha den livsfilosofin, försöka göra det man vill, fånga
snöflingan eller allt annat som gäckar oss. Och njuta av den resan också.
Det är värt att ta språnget. Alla gånger.

Tänk på det också.

.

.se 309

För en gångs skull så handlar inte siffrorna om antalet inlägg,
utan de mål som Raúl har gjort för Real Madrid. Mest i klubbens
historia.

.

.se frukostklubben...

Alla hjärtans dag minsann. Och det första jag tänkte på i morse
var ”Breakfast Club” så självfallet var jag tvungen att surfa lite.

Det blev lite av en nostalgitripp. Kanske dags att se filmen igen.
Här är trailern.



Och en av sakerna som jag blev mest fascinerad av i filmen,
förutom scenen där Allison (Ally Sheedy) får det att snöa över
hennes teckning är när Claire (Molly Ringwald) dansar. Och än i dag
gillar jag den dansen.

Ha en trevlig alla hjärtans dag.

.

.se krockskada och fotosken

Slog mig precis i stortån mot en dörr och medan smärtan avtar
mindes jag ett samtal som vi haft under torsdagen med några i,
klassen, den handlade just om sån smärta. Om varför det gör så
ont när det är såna småsaker, men det är kanske just därför, när
det gäller större smärtor så kopplas väl varningssystemet av för
det skulle vara olidligt att känna så mycket smärta. Men vad vet
jag. Jag tänkte på alla filmer där folk blir skottskadade och de tycks
inte lida lika mycket som när jag slår tån mot nåt. Jag kanske ska
tillägga när jag eller nån annan, för jag tror att det är ett fenomen
som gäller alla, men återigen, vad vet jag.

Satt och översatte men kan inte riktigt koncentrera mig på det just
nu, sitter och funderar på tusen andra saker. Fotouppgifter som vi
har och utställningen som jag var och såg i går som inte alls övertygade
mig. Det känns som om jag skulle vilja höra hur de tänkte och vad
de var ute efter när de fotade och valde sen ut bilder för att ställa ut,
men då kanske idén med bilderna går förlorad. Eller inte förlorad
utan snarare så har idén misslyckats. Hur var det där med att
kreativitet är 1 % inspiration och 99 % transpiration. Vem var det som
sa det? Nu när jag tänkte kolla upp det så ligger nätet nere så jag kom
inte så långt som jag ville.

På tal om inspiration är det roligt när man hittar böcker som inspirerar,
som den läraren hade med sig i torsdags. Fotosken. 54 bilder där man
leker med ord och dess betydelse och med bilden och dess tolkning för
den delen också. Björn och Olof Glemme. Den sistnämnde är prefekt på
Konstfack - som hamnat i fokus efter att en elev där spelat psyksjuk och
omhändertogs. Ja, vi får väl se vad Anna Odells spratt får med sig, en sak
är klar. Hon finns på kartan nu.

.

.se spanien krossade england

2-0, 2-0, 2-0!!! Kul att se och Beckham var riktigt bra också.

.

.se nöff nöff sa grisen

Nu tycker jag inte i och för sig att man ska kalla polisen
för grisar och jag försvarar inte 15-åringen som gjorde det,
men kom igen.

Skillnaden mellan det här som Metro skrev häromdagen och
det som hänt i Malmö för nån vecka sen är att där så hörde
inte de stenkastande ungdomarna de rasistiska kommentarerna
som poliserna fällde. Om det nu ska spela nån roll.

Med den mentaliteten kommer vi ingen vart. ”polis, polis, potatisgris”
känns som en mening som jag har haft med mig länge, sen
första gången som jag hörde den. Men det är bara en barnramsa,
oskyldig.

Hur som helst så vore det lite trevligt med respekt från bägge
sidorna. Och det finns kanske en till faktor att överväga. De ena
borde i alla fall veta bättre. Och då tänker jag inte på den 15-åriga
snorungen. Sen är det klart. Respekt måste man förtjäna. Återigen
gäller det nog bägge parter.

.

.se som man bäddar får man ligga

Vissa ordspråk fungerar inte alltid, som det i ämnesraden.
För i det här fallet handlar det om för lite sömn och det beror
på att jag följde min vanliga måndagsrutin, ja, förutom att jag
missade filmen, men sen när jag kom hem var jag tvungen
att göra klart fotografpresentationen och det föremål som
jag skulle ha med mig för att kittla lite på kreativiteten hos
mina kursare. Nu med ögonen halvt stängda sitter jag och
kollar på bröllopsbilderna, och bestämmer vilka som ska
vara med och vilka som faller bort på grund av att blixten
har bränt hål i vissa delar av bilden eller för att de känns
som upprepningar. Det blir en ordentlig hög bilder trots
allt.

Jo, hur som helst så får jag ju inte ligga, så jag får inte
det ovannämnda ordspråket att fungera. För om jag
hade bäddat hade jag nog passat på att sova också.

.

.se fången i kaos

Ja, titt som tätt så händer det nåt med tågtrafiken. Är det inte
signalfel så är det ledningar som fallit eller så är det ett gäng
idioter som drar i nödbromsen så att nån skadar sig och måste
föras till sjukhus. Men eftersom det är saker som jag inte kan
påverka försöker jag inte bli störd av dem, å andra sidan är det
lite svårt om man ska hinna i tid nånstans och tänker ta ett
tidigare tåg - som enligt sl.se ska gå enligt tidtabell - och tåget
är inställt. Det som gör det ändå mer skrattretande är att de
nu har lagt till i informationen som nån röst läser upp i högtalarna
att man ska gå in på www.sl.se eller ringa sl:s kundtjänst för mer
information. Jo, jag tackar. Hur som helst så åkte tåget hela vägen
och det stannade till och med i Årstaberg trots att de sa att de
inte skulle göra det.

Missade filmen i dag, synd för jag tror att jag hade gillat den, nåja,
får se om jag kan låna den. Kanske har de med sig den så att jag
kan låna den. Vi spånade idéer om vår fotopresentation, så jag
får inte bli för långrandig om jag ska kunna fixa allt ikväll när jag
kommer hem.

.

.se att få tiden att räcka till

Dilemmat med att ta många bilder är att man sen
måste fixa till dem, skriva nyckelord så att man ska
kunna hitta bilderna snabbt vid ett senare tillfälle. Just nu
har jag porträttbilderna som jag tog inför tredje uppgiften
i GFU som jag måste fixa. Jag har ju bilder så att jag kan
gå förbi pianotjejen och ge dem, men jag tänkte mejla till
henne också. Prio ett är att fixa de bilderna, sen har jag
porträtt- och hästbilderna jag tog med Anna och Klara. De
satt jag lite med i dag så de borde också bli klara till i morgon.

Först måste jag bli klar med översättningen som är intressant
eftersom den handlar om fotboll, samtidigt är det lite trist
att de inte visar några matchbilder om det de pratar om, för
att dokumentärbudgeten inte täcker filmsekvenserna från
matcherna. Det är ju lite trist att de pratar om historiska mål
och visar bilder från när respektive lag tränar.

Sen måste jag ju fixa dimbilderna – vissa ska upp på fotobloggen,
det gäller i och för sig nästan alla bilder utom dem med pianotjejen,
även om kanske hennes fingrar som spelar åker upp. Sen ska några
upp på facebook, och eventuellt här. Vi får se.

Och så har vi bilderna från bröllopet. De borde jag också göra i ordning
imorgon. Tur att tiden växer på träd…

Vi får se vad jag hinner med.

.

.se mer dimma och bröllop

Jobbar, jobbar, jobbar. Men det är ett kul program. Handlar lite
om spelare i vitt och grishuvuden på fotbollsplaner. Jag trodde
att de hade konserverat det grishuvudet för eftervärlden, men
så var inte fallet. Nåja, det finns förevigat på bild. Men strax ska
jag göra mig i ordning och åka in och fota ett bröllop och före och
efter ska jag nog fota lite i dimman. Vi får se om den är lika tät på stan
som här.

.

.se en fråga om inställning

Det är lustigt att vissa blir deprimerade av regn, medan andra
blir glada för en eller annan anledning. Kanske deras jord behöver
vattnet eller så släcker den deras törst. Nån tredje tycker att
regnet är romantiskt. Samma med dimman. Ska man ge sig ut
och resa på plan är det inte så roligt för den kan hindra planet
från att lyfta men om man har kameran i högsta hugg och gillar
dimbilder så är det bara att tacka och ta emot. I går natt gick jag
ut med brorsan och morsan och fotade. Mitt i natten och det var
roligt. Snön knorrade under våra fötter. Riktig härlig kramsnö.
Det kunde ha blivit ett snöbollskrig, men jag hade ju kameran och
var mer intresserad av att fota än att kasta snöbollar.

.

.se in i dimman

tänkte skriva ett inlägg men i stället går jag ut i dimman och fotar.

.

.se inspiration

Det är det som driver oss framåt och får oss att skapa. Och den kan
anta många former och komma från alla möjliga håll – både väntade
och oväntade. Som fotografen i tisdags eller fotograferingen av en
främling. Eller några timmars snack med en illustratör om allt mellan
himmel och jord. Allt från tryck till idéer.

Sen kanske det finns saker som bromsar in inspirationen, som tekniska
problem eller tidsbrist, men de går att komma runt… oftast. Särskilt
som det jag råkade ut med skrivaren som sa att mitt bläck livslängd
var övertrasserad – ja, nåt sånt, den sa det på engelska och kontentan
av det hela var att jag inte kunde skriva ut bilderna. Som tur var så
hade jag köpt bläckpatroner – i plural, eftersom det är en fotoskrivare –
så när det inte gick att övertyga den att skriva ut bilden ändå så fick
jag byta och så var vi räddade. Så då kunde man andas ut.

.

.se Ewa Stackelberg

Tredje dagen på GFU och vi hade besök av Ewa Stackelberg,
efter lite tekniska missöden kunde föreläsningen börja. Jag
hade inte alls koll på vem hon var eller vad hon hade gjort.
Hon pratade om pågående och avslutade projekt , och om
processen att hitta motiv till projekten. Hennes råd var att
söka inom sig efter motiven. Och det är som en kompis
brukar säga, du behöver inte åka utomlands för att gå på
safari – det är väl sant till en viss grad. Det finns mycket
hemma som man kan fota, sen kanske jag inte hittar
Afrikas fem stora i Stockholm, men man kan ju gå på
människosafari. Vilket är vad jag ska göra i morgon, jag
gör ett nytt försök på porträttjakt. Vi får hoppas att jag
fångar in nån.

Men för att återgå till Ewa så började hon berätta om
ett projekt som handlade om vatten, foton som sen
skulle finnas på ett sjukhus. De var vackra och enkla.
Sen gick hon över till att prata om ”fotogram”. Det hela
började som ett sorgearbete efter att hennes man dött
i en flygplansolycka i Costa Rica. Innan kroppen repatrierades
anlände bland annat en trasig kamera – välinpackad i en
platspåse, tillsammans med jord från platsen där planet
kraschade. Det var början till vad som skulle bli en utställning
och en bok ”Berättelser för levande” eller ”Tales for the living”.

Jag blev helt fascinerad av vissa bilder och arbetssättet,
eftersom hon jobbar med färgpapper var hon tvungen att arbeta
i totalmörker, så hon får känna sig fram. Visserligen kanske hon
får hjälp av de första ljusexponeringen för att se hur allting
ligger. Fotopapperet blir ett negativt. Arbetssättet gjorde att
hemska saker som ett hästhuvud, inälvorna av ett djur eller
till och med små döda möss blev till nåt vackert. Oväntat vackert.

När hon berättade hur hon hämtade hästhuvudet från ett nödslakteri
och lade det i en dramaten och åkte tunnelbana tillbaka till studion
kunde jag inte låta bli att småle åt tanken att ingen i sin vildaste
fantasi kunde ha anat vad som låg där. Andra tanken gick osökt till
italienska maffian och Gudfadern-filmen.

Bilderna är direktlänkade från en fotoblogg som heter F-Stop.
Och där kan ni hitta fler bilder och mer information om Ewa.
Bland annat finns det några bilder ur hennes serie De unga,
där hon i ett mörkt rum tar en bild i bulb-läge – tror jag – och
målar fram personerna med ljus.

Tales of the living, part 1
Tales of the living, part 2

Invited guest: Ewa Stackelberg (1)
Invited guest: Ewa Stackelberg (2)
Invited guest: Ewa Stackelberg (3)

Och här är hennes senaste projekt som handlar om barndomen.

.

.se hästar

Det blev promenad med hästar, två stora bjässar. En svart och en vit häst.
På ett snöigt väglag ute på landet, norr om Stockholm, gick vi. Mina vänner
till häst och jag till fots ömsöm bredvid ömsöm bakom hästarna. Helst ska
man nog inte gå bakom, för jag upptäckte att de pruttar då och då, och det
doftar inte som rosor direkt. Vi red/gick i en timmes tid på den knastrande
snön, och på lite isfläckar då och då. Ibland var det svårt att prata på grund
av ljudet. Jag tog lite bilder under promenaden som jag måste lägga upp, så
det blev några porträtt, nu saknas bara nån främling. I dag eller i morgon
blir det av… hoppas jag. Sen på fotbollen gick det inget vidare, vet inte om
luften på landet hade tagit all min kraft eller vad det var.

.

.se porträttjakt eller hästgång...

Jag ska göra ett försök på det där med att fota främlingar,
inte på avstånd eller genom höftskott utan genom att gå
fram och prata med dem först. Vi får se hur det går. Jag
har funderat lite över vad man ska säga, men vet inte
riktigt. Finns för många skumma typer så chansen är väl
stor att man blir avfärdad innan man hinner säga mu.
Sen ska jag i alla fall ta porträttbilder på Anna är det tänkt,
hon ska ut och rida så jag följer med till stallet och kollar
vad som sker där – om jag inte stannar i stan och jagar
människor. Det visar sig… alldeles strax.

.

.se januaris sista dag

Det går snabbt när man har roligt. Nu gäller det att göra sig redo,
för februari är än kortare - dagmässigt åtminstone, vi får se hur
den känns tidsmässigt. Fotoutbildningen på Folkuniversitetet är
i full gång. Nu gäller det att komma igång på jobbet också.

I morgon ska jag ge mig ut på porträttjakt - så se upp om ni är ute
på stan och nån går fram mot er med en kamera. Det är kanske
jag.

.

.se OS-funderingar

Jag har länge varit emot att använda iTunes, främst för att som musikspelare
har jag föredragit att använda Winamp, sen finns ju där i botten ett Mac-ogillande,
mest för att jag är uppvuxen på PC än av nåt annat skäl. Men jag antar att förr
eller senare kommer de att ha mig fången. iPoden var inte riktigt min grej, jag
kan erkänna att den är snygg men ogillar att den döper om alla filer och inte
funkar som en hårddisk – som min kära iRiver gör. iPhone är dock väldigt lockande.
Väldigt lockande.

Det råder ingen tvekan att de gör snygga produkter, men än så länge känns
de mer som om de stöter ifrån än tar emot. Visualiseringen när man spelar musik
på iTunes kan vara vackrare än andra uppspelningsprogram, men men…

Jag får återkomma när jag kryper till korset. Om fotograferingen tvingar mig
att köpa en MacBook Air eller liknande, än så länge håller jag mig till PC.

.

.se sovmorgnar

Att gå upp sju är inte riktigt min grej.
Vägrar tydligen höra mobilens ringsignal eller åtminstone
registrera att den vill att jag ska gå upp. Kanske dags att
byta ringsignal...

.

.se om resan hem

Efter ett par dagar som jag inte riktigt hunnit med är det dags,
här kommer renskrivningen av flygstrapatserna hem. Allt som
är inom parentes är kommentarer till det jag skrev då.

Sitter på planet på väg tillbaka till Stockholm och funderade
ett tag på att hämta datorn och skriva där i stället så att jag
sen bara kunde lägga upp det, men tjejen i gångsätet sover
så sött så jag får ta det på papper först.

Nån timme efter att jag skrev förra blogginlägget (.se 100 km/h,
den 24 januari) bestämde jag mig för att vila lite i soffan med
katten i famnen och smådåsade i väntan på att telefonen skulle
säga att det var dags att gå upp.

När jag sen var påklädd kollade jag upp att flyget avgick enligt
tidtabell, eller åtminstone inte var inställd, och sen packade jag
ner datorn. Jag hade chansen att testa en ”palestina” – det vill
säga en västsele för att ha kamerahuset plus två objektiv runt
midjan i stället samt en större fotoväska som passade min
bärbara bättre. Men till slut kändes det som om jag skulle ha
för mycket med mig i säkerhetskontrollen på flygplatsen och
så var jag dessutom ovan, så jag skippade det. Dessutom var
väskselen lite liten för mig, men jag tror ändå att det är ett
skönare sätt att transportera sin utrustning på. Coca vaknade
av mina sista packningsförberedelser men var nog mest sur
för att jag släpat henne hit och dessutom skulle åka iväg. Hon
gillar nog inte väskor.

1,85 € kostade bussbiljetten till flygplatsen. Det går ju inte
att jämföra med Arlandabussarnas 110 kronor direkt. Vid
incheckningen sa de at jag hade övervikt, nåt som Iberia
tidigare blundat förr, fast det kanske gäller att stå framför
rätt person. Hon sa att jag skulle bli tvungen att betala, och
jag sa okej. 50 € skulle det gå på. Som tur i oturen så ville
hon ha kreditkort och inte betalkort, så hon föreslog att jag
skulle ta min 18,4-kilos väska som handbagage, detta trots
att jag redan hade kameraväskan + datorn. Nåväl det var
hennes förslag för att jag skulle slippa betala 50 €, så varför
skulle jag klaga.

Jag tog rulltrappan upp till passkontrollen, eller säkerhetskontrollen
snarare, men en tanke gnagde i mitt huvud. Jag hade för mycket
handbagage och det skulle säkert inte få plats i bagageluckan i planet.
”Äsch, jag checkar in väskan i alla fall.” Så jag tog bort väskkvittot
från boardingkortet och gick till en annan incheckningsdisk – en bra bit
från den som jag för en kvart sen checkat in den andra väskan – och sa
att jag ville nog checka in väskan i alla fall, att den var för tung för att
ha som handbagage; vilket hon i incheckningsdisken höll med om, eftersom
man bara får ha 10 kg som handbagage. Hon fick min biljett och mitt pass och
checkade in väskan, sen frågade hon när allt var klart om jag hade checkat
in nån mer väska. ”Nej…” (en liten vit lögn)

Det var en riskabel blåsning egentligen för det fanns en möjlighet
att väskan syntes i systemet. Vi får väl se när jag kommer till Arlanda,
om väskan kom fram. Ja, det är ett sätt att spara 50 €, men å andra
sidan känns det som Iberia var skyldig mig mer än så, efter
Madridstrulet, inte själva flygplatsstängningen utan mer allt det som
hände dan efter.

.

.se väntad nyhet...

Nu kan man äntligen schemalägga inlägg i bloggen.
Inte för att jag hinner med det just nu ändå. Over and out.

.

.se fotokursen...

...börjar i morgon, måste gå och sova nu. God natt.

.

.se brorsan i stan...

...men vi gick om varandra i T-Centralen, så medan han tog
pendeln hem stod jag och väntade på nästa flygbus, och nästa,
och nästa... ungefär som i tiderna före mobilen. Ringde hem,
men ingen svarade där heller. Kallt var det också. Kollade in
lite pocketböcker och läste personalens rekommendationer,
för att sen springa ut och se om han var med i nästa buss.
Ringde hem än gång till och då svarade han. Japp, så var det
bara att åka hem.

Det är lustigt att man kan gå om varandra så där, undrar hur
ofta det händer utan att man är medveten om det - nu var jag
ju det inte heller, men jag menar utan att man blir medveten
om det senare. Man borde GPS-spåra två personer under en
veckas tid och se hur ofta man korsar varandras vägar och
hur nära man är ett möte. Intressant, eller? Jag tycker det.
Betydligt intressantare än Big Brother-liknande såpor. En
kartläggning av slumpen och tillfälligheterna. Eller kalla det
ödet om du vill.

.

.se så trött

Jag har ett blogginlägg från resan, men jag orkar inte
skriva ner det på datorn i dag heller, så det får vänta
till i morgon eller nästa dag. Borde fixa trådlöst hemma
nu när brorsan ska vara här, så slipper vi bråka om
vem som ska sitta i vilken dator, fast sitter en med linan
i vardagsrummet så kan hela familjen vara uppkopplad,
så modernt.

Var på första fotbollsträningen på tre veckor, eller om vi
säger så här, jag har missat tre söndagar i rad, men i dag,
den fjärde söndagen var jag med, och det blev kämpigt,
även om det gick hyfsat bra de stunder som jag inte
behövde hämta upp andan. Ja, så det kanske skulle ha
stått första fotbollsträningen på fyra veckor, äsch, vad
vet jag. Segt är det hursomhelst. Nåja Real vann mot
Deportivo, Raúl ”han som aldrig gör nåt” gjorde mål.

.

.se 100 km/h

Vinden viner och fönster och dörrar slår. Klockan är halv tre
på natten och jag vakar i väntan på att klockan ska bli sex, halv
sju då jag ska åka till flygplatsen. Men frågan är om några plan
lyfter med den här vinden. Ska jag råka ut för samma pärs på väg
hem som på väg hit? Fast i stället för snö så är det vinden som
ställer till det. Vindarna tros uppnå 100 km/h, så det blir blåsa av.

.

.se 300 i går...

pseudonyhet, men den måste firas den med. I går skrev jag mitt
300:ade inlägg.

I dag blev det en massa spring hit och dit. Både Coca och katterna
skulle till sina respektive "semesterhem" och eftersom brorsan
jobbade fick jag ta hand om det hela. Coca var det inga problem att
få hem förutom transportproblemet. Det var värre med katterna.
Mamman var enklast att ta men de två syskonen vägrade bli
tillfångatagna, särskilt Salt, Peppar kämpade men hamnade snabbt
i kattburen. Vi får hoppas att de trivs på semesterhemmet.

När det var klart skulle sobressada och chorizo inhandlas, och så
ville jag se en audiovisuell show som projekterades på stadshusets
fasad. Den började lite lamt men blev riktigt häftig på slutet.

.

.se Cooliris

Dagens blog ska handla om ett visualiseringsverktyg som åtminstone
fungerar på Firefox och Internet Explorer, för de har jag testat, sen krävs
det att sidorna är förberedda för programmet som heter Cooliris. Och det
är verkligen coolt. Är man på jakt efter bilder och har installerat programmet
kan man sen gå in i google till exempel och söka efter bilder på nåt, säg
trollsländor och sen trycka igång Cooliris. Då kan man enklare navigera
mellan bildträffarna, man ser ett bildgalleri och kan gå närmare eller längre
ifrån bilderna. Jag tänkte förklara hur det såg ut, men det är nog enklare om
jag klipper in en bild. Ah, och det funkar även för videofiler.

.se inget nytt på fronten...

...lugn dag, imorgon är det spanska cupen mellan Mallorca och Betis.
Kollade in ensaïmador i dag, vi får se om jag får med mig nån hem.

I övrigt så släpps Lalehs nya skiva i dag, sugen på att höra den,
"Me and Simon" heter den.


.

.se sant sebastià 2009

I går blev det grillning, vin, rök, eld, musik, prat och en massa skratt.
Det var riktigt kul, även om regnet föll så roade vi oss kungligt, det var
synd att Alberto var tvungen att jobba i dag och därför skippade Sant
Sebastià-festen.

En av höjdpunkterna var Rosario-konserten. Jag hade inte alls koll på
vilka artister som skulle sjunga under kvällen, och på de fyra scener
som fanns ute på stan (fyra som jag hade sett), men på en skulle Rosario
sjunga och vi kom dit mitt i ett regnfall som var överkomligt, och även
om det fanns ett fåtal paraplyer som hindrade sikten lyckades jag röra
mig in i folkmassan lagom långt för att undvika dem och kunna fota
henne. Det var svårt att fota manuellt för ljuset ändrades stup i kvarten,
med strålkastare som tändes och släktes och en ständigt dansande
Rosario, men det blev några fullträffar i alla fall.

Kvällen slutade på en jätteliten bar där vi var ett femtontal personer
som sjöng allt från barnsånger till spanska klassiker, från flamenco
till pop – hälften om inte mer av låtarna hade jag aldrig hört förr, men
det var riktigt kul. Klockan var väl halvsex när vi lämnade baren. Det är
fantastiskt hur folk minns låttexter, jag har alltid varit hemsk dålig på
sånt – fast det är klart några kunde man, favoritlåtarna har man hört
så pass många gånger under åren att man kan de utantill. Jag lämnar er
med en Rosario-bild och en video.



No dudaria - länken går till en annan video än den direktsända nedan.




.

.se historien om ett kap

Måste bara skriva att jag gjorde ett storkap på rastron i Palma
i lördags, fast det är klart det är nog inte alla som kommer att
tycka det eftersom det handlade om dvd:er som handlade om
fotboll, alla tretton, det är ju lite att ta i, jag vet, men de kostade
2 € styck så det var en strålande affär. Dessutom fick man tre för
5 € så man sparade en euro redan där. Nu gäller det att fixa ett
par spanska filmer också. Sen handlade vi mat till söndagen då
vi skulle ha middagen som jag pratade om för två inlägg sen. Det blev
en hit, och som bonus blev det över mat till de återstående dagarna
innan både jag och brorsan ska åka till Sverige.

Och ikväll är det grillning i Palma under en regnhotande himmel.

.

.se lite om teaterpjäsen...

I går avslutade de sista föreställningen på brorsans pjäs i bästa
rock'n'roll-stil, de krossade en stol - av de tre som tillhörde pjäsens
rekvisita och det var roligt. Det är kul att se en pjäs där orden
och skådespelarna intar scenen, i stället för pompig rekvisita,
eller absurda dansnummer för att tillfredsställa en passion.

.

.se teater och middag

I kväll blir det teater och lite fest före, i morgon håller vi hov för
vännerna för att fira att jag är här eller att jag snart ska åka,
beroende på vem man frågar. Så strax ska jag göra i ordning
maten för i morgon, först ska vi äta dagens mat...

.

.se dagen efter eldarna

Kläderna luktar rök, mest efter all grillning i går och de stora
brasor, självfallet så vände vinden alltid åt det håll vi stod, men
å andra sidan var det riktigt skönt att stå nära elden för ju
senare på kvällen det blev desto mer kylde det på.

Det var correfocs och det sprutade eld och gnistror överallt,
jag tog på mig kapuschongen och gick in under eldhavet och
fotade. Elden var okej, det som var lite jobbigt var alla smällare
som dundrade till då och då, och varje gång hoppade jag till
trots att jag visste vad som väntade. Det var ganska häftigt,
med ett dussin trummor som slog takten till djävlarnas dans -
det var de som höll i elden och smällarna. Jag ska lägga upp
lite bilder senare, på fotobloggen, eller kanske nån här.

I dag skulle vi ha åkt iväg till en annan by och en annan fest,
men de som skulle hämta oss hörde inte av sig, de var väl sega
efter gårdagen. Det var i och för sig ganska skönt för då kunde vi
stanna hemma nedgrävda under sovsäckar i soffan och kolla på
den ena filmen efter den andra.

Dessutom passade jag på att sova i andra filmen vilket gjorde att
jag var pigg lagom till tredje.

.

.se eldar

Det är nåt speciellt med eldar. De har en symbolisk betydelse,
och även trots att jag inte är pyroman, mer än att jag gillar
lägereldar och stora eldar som på Valborgsmässoafton. I brorsans
by har de tänt eldarna för en knappt timme sen och de knastrar och
sprakar. Det är nästan så att de pratar med mig, i ett sedan länge glömt
språk. De talar om hunger, om förnyelse, veden i grillarna brinner också
och där kommer det att grillas allt möjligt. Jag passade på och tog lite
bilder. Sen börjar festen och då blir det inget mer bloggande, så det här
är nästan som direktsändning från Algaida, med bild och allt.

Får lov att återkomma imorgon med rapport…

Lustigt nog fick jag för mig att tända en liten brasa här hemma, lyssna
på radion och läsa lite tidningar.

.

.se i morgon börjar festen...

Japp, det var allt jag ville säga... I morgon tänds eldarna, och det blir
dans både med och utan eld. Vi får se vad jag lyckas fånga med kameran.

Jag tror att jag ska lämna datorrummet häruppe - även kallad kylskåpet,
och sätta mig därnere med katterna och kolla lite på min dator i stället,
utan uppkoppling men i en skön soffa.

Nu har jag skickat jobbet, fotona till tvillingarna och lagt i min brors
skrivbord bilderna från presentationen i går. Så man kan säga att jag
har varit duktig.

.

.se lite facebook-tankar

Det talas då och då ganska mycket om Facebook, ansiktsboken
som vissa kallar den. Och det talas mycket om för och emot att
vara med i ett nätverk där alla dina vänner vet vad du gör. Jag har
flera vänner som valt att inte gå med för att de A inte hinner med
eller B anser sig vilja ha ett privatliv. Jag har så länge jag kan minnas –
inte riktigt sant, men nästan – chattat på alla möjliga och omöjliga sätt,
jag gillar datakommunikation och har hållit på med det sen internet
var bara barnet. Inte för att jag har nåt emot andra typer av interaktioner,
och så klart föredrar dem, men allt har sin stund.

De pratade på radion i dag om ett fenomen som inte fanns före
Facebook, eller ja, det fanns men kanske inte var lika påtaglig. Säg att du
är i ett förhållande och har skrivit så i Facebook. Jag har den engelska
versionen, men oavsett version så är det en ikon som följer med när
man skriver in att man har ett förhållande och det är ett hjärta. Om man
ändrar från ”singel” till ”har förhållande” så leder det garanterat till ett
stort flöde av nyfikenhet bland vänner – vilket i sig är ganska naturligt.

Facebook är ju trots allt ett nätverk för vänner – både nära och lite mer
flyktiga bekantskaper från jobb- eller skoltiden. Vissa vänner är utomlands
och det är ju ett sätt att hålla folk uppdaterade. Det var inte just det här
de nämnde på Facebook utan vad som händer när man skriver att förhållandet
är slut, när man gör det och hur länge man ska vänta för att inte såra den
respektive partnern. Eller som en tjej berättade, hon ville först berätta för
sina vänner att det var slut, men före detta pojkvännen ändrade sin status
till singel, så då visste ju alla vänner. Och det fick ju mig att le lite. Alltså
oavsett hur man gör så blir det jobbigt för nån av parterna. Som en kille sa
så visst gjorde det ont när hon ändrade status till singel, men det som
verkligen gjorde ont var när hon några dagar senare skrev: Jag är kär.
Åh, och symbolen för att man är singel igen och har gjort slut är ett brustet
hjärta. Passande, inte sant?

Men sen är det också så att det som syns i din status är det du väljer
att berätta. Det är inget tvång att skriva hur gammal man är, om man är
singel eller i förhållande. Man kan också välja hur stor insyn man ska
låta vissa personer ha.

Men till syvende och sist är det alltid ett personligt val. Vissa tar det hela
på alltför stort allvar. Ju fler kanaler man är nåbar på desto bättre,
tycker jag.

.

.se allt på plats, allt rullar

Nu har jag äntligen fått mina väskor. Tur att jag inte hade
stoppat i nån mat för den hade nog inte mått så bra nu.

I dag satt jag och jobbade medan jag väntade på väskorna
och sen fixade jag några biler till fotobloggen så den är åter
igång. Det regnade en kort stund, sen lös solen vackert ett
tag och sen blev det kallt. Och vi är i detta sen just nu, så
jag tänkte inte bli långrandig.

Jag tänkte lämna er med Regina Spektor.

Us



Somedays



Ode to divorce



Fidelity



That Time



The Call




·

.se lite radiolyssnande

När jag letade efter texten till Lilly Allens ”The Fear” snubblade jag
på den här sidan. De har låttexter ihopkopplade med youtube-videon,
enkel idé men jag gillar den.

En annan femma är att det inte riktigt min kopp te som de säger
i den ö som kallas Storbritannien. Men det finns några guldklimpar,
bl.a. en grupp som heter My first Earthquake.

Här är deras hemsida där ni kan lyssna på de andra låtarna.

Sen såg jag att Regina Spektor gjort titellåten ”The Call” till Prins Caspian,
d.v.s. andra boken i Narnia-serien. Jag har ju skrivit om henne tidigare
nån gång, närmare bestämt här, men då tänkte jag inte i Youtube-banor
som jag gör just nu, så här kommer den.

MTV är död, länge leve Youtube, för nog är det så. MTV har gått över
till sina reality-program och lämnat musikvideorna åt sitt öde. Internet
och kanske Youtube i synnerhet är det nya MTV.

¤

.se tiden flyger...iberia inte lika mycket

Nu är jag äntligen framme i slutmålet, i stället för på fredagen
kom jag fram på söndagen, men väskorna är kvar i Madrid.
De kommer först fram klockan fem.

Sex timmars kö och noll information förutom att högtalarna
ständigt sa att de inte gav nån information om flighter i
högtalarsystemet eller där de informerade om att man skulle
röka i de platser som var till för det.

Iberia-personalen lyste med sin frånvaro. De i Stockholm
flydde sitt ansvar och sa att allt skulle lösa sig i Madrid.
Jo, jo. Det är oundvikligt att sånt här sker, det kommer att
ske igen. De måste hitta sätt att sköta informationsflödet
bättre. Det är A och O.

¤

.se kaospiloter

Kaoset fortsätter i Madrid, och det var kaos i Arlanda.
Flighten var försenad - En tjej jag lärde känna i kön hade ringt Iberia
tidigare under dagen och de hade sagt att det var lugnt. De visste
inget om några förseningar. Det var en annan femma när man kom
fram till Arlanda. Först skulle de boka om oss här på Arlanda till andra
bolag - vilket jag hade föreslagit att de skulle göra i går - sen sa de
att de inte hann göra det här i Stockholm så vi skulle få flyga ner till
Madrid så skulle de göra det där nere. Jo, för i Madrid är det lugnt.
Där är det ingen kaos.

Nåja. Tjejen fick tillbaka pengarna så hon skulle inte flyga ner. Jag
flyger ner och blir troligtvis kvar i Madrid... Finns det några hotell kvar
i Madrid, tro? Hehehe, troligtvis inte. Ja, ja. Det visar sig. Vore bra om
flygbolagen hade en handlingsplan när såna här saker händer, för de
gör ju uppenbarligen det.

¤

.se att resa eller inte resa

Sitter på tåget hem i stället för i ett flygplan på väg mot Spanien
för det är snöstorm i Madrid och Barajas har stängt flygplatsen,
det känns lite märkligt eftersom det är plus fem i Stockholm och
strålande solsken.

Vet inte om jag ska passa på att fota eller bara åka hem och slappa
några timmar, det är ju lite frustrerande att åka ut till Arlanda och
vända, det är ju inte direkt det man är inställd på. Världen är lite
uppånedvänd. Det är ju vinter både här och där, men just nu slår
den hårt där, här är det ganska milt. Okej, vissa dagar är det minus
tio i Stockholm. Men i dag är det plusgrader.

Skönt att man kunde lämna väskorna på Arlanda, enda dumma är
att jag lämnade min dunjacka där också, men det borde vara lugnt.
Just nu är jag väldigt sugen på mackorna jag har i en liten platspåse,
det skulle ha blivit min flygplanslunch, men nu får jag njuta av det
hemma i soffan.

Samtidigt som jag åker baklänges på tåget – ja, med ryggen mot
färdriktningen lyssnar jag på radio, och fastnar på en sångerskas
text. Här kommer de fyra första raderna:

"I want to be rich and I want lots of money
I don't care about clever I don’t care about funny
I want loads of clothes and f@#kloads of diamonds
I heard people die while they are trying to find them"

Jag gillar fyndiga låtar. Ska kolla om jag hittar videon till den,
då blir det en Youtube-länk. Och det blev det :)

¤

.se dagen före...

Pratade idag med en av dem som kommer och hämtar mig
på flygplatsen i morgon och hon berättade att hon varit ute
och fotat snön – ja, det snöar på Mallorca – uppe i bergen
i alla fall, nere i storstaden är det bara regn som faller, än
så länge. Ja, det blir spännande och se vad som möter mig
när jag kommer ner. Regn och rusk. Men det blir mycket
annat som är betydligt roligare.

Jag lämnar all packning till imorgon. De ska jag lista ut vad
jag ska ha med mig om jag inte får en uppenbarelse under
natten och drömmer vad som behövs för vistelsen.

Åker via Madrid så vi får se om piloterna behagar flyga
eller om de ska sjukskriva sig. Spännande...

¤

.se en tecknad kris i text

Gjorde en liten eskapad till stan i dag för att hämta min prenumeration
på serietidningar, och därefter styrde jag mina steg mot tunnelbanan
och åkte till Gamla Stan för att ta en titt i en annan serietidningsaffär
innan jag tog bussen. Jag hittade en bok om Marvels kris i slutet på
1990-talet, då de var nära att gå i konkurs. Den reades så det var ett
plus också. Jag köpte den och några serier till brorsan. Då jag hör
tjejen i kassan säga följande:

-Du är medveten om att det här är en vanlig bok. Ingen Graphic Novel.
-Jo, jag läser såna också, så det går bra.
-Ja, jag ville bara varna för många blir besvikna när de kommer hem.
-Ingen fara. Jag vill ha den.

Hon menade väl, men det var ändå än rolig situation. Sen när jag satt
på bussen tänkte jag att en Graphic Novel på ämnet hade varit ganska
rolig också – ja, den kommer säkert.

När jag tänker på det så borde jag väl skriva grafisk roman i stället.

¤

.se resor och bokhandlar eller tvärtom

Sitter omringad av böcker, närmast mig är det ordböcker,
allahanda slangordböcker med titlar som ”Strike the Baby
and Kill the Blonde”, men ovanför uppslagsböckerna står
några böcker och ser ner på mig när jag sitter. Det är böcker
som väntar på sin tur, just nu håller jag på att läser klart
tre böcker, en fjärde står bland dem som ser ner på mig,
det är en veritabel tegelsten och den påbörjades men
nu bidar den sin tid.

Böcker ja, det är de som gör att jag vill åka till Maastricht,
jag vet inte om jag har nämnt det tidigare. Har jag? Ja, det
är frågan. Jag tror inte det. Jag har säkert tänkt och planerat
att göra, så här kommer det. Jag såg ett blogginlägg i nån
av alla de bloggar som jag följde – har inte kollat sen lite
före julhelgen, antar att jag behövde lite semester – och den
handlade om en bokhandel som öppnat i en omgjord 800-årig
kyrka. Bokhandeln heter Boekhandel Selexyz Dominicanen
och jag vill dit och tillbe en av mina gudar. Risken är väl att de
har förbjudit fotografering när jag väl tar mig dit, men det
räcker nog inte med det för att stoppa mig. Det finns gott om
bilder här för de nyfikna.

The Guardian skrev en artikel om det, och jag hittade en artikel
från januari 2008 och passar på att länka till den innan den fyller
ett år. Här listar de upp de tio vackraste bokhandlarna. Av dem
har jag bara varit i Livraria Lello i Porto. För artikeln och länkar
till bokhandlarna gå hit.

Bokhandlar och bibliotek. Ja, det är väl ett bra sätt att upptäcka
en stad på. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att ta mig till
Bibliotheca Alexandrina om jag åkte till Egypten, och inte
bara av nyfikenhet, utan också på grund av all historia som finns
kring det gamla biblioteket i Alexandria. Det finns ju en hel del
vackra bibliotek i Stockholm också - resten av landet låter jag
vara osagt för jag har inte varit på bibliotek ute i Svea rike.

Ja, Alexandria och Maastricht, sen har vi Bilbao och Guggenheim,
men missförstå mig rätt som de sa förr några år sen. Det skulle
bara vara ett av skälen, en nyckel till staden. Min kamera hungrar
efter de bilderna, men även för mycket annat, och sen har vi resten
av mig som också vill ut på äventyr.

¤

.se Saramago på BNP

José Saramago är en författare som jag gillar väldigt mycket
och en av böckerna som jag gillar mest är ”O ano da morte de
Ricardo Reis”, ”Året som Ricardo Reis dog”. Jag hade turen att
ha upptäckt honom när jag läste portugisiska på universitetet
och han är ett av skälen till min Lissabon-förälskelse, långt innan
jag kom till staden och insåg att den förälskelsen var sann, att
den bestod av något som inte var kött och ben, utan asfalt, stål,
kakel och en flod som bytt namn när den rann in i Portugal från
Spanien. Tajo hade blivit Tejo, och som en poesi rann den genom
mina ådror och gav mig en portugisisk själ, med ord av fado,
genomdränkta med saudade – en längtan – till vad? Ja, det får
jag återkomma till när jag funnit det.

Det här inlägget handlar i princip om Saramago. Han skriver en
blogg och det var glädjande att upptäcka den. Det är klart att för
att ni ska ha glädje av den måste ni kunna portugisiska eller spanska.
För er som kan det och inte har upptäckt den eller Saramago hoppas
jag att det här öppnar en ny värld för er.

Den finns på portugisiska: O Caderno de Saramago
eller på spanska: El Cuaderno de Saramago.
Den är väl värd ett besök. Saramago bitter sig inte i tungan.

För att återgå till ”O ano da morte de Ricardo Reis” så har jag hittat
en liten guldgruva, denna gång kanske bara för de som kan portugisiska
men i och för sig kan det vara av intresse för dem som vill få en inblick
i en författares arbete med en bok.

Det är BNP – Biblióteca Nacional de Portugal – Portugals
motsvarighet till KB, som har en José Saramago-samling,
där de bland annat har manuskriptet till ”O ano da morte
de Ricardo Reis”, med handskrivna rättningar, en dagbok
gjord efter händelser, väderrapporter och annat matnyttigt
som stod i tidningarna från augusti /september 1936 –
då romanen utspelar sig. Allt startar här.

I denna Saramago-resa upptäckte jag också att Fundação José Saramago
ska husera i Casa dos Bicos i Lissabon, så nu vet jag en av platserna som
jag ska besöka nästa gång jag är där.

Och vi avslutar det hela med Saramagos ”A maior flor do mundo”




¤

.se på jakt

Söker efter inspiration. Ska fota en grupp så jag håller på
att lyssnar på dem samtidigt som jag funderar vad man
kan göra med fem bandmedlemmar.

.se hur öppensinnad är du egentligen?

Öppensinnad verkar inte finnas som ord, även om google
tycks tycka annorlunda med ca 20 000 träffar. SAOL frågar om
jag menade ondsinnad… Nej, inte riktigt.

Det finns en hel del ord som har ändelsen –sinnad
men jag får väl skriva frisinnad i stället.

Lustigt hur jag inte vågar använda vissa ord trots en massa träffar,
men väljer att använda andra trots att det är väldigt få träffar,
som fjärilsfilea något.

Det finns ju fjärilslax, och fjärilskotletter, så man borde ju kunna
filea nåt så.

Nåja, nu finns det i alla fall en träff till ute i den världsvidawebben.

Frågan är ju också om nätet fungerar som artificiell andning
för vissa ord, en grogrund för andra och ett språklaboratorium
där ordbetydelser förskjuts och orden antar nya former.

Vad tror du?

.se det nya året...

...börjar med förkylning och sängliggande. Nu ska jag lägga mig,
före elva, det var inte igår. När det nya året kom till daga var
jag vaken fem timmar in på det, sen har jag nog sovit ganska
mycket och nu är det åter dags att blunda en stund. Vi får se
hur den tredje dagen gryr.

.se gott nytt år

Nytt år, nya löften… Många projekt att fullfölja och sätta igång.
Det bådar gott. Det kliar i fingrarna så det är bara att ge sig hän
och börja skriva.

.se det brinner...

Japp, då har bocken i Gävle brunnit ner. Om det berodde på
att man gick ut till pressen och sa att man skippade flamskyddsmedel
eller traditionens makt låter jag vara osagt.

.se lottningen Champions League

Chelsea - Juventus
Villarreal - Panathinaikos
Sporting - Bayern
Atlético - Oporto
Lyon - Barcelona
Real Madrid - Liverpool
Arsenal - Roma
Inter - Manchester United

.se om drömmar

I dag kom jag in lite sent till jobbet och det var väl delvis
för att jag gjorde revolt mot väckarklockorna, läs mobilens
tre alarm – ja, det är ju trots allt måndag. Men delvis var
det för att jag för en gångs skull drömde och var medveten
om det, så som en god berättare ville jag låta historien ha
sin gång. Sen vaknade jag i och för sig när det var som mer
kaotiskt i min dröm, så jag vet inte om extratimmen som
jag la ner på den var värd eller inte… När allt kommer
omkring så löses drömmen upp långsamt nu när timmarna
går och jag vet inte riktigt om jag vill fånga in den eller
låta den förblekna.

.se fotbollskväll - el clásico

Att se en fotbollsmatch på lokal kan ibland bli mer
än man väntar sig.

Det är inte ovanligt med självutnämna experter som tror sig
veta bäst, bara för att de lever på att tippa. Att säga att Barcelona
är bäst just nu krävs det inget geni för, att de gjort 44 mål
och släpp in 9 är ingen hemlighet som bara elittipparna känner till.

Men fotboll handlar inte om det, det handlar inte om fakta och statistik.
Det handlar om hjärta och känsla. Det spelar ingen roll hur överlägset
ett lag än är, om man håller på ett annat så ser man alltid små ljusglimtar.
Det finns mycket historia och ont blod mellan Real Madrid och Barcelona,
många skrönor och många sanningar. Men siffror och statistik är just
vad det är, det är siffror och statistik och de betyder inte ett skit
när domaren blåser igång matchen.

Då handlar det om hur bollen rullar, och vem som tar kommandot
och driver den framåt. Real Madrid hade inget val, med skador
och avstängda spelare och en tränare som knappt hunnit ha
en handfull träningar med laget. Det var försvar som gällde,
och Barcelona tog kontrollen över matchen. Men det blev inte
som Experten förespråkade före matchen.

Henry sprang inte ifrån Salgado, Messi kom knappt förbi Sergio Ramos.
Och jag måste verkligen säga att killen irriterade mig innan match,
med upprabblandet av siffror och en ihärdighet av en hackad skiva,
en koppling som nya generationer kanske inte har lika stor erfarenhet
av, även om cd-skivor också hakar upp sig. Han hade mage att påstå
att han skulle kunna snurra upp Salgado, till vilket jag sa att han möjligtvis
hade dugt som saftblandare åt Real Madrid. Salgado skulle kunna dribbla
bort honom jämfota. Då säger han att Salgado är snabbare men att han
var fysisk starkare än Salgado. Ja, villfarelser av ett fyllo.

Starkare än Salgado? Ja, dream on.

Att han sen tillbringade hela matchen i princip med att kommentera
och skrika svordomar på spanska i typ med ”puta” gjorde inte saken bättre,
och jag kunde inte låta bli att be honom skärpa sig, för jag bryr mig inte om
folk håller på ett lag eller ett annat, men det värsta jag vet är människor
som i stället för att hålla på sitt lag hänger sig åt att hata motståndarlaget.
Det känns för destruktivt, men det är jag det, föredrar att älska än att hata.
Hur som helst så sa jag åt honom att ”du får gärna hålla på vilket lag du vill,
men bete dig inte som en idiot, du kan ju inte skrika ”hora” hela tiden. Det
minsta man kan begära är att du har lite hyfs. Så han tystade ett tag, men
ju längre in på matchen vi kom desto mer negativ var han mot Messi som han
tidigare höjt till skyarna och Eto’o hatade han, och han ville ha tillbaka
Ronaldinho. Ja, för honom handlade det inte om fotboll eller hjärta utan om
möjligheten att kamma in lite stålar. Och ständigt detta prat.

Fan, när jag tittar på fotboll vill jag inte analysera en match eller prata
med trångsynta muppar, som tur var så hade jag gott sällskap och fick
en ny bekantskap som drog till sig min uppmärksamhet, så mellan muppen
och skönheten såg jag inte mycket av matchen.

Real Madrid fick sina chanser att göra mål, men Valdes stod i vägen, sen fick
Barcelona straff, och då skulle han prompt prata igen och jag bad honom
att inte stå i vägen. ”Ditt lag har straff, vad sägs om vi tittar på det i stället.
Du är tyvärr inte genomskinlig.” Men han fortsatte. Eto’o sköt och Casillas
gjorde en dunderräddning. Sen frågade han mig ”vem var det som sköt
straffen”, ”ja, hade du tittat så hade du vetat det”, jo, men du tittade ju,
bror duktig”, ”ja, som sagt, hade du tittat så hade du vetat” punkt slut.

Sen gick jag på toa, och då passar Eto’o på att göra mål. Fan vad fegt.
Det var lite dåligt stil. Nåväl, 1-0 när jag kom tillbaka, och sen gjorde
Messi 2-0, och Cannavaro fick en rejäl smäll när han försökte
slå ut bollen och krockade mot stolpen. Barcelona seger.

Välförtjänt och rättvist säger nån. ”Eh, nej. Det finns aldrig nåt sånt
i fotboll”, ”jag väntade mig inte att du skulle förstå det”, ”jag förstår,
men jag håller inte med”. Att visa ska envisas att snacka när man inte vill.

Nåja, jag grattade mina motståndssupportrar utom muppen som hade gått.
Även om han kom tillbaka av nån outgrundlig anledning.

Skönt att man trots såna här små konflikter kan ha en trevlig kväll,
både före och efter, och faktiskt under matchen. Efter jobbet var jag
med Cecilia och såg på en dokumentärfilm om gudinnor på Cinemateket.
Det var kul att äntligen få komma dit.

Efter 3000 år med kvinnliga gudar tog de manliga över och de kvinnliga
suddades ut. Dokumentären handlade om en kvinna som ville förändra
kvinnosynen i Bibeln och kanske ta tillbaka jungfrutron, eller åtminstone
lyfta fram de kvinnliga gudarna. Ja, vad vet jag.

Det känns som gudatiderna är förbi. Kan vi inte lyfta fram människorna
i stället och försöka göra nåt gemensamt oavsett kön.

Efter blev det en långpromenad genom Stockholm från Gärdet
via Karlaplan, Stureplan, Norrmalmstorg, och ett hästdrivet luciatåg
fram till vårt stammistillhåll.

Jag gav mig av därifrån elva över ett och hann lyckosamt
efter en språngmarsch med sista tåget hem.
Elva minuter var på gränsen, men så kan det vara...

Det blev en lång dag.

.se nu vankas det juletider...

Ja, så här två dagar till första december, och en dag från advent
har julen tagit över i Stockholm, och på ett ståtligare sätt än
tidigare år. Jag vet inte exakt när julskyltningen kom igång, har
suttit ganska inlåst hemma med jobb så jag har inte haft tillfälle
att promenera runt stan, men det gjorde jag igår i ett par timmar,
runt tio på kvällen eller så.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig, för våt asfalt och ljus
med lagom blandning mörker hör till mina favoritmotiv har jag
upptäckt. Kungsgatan var stjärnbelyst. Svampen stod som en
mörkt monument belyst av ett tindrande ljusspel bakom, på
fasaden där bland annat Hedengrens och Vasahof har sina
utrymmen. Men det mäktigaste av allt var det stora trädet
vid Normalmstorg. Det är klart sen har vi NK:s julskyltning
som nu tydligen har tio dagar på nacken. Det vill säga årets
för de har den varje år sen hundra år tillbaka – tror jag.

Till och med Obelisken vid Sergels torg – eller snarare runt
om den – var julpyntad. Så har ju Gallerian sin blåa diodgran
som är rätt cool.

Åter till NK:s julskyltning så kan man väl säga att den är
ett utlopp för kreativitet och bara av den anledningen så är den
rolig att se. Rimmen är väl så där, men ibland är man ju tvungen
att ta till nödrim och det är väl trots allt roligt att få ett rim till
julklappen, hur krystat det än blir. Ett plus till de två trollsländorna
i ett av skyltfönstren.

.se working on a dream 2

skivan med samma namn kommer ut den 27 januari.
Här finns mer att läsa.

.se working on a dream

Ja, det har inget med att jag sitter och jobbar just nu
och kommer att göra det i många timmar till, utan det är
titeln till Bruce Springsteens nya låt, och den går att
ladda ner i några timmar till från BruceDream
eller via iTunes. Jag har laddat ner den, men får lyssna
på den senare, för nu måste jag fortsätta.

.se dagens reklamsamtal

-Jag ringer från Front.
-Jaha.
-Du kanske känner till oss.
-Om du inte säger mer blir det svårt.
-Vi har herrunderkläder och vi lanserar en kampanj där du har blivit utvald…
-Jag är inte intresserad.
-Nej, kanske inte än, men du kommer att bli det.
-Nej, och jag har inte tid. Hej då.

Ja, det var dagens reklamsamtal, som jag inte alls har tid med, som tur
är går det ganska snabbt att lägga på. Jag är lite osäker om det var
en ny kampanj eller nya kalsonger de lanserade. Nåja, vem bryr sig.

Mr Music fick tag på mig också efter många misslyckade försök. De
ville ge mig en skiva, men jag tackade nej.

Sen säger folk att man aldrig får något gratis. De ringer till mig
stup i kvarten och erbjuder saker gratis, sen är det en annan femma
om det verkligen är gratis...

.se gloria estefan

Gloria Estefan utnämndes till årets artist i Latin Grammy-galan
2008, som i år var i Houston, Texas. Jag såg henne i Globen för
en herrans massa år sen. Kan det ha varit 1984. Det är väl inte
omöjligt. Jag har en affisch som hänger på min vägg fortfarande,
även om den nu döljs till två tredjedelar av alla möjliga lexikon.
Men det går fortfarande att läsa Gloria Estefan and the Miami
Sound Machine. Ja, vilket drag det var. Hon är den första
kvinnliga artisten som får den här utmärkelsen, men det är ju
bara den nionde galan som hålls. Nåväl. Ett stort grattis.

Jag får återkomma om året, har nog biljetten någonstans, och
en tröja...

Gloria and the Miami Sound Machine "1-2-3"



Lite nyare, "Santo Santo" med Só Pra Contrariar.

.se snö

Ja, i dag snöade det för andra gången, men jag märkte ingenting
förrän jag tittade ut från vardagsrummet. I mitt rum, när jag
sitter framför datorn ser jag bara träden och nu när det är så
mörkt ute redan klockan fem-sex så ser man inte att det snöar.

Nåja, jag sprang ut en sväng och kramade lite snö från marken,
och det blev en liten snöboll som jag slängde i väg. Jag träffade
inte målet. Antar att siktet kommer att sitta lite längre fram,
när man kastat x antal snöbollar.

.se stopp i signal

Japp, då sitter man på tåget igen på väg in till jobbet och den här
gången verkar det bli en lång resa. Inte på grund av de vanliga
signalfelen som drabbar oss titt som tätt utan mer på grund av
att tågtrafiken mellan Älvsjö och Karlberg är avstängd, men det
märkliga är att den tågvärden – om man nu ska kalla henne för
det – sa att det är ersättningsbussar från Solna och Sundbyberg,
så då går de inte resten av sträckan heller. Det vore lite vettigare
om man fick en riktig anledning till varför tågtrafiken inte fungerar,
som till exempel när tåget hade spårat ut häromveckan och de bara sa
att en olycka hade skett, då tror man ju att nån har hoppat framför
tåget. Så genom att inte ge oss information så tror man alltid detvärsta.

Nåja, jag får passa på att skriva dagens blogginlägg, i går satt jag
och skrev om fotomässan, men det inlägget får vänta en dag till
eller nåt. Jag snor dock en rad från den texten och det är att det
snöade i söndags för första gången i Stockholm i år, och när jag
säger för första gången menar jag första gången som jag såg det,
för det kan ha snöat tidigare – nån natt eller nåt annat tillfälle
då man inte varit alltför uppmärksam på vädrets makter.

Nu är vi i Farsta Strand och trafiken kommer eventuellt
att rulla vidare, vi avvaktar…

Spänningen är olidlig.

Ja, vi verkar få åka mot stan.

De borde ha trådlöst internet på pendeltågen.

Under tiden så står vi och väntar på grön signal. Jag undrar om
batteriet i datorn kommer att dö innan tåget börjar rulla igen,
just nu är inget omöjligt i pendeltågens underbara värld.

Så, då var strömmen tillbaka och vi rullar vidare mot Stockholm.

.se fisken i nätet

Ja, i går föll jag pladask kan man säga – som en fisk i nätet – fotbollsträning
och jag skulle hämta en boll bakom målet. Jag såg att nätet var uppsatt och
hade planerat mitt hopp efter att jag tagit bollen, men jag missade att se
att nätet var även uppsatt på den andra sidan, det vill säga den som var
närmast, så jag snubblade och föll som en fura. Så jag kom hem ganska
mörbultad och det känns lite i dag, men men vad gör man inte för sporten.

Den här veckan blir en fyradagarsvecka jobbmässigt sett och det blir skönt
efter några sjudagarsveckor – frilanslivets små gissel. Fullspäckat blir det
hur som helst, men mest nöje. Det är sånt man ska planera in, helt klart.

.se tid

ville bara säga att klockan är 11:11 och datumet 081108.

Det var allt så länge

.se frost

Klockan är strax före nio och Stockholm har vaknat frostbitet, trots det
verkar det vara några grader varmare än i går, men det kan också bero
på att solen skiner. Det är väl snart hög tid att ta fram vinterjackan, men
jag väntar väl tills det är minusgrader, tills det känns att vintern fått
grepp om stan. Tyvärr så dröjer det nog inte så länge tills det blir så.

Å andra sidan kan jag då fortsätta med mitt fotoprojekt att fånga
snöflingorna i sitt fria fall mot marken. Tänkte ta med mig kameran
till jobbet i dag och sticka därifrån tidigt, men det blev inte så.
Är för seg på morgnarna för att ta såna beslut.

.se val och fotboll i ett andetag

Ja, då är vi inne på December och i dag tar det som såg ut
att vara för evigt äntligen slut. Jag talar om det som har varit
lite av en julafton för medierna, och som de fortfarande kommer
att kunna mjölka ett bra tag. Efter supertisdagar och oändliga
partimöten är det dags för det amerikanska folket att välja
sin president, och allt pekar väl på att det blir Obama. Förste svarte
presidenten i vad som ser ut att vara ett val med rekorddeltagande.

Ja, hur som helst var jag trött på det här en vecka efter att hela
karusellen började snurra, när kandidaterna skulle väljas ut, men
det är klart, det finns ju oändligt mycket att skämta om för alla som
livnär sig professionellt på det.

På tal om annat så blåste en svensk domare straff i slutminuterna
på Liverpool-Atl. Madrid-matchen. Han har väl växt upp med tipsextra
och gillar engelska lag för annars förstår jag inte var han fick straffen
ifrån. Grymt. Värre var det för Barcelona som förlorar Iniesta ett tag,
att de fick 1-1 mot Basilea är väl bara en plump i protokollet.

.se kyrkan och börsen

Ja, tydligen så investerar till och med kyrkan, och i och med finanskrisen
går det dåligt. Ingen hjälp att vänta från ovan heller, antar jag.

.se no problemo

bara en liten påminnelse till mig själv. Orkar nog inte skriva
det jag hade tänkt mig, så jag får återkomma.

Som en liten parentes kan jag säga nu när det är kolsvart ute
att det är nog en av grejerna som irriterar mig mest i filmerna,
när de har minut efter minut som utspelar sig i mörker,
oavsett vad som utspelar sig så är det ytterst irriterande. Jag
sa det väl nyss, men jag förstår inte riktigt poängen att lägga
en aktionscen till exempel i mörker. Det är lite som att kolla
på två lag i mörka färger på tv, säg blått och rött, och ta bort
färgen. Det är ju omöjligt att se vem som är vem.

Alla katter är svarta i natten, eller åtminstone så går de
i gråskala. Visst det kan vara verklighetstroget att visa
nattscener, men vad är poängen om man inte ser vad som
händer. Ska man nöja sig med allt oväsen och känna hur
man dras med? Nja, jag vet inte. Gillar man svarta filmer
kan man ju försöka hitta en portugisisk film som heter
"Branca de neve" av João César Monteiro.

Branca de neve är Snövit. Se på klippet så förstår ni:

.se sterling gick i konkurs...

ja, det behövs väl knappast kommentera, men jag passar på att jag
har fått i väg mina jobb och är skrivsugen efter att ha översatt hela
dagen. Kom på att jag inte var skrivsugen :) så jag slutar där. Ett
lågprisbolag har dött leve resten.

.se googlingsdagbok vecka ett

*

Jag höll på att slita mitt hår. Jag hörde om och om på videoklippet
och kopplingarna till det han sa var delvis O.J. Simpson, eftersom
kläddesignern i fråga som han nämnde hette O.J. Jaywall, eller
åtminstone lät det som det. En google-sökning gav ingenting.

Ytterligare en ledtråd som jag hade var några actionfigurer som han
gjorde, men där hjälpte mig inte uttalet heller, och än mindre
graffititexten som stod att läsa på konvolutet. Nu var det inte lika
svårläst som bilden ovan, men en av actionfigurerna hade armen
uppsträckt så att man inte såg mer än ”Lil Lo*sters”. Jag visste
inte om * var ett s, t eller ett b. Självklart skulle det kunna vara en
annan bokstav – vilket det senare skulle visa sig men jag var tvungen
att börja sökningen nånstans. Nu går det att söka i Google med *, men
ibland går det inte riktigt som man vill. Google förstår det nämligen som
om det mellan ”lo” och ”sters” kan finnas otaliga bokstäver eller ord.

Jag hittade att det fanns en stad i Kalifornien som hette Ojai, och fann
det inte helt omöjligt att konstnärsnamnet kunde vara taget därifrån. Men
jag hittade ingen Jaywall, förutom ett användarnamn eller ett företag, men
inga chicanodesigners. Jag sökte på alla möjliga stavningar utom den rätta,
så mycket var jag övertygad om.

Designar man t-shirts och de säljs i andra länder så är det inte så långsökt
att anta att man har en hemsida där man marknadsför sina produkter. Så
nästa steg var att be om hörhjälp. Det gick inte heller så bra.

Jag sökte på chicano designer, names of chicano designer, diseñador chicano,
diseño camisetas chicanas, rosa de billetes, dollar flower. Hittade ingen
passande namn. Googles bildsökning gav inte heller några träffar som gjorde
mig glad. Det enda återstående ledtråden jag kunde försöka mig på var
att söka efter lowriderbutiker i Barcelona och se om de marknadsförde
kläderna eller actionfigurerna. Det var så jag kom in på D&D Lowrider
och efter lite surfning i takt till Lil Rob som den spelar på webbplatsen
hittade jag actionfigurerna som heter Lil Locsters. Ett c minsann, och därmed
hittade jag chicanodesignern: OG Abel. Det hade inte spelat nån roll om jag
lyssnat på videoklippet en miljon gånger. Jag hade aldrig kommit fram
till det namnet. Inte en chans.

Blogginläggets sensmoral är att med tonvis av tålamod och sökande i alla
riktningar kan man nå fram till målet.

*bilden är hämtad från Pasión a escala.

,se sista utomhusträningen för i år

Ja, i bitande kyla sprang vi runt och spelade fotboll, många
i kortbyxor, bland annat jag. Den 22 oktober. Efter träningen
åkte dock träningsoverallen på, samt tre extratröjor och en
jacka. Sen svettades jag floder på tunnelbanan.

Väl hemma, nyduschad sitter jag och skriver det här och är
helt slut. På fredag har vi sista utomhusmatchen för i år, ett
div. fem-lag, sen går vi in inomhus. Skönt.

.se lite fotboll och annat

Ja, det ville sig inte riktigt. Trist, men Real Madrid kan ju inte alltid
vinna allt, då skulle det ju inte vara kul för alla andra lag. Och Juventus
gjorde ett riktigt vackert förstamål, sen lyckades de hålla ut anstormningen
i andra. Det blir nog en annan femma i Madrid den 5 november.
Ja, det var en målrik omgång. 36 mål på åtta matcher.

Sen tänkte jag på nya James Bond-filmen och det faktum att namnet inte har
översatts nu när den går ut på bio i Sverige. Quantum of Solace - den titeln
är ju självförklarande... Eller hur? I stället tycks SF ha valt att kalla den
Bond - Quantum of Solace. Ja, men då fattar jag. Eller nöjer de sig med att
det är en Bond-film? Den hade världspremiär den 7, till 007:s ära.
"En kvot av tröst" slår väl inte lika högt, även om man hade fått ditt de två
nollorna.

.se programtips till datorn 1

Upptäckte idag när jag letade efter Paint under tillbehör i Windows Vista,
att det fanns ett program som hette skärmklippverktyget och det var till
det jag skulle ha Paint för att klistra in ett ”Prt Scr”-tryck. Så jag testade
skärmklippverktyget och det funkade perfekt, så det kommer jag att
använda framöver när jag vill klippa ut saker ur webbsidor till exempel.

Det finns ju mer avancerade verktyg för att göra det, men det här finns
redan installerat i datorn så då kan man lika gärna använda det. Om man
nu råkar ha Windows Vista. Snipping Tool heter det i engelska versionen.

.se lite underhållning

Sitter på jobbet och är på väg hem, har varit det ett tag nu.
Allt är färdigöversatt men jag strösurfar lite, är för seg för
att förflytta mig antar jag. Sömnbrist kanske. Jag får väl sova
på saken och återkomma om det.

Då och då funderar jag på hur mycket saker och ting har
förändrats för oss, som människor generellt sätt, i alla avseenden,
och på gott och ont. Youtube är som Skalmans skal, här finns
allt möjligt, både sånt som du letar efter och sånt som du råkar
hitta. Eller ja, det gäller nog hela internet som sådant och inte
enbart en webbplats.

I dag hittade jag en kortfilm som lades upp i youtube för drygt två
år sen, och antalet människor som har tittat på den, eller om det är
antal gånger som videoklippet har setts är astronomiska, i alla fall
om jag jämför det med de som läser det jag skriver nu. 76 miljoner,
så jag tänkte länka till den, så att också kan se den. Den är på spanska,
men det finns undertextade versioner. Det är bara att ge sig ut att leta.
Berättelsen är charmig. Den heter ”Lo que tú quieras oir”.

http://www.youtube.com/watch?v=12Z3J1uzd0Q



Om man går till hans hemsida på Youtube så hittar man en till
kortfilm. Okej, jag ska vara snäll, här är den med engelska
undertexter. Glömde att säga att det är den tredje mest sedda
videon på Youtube. Ännu mer information finns här, där kan ni
även ladda ner videon. Det är en video som går under Creative
Commons-licens. Regissören heter Guillermo Zapata.

Än roligare är att brorsans serie går att se på Mallorca TV:s hemsida,
den dåliga nyheten kan vara att den är på katalanska, och här finns
det inga undertexter att hämta... än så länge. Internet är fantastiskt
och jag kommer nog aldrig att tröttna på att lovprisa den.

Serien heter “Memòria i oblit d’una Guerra”. Det är
härligt att lyssna på lite mallorquín, måste ta mig tid att se
serien, och även annat roligt som finns där.

Nåväl. Det får räcka med tips för idag, nu är det nog god tid
för att ta en lunch nånstans där de inte bryr sig så mycket
över att klockan är 15.30.

.se siesta

Satt på tåget hem och försökte korrläsa en översättning men gång
på gång drogs jag iväg av en envis lockelse att sluta ögonen, att
blunda, och jag var inte ens medveten om det, plötsligt så hörde jag
hur papperet föll på golvet så jag böjde mig ner och tog upp dem,
började läsa igen för att kort därefter upprepa samma procedur. Till
slut la jag ner papperen i min väska och blundade och lyssnade på
vagnens ljud, som just då var bara ett par hörlurar som läckte nån
musik som jag just då kände igen, men som jag nu inte alls minns.

Att somna sent och gå upp tidigt är ingen bra kombination, men jag
blir pigg efter ett tag. På tåget passar jag ofta på att ta så kallade
powenaps, eller kanske snarare så dåsar jag till, och har en märklig
förmåga att vakna precis i lagom tid för att kliva av tåget. Ibland på
vintern så är det så mörkt att man inte har den blekaste aning om var
man är, och då vet man aldrig var man vaknar nånstans. Som tur är
så är det inte ofta man åker förbi, även om det har hänt.

Så nu har jag skrivit om att sova i stället för att ta mig en siesta, så vi
får väl se vart tåget tar mig i kväll.

.se tid är relativ

Tiden är relativ. Det är inte jag utan Einstein som sa det. Eller han kanske
sa att allt var relativt. Men jag är inte en fysiker och tänker inte gå in i den
fjärde dimensionen och tidrummet mer än jag behöver. Tid är relativt, just
det, det var där jag var. Då och då skriver jag listor, oftast när jag sitter på
tåget och inte orkar göra nåt vettigt som att läsa en bok eller sova så sätter
jag igång med mina listor på saker och ting som jag måste ordna och göra,
det är oftast ofullständiga listor och de revideras ständigt, ena dagen är en
sak viktig och nästa dag finns det inte alls med.

Jag vet inte alls vart jag är på väg, om vi nu antar att jag måste ha ett mål
med detta blogginlägg, men rent tidsmässigt var det dags att skriva det, har
rätt många inlägg halvskrivna i min lilla svarta bok, nackdelen är väl att de
är handskrivna och min handstil blir allt mer som hjärtslagen i en sån där
monitor där tv-patienten snart ska få lite elektricitet genom sig för att det
som blir ett plant streck återigen ska resa på sig… och bli läsbart igen. Men
med lite god vilja kommer man en lång väg. Vad det än gäller, även om jag
ibland går bett på vissa ord så har jag ju skaparens frihet att förhoppningsvis
göra det bättre.

Om två inlägg, detta och ett till har jag gjort 250 stycken, vem skulle tro det.

Det är ju underbart att skriva, både att höra hur fingrarna springer på
tangentbordet och att se texten erövra det vita papperet. Jag gillar att skriva
och jag gillar att fota, igår var jag ute och fotade halva dagen, hann tyvärr
inte njuta så mycket av solen, men det var hur som helst underbara höstfärger
och fastnade till och med vid en fotning med modeller. Egentligen borde jag väl
ha pratat med dem, men det kändes tillräckligt fräckt att ta några bilder på
fotografer och modell för att sen dessutom gå fram. Då hade jag också varit ute
i tre timmar eller så, och avsaknaden på sol gjorde att jag var ganska frusen.

Så tid är relativ, men det innebär inte att vi ska ge upp och slukas av den. Ju mer
vi gör desto mer tid har vi. Det är en paradox, men icke desto mindre sann. Det
gäller bara att omvandla det omöjliga till möjligt.

Idag har jag jobbat hela dagen, med en liten dammsugarpaus på nån timme och
en härlig fotning av fåglar utanför mitt fönster. Räven må ha sagt att rönnbären
var sura, men nog duger de fint åt alla fåglar.

.se nobelpriset i litteratur... i morgon

Det är väl på tiden att Tranströmer vinner litteraturpriset, men det blir
förmodligen ett annat namn vi får höra i morgon. Blir det en författare
man känner igen eller kommer Nobelpriset att falla i oväntade händer?

.se Lura

Ja, i dag ska jag se Cesária Évoras arvtagerska. Så vad väntar jag mig,
jag har ingen aning, förutom de klipp jag lyssnat på youtube, men det
blir nog trevligt att se en barfotaprinsessa.

Lustigt namn, Lura... Jag hoppar över skämtet, för det var inte roligt.