.se följ dina instinkter

Ta vara på tillfällen. Saker förändras. Man måste vara snabb och ta vara på
ögonblicket. Kanske att man får säga hej efter att man tagit bilden då.



.

.se att fota främlingar

Om man är uppriktigt intresserad av att fota någon så brukar den personen
förstå det. Kanske. Man måste behandla folk som jämlika och vara lite skämtsamt.
Men nu hör vi Steves råd.



.

.se dig omkring

Ja, man måste vara närvarande, se sig omkring och uppfatta allt som omger dig.
Att gå med någon kan få dig att tappa koncentrationen. Ja, kanske det, men
det är ju trevligare, även om jag då och då stannar utan att de lägger märke till
det för att jag har sett något jag vill fotografera. Råd nummer tre.



.

.se råd på vägen av Steve McCurry

Hitta en ovanlig läge att ta bilden ifrån. Ta dig upp på ett hustak. Se en gata från nya vinklar.
Men det är hans ord.



.

.se glöm inte att säga hej

Det viktiga är inte bilden utan att lära känna människorna man fotar.
Ha ögonkontakt, lära känna dem, säga hej. Vi får se hur det går med det.




.

.se filmnostalgi

Jag har fotat analogt, än så länge fler år än jag fotat digitalt, men även
om jag hade ett mörkrum och fann tjusningen i att projicera bilden
av negativen mot det vita fotopapperet, så blev jag nog aldrig direkt biten
av mörkrumsdjävulen som så många andra.

Ovissheten om hur bilderna skulle bli råder jag ganska snabbt bot på
genom att titta i min digitalkamera nu för tiden. Jag kollar inte efter
varje bild, är mer intresserad av vad som händer i världen som jag
försöker fånga, men jag saknar inte den analoga tiden. Den är ganska
romantiserad. Inget fel med det.

Jag är inte så mycket för Photoshop heller. Däremot ser jag ett behov
att sluta tala om digitalt foto mot analogt.

För mig handlar det om fotografi, om bilden, om kompositionen,
om beskärningen av verkligheten som vi gör.

Vad vi väljer att ta med, vad vi väljer att lämna utanför. Slumpen
i analogvärlden kanske inte känns möjlig i den digitala. Nu över till något
helt annat. Konstnärliga eller inte konstnärliga bilder. Jag tror att
det var Göran Segeholm som sa nåt i stil med att det tar fem sekunder
att ta reda på hur man tar skärpa bilder, fair enough, men det tar
än mindre att ta oskärpa bilder. Det handlar inte om det. Den här
hysterin att allt konstnärligt kännetecknas av oskärpa kanske jag
kommer att förstå med tiden. Kanske inte. Vi får se. Jag lär mig
ständigt nya saker. Matas frivilligt av bilder, fångas av dem,
drömmer mig bort. Andra går mig förbi. Senare hör jag historier,
berättelser bakom bilden och plötsligt får de liv. De fångar mig också.

Säg aldrig aldrig.

Eller gör det, det är ju en fri värld. Det är din åsikt. Du får tycka
att en fotografs bilder är fantastiska även om alla andra dömer bort dem.
Det är dina ögon, din tolkning. Jag kommer säkert att fota analogt snart.
Jag har massa negativ som jag måste skanna. Det är en annan verklighet,
den negativa. Den skiljer sig som den digitala positivismen.

Ja, fotografin ger mig syre. Det är den tredje januari 2011.
Ett nytt fotoår har börjat.

På tal om Göran så säger han mycket jag håller med om. Han
får mig att tänka. Det är bra. Visuell kommunikation är en kurs
som han håller tillsammans med Mattias, distansutbildning som
heter duga.

Jo, och det hela med filmnostalgin började för att jag såg i Steve
McCurrys blog att han fotat med den sista rullen Kodachrome
som tillverkats. Ni kan se det här. Det gäller att välja sina motiv.

.