Det blev en lång och kall dag på stan, men i goda vänners lag var kylan ingen match. Det blev ingen promenad på isen, får se om jag hinner ta mig in till stan i dag innan det blir mörkt och göra ett nytt försök. Det blev lite fotande, vernissage, fika, en snabbis på Olé, sen till Högkvarteret där det tyvärr var fullsmockat så man inte kunde se föreställningen, men så kom Caro och hennes gäng och de drog i stället till Strand på reggaefestival. Jag och Tatis hakade på och det var riktigt kul. Träffade ett spanskt par - eller ja, multinationellt - uppvuxna i Luxemburg, Berlin, London, Madrid. Ja, lite överallt. De tog sig hit med cykel från Madrid. Ja, cykel. Otroligt häftigt och väldigt jobbigt måste det ha varit. Tre månader. När vi till slut kom in på klubben så var det ett releaseparty för Slag från hjärtat. Här är deras första officiella video.
De var riktigt bra, ska lägga upp lite bilder sen. Skönt sväng. Sen dansade Caro, Merian och jag loss.
Kvällen avslutade jag hemma med att se Deportivo La Coruña mot Real Madrid. Mer om det strax.
Ska till Galleri Kontrast och se "Gränsliv" men innan tänkte jag hinna en sväng ner på isen vid Riddarholmen. Älskar den känslan, så länge isen bär i alla fall. -12 i solen.
Bilden ovan är tagen på Galleri Kontrast när de hade Stockholmstema, och folk fick komma dit och lämna bilder. Jag måste förbi och höra med dem om min bild blev såld eller om jag ska hämta den. Det fanns många bra bilder och det var en rolig utställning, jag hoppas att de fick blodad tand och gör fler såna här kollektiva utställningar.
I dag fick jag äntligen chans att ta bilderna med X-Men som jag hade funderat på. Det blev inte på balkongen eftersom där var snön lite väl nedtrampad av Molly - a.k.a. the cat - men utanför mitt fönster fanns det lite att jobba på. Sagt och gjort, på med en massa kläder och ut med modellerna i snön. Det är a och o att klä sig varmt så att man orkar genomföra fotningen och kan tänka klart.
Jag bad Warren Worthington III att landa på snön. Han är väl mer känd som Angel.
Sen dök plötsligt Scott Summers upp. Lite mer diskret klädd än Angel.
Ja, jag gillar serier i allmänhet och X-Men i synnerhet. Det blir nog fler bilder med mina hjältar. Cyclops följde med en gång till studion.
När jag ändå var inne på det tänkte jag tipsa om lite miniatyrfotografering, men jag hittar inte länken just nu, så jag får återkomma. Under tiden kan du titta på serien Plastic Life av Vincent Bousserez här. Sen kan man vända på det och ta bilder med ett tilt shift-objektiv och få verkligheten att se ut som en modell. Här förklarar Vincent Laforet det. Återigen, det var bara ett tillfälle att bägge hette Vincent, tror jag...
...skapare J.D. Salinger har dött. Han hann bli 91 år och med "Räddaren i nöden" blev han odödlig.
Det har varit olika översättare som jobbat med hans texter, Sonja Bergvall översatte "Franny och Zooey", Harriet Alfons "Res takbjälken högt, timmermän och Seymour, en presentation" och Birgitta Hammar tog hand om "Till Esmé kärleksfullt och solkigt" och hann vara med i minst nio upplagor av ”Räddaren i nöden” innan Klas Östergren nyöversatte den 2005.
Det sista han publicerade "Hapworth 16, 1928" kom ut i The New Yorker 1965. Numret finns digitalt här, men man måste betala för att läsa det. Än så länge i alla fall.
Enligt The Guardian avslöjade han i en intervju 1980 att han fortsatt att skriva men att han nu skrev för sig själv. Vi får se om testamentet eller arvingarna ger oss möjlighet att läsa det.
Lustigt nog - eller sorgligt kanske - så har varken adlibris eller bokus någon svensk översättning av Salinger. Man får vända sig till antikvariat i stället. Vilket i sig är trevligt.
Jag läser just nu – bland annat måste jag väl tillägga eftersom jag av någon anledning är någon slags multiläsare med bland annat ”En halv gul sol” av Chimamanda Adiche och ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini. Det är rena rama tillfälligheten att båda titlarna har sol, även om den ena är bara halv och den andra är tusen stycken. Och nu har den här parentesen blivit så lång att den slutat vara en parantes, så jag får ta att börja om från början.
Jag läser just nu ”Fotograferna” av Micke Berg. Det är där jag läste dagens rubrik. Minnes poesi, ja, jag tror jag varit där också. Har du chansen att läsa boken så rekommenderar jag den. Har hittills bara kommit till sidan 38 men jag trivs. Han skriver något som är vackert just om att leva i minnen och om att drömma sig bort. Han skriver ”Det går att leva ett helt liv i gamla bilder, i minnen. Fotografi är minnets poesi.” Och några meningar senare svarar han på ett brev han har fått där en ung fotograf tycker att han är för nostalgisk. ”[…] jag lever mycket i minnen, men också mycket i drömmar. Och i drömmen har jag framtiden. Det enda som är viktigt i livet är att genomföra sina drömmar i nuet.”
Micke Berg har en blogg också, men den är kopplad till hemsidan så du har säkert upptäckt den.
I dag har jag inte lämnat lägenheten, snöyran ser fin ut från mitt fönster och hade inte så stor lust att möta den på gatan. Men i värmen har jag funderat på en liten fotning i snön som jag kanske ska göra i morgon. Jag tror att det kan bli roligt.
Funderar lite över bilder och de olika teman som de vill ha i de olika fotoskolorna. Har inte kommit fram till något konkret än. Men jag har sått ett frö. Vi får hoppas att den bär frukt.
Så, nu har jag fått hem det objektiv som var på reparation. Nu är alla objektiv hemma. Kanske hinner ta en tur på stan i morgon och testa om de gjort ett bra jobb.
Det hela började med fjärde avsnittet i Bildradion där Göran Segeholm tar upp problematiken med det hela. Vad är chimping då? Följ länken och lyssna på programmet. I korthet handlar det om att titta på bilderna efter att ha tagit dem.
Nedan så påstår de att det handlar mer om när man visar bilderna för andra eller säger högt där fick jag den, eller liknande. Chimping, ja... själv blev jag irriterad på att ständigt kolla på hur bilderna blev, det blev som en reflexrörelse. Ungefär som att titta på klockan och sen bli helt ställd när nån annan frågar vad klockan är, för man har egentligen inte registrerat tiden. Nu är det väl inte så illa egentligen, visst blir det en reflex men samtidigt får man lite överblick på vad man har fångat. Nåja, till slut stängde jag av den automatiska visningen för jag blev även störd av ljuset när jag fortsatte att fota. Sen väljer jag att kolla skärmen men oftast när jag känner att jag är klar med situationen.
Det fanns ganska många grejer på nätet när jag väl blev biten och ville ta reda på lite mer.
Göran har en lösning för dig som vill slippa det hela och har en Nikon. Du hittar det antingen på länken ovan eller se honom förklara det hela här.
Det första jag kollade in var en sida som passande nog har en schimpans som välkomstbild. Den leder direkt till ett reportage i Sportshooter om chimping. Del 1 och del 2.
Och vi avslutar det hela med en röst för chimping.
Sen kom det ett tips på en tidskrift som passande nog heter Publication och första numret är en begränsad upplaga på tvåtusen exemplar och heter Inspiration. Det handlar om gatufotografi. Det är min grej. Nu börjar det bli intressant.
Mannen bakom det hela tycks vara Nick Turpin. Lite mer information om tidskriften hittar ni här.
Brittiska förlaget Hamish Hamilton ger ut en litterär tidskrift på nätet Five Dials. Är du sugen på sånt är det värt en titt, eventuellt måste man bli medlem med det kostar inte, det går att bläddra i gamla nummer utan medlemskap i alla fall.
I videofönstret nedan ser du sista avsnittet av Within the Frame med David duChemin. Här är också en länk där du hittar till samtliga tjugo. Hans blogg är en av de jag följer via rss, i dag upptäckte jag att den slutat hämta därifrån så jag har lite att ta igen.
Sen har vi Depth of Field with Matt Brandon (The Digital Trekker) där han intervjuar ett antal fotografer, bland annat Chris Orwig, Ami Vitale och ovan nämnda David DuChemin. Dessa intervjuer är inte video utan bara ljud. Rss-länken hittar du här.
Man kan väl säga att de har fotograferna pratar mer om vision och vad man vill att bilderna ska förmedla tittaren. Så jag ska lyssna och se vad jag kan lära mig av dem.
Vänskapsmatch i Tirana. Matchen slutade 1-2, efter att ha fått en lite längre halvtidsvila än det var tänkt. Strålkastarljuset slocknade och kom först igång några timmar senare. Här är de två första målen i alla fall. Benzema gjorde det andra och Guti spelade från start, Raúl också.
Ja, i alla fall i dokumentären som jag översätter. Det är otroligt vad mycket man kan lära sig av att kolla på tv. Ungefär lika mycket som man kan lära sig av att träffa vänner och prata om allt mellan himmel och jord. Det är tvära kast i översättandet, från jättefiskar till jättedammar till aptjuvar till tågresor till D-dagen. Efter det blir det jobb på lördag, fotning på söndag och sen får jag väl beställa nytt jobb på måndag.
I dag var de uppe på taket och slog ner stalaktiterna av is som hängde nedför husfasaderna. Har inte kollat efter om de slog ner den som är utanför mitt fönster, det är ju inte direkt någon som går därnere så de kanske struntade i det.
Ja, glassliknelsen får du när du lyssnar på programmet som belyser frågan om gatufotografering här. Mattias Karlsson, Stefan Ohlsson och Göran Segeholm diskuterar vad som gäller vid fotografering på allmän plats.
Jag skrev om det för några månader sen. I dag såg jag att Aftonbladet skriver lite mer om vem dessa män som skulle avrättas var och historien bakom deras sista måltid. Jag nämnde aldrig fotografens namn förra gången, så jag gör det nu. Han heter James Reynolds.
I dag är jag lite seg, saknade lite ansikten igår, men men. Vi som var där hade roligt. Egentligen är ett vernissage inte idealiskt för att prata med folk, det var många som jag inte hann mer än växla några ord med tyvärr. Men vi pratade bland annat om filmen "Me, you and everyone we know" och du vet vad som händer när man pratar om trollen, i dag hittade jag ett videoklipp med regissören Miranda July. Här är det. Där finns det en länk till hennes projekt Learning to love you more. Så vill du ha en kreativ knuff kan du utföra något av de 67 uppdragen som finns där, eller bara nöja dig med att se dig omkring.
När du ändå är i den förra sidan, den med intervjun så kan du passa på att se Erwin Wurm prata om sin konst, mellan fotografi och enminutersskulptur. Eller än bättre, titta här:
Har precis skickat iväg ett mastodont jobb, mer på grund av att det handlade om Tre raviner-dammen i Kina, som är världens största. Sen har brorsans paket äntligen kommit fram, hemlevererad - tack för den, Posten, med den fin fina almanacka vi har gjort och i samma veva ringer de och säger att jag kan hämta kamerahuset. Allt detta när det är fem timmar kvar till vernissage.
Ja, utom namnskylten och kanske någon dikt. Allt annat hänger nu. Tog ett par timmar att få upp allt och jag hade god hjälp av Carolina. I morgon är det dags.
...på kamerafronten. Får väl ringa imorgon igen. Hur svårt kan det vara att specificera en reparation, jag menar de tar väl inte priserna på måfå, eller?
I morgon är det upphängning, så nu måste jag bestämma vilka bilder jag ska ta. Jag hoppas att jag redan gjort valet omedveten om det. Sex 30x40 och en 100x70 blir det nästan garanterat.
Jag undrar lite över vad som är djurparkernas skäl att vara eller inte vara. Jag trodde i min naivitet att det handlade om att på något sätt säkra djurens fortplanting, underlätta studier och möjliggöra oss stadsmänniskor att se djur som vi i princip aldrig skulle se i det vilda. Nu har en djurpark avlivat en helg vargflock bara för att djuren tagit sig ut ur deras inhägnad. Det var två unga hannar som lyckats ta sig under varghägnet in till kronhjortarna bredvid. Det kan ju tyckas vara dumt att ha levande föda i hägnet bredvid ett rovdjur. Tydligen så är det svårt att hålla kvar vargarna i fångenskap när de väl får för sig att det är dags att ge sig av. Mer om allt i DN.
Å andra sidan så var tydligen den vargsäkra inhägnaden inte så vargsäker eftersom de lyckades ta sig ut. Varför är det vargarna som ska dö för en dålig byggd inhägnad? Var det den enda lösningen? Motsäger den inte sig djurparkens raison d'être – kändes som ett lämpligt ord att använda, det är inte ofta man svänger till med ett franskt uttryck.
Kan vi inte skapa ett naturreservat för vargarna? Där de kan röra sig fritt och leva utan att oroa sig för jägarnas eller djurparkspersonalens kulor. Ett område som är större än de små inhägnader som vargarna har i dagsläget och dit man kan åka på safari. Där man under kontrollerade former kan få en inblick i vargens habitat, i stället för att ha dem fångade i vår närhet.
För mig har djurparkerna alltid varit ett sätt att se vilda djur – även om de är i fångenskap – närmare än så har jag inte kommit elefanter, giraffer, järvar, kängurur, vargar eller isbjörnar. Det är där jag känt en giraffs tunga, klappat på spindlar och ormar och blivit biten av en känguru. Det är kanske där jag kommer att simma med delfiner om det inte sker ute i något hav någonstans någon gång. Vi får väl se.
I väntan på att få en specifikation på hur mycket det kostar att laga kamerahuset och hur mycket objektivet går på, så att jag kan få grönt ljus från försäkringsbolagen och säga ja till reparationen sitter jag med mitt dagliga intag av rss-länkar.
Och turen föll på en som handlade just om att inte ta bilder. Att vara där, men inte fotografera. I det här fallet handlade det om National Geographic-fotografen Paul Nicklen. Du har säkert sett bilderna någonstans, Paul är fotografen som blev mattad med pingviner av en sjöleopard. Inte? Då ska jag råda bot på det.
Ja, Pauls bok heter ”Polar Obsession” och här hittar du en intervju med honom. Dessutom är intervjun transkriberad här. Det är fantastiska bilder och roliga historier. Och jag är tacksam för att han tar bilderna, och andra som äventyrar sig ut i ishaven. Det gör att vi kan se dessa bilder utan att frysa ihjäl, med tanke på att jag fryser när det är minus femton så vill jag inte tänka på hur kallt det där vattnet måste vara.
Hursomhelst så var poängen att han får frågan om han tog bilder under tiden som första historien han berättade om höll på att utspela sig, och då sa han, och nu blir det en resumerad översättning: att många fotografer ser världen genom kameran, men han älskar djuren så han värdesätter upplevelsen lika starkt som bilderna och han menar på att när han ligger i sin dödsbädd så kommer han att minnas episoden med grönlandsvalen. Han tänker inte sitta och titta på bilder uppsatta på väggen.
Och visst till viss del har han väl rätt i det, så länge hans minne håller den episoden inom räckhåll, men bilderna är ju det han lämnar efter sig, nu är ju grönlandsvalsepisoden återberättad här, så vi gör oss alla en bild av det hela.
Jag lär mig att se utan kameran, nu när jag inte har den och funderar på vad det är jag vill fånga, för då och då ser jag något jag vill fota och jag försöker registrera vad det är som lockar med just det utsnittet av verkligheten. Jag har pratar om Unphotographable tidigare, men upptäckte nu att han har en poddsändning också.
Egentligen handlar det inte bara om att ta bilder. Alltså jag tänkte på det där med att ha med sig kameran. Det handlar inte alltid om att fota bara för att man har med sig den. För mig handlar det om att den är med ifall att det finns nåt jag vill fota. Nog om det, det blir väl nån sorts uppföljning nästa vecka när jag förhoppningsvis får klartecken på det hela och kanske ett datum på när jag kan få min kamera.
Det var allt just nu. Bildradion har kommit med sitt andra avsnitt, så jag hoppas hinna lyssna på det i morgon - om jag blir klar med jobbet.
Lustigt nog handlar det om havsmonster, men inga grönlandsvalar.
DTowntv som fram till idag har handlat om Nikon, är från och med det här årets första avsnitt helt förändrad. Och jag råkade bara hamna där av en slump idag.
Det nya avsnittet är ännu inte uppe, men det kommer nog om några timmar, eller lagom till helgen. Nu ska D stå för Digital, så de ska behandla allt som har med digital fotografi att göra. Jag har inte sett de andra avsnitten som gått under 2009, men har du en Nikonkamera så är de säkert sevärda.
Vad ska vi skriva om i dag om inte vädret? Minus 20 i Stockholm och det råkade vara den första dagen sen förra året som jag var ute på stan. Det är väl det som kallas timing. Jag fortsätter att plöja igenom mitt rss-flöde och hittade en sida som jag tyckte var rolig. Sidan heter Wordle och du leker med dina ord, eller andras och gör former av dem. Jag tog tre stycken ur mitt inlägg om katter och serier och här nedan är tre exempel på vad som hände. Dessutom kan man bestämma vilka ord man vill ska bli stora upptäckte jag precis och man kan ge även bestämma färgerna på ett visst ord. Ska experimentera mer med det. Släpp loss kreativiteten.
Tillsammans med nio andra fotografer har jag utställning på café Hängmattan på Söder, Södermannagatan för att vara exakt. Det ska bli kul. Nu måste jag bara välja ut vilka bilder och storlekar jag ska ha.
Skyddsjakt på vargar. Efter en dag har de 12 000 jägare som fått jakttillstånd. Tolv tusen. Märk väl att det handlar om 27 vargar som ska skjutas eller ja, nu är de 28 eftersom Dalarna överskridit sin jaktkvot med en varg som en skadeskjuten och som ska avlivas. Stig-Åke Svensson, rovdjurexpert vid länsstyrelsen i Dalarna säger att det inte är förvånande, eftersom det finns så få vargar och alla är igång samtidigt. Jaha, då kanske ni borde ha tänkt på det tidigare. Det är ju fantastiskt att vi ska låta jägare ta död på ett vargbestånd i tillväxt.
För mer information kan ni läsa Naturvårdsverkets beslut om licensjakten, i det här pdf-dokumentet finns bakgrunden för beslutet och en beskrivning av hur situationen ser ut.
Är ni emot vargjakten kan ni skriva protestlistan här.
...för fyra miljarder dollar, typ. Vet inte vad slutsumman blev men det surrades om det på nätet i slutet på augusti tror jag. Resumé skrev om det. Under förra årets sista timmar så gick affären i lås. Allt detta några dagar efter att Stan Lee fyllt 87. Så här ser den nya världen ut...
Fotot är direktlänkat från T. Campbells hemsida. Skulle inte förvåna mig om en sån här crossover - serietidningsterm där två serievärldar möts - blir verklig i framtiden, dock tror jag inte Disney kommer att blanda sig i så mycket i superhjältarnas liv. Här ger Comics Alliance sin syn på det hela.
Här talar Disney-vd:n Robert Iger om affären. Marvel-namnet blir kvar. Det är ju skönt. Här en artikel i NY Times.
Fortfarande förkyld, men det går nog över så småningom. Året har dragit igång ordentligt rent fotografiskt. Jag är fortfarande utan kamera, men får låna morsans. Tänkte först köra analogt, men har inte tålamodet att vänta. Inte just nu i alla fall. Sitter och lyssnar på Bildradion som är ett välkomnat inslag i fotosverige – ska det vara versal? – i alla fall tycker jag att det är roligt att någon tar sig tid att prata om fotografi.
I första avsnittet på årets första dag pratar han om paparazzons uppkomst och att det i år är 50 år sen uttrycket myntades. Vidare pratar han om pappersutskrifter, fotoböcker och lite projekttips.
Glömde att skriva att mannen bakom det hela är Göran Segeholm och han skriver en av de bloggar jag följer. Och visst har han rätt att säga att det skrivs mycket och det är svårt att läsa allt, eller åtminstone att hitta guldkornen bland allt som skrivs.
Poddradion är en strålande idé och den gör oss fria från datorn – om man äger en mp3-spelare eller mobil som har möjlighet att tanka hem och spela mp3.
Jag prenumererar på flera och egentligen så blir det ungefär lika svårt att lyssna på allt som spelas in som att läsa allt som skrivs. Man får sålla helt enkelt. Det här var en lovande introduktion så jag ser fram emot vad det hela utvecklar sig till. Det enda som störde mig var musiken, men det är klart, det behövs något mellan de olika inslagen.
När jag ändå är inne på poddradio och fotografi kan jag väl lika gärna ge fler tips på sånt jag lyssnar ifall någon kan tänkas vara intresserad av det.
Här kommer två rss-länkar. Photofocus är ett program där fotografen Scott Bourne har en gäst i studion eller via Skype och svarar på lyssnarnas frågor som de fått via mejl eller twitter. Man kan lära sig ett och annat där.
Dessutom har de en blogg där de postar dagligen saker om foto. Och så har de anteckningarna från varje poddsändning, med länkar och sånt de tagit upp. Här hittar ni det senaste avsnittet, nummer 25.
Och sen har vi självfallet Brooks Jensens Lens Work-poddsändning. Här hittar du samtliga 585!! poddsändningar som han gjort hittills.
Det är väl de två som jag lyssnar mest på. Nu kanske jag ska ta tag i städningen. Eller så gör jag något annat. Ska försöka minska på de rss-länkar som väntar på mig.