.se januaris sista dag

Det går snabbt när man har roligt. Nu gäller det att göra sig redo,
för februari är än kortare - dagmässigt åtminstone, vi får se hur
den känns tidsmässigt. Fotoutbildningen på Folkuniversitetet är
i full gång. Nu gäller det att komma igång på jobbet också.

I morgon ska jag ge mig ut på porträttjakt - så se upp om ni är ute
på stan och nån går fram mot er med en kamera. Det är kanske
jag.

.

.se OS-funderingar

Jag har länge varit emot att använda iTunes, främst för att som musikspelare
har jag föredragit att använda Winamp, sen finns ju där i botten ett Mac-ogillande,
mest för att jag är uppvuxen på PC än av nåt annat skäl. Men jag antar att förr
eller senare kommer de att ha mig fången. iPoden var inte riktigt min grej, jag
kan erkänna att den är snygg men ogillar att den döper om alla filer och inte
funkar som en hårddisk – som min kära iRiver gör. iPhone är dock väldigt lockande.
Väldigt lockande.

Det råder ingen tvekan att de gör snygga produkter, men än så länge känns
de mer som om de stöter ifrån än tar emot. Visualiseringen när man spelar musik
på iTunes kan vara vackrare än andra uppspelningsprogram, men men…

Jag får återkomma när jag kryper till korset. Om fotograferingen tvingar mig
att köpa en MacBook Air eller liknande, än så länge håller jag mig till PC.

.

.se sovmorgnar

Att gå upp sju är inte riktigt min grej.
Vägrar tydligen höra mobilens ringsignal eller åtminstone
registrera att den vill att jag ska gå upp. Kanske dags att
byta ringsignal...

.

.se om resan hem

Efter ett par dagar som jag inte riktigt hunnit med är det dags,
här kommer renskrivningen av flygstrapatserna hem. Allt som
är inom parentes är kommentarer till det jag skrev då.

Sitter på planet på väg tillbaka till Stockholm och funderade
ett tag på att hämta datorn och skriva där i stället så att jag
sen bara kunde lägga upp det, men tjejen i gångsätet sover
så sött så jag får ta det på papper först.

Nån timme efter att jag skrev förra blogginlägget (.se 100 km/h,
den 24 januari) bestämde jag mig för att vila lite i soffan med
katten i famnen och smådåsade i väntan på att telefonen skulle
säga att det var dags att gå upp.

När jag sen var påklädd kollade jag upp att flyget avgick enligt
tidtabell, eller åtminstone inte var inställd, och sen packade jag
ner datorn. Jag hade chansen att testa en ”palestina” – det vill
säga en västsele för att ha kamerahuset plus två objektiv runt
midjan i stället samt en större fotoväska som passade min
bärbara bättre. Men till slut kändes det som om jag skulle ha
för mycket med mig i säkerhetskontrollen på flygplatsen och
så var jag dessutom ovan, så jag skippade det. Dessutom var
väskselen lite liten för mig, men jag tror ändå att det är ett
skönare sätt att transportera sin utrustning på. Coca vaknade
av mina sista packningsförberedelser men var nog mest sur
för att jag släpat henne hit och dessutom skulle åka iväg. Hon
gillar nog inte väskor.

1,85 € kostade bussbiljetten till flygplatsen. Det går ju inte
att jämföra med Arlandabussarnas 110 kronor direkt. Vid
incheckningen sa de at jag hade övervikt, nåt som Iberia
tidigare blundat förr, fast det kanske gäller att stå framför
rätt person. Hon sa att jag skulle bli tvungen att betala, och
jag sa okej. 50 € skulle det gå på. Som tur i oturen så ville
hon ha kreditkort och inte betalkort, så hon föreslog att jag
skulle ta min 18,4-kilos väska som handbagage, detta trots
att jag redan hade kameraväskan + datorn. Nåväl det var
hennes förslag för att jag skulle slippa betala 50 €, så varför
skulle jag klaga.

Jag tog rulltrappan upp till passkontrollen, eller säkerhetskontrollen
snarare, men en tanke gnagde i mitt huvud. Jag hade för mycket
handbagage och det skulle säkert inte få plats i bagageluckan i planet.
”Äsch, jag checkar in väskan i alla fall.” Så jag tog bort väskkvittot
från boardingkortet och gick till en annan incheckningsdisk – en bra bit
från den som jag för en kvart sen checkat in den andra väskan – och sa
att jag ville nog checka in väskan i alla fall, att den var för tung för att
ha som handbagage; vilket hon i incheckningsdisken höll med om, eftersom
man bara får ha 10 kg som handbagage. Hon fick min biljett och mitt pass och
checkade in väskan, sen frågade hon när allt var klart om jag hade checkat
in nån mer väska. ”Nej…” (en liten vit lögn)

Det var en riskabel blåsning egentligen för det fanns en möjlighet
att väskan syntes i systemet. Vi får väl se när jag kommer till Arlanda,
om väskan kom fram. Ja, det är ett sätt att spara 50 €, men å andra
sidan känns det som Iberia var skyldig mig mer än så, efter
Madridstrulet, inte själva flygplatsstängningen utan mer allt det som
hände dan efter.

.

.se väntad nyhet...

Nu kan man äntligen schemalägga inlägg i bloggen.
Inte för att jag hinner med det just nu ändå. Over and out.

.

.se fotokursen...

...börjar i morgon, måste gå och sova nu. God natt.

.

.se brorsan i stan...

...men vi gick om varandra i T-Centralen, så medan han tog
pendeln hem stod jag och väntade på nästa flygbus, och nästa,
och nästa... ungefär som i tiderna före mobilen. Ringde hem,
men ingen svarade där heller. Kallt var det också. Kollade in
lite pocketböcker och läste personalens rekommendationer,
för att sen springa ut och se om han var med i nästa buss.
Ringde hem än gång till och då svarade han. Japp, så var det
bara att åka hem.

Det är lustigt att man kan gå om varandra så där, undrar hur
ofta det händer utan att man är medveten om det - nu var jag
ju det inte heller, men jag menar utan att man blir medveten
om det senare. Man borde GPS-spåra två personer under en
veckas tid och se hur ofta man korsar varandras vägar och
hur nära man är ett möte. Intressant, eller? Jag tycker det.
Betydligt intressantare än Big Brother-liknande såpor. En
kartläggning av slumpen och tillfälligheterna. Eller kalla det
ödet om du vill.

.

.se så trött

Jag har ett blogginlägg från resan, men jag orkar inte
skriva ner det på datorn i dag heller, så det får vänta
till i morgon eller nästa dag. Borde fixa trådlöst hemma
nu när brorsan ska vara här, så slipper vi bråka om
vem som ska sitta i vilken dator, fast sitter en med linan
i vardagsrummet så kan hela familjen vara uppkopplad,
så modernt.

Var på första fotbollsträningen på tre veckor, eller om vi
säger så här, jag har missat tre söndagar i rad, men i dag,
den fjärde söndagen var jag med, och det blev kämpigt,
även om det gick hyfsat bra de stunder som jag inte
behövde hämta upp andan. Ja, så det kanske skulle ha
stått första fotbollsträningen på fyra veckor, äsch, vad
vet jag. Segt är det hursomhelst. Nåja Real vann mot
Deportivo, Raúl ”han som aldrig gör nåt” gjorde mål.

.

.se 100 km/h

Vinden viner och fönster och dörrar slår. Klockan är halv tre
på natten och jag vakar i väntan på att klockan ska bli sex, halv
sju då jag ska åka till flygplatsen. Men frågan är om några plan
lyfter med den här vinden. Ska jag råka ut för samma pärs på väg
hem som på väg hit? Fast i stället för snö så är det vinden som
ställer till det. Vindarna tros uppnå 100 km/h, så det blir blåsa av.

.

.se 300 i går...

pseudonyhet, men den måste firas den med. I går skrev jag mitt
300:ade inlägg.

I dag blev det en massa spring hit och dit. Både Coca och katterna
skulle till sina respektive "semesterhem" och eftersom brorsan
jobbade fick jag ta hand om det hela. Coca var det inga problem att
få hem förutom transportproblemet. Det var värre med katterna.
Mamman var enklast att ta men de två syskonen vägrade bli
tillfångatagna, särskilt Salt, Peppar kämpade men hamnade snabbt
i kattburen. Vi får hoppas att de trivs på semesterhemmet.

När det var klart skulle sobressada och chorizo inhandlas, och så
ville jag se en audiovisuell show som projekterades på stadshusets
fasad. Den började lite lamt men blev riktigt häftig på slutet.

.

.se Cooliris

Dagens blog ska handla om ett visualiseringsverktyg som åtminstone
fungerar på Firefox och Internet Explorer, för de har jag testat, sen krävs
det att sidorna är förberedda för programmet som heter Cooliris. Och det
är verkligen coolt. Är man på jakt efter bilder och har installerat programmet
kan man sen gå in i google till exempel och söka efter bilder på nåt, säg
trollsländor och sen trycka igång Cooliris. Då kan man enklare navigera
mellan bildträffarna, man ser ett bildgalleri och kan gå närmare eller längre
ifrån bilderna. Jag tänkte förklara hur det såg ut, men det är nog enklare om
jag klipper in en bild. Ah, och det funkar även för videofiler.

.se inget nytt på fronten...

...lugn dag, imorgon är det spanska cupen mellan Mallorca och Betis.
Kollade in ensaïmador i dag, vi får se om jag får med mig nån hem.

I övrigt så släpps Lalehs nya skiva i dag, sugen på att höra den,
"Me and Simon" heter den.


.

.se sant sebastià 2009

I går blev det grillning, vin, rök, eld, musik, prat och en massa skratt.
Det var riktigt kul, även om regnet föll så roade vi oss kungligt, det var
synd att Alberto var tvungen att jobba i dag och därför skippade Sant
Sebastià-festen.

En av höjdpunkterna var Rosario-konserten. Jag hade inte alls koll på
vilka artister som skulle sjunga under kvällen, och på de fyra scener
som fanns ute på stan (fyra som jag hade sett), men på en skulle Rosario
sjunga och vi kom dit mitt i ett regnfall som var överkomligt, och även
om det fanns ett fåtal paraplyer som hindrade sikten lyckades jag röra
mig in i folkmassan lagom långt för att undvika dem och kunna fota
henne. Det var svårt att fota manuellt för ljuset ändrades stup i kvarten,
med strålkastare som tändes och släktes och en ständigt dansande
Rosario, men det blev några fullträffar i alla fall.

Kvällen slutade på en jätteliten bar där vi var ett femtontal personer
som sjöng allt från barnsånger till spanska klassiker, från flamenco
till pop – hälften om inte mer av låtarna hade jag aldrig hört förr, men
det var riktigt kul. Klockan var väl halvsex när vi lämnade baren. Det är
fantastiskt hur folk minns låttexter, jag har alltid varit hemsk dålig på
sånt – fast det är klart några kunde man, favoritlåtarna har man hört
så pass många gånger under åren att man kan de utantill. Jag lämnar er
med en Rosario-bild och en video.



No dudaria - länken går till en annan video än den direktsända nedan.




.

.se historien om ett kap

Måste bara skriva att jag gjorde ett storkap på rastron i Palma
i lördags, fast det är klart det är nog inte alla som kommer att
tycka det eftersom det handlade om dvd:er som handlade om
fotboll, alla tretton, det är ju lite att ta i, jag vet, men de kostade
2 € styck så det var en strålande affär. Dessutom fick man tre för
5 € så man sparade en euro redan där. Nu gäller det att fixa ett
par spanska filmer också. Sen handlade vi mat till söndagen då
vi skulle ha middagen som jag pratade om för två inlägg sen. Det blev
en hit, och som bonus blev det över mat till de återstående dagarna
innan både jag och brorsan ska åka till Sverige.

Och ikväll är det grillning i Palma under en regnhotande himmel.

.

.se lite om teaterpjäsen...

I går avslutade de sista föreställningen på brorsans pjäs i bästa
rock'n'roll-stil, de krossade en stol - av de tre som tillhörde pjäsens
rekvisita och det var roligt. Det är kul att se en pjäs där orden
och skådespelarna intar scenen, i stället för pompig rekvisita,
eller absurda dansnummer för att tillfredsställa en passion.

.

.se teater och middag

I kväll blir det teater och lite fest före, i morgon håller vi hov för
vännerna för att fira att jag är här eller att jag snart ska åka,
beroende på vem man frågar. Så strax ska jag göra i ordning
maten för i morgon, först ska vi äta dagens mat...

.

.se dagen efter eldarna

Kläderna luktar rök, mest efter all grillning i går och de stora
brasor, självfallet så vände vinden alltid åt det håll vi stod, men
å andra sidan var det riktigt skönt att stå nära elden för ju
senare på kvällen det blev desto mer kylde det på.

Det var correfocs och det sprutade eld och gnistror överallt,
jag tog på mig kapuschongen och gick in under eldhavet och
fotade. Elden var okej, det som var lite jobbigt var alla smällare
som dundrade till då och då, och varje gång hoppade jag till
trots att jag visste vad som väntade. Det var ganska häftigt,
med ett dussin trummor som slog takten till djävlarnas dans -
det var de som höll i elden och smällarna. Jag ska lägga upp
lite bilder senare, på fotobloggen, eller kanske nån här.

I dag skulle vi ha åkt iväg till en annan by och en annan fest,
men de som skulle hämta oss hörde inte av sig, de var väl sega
efter gårdagen. Det var i och för sig ganska skönt för då kunde vi
stanna hemma nedgrävda under sovsäckar i soffan och kolla på
den ena filmen efter den andra.

Dessutom passade jag på att sova i andra filmen vilket gjorde att
jag var pigg lagom till tredje.

.

.se eldar

Det är nåt speciellt med eldar. De har en symbolisk betydelse,
och även trots att jag inte är pyroman, mer än att jag gillar
lägereldar och stora eldar som på Valborgsmässoafton. I brorsans
by har de tänt eldarna för en knappt timme sen och de knastrar och
sprakar. Det är nästan så att de pratar med mig, i ett sedan länge glömt
språk. De talar om hunger, om förnyelse, veden i grillarna brinner också
och där kommer det att grillas allt möjligt. Jag passade på och tog lite
bilder. Sen börjar festen och då blir det inget mer bloggande, så det här
är nästan som direktsändning från Algaida, med bild och allt.

Får lov att återkomma imorgon med rapport…

Lustigt nog fick jag för mig att tända en liten brasa här hemma, lyssna
på radion och läsa lite tidningar.

.

.se i morgon börjar festen...

Japp, det var allt jag ville säga... I morgon tänds eldarna, och det blir
dans både med och utan eld. Vi får se vad jag lyckas fånga med kameran.

Jag tror att jag ska lämna datorrummet häruppe - även kallad kylskåpet,
och sätta mig därnere med katterna och kolla lite på min dator i stället,
utan uppkoppling men i en skön soffa.

Nu har jag skickat jobbet, fotona till tvillingarna och lagt i min brors
skrivbord bilderna från presentationen i går. Så man kan säga att jag
har varit duktig.

.

.se lite facebook-tankar

Det talas då och då ganska mycket om Facebook, ansiktsboken
som vissa kallar den. Och det talas mycket om för och emot att
vara med i ett nätverk där alla dina vänner vet vad du gör. Jag har
flera vänner som valt att inte gå med för att de A inte hinner med
eller B anser sig vilja ha ett privatliv. Jag har så länge jag kan minnas –
inte riktigt sant, men nästan – chattat på alla möjliga och omöjliga sätt,
jag gillar datakommunikation och har hållit på med det sen internet
var bara barnet. Inte för att jag har nåt emot andra typer av interaktioner,
och så klart föredrar dem, men allt har sin stund.

De pratade på radion i dag om ett fenomen som inte fanns före
Facebook, eller ja, det fanns men kanske inte var lika påtaglig. Säg att du
är i ett förhållande och har skrivit så i Facebook. Jag har den engelska
versionen, men oavsett version så är det en ikon som följer med när
man skriver in att man har ett förhållande och det är ett hjärta. Om man
ändrar från ”singel” till ”har förhållande” så leder det garanterat till ett
stort flöde av nyfikenhet bland vänner – vilket i sig är ganska naturligt.

Facebook är ju trots allt ett nätverk för vänner – både nära och lite mer
flyktiga bekantskaper från jobb- eller skoltiden. Vissa vänner är utomlands
och det är ju ett sätt att hålla folk uppdaterade. Det var inte just det här
de nämnde på Facebook utan vad som händer när man skriver att förhållandet
är slut, när man gör det och hur länge man ska vänta för att inte såra den
respektive partnern. Eller som en tjej berättade, hon ville först berätta för
sina vänner att det var slut, men före detta pojkvännen ändrade sin status
till singel, så då visste ju alla vänner. Och det fick ju mig att le lite. Alltså
oavsett hur man gör så blir det jobbigt för nån av parterna. Som en kille sa
så visst gjorde det ont när hon ändrade status till singel, men det som
verkligen gjorde ont var när hon några dagar senare skrev: Jag är kär.
Åh, och symbolen för att man är singel igen och har gjort slut är ett brustet
hjärta. Passande, inte sant?

Men sen är det också så att det som syns i din status är det du väljer
att berätta. Det är inget tvång att skriva hur gammal man är, om man är
singel eller i förhållande. Man kan också välja hur stor insyn man ska
låta vissa personer ha.

Men till syvende och sist är det alltid ett personligt val. Vissa tar det hela
på alltför stort allvar. Ju fler kanaler man är nåbar på desto bättre,
tycker jag.

.