.se mörka ner det om du tvekar

Borde jobba, fixa deklarationen eller göra klart bilderna men i stället
sitter jag och laser ikapp mitt allt växande rss-flöde. Och då och då
finner jag något intressant som jag med glädje delar med mig.

Det är nog mest fotobloggar men även bloggar om serier, kultur
och översättningen som strömmar in. Det är där jag fick reda på
att Frank Miller har startat en blogg. Om ni läser serier så känner ni
säkert till namnet.

Han är mannen bakom Sin City – serien som blev film med bland annat
Jessica Alba och Benicio del Toro – Elektra, 300 och gjort inhopp i Wolverine,
Daredevil, Spider-Man och Batman. Det vill säga, han har varit både i Marvel
och i DC.

Ja, så nu bloggar han, men det jag ville skriva om var ett av de första inlägg
han har gjort, det är ett fåtal än så länge, som har rubriken ”When in doubt,
black it out”. Det kan relateras till skrivandet och till fotograferandet. Det är
detaljrikedom versus tomrum.

Ja, att lämna plats åt fantasin att bygga upp historien eller bilden. Det är
ett sätt att göra läsaren eller åskådaren delaktig i det hela. Ja, det är väl
lite av ”kill your darlings”. Det är inte alltid lätt, men kanske nödvändigt.

.

.se om kreativitet

Kreativitet är oftast oavhängigt tillgången till saker och ting,
det handlar om skapelselust och man tar det som ligger närmast
till hands för att skapa. Ibland skapar vi saker av det vi ser, för
vi ser sånt som kanske inte alla ser, det kanske inte gäller först och
främst fotografi, men det är väl det som jag har närmast till hands,
samtidigt så har vi en förmåga att skapa saker från de mest förunderliga
ställen. Ta ett stort marmorblock och se vad Michelangelo gjorde med det
eller Rodin. Eller alla de här sand- eller isskulpturerna. För att inte
tala om bilden som blev startblocket för inlägget och som sig bör
inleder det hela. Det är konst skapat ur nåt så vardagligt som ett
pappersark, för trots att vi lever i det ”papperslösa” samhället
så vet väl alla fortfarande hur ett pappersark ser ut, det är inte
som LP-skivor, grammofonspelare och annat som fallit ur tiden
och som aldrig rotat sig fast i de nya generationernas minne.
Konstnären heter Peter Callesen. Missa inte hans hemsida.