Kortet funkar fint efter en tvätt, möjligtvis kan det vara
avmagnetiserat men chipset kortslöts inte.
.
Om allt gått som planerat ...
16 år sedan
30 maj 2009
.se maskintvätt
Tydligen så tål kreditkort, id-kort och andra kort en tvättomgång.
Korten blev rena och fina, vi får se om de är avmagnetiserade - ja,
det gäller ju bara ena kortet.
.
Korten blev rena och fina, vi får se om de är avmagnetiserade - ja,
det gäller ju bara ena kortet.
.
29 maj 2009
.se svtplay
Svtplay är en guldgruva för de som bor utanför Sverige, eller
de som inte hinner spela in eller se programmen när de sänds.
Det finns många liknande exempel i andra länder så det är bara
att surfa och hitta det man är intresserad av.
.
de som inte hinner spela in eller se programmen när de sänds.
Det finns många liknande exempel i andra länder så det är bara
att surfa och hitta det man är intresserad av.
.
28 maj 2009
.se ungdomens stränder
Allt är sig likt och ändå inte. En liten stenbrygga för båtarna
där man kunde dyka ifrån även om det inte var så värst djupt
och dessutom var den full med småhåll där krabborna gömde sig
och där vi försökte locka ut dem. Sandstranden är därför längre,
men klipporna är desamma även om havet kanske återtagit lite
mark. Havet var ganska kallt så här i slutet på maj, men en boll
flöt förbi där vi stod och njöt av utsikten så jag tänkte att det var
bäst att rädda den så jag dök i det kalla vattnet och simmade
efter bollen. Varje gång som jag stannade till hann bollen ännu
en bit ifrån mig så det var ganska strömt eller så var det vinden
som drev den ut mot öppet hav. Till slut hade jag bollen och
började simma tillbaka mot land. Mamman till de två barnen
vars boll jag räddad simmade mig till mötes och tackade, hon
sa att hon trodde att bollen var bortom räddning. Hon tackade
några gånger till sen simmade hon in till stranden och gav de
lyckliga barnen bollen. Jag klättrade upp återigen på de
klippor jag hoppat ifrån och torkade av mig och åt en välförtjänt
macka. Chorizon var nästan lika salt som vattnet. Sen blev det
en liten show med krabbor och småfiskar i en ganska stor pöl
med havsvatten när de bråkade om de brödsmulor som vi
kastat i. Ena fisken jagade bort den mindre fisken och sen
blev den själv bortjagad av krabban. Störst vinner. Men
ibland var det de snabbare som hann först och simmade
iväg med brödbiten. Krabborna var inte dumma, de tog
brödbiten med klorna och gick upp på land, där fiskarna
inte kunde störa dem. Så allt är sig likt men ändå inte.
.
där man kunde dyka ifrån även om det inte var så värst djupt
och dessutom var den full med småhåll där krabborna gömde sig
och där vi försökte locka ut dem. Sandstranden är därför längre,
men klipporna är desamma även om havet kanske återtagit lite
mark. Havet var ganska kallt så här i slutet på maj, men en boll
flöt förbi där vi stod och njöt av utsikten så jag tänkte att det var
bäst att rädda den så jag dök i det kalla vattnet och simmade
efter bollen. Varje gång som jag stannade till hann bollen ännu
en bit ifrån mig så det var ganska strömt eller så var det vinden
som drev den ut mot öppet hav. Till slut hade jag bollen och
började simma tillbaka mot land. Mamman till de två barnen
vars boll jag räddad simmade mig till mötes och tackade, hon
sa att hon trodde att bollen var bortom räddning. Hon tackade
några gånger till sen simmade hon in till stranden och gav de
lyckliga barnen bollen. Jag klättrade upp återigen på de
klippor jag hoppat ifrån och torkade av mig och åt en välförtjänt
macka. Chorizon var nästan lika salt som vattnet. Sen blev det
en liten show med krabbor och småfiskar i en ganska stor pöl
med havsvatten när de bråkade om de brödsmulor som vi
kastat i. Ena fisken jagade bort den mindre fisken och sen
blev den själv bortjagad av krabban. Störst vinner. Men
ibland var det de snabbare som hann först och simmade
iväg med brödbiten. Krabborna var inte dumma, de tog
brödbiten med klorna och gick upp på land, där fiskarna
inte kunde störa dem. Så allt är sig likt men ändå inte.
.
27 maj 2009
.se england rules...
...not. Manchester United var chanslösa ikväll mot Barcelona.
2-0. Då må ha haft många lag i semin men de blev utspelade
när det gällde. Ja, det är väl inte ofta man postar om Barcelona,
men men, en gång är en gång.
.
2-0. Då må ha haft många lag i semin men de blev utspelade
när det gällde. Ja, det är väl inte ofta man postar om Barcelona,
men men, en gång är en gång.
.
26 maj 2009
.se dagen efter...
ja, nu är man ett år äldre. Men vad gör det. Semester på Mallorca,
sol, vin, god mat och gott sällskap gör att jag inte har nåt att
klaga på, snart ska vi sätta oss på nån terrass på torget och spela
backgammon, som sagt, vad mer kan man begära.
.
sol, vin, god mat och gott sällskap gör att jag inte har nåt att
klaga på, snart ska vi sätta oss på nån terrass på torget och spela
backgammon, som sagt, vad mer kan man begära.
.
25 maj 2009
24 maj 2009
.se fotografpresentation Helmut Newton 2
Men man kanske känner sig bäst själv trots allt, dock är det på tyska,
så det hänger lite på ens egna språkkunskap och tålamod eftersom man
hör både engelsk och tysk prat, har inte sett den själv så jag kan
varken rekommendera eller avrekommendera:
"Helmut Newton - Mein Leben [My Life]"
del 1
del 2
del 3
del 4
del 5
.
så det hänger lite på ens egna språkkunskap och tålamod eftersom man
hör både engelsk och tysk prat, har inte sett den själv så jag kan
varken rekommendera eller avrekommendera:
"Helmut Newton - Mein Leben [My Life]"
del 1
del 2
del 3
del 4
del 5
.
23 maj 2009
.se en fråga om tid
Jag skrev det här för ett år sen, men valde att låta det vila lite grann,
att det sen blev till nästan ett helt år var egentligen inte meningen
men så kan det bli.
* * *
Låt oss säga att vi vill ansöka till en KY-utbildning för att bli fotograf
och att det där krävs att man skriver ett personligt brev, och skickar
in elva bilder i A4-format, fem där ämnet är fritt, tre med temat motstånd
och tre med temat ansikte. Därtill ska man fylla i ett formulär och skicka
två passfoton. Låt oss säga att den utbildningen hålls av Biskops-Arnös
folkhögskola. Hur många timmar skulle vi lägga ner på att fotografera,
välja ut bilder, skriva ut dem? Hur många på att skriva ett personligt
brev? Ja, det är nog svårt att kvantifiera den tiden, så vi struntar i nuläget
att göra det. Låt oss anta att alltihop ska skickas till skolan och där ska
verket gås igenom.
Tiden som varje ansökande får i händerna på, ja, låt oss anta att det är
tre personer som ska bedöma det hela, blir ungefär lika svår att kvantifiera.
Är bilderna sekundära i denna process? Läggs allt krut på passfotona
eller är det de personliga breven som fäller avgörandet. Det kanske är så
att man har en viss arbetsordning, murar som man måste komma igenom.
Vem vet? Vad är nästa steg? Låt oss anta att tiden är en faktor och därför
finns det två standardbrev – något gott kommer alltid från förlagsbranschen –
ett refuseringsbrev och ett du är vidare i processen-brev. Så, då var det gjort.
Så här långt allt väl. Hur många sökanden hade vi år? Hur många gick vidare?
50? Hur många av de som inte gått vidare hörde av sig och undrade varför?
Låt oss anta att folk skulle få för sig att höra av sig trots att det står svart på
vitt att de inte motiverar enskilda resultat.
Nåväl låt oss anta att man funderar på vad nästa steg ska bli, så man låtsas
som om det regnar och ringer expeditionen och frågar om det finns möjlighet
att få svar. De säger att det gör det och att man ska höra av sig till kursansvarige
så hör han av sig när han har tid och går igenom deras beslut. Men han höll
inte riktigt med:
"Tyvärr har vi inte tid, precis som vi skrev i brevet, att motivera
enskilda resultat på ansökningar."
Det känns ju rimligt att man ska ha den möjligheten och att det finns en tid
åsidosatt för att så ska ske. Ja, det kanske är naivt att tro att om de ber en
att lägga ner x tid, som vi ovan bestämde var okvantifierbar så vore det rimligt
att de åtminstone lägger ner en tiondel eller en femtedel av den tiden själva
för att förklara vad som fällde avgörandet. När vi ändå talar om hypoteser,
så kan vi väl fabulera lite svar:
"Bilderna höll inte den kvalitet som skolan anser vara nödvändig för att du ska
gå vidare i processen."
"Det var för mycket gula nyanser och i stort för färgrikt. Fotojournalistik gör sig
bäst i svartvit."
"Du är för gammal, eller för ung."
"Ditt personliga brev var för opersonligt, eller alltför personligt."
"Det var tusen sökande och de femtio första vi tittade på var av så bra kvalitet
att de blev de utvalda."
"Ena ansiktsbilden var lite suddig."
"När vi skrev motstånd menade vi ordagrant, dvs. den komponent som minskar
genomflödet av elektrisk ström. "
Om inte de här alternativen räcker så vore det en idé att ta kontakt med
eleverna, denna gång de som går skrivarlinjen för att fabulera lite mer abstrakta
refuseringsbrev. Det kan ju vara en bra övning för dem, ifall de nån gång i
framtiden blir förlagsdirektörer, eller för att få en bättre förståelse och lättare
kunna tackla framtidens refuseringsbrev.
Skämt å sido, så har alla institutioner, likväl som människor en dos förtroendekapital
som de fritt förfogar och det är deras ansvar att använda det på bästa sätt.
Jag kan ju säga att i mitt fall så har Biskops-Arnö förbrukat sin, om de inte gör
en kovändning i den här frågan. Och inte bara för mig, utan för framtida elever,
för i grund och botten handlar det inte om avsaknad av tid – som utan tvivel
kan drabba oss då och då – utan det handlar om bekvämlighet och en policy
som förstör mer än den skapar.
* * *
Som sagt det har gått ett år, och jag vet inte hur situationen ser ut i dag, men
den som var kursansvarig då och inte hade tid är inte där längre. Han hade väl
helt enkelt inte tid att fortsätta. Nu går jag hur som helst GFU men nästa år
kanske jag provar att söka igen, så får vi se vad de har att säga om mina bilder
då.
Just det, jag skickade med ett kuvert för att få tillbaka bilderna och skrev
mottagaren betalar för jag hade inga frimärken. Hann sätta in pengarna i deras
konto senare så att de skulle få iväg bilderna till mig - vilket de gjorde, men de
kom i mitt ofrankerade kuvert. Och trots att mottagaren - dvs. jag - betalade
portot så var det inget som posten fick ta del av.
.
att det sen blev till nästan ett helt år var egentligen inte meningen
men så kan det bli.
* * *
Låt oss säga att vi vill ansöka till en KY-utbildning för att bli fotograf
och att det där krävs att man skriver ett personligt brev, och skickar
in elva bilder i A4-format, fem där ämnet är fritt, tre med temat motstånd
och tre med temat ansikte. Därtill ska man fylla i ett formulär och skicka
två passfoton. Låt oss säga att den utbildningen hålls av Biskops-Arnös
folkhögskola. Hur många timmar skulle vi lägga ner på att fotografera,
välja ut bilder, skriva ut dem? Hur många på att skriva ett personligt
brev? Ja, det är nog svårt att kvantifiera den tiden, så vi struntar i nuläget
att göra det. Låt oss anta att alltihop ska skickas till skolan och där ska
verket gås igenom.
Tiden som varje ansökande får i händerna på, ja, låt oss anta att det är
tre personer som ska bedöma det hela, blir ungefär lika svår att kvantifiera.
Är bilderna sekundära i denna process? Läggs allt krut på passfotona
eller är det de personliga breven som fäller avgörandet. Det kanske är så
att man har en viss arbetsordning, murar som man måste komma igenom.
Vem vet? Vad är nästa steg? Låt oss anta att tiden är en faktor och därför
finns det två standardbrev – något gott kommer alltid från förlagsbranschen –
ett refuseringsbrev och ett du är vidare i processen-brev. Så, då var det gjort.
Så här långt allt väl. Hur många sökanden hade vi år? Hur många gick vidare?
50? Hur många av de som inte gått vidare hörde av sig och undrade varför?
Låt oss anta att folk skulle få för sig att höra av sig trots att det står svart på
vitt att de inte motiverar enskilda resultat.
Nåväl låt oss anta att man funderar på vad nästa steg ska bli, så man låtsas
som om det regnar och ringer expeditionen och frågar om det finns möjlighet
att få svar. De säger att det gör det och att man ska höra av sig till kursansvarige
så hör han av sig när han har tid och går igenom deras beslut. Men han höll
inte riktigt med:
"Tyvärr har vi inte tid, precis som vi skrev i brevet, att motivera
enskilda resultat på ansökningar."
Det känns ju rimligt att man ska ha den möjligheten och att det finns en tid
åsidosatt för att så ska ske. Ja, det kanske är naivt att tro att om de ber en
att lägga ner x tid, som vi ovan bestämde var okvantifierbar så vore det rimligt
att de åtminstone lägger ner en tiondel eller en femtedel av den tiden själva
för att förklara vad som fällde avgörandet. När vi ändå talar om hypoteser,
så kan vi väl fabulera lite svar:
"Bilderna höll inte den kvalitet som skolan anser vara nödvändig för att du ska
gå vidare i processen."
"Det var för mycket gula nyanser och i stort för färgrikt. Fotojournalistik gör sig
bäst i svartvit."
"Du är för gammal, eller för ung."
"Ditt personliga brev var för opersonligt, eller alltför personligt."
"Det var tusen sökande och de femtio första vi tittade på var av så bra kvalitet
att de blev de utvalda."
"Ena ansiktsbilden var lite suddig."
"När vi skrev motstånd menade vi ordagrant, dvs. den komponent som minskar
genomflödet av elektrisk ström. "
Om inte de här alternativen räcker så vore det en idé att ta kontakt med
eleverna, denna gång de som går skrivarlinjen för att fabulera lite mer abstrakta
refuseringsbrev. Det kan ju vara en bra övning för dem, ifall de nån gång i
framtiden blir förlagsdirektörer, eller för att få en bättre förståelse och lättare
kunna tackla framtidens refuseringsbrev.
Skämt å sido, så har alla institutioner, likväl som människor en dos förtroendekapital
som de fritt förfogar och det är deras ansvar att använda det på bästa sätt.
Jag kan ju säga att i mitt fall så har Biskops-Arnö förbrukat sin, om de inte gör
en kovändning i den här frågan. Och inte bara för mig, utan för framtida elever,
för i grund och botten handlar det inte om avsaknad av tid – som utan tvivel
kan drabba oss då och då – utan det handlar om bekvämlighet och en policy
som förstör mer än den skapar.
* * *
Som sagt det har gått ett år, och jag vet inte hur situationen ser ut i dag, men
den som var kursansvarig då och inte hade tid är inte där längre. Han hade väl
helt enkelt inte tid att fortsätta. Nu går jag hur som helst GFU men nästa år
kanske jag provar att söka igen, så får vi se vad de har att säga om mina bilder
då.
Just det, jag skickade med ett kuvert för att få tillbaka bilderna och skrev
mottagaren betalar för jag hade inga frimärken. Hann sätta in pengarna i deras
konto senare så att de skulle få iväg bilderna till mig - vilket de gjorde, men de
kom i mitt ofrankerade kuvert. Och trots att mottagaren - dvs. jag - betalade
portot så var det inget som posten fick ta del av.
.
22 maj 2009
.se väntar i barcelona
26 grader och mulet, och en kompakt luftfuktighet.
Mallorca runt 20 grader mitt i natten. Slut på
väderrapporten.
.
Mallorca runt 20 grader mitt i natten. Slut på
väderrapporten.
.
21 maj 2009
20 maj 2009
19 maj 2009
.se halvtrött, halvförkyld och halvdassigt väder
Ja, det var segt idag. Inte direkt att komma upp, det gjorde jag
halv sju och stekte ihop champinjoner, lök, kött och ris, med
lite vitt vin och toppade det hela med rött vin. Voilá så var
lunchen klar. Vi tittade på utställningen i skolan och det var
betydligt lättare att vara kritisk än positiv, å andra sidan var
det extremt svårt att förklara varför man tyckte det ena eller
det andra var bra eller dåligt. Till råga på allt hade jag ont i
handleden. Det gör ganska mycket att höra andras reflektioner
om de utställda bilderna, att se det med andra ögon.
På eftermiddagen var vi på Centrum för fotografi - CFF.
Där bevisades det igen att ibland så behöver bilderna text
och i avsaknad på text så hjälper en duktig curator avsevärt,
det är givande att höra nån berätta om verken, i det här fallet
rörde det sig om collage och på egen hand hade jag nog inte
fått ut lika mycket av det hela.
.
halv sju och stekte ihop champinjoner, lök, kött och ris, med
lite vitt vin och toppade det hela med rött vin. Voilá så var
lunchen klar. Vi tittade på utställningen i skolan och det var
betydligt lättare att vara kritisk än positiv, å andra sidan var
det extremt svårt att förklara varför man tyckte det ena eller
det andra var bra eller dåligt. Till råga på allt hade jag ont i
handleden. Det gör ganska mycket att höra andras reflektioner
om de utställda bilderna, att se det med andra ögon.
På eftermiddagen var vi på Centrum för fotografi - CFF.
Där bevisades det igen att ibland så behöver bilderna text
och i avsaknad på text så hjälper en duktig curator avsevärt,
det är givande att höra nån berätta om verken, i det här fallet
rörde det sig om collage och på egen hand hade jag nog inte
fått ut lika mycket av det hela.
.
18 maj 2009
.se en poets död
En av mina favoritpoeter har lämnat denna värld. Det var en
tråkig nyhet, men hans verk gör honom odödlig. Mario Benedetti
hann bli 88 år, en aktningsvärd ålder. Jag återkommer senare
med mer om honom.
Nyheten i pressen:
El País
El Mundo
La Vanguardia
Clarín
tråkig nyhet, men hans verk gör honom odödlig. Mario Benedetti
hann bli 88 år, en aktningsvärd ålder. Jag återkommer senare
med mer om honom.
Nyheten i pressen:
El País
El Mundo
La Vanguardia
Clarín
17 maj 2009
.se trött
det blev många timmar ute i solen både i dag och i går.
I dag vann vi dessutom vår match med 2-0 och sen spöade
Mallorca de redan klara mästarna Barcelona med 2-1. Dagens
fotografpresentation kanske får vänta eller så hinner
jag med den lite senare, vid tolv-rycket.
I går sprang jag upp i taket på en massa byggnader, bland
annat Storkyrkans torn, det var en makalös utsikt över
Gamla Stans takåsar. Wenner-Gren Centers tjugotredje våning
gick inte heller av för hackor. Och Konserthusets tak var
den lägsta av alla, men det var roligt att se ner över
torghandeln. Stockholm från ovan är en höjdare.
.
I dag vann vi dessutom vår match med 2-0 och sen spöade
Mallorca de redan klara mästarna Barcelona med 2-1. Dagens
fotografpresentation kanske får vänta eller så hinner
jag med den lite senare, vid tolv-rycket.
I går sprang jag upp i taket på en massa byggnader, bland
annat Storkyrkans torn, det var en makalös utsikt över
Gamla Stans takåsar. Wenner-Gren Centers tjugotredje våning
gick inte heller av för hackor. Och Konserthusets tak var
den lägsta av alla, men det var roligt att se ner över
torghandeln. Stockholm från ovan är en höjdare.
.
16 maj 2009
.se jagged little pill
15 maj 2009
.se utställning 150 meter bild
Ja, då var vernissagen överstökad. Jag vet inte vad de
officiella siffrorna blev. Jag vet inte ens om det
kommer att finnas några officiella siffror på antal
personer som gick runt och såg bilderna. Men det var
riktigt kul. Jag fick helt klart mersmak och det
var underbart härligt att så många vänner kom dit.
Det blir kul att läsa vernissageboken sen. Hann inte
riktigt med det i går. Det blir riktigt varmt i vårt
lilla hörn av skolan där hela klassen huserade.
Det var riktigt fina bilder. Runt två, efter lunchen
fick jag äntligen upp mina bilder tack vare Adrians
hjälp, enda tråkiga var att Carolina var lite småsjuk
så hon blev inte långvarig. Riktigt rakt blev det upphängt
också. Man kan bli nöjd för mindre. Otroligt häftigt
att ha bilder i lite större format, bara att ha a3 som jag
hade var coolt, sen var det andra som valt 70x100. Vinet
och chipsen räckte till kvällens slut, det blev till och
med chips över, och en massa cider, vinet tog slut. Men det
första som tog slut hos oss var glasen. Jag ska försöka
lägga upp lite bilder den här helgen på hela tillställningen.
Ett längre vernissage också, men det är kanske svårt att börja
tidigare om det är en vardag. Fyra timmar flög iväg väldigt
snabbt. Jag vill ha fler utställningar. Har jag sagt att det
gav mersmak. Blir kul att se bilderna på tisdag igen, gå runt lite.
-
officiella siffrorna blev. Jag vet inte ens om det
kommer att finnas några officiella siffror på antal
personer som gick runt och såg bilderna. Men det var
riktigt kul. Jag fick helt klart mersmak och det
var underbart härligt att så många vänner kom dit.
Det blir kul att läsa vernissageboken sen. Hann inte
riktigt med det i går. Det blir riktigt varmt i vårt
lilla hörn av skolan där hela klassen huserade.
Det var riktigt fina bilder. Runt två, efter lunchen
fick jag äntligen upp mina bilder tack vare Adrians
hjälp, enda tråkiga var att Carolina var lite småsjuk
så hon blev inte långvarig. Riktigt rakt blev det upphängt
också. Man kan bli nöjd för mindre. Otroligt häftigt
att ha bilder i lite större format, bara att ha a3 som jag
hade var coolt, sen var det andra som valt 70x100. Vinet
och chipsen räckte till kvällens slut, det blev till och
med chips över, och en massa cider, vinet tog slut. Men det
första som tog slut hos oss var glasen. Jag ska försöka
lägga upp lite bilder den här helgen på hela tillställningen.
Ett längre vernissage också, men det är kanske svårt att börja
tidigare om det är en vardag. Fyra timmar flög iväg väldigt
snabbt. Jag vill ha fler utställningar. Har jag sagt att det
gav mersmak. Blir kul att se bilderna på tisdag igen, gå runt lite.
-
14 maj 2009
.se så stängde de av vattnet
från 22 till 06, tala om att arbeta nattskiftet. Typiskt att man
vill ha vatten nu, bara för att det inte finns.
Spanska cupen avgjordes idag, Barcelona vann 4-1 mot Bilbao. Det
är ju märkligt att publiken buar ut både kungen och nationalsången
i en cup som heter kungens cup (La copa del rey) och som korar
bästa cuplaget i Spanien. Man kanske ska strunta i att spela den då.
Ja, men det är som det är. Än märkligare är det att TVE (SVT:s
motsvarighet i Spanien) inte direktsände nationalsången och när de
sen visade den i paus så hade de klippt bort busvisslingarna.
Men, men, politik tråkar ut mig och var och en får göra
bäst fan de vill.
.
vill ha vatten nu, bara för att det inte finns.
Spanska cupen avgjordes idag, Barcelona vann 4-1 mot Bilbao. Det
är ju märkligt att publiken buar ut både kungen och nationalsången
i en cup som heter kungens cup (La copa del rey) och som korar
bästa cuplaget i Spanien. Man kanske ska strunta i att spela den då.
Ja, men det är som det är. Än märkligare är det att TVE (SVT:s
motsvarighet i Spanien) inte direktsände nationalsången och när de
sen visade den i paus så hade de klippt bort busvisslingarna.
Men, men, politik tråkar ut mig och var och en får göra
bäst fan de vill.
.
13 maj 2009
.se Improvisation är uppfinningarnas moder
Ja, jag vet att det borde vara nöden, men men...
Man får inte vara slö när man kan mynta nya uttryck.
Nu har jag postat foton i fotobloggen också. Skönt.
.
Man får inte vara slö när man kan mynta nya uttryck.
Nu har jag postat foton i fotobloggen också. Skönt.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
