13 december 2007

.se sanningen i fotot

I de här dagarna så vävs lögner och sanningar samman och det gäller
inte enbart sånt som vi en gång trodde på och kanske vet bättre nu
på grund av eller tack vare att nån avslöjade sanningen för oss.

Fotot har alltid haft ett speciellt förhållande till sanningen.
Lite beroende på var det finns. Tidningar har ett ansvar att ge oss
sanning men ibland ”förbättrar” fotograferna sina bilder, nu för tiden
är det lätt med photoshop och liknande program. Fast att det är
möjligt att göra innebär inte att alla kan göra det och framför allt
så kanske man bör låta bli om man ska rapportera ett faktiskt förhållande.

Vi har till exempel ett aktuellt fall med libanesiske fotografen Adnan Hajj
som fotade Israels bombning i Beirut sommaren 2006. Han klonade in
lite extrarök, som Reuters redaktion missade, men han gjorde det så
dåligt att det dröjde inte länge förrän det upptäcktes. Han lyckades få med
hus i kloningen. För en längre artikel om just det här fallet kan ni gå hit.

Men, det är ingen ny företeelse som digital fotografins belackare säkert
vill påskina. Av nån anledning så har det funnits en strid mellan fotografins
analoga och digitala fotografer, om vad som är mer äkta. Det man gjorde
i mörkrummet gör man nu i datorn. Det är fortfarande bilden som är i centrum,
bilden och vad vi vill förmedla med den. Svartvitt har ställts emot färgbilder,
och jag gillar bägge. Historia har aldrig varit mitt starkaste ämne, måste väl
tacka mina lärare för det, men jag minns att det fanns nån bild i historieboken
där några politiska ledare försvunnit ur bilden efter att ha fallit ur grace. Ja,
så kan det gå. Jag hittade en väldigt belysande sida om just det här, så gå dit.

Sen är det viktigt att veta kontexten som ligger bakom en bild, som den
här som såg på Facebook.



Jag blev nyfiken och forskade lite i mitt privata bibliotek – ett av dem,
det som är byggt på ettor och nollor och hittade snabbt gamla artiklar
som handlade om bilden. Kontentan är väl att ironi inte alltid går hem,
hos inbitna fans.

Jag vill avsluta det hela med att bjuda er på en virtuell utställning,
praktisk när klockan är så mycket som den är nu, eller när vädret
är bitande kallt. Det är fotografen David Douglas Duncan och hans
bilder på Pablo Picasso. Vi börjar här.

Jag upptäckte fotografen i går på en tysk sida, men i dag hittade jag
en virtuell utställning som kändes mer lockande. Om ni inte mättar ert
utställningsbegär så finns det mer att välja .

Inga kommentarer: