Livet har en annan rytm här, inte bara för att jag har semester,
men det blir tidiga morgnar och tidiga kvällar, i stället för logiska
sovmorgnar blir det att vakna tidigare än jag gör när jag jobbar
hemma.
I dag börjar Rich sin resa mot tillbaka mot civilisationen, klockan
åtta kommer taxin och hämtar honom, men innan dess hinner vi
ta lite bilder på stranden och äta frukost.
Halv nio ska vi ge oss av på en snorklingtur, vi är tillbaka till fyra.
Jag valde att lämna kvar kameran, vilket jag fick ångra djupt, men
bilderna finns i mitt medvetna och nu sätter jag det på pränt så det
borde väl innebära att jag kommer ihåg det ett tag. Vi åkte i en dhow,
de typiska fiskarbåtarna i Zanzibar, och den var betydligt större och
stadigare än jag väntat mig. Jag kunde lätt ha haft kameran med mig.
När vi såg den första delfinflocken kändes det. Jag vill ha min kamera.
Här. Nu. Jag hade ju engångsundervattenskameran med mig men det
är ju inte riktigt samma sak och delfinerna var en bit bort från båten.
Det är något särskilt med delfiner. Jag vet inte vad, men de gör mig glad.
Fast det är väl så för många människor. Hur som helst så fortsatte vår
resa mot en ö, som tydligen var privatägd, men runt den fick vi snorkla
och se på alla möjliga fiskar i olika färger och former. Innan vi nådde
fram stötte vi på ännu en delfinflock och kaptenen på båten sa, ja, här
ser ni delfiner, mycket billigare än de dyra delfinturerna som erbjuds
i söder.
Vi snorklade en timme, det var ganska strömt i vattnet så man blev
trött. Jag tog slut på rullen i kameran och sen simmade jag runt lite till.
Vi åt lunch på en strand. Fisk - de påstod att det var tonfisk men den
var väldigt mörk och smakade inte alls som tonfisk - och sen ris och
något såsaktigt. Det satt hur som helst fint, och så ananas och vattenmelon
till efterrätt.
På väg tillbaka droppade vi av några av de som var med på turen på deras
respektive hotellanläggningar längst med kusten. Resan hem tog en evighet
men återigen kände jag avsaknaden av min kamera. Ett tjugotal flickor, klädda
upp till öronen, gick ner till vattnet med hinkar för att fylla dem, men när väl
den första hade hoppat i, så släppte alla loss, de sprang och slängde sig i vattnet,
fyllde hinken och satte den på huvudet och gick upp igen. Det var roligt att se
dem så lekfulla, inte alls påverkade av vad de hade på sig. Annars var det mest
pojkar man såg leka i grupper på stränderna. Flickorna lyste med sin frånvaro.
På kvällningen funderade vi på hur vi skulle göra, om vi skulle stanna en natt
till eller om vi skulle åka söderut och ta en delfintur. Jag ville göra det, samtidigt
var det ju skönt att bara slappa. Vi bad Richs kompis, Simba, om lite tips och
han rekommenderade en anläggning som hette Jambo, som låg i Paje, en halvtimme
bilväg från delfinbukten.
När vi väl bestämde oss kom vi på att vi hade bara en natt att bolla med, för nästa
natt skulle vi tillbringa i Stone Town.
.
