.se lite inspiration...

Jag tror att jag äntligen sprang ifrån min förkylning, åtminstone hoppas
jag det för i morgon ska jag vara flyttkarl några timmar och sen får man
belöning för det också, vilket är det bästa. Jag har inte varit hemifrån sen
i söndags, mest legat i sängen och tyckt synd om mig själv, men min dator
i knäet och skrivit lite av det som har publicerats de här dagarna.

Jag har några bloggar tänkta om fotografering som är mitt största intresse
just nu, bortsett från CSS-hackandet som driver mig till vansinne. Får man
till nåt som fungerar så blir det inte validerat och då blir det ju inte godkänt,
så jag måste hitta lösningar som är accepterade och inte använda mig av
alla nödlösningar som folk ständigt kommer på.

Jag har inte fotat på hela veckan, jag har inte jobbat på hela veckan heller,
men jag är nog mer frustrerad över fotandet. I morgon måste jag hursomhelst
ringa om kameran och höra vad de säger på Canons helpdesk. På tal om Canon
så svarade jag på nån enkät och en av sakerna som togs upp var Canon vs Nikon,
som är väl fotografernas motsvarighet till datavärldens PC vs Mac. Jag har mina
klara favoriter, men på fotomässan fanns det en monter som imponerade och det
var inte Canons, Nikon hade lagt ner otroligt mycket mer för att locka till sig
så väl nya som sina gamla kunder. Jag menar, de hade en serviceverkstad för
kamerorna. Jag vet inte om Canon har så pass stor marknad och Nikon försöker
erövra den, eller om Canon helt enkelt inte vill satsa på Sverige. Det blir
spännande att se hur det blir nästa fotomässa, för de kan knappast ha undvikit
att se varandras montrar.

Jag hoppas att jag blir klar med CSS-hemsidan den här veckan, för nästa vecka
är jag frisk och jobbar igen.

Jag höll på att glömma, det var ju inspirationen vi skulle komma till, så nu när ni
har tröttnat på mig, så gå tillbaka några ord och klicka på till, så får ni några tankar
om det.

.se fotbollsnamn del 2

Ja, det blev ingen vinst, och det gladde säkert många, i synnerhet
sportkommentatorn som borde vara neutral, men men, det fanns ju
en svensk i tyska laget, även om det inte var därför han höll på dem.
Hur som helst, så pratade han själv om uttal, inte på de spanska och
portugisiska namnen, utan på Hunt – om det skulle vara ett tyskt ”u”
eller om det var ett engelskt namn. Tydligen hade han forskat i det, eller
åtminstone påstod det. Det visade sig vara ett knivigt namn eftersom fadern
är tysk och modern engelska, men han är född i Tyskland och bor där, och
har hittills spelat med Tysklands U21-landslag så han borde ha det tyska
uttalet på namnet.

Nu har spanska ligan visats i Sverige ett antal år, och även om jag inte vet
om så är fallet, så antar jag att det är ett heltidsjobb att vara sportreporter.
Vilket innebär att de borde ägna lite tid åt uttalet av de spelare som de ska
kommentera. Jag antar att på grund av tradition att svenska spelare oftare
gått till Italien, och att Italien har varit mer framgångsrikt än Spanien, så
är man mer bekant med hur de italienska spelarna uttalas. Jag kan köpa det,
men hur förklarar man att de brasilianska råkar ut för samma sak. De är
trots allt de mest framgångsrika. ”ce” och ”ci” i spanska och portugisiska
blir inte ”che” och ”chi” som på italienska. Det är inte så jäkla svårt att
uttala rätt. Men det kanske är nån sorts skyddsmekanism för att mildra
alla andra fel som de gör.

Sportkommentatorer i Sverige gillar att tala statistik och överöser oss
med den matchen igenom. Alla finurligheter som han kommer på måste
man höra flera gånger, hellre det än att berätta om matchen. Men det blir
också fel. Jag håller med att Real Madrids försvar är kasst, men att säga
att de släppt in 30 mål den här säsongen är helt absurt, och så säger han,
”ja, trots det så har det gått bra i ligan”. Ja, de har släppt in 13, märk väl,
13 mål. 30 mål är vad de har gjort, men det kanske inte är så lätt att läsa
statistik när man är exalterad över att tyskarna håller på att vinna.

Hur som helst, efter en bra dag för spanjorerna i går, blev det en dålig dag
i dag, Real Madrid förlorade utan att göra så mycket väsen. De kan bättre
och Valencia spelade 0-0 och Champions League äventyret är över för
deras del.

Så det här erbjudandet går ut till Lasse Kinch – som kommenterade i dag –
och tv4-reportrarna. Kontakta mig så kan vi säkert komma överens om
ett arvode så att jag kan lära er en gång för alla hur Butragueño, Marcelo,
Cicinho, Helguera, Xavi, Pepe (som hur man än vrider och vänder det
spelar för portugisiska landslaget – och liksom Deco – måste klassas in
som portugis och inte brasilianare) Samma med Higuaín. Hans pappa var
från Argentina och spelade som proffs för Brest i Frankrike, när Higuaín var
tio månader lämnade de Frankrike, men han har varit franskt medborgare
under alla dessa år, först i januari 2007 ansökte han om argentinskt
medborgarskap. Lustigt nog kan han ingen franska alls. Ja, så frågan är
om trots detta ska kalla honom fransman.

Nåja, man kan inte vinna alla matcher, och när väl förlusten har lagt sig
är sportgrodor ganska roliga, så tack för dem Lasse, men
uttalskurserbjudandet står kvar. På tal om sportgrodor kan ni gå hit.

.se fotbollsnamn del 1

Det har inte framkommit tidigare, men jag gillar fotboll. Gillar är nog
fel ord. Det är mycket mer än så. Framför allt gillar jag Real Madrid
och just nu är det paus i matchen mot Werder Bremen i Champions League.
Tyvärr så ligger vi under med 2-1, men döm till min förvåning när
Kommentatorn summerar första halvlek genom att säga att Ronaldinho kvitterade,
det visar sig att Real Madrid har gjort en blixtvärvning mitt i säsongen,
och att han mot alla regler får spela i Champions League trots att han
spelade i Lyon i går när Barcelona kryssade 2-2. Ja, det är fantastiskt.
Redan i början undrade jag lite om Werder Bremens högerback, han som
skulle stoppa Robinho (eller Ronaldinho – om kommentatorn får döpa om honom)
hette Metzelder, men vad fan, vad vet jag, han är ju tysk och vi möter
ett tyskt lag så visst är det möjligt. I annat fall förklarar det varför
Werder Bremen kommer så lätt förbi Reals försvar när vår back Metzelder ägnar
sitt försvarsarbete åt att försöka stoppa Robinho (eller ja, se ovan). Nu med facit
i hand, eller i skrivbordet framför mig så heter backen Mertesacker. Börjar på
M i alla fall, alltid nåt.

Det fanns en artikel om det här i går (läs tisdag 27 november) i DN:s Kulturdel,
TV & Radio-sektionen sid 20. Eller för er som föredrar nätversionen:


Nu börjar andra halvlek, så det kommer en följdpost efter matchen.
Om vi vinner.

Eller rättare sagt, när vi vinner.

.se fångad i en malström

Jag sparar på allt, både av sentimentala skäl och av tron att jag kommer
att ha nytta för det senare. Jag har alla mina mejl, sen jag började mejla
och det är ett stort antal, även om jag nu för tiden raderar mycket från
de olika e-postlistor som jag är med. Därför är det ytterst irriterande att
jag inte hittar det mejl som jag letar efter. Jag börjar fundera om min
ordnade datorvärld som styrs av ettor och nollor har råkat ut för nån slags
malström, av samma sort som den som drabbar vissa strumpor som kanske
på grund av gediget användande förstått hur det går till och lagt benen på
ryggen och försvunnit.

Hur som helst, så har jag mycket som ligger i startgroparna, i väntan på
att tiden hämtar andan eller att nåns gudomliga inspiration ska drabba
mig, oväntat och skoningslöst.

Ja, nåt som varit lite oväntat var att inse att av det här årets månader
återstår knappt en och några dagar, så på söndag är det första advent,
och då kan man se fram emot lite glöggdrickande, jag har en flaska glögg
hemma, som jag ständigt glömmer bort, så nu är den antingen lagrad
eller glöggens motsvarighet till vinäger, om den nu har en sån fas.

Så, nu är det bortsprungna mejlet lokaliserat, skönt att man har kontroll
på vissa malströmmar åtminstone. Strumporna fortsätter att försvinna, och
det finns garanterat nån som lagt mer tid på att fundera på vart de tar vägen.
När jag blir tillräckligt nyfiken på det ska jag googla och se.

.se akronymer och annat

Man hinner fundera ganska mycket när man sitter hemma sjuk
och inte riktigt orkar sätta igång med nåt. Förutom att fortsätta
att fundera på CSS, så kom jag att tänka på RSS, som är ett
fantastiskt sätt att hålla koll på när olika bloggar aktualiseras.

Vi omges av så många akronymer, och ju oftare vi använder dem,
ju ofta vi hör dem och ser dem användas, desto svårare blir det att
säga vad akronymerna står för. DSLR är en term som inte säger nåt
till dem som inte sysslar med fotografering. Akronymen står för
Digital Single-Lens Reflex. Det är det som är så härligt med internet,
är det nåt som man är osäker på så kan man googla på det. Det är bara
att skriva define:dslr så får man svar.

Mycket på nätet är av förklarliga skäl byggt efter de engelska tecknen.
Även om arbetet att föra in bland annat svenska bokstäver i webbadresser
och så har hållit på länge, men det tycks inte riktigt fungera som det ska.
Det finns säker många exempel, men det som fick mig att le häromdagen
var mejladressen till DN På Stan, ja, den kunde lika gärna ha varit till DN:s
matavdelning. Hur som helst så ska man mejla till pastan@dn.se,
det är strålande.

.se hjärnans psykologi

Nu är det upp till bevis. Hur lättlurade är vi? Har vi Sherlock Holmes
blod i oss eller är vi mer som inspektör Clouseau? Skarpsinne mot rena
rama turen. Efter alla polisserier och kriminaldeckare borde vi vara väl
förberedda för ett enkelt korttrick, eller? Är handen snabbare än ögat?
Ja, ibland så är det nog så, beroende på vems hand och hur vältränat ögat är.
Varsågoda.

.es vida imperial

El otro día vi por casualidad un programa cultural sueco llamado Kobra,
y el tema a tratar eran los americanos en Irak. Y fue interesante recibir
información sobre los americanos en Irak y su ciudad de Esmeralda
contada por un corresponsal del Washington Post que lo vivió en vivo
y en directo y escribió un libro titulado “Imperial Life in the Emeral City”.

El escritor se llama Rajiv Chandrasekaran y su libro que se va a filmatizar
se llama en español “Vida imperial en la ciudad Esmeralda”. Es una denuncia
sobre la manera de llevar la reconstrucción de Irak, que en vez de estar basada
y llevada por gente con experiencia está dirigida en una elección de representantes
basadas en el amiguismo y una política a la par del régimen de Bush.

A mi no me va la política, pero en cierta manera después de ver este programa
y la película de Michael Moore “Sicko”, me pregunto cuanto tiempo tardará
la gente en despertarse de estas pesadillas. Lo que me sorprendió de “Sicko”
es que no iba sobre la gente que no estaba asegurada, sino que trataba de los
problemas que tienen los que están asegurados – que la verdad sea dicha eran
muchos.

No se muy bien como funciona el SVT Play en España, pero por probar…
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=12790

.se "nytt" Carver

Det är lika bra att passa på att man kommit i gång med bloggandet,
så får min läsare en chock nästa gång han tittar in, efter att ha varit
tyst de tre första veckorna i november spurtar jag.

För alla Raymond Carver-älskare finns det en tvåeggad nyhet, det talas
om att ge ut en ny samling med hans gamla noveller, ny i den mån att de
kommer vara så som Carver ursprungligen hade tänkt sig dem. Det är
nämligen så att mycken av den still som kännetecknas Carvers
författande sägs bära hans redaktör Gordon Lishs sigill. Vi får helt
enkelt avvakta och se vad Carvers änka Tess Gallagher slutligen
kommer fram till. Så kommer myten om Carvers prosa att krossas? Det är
tveksamt. Det är möjligt att Gordon Lish finslipade och gav Carver
stilistiska idéer om hur texten skulle vara, men att tala om spökskrivare
är nog att ta i. Jag blev förvånad när jag läste en artikel om det i en spansk
litteraturtidning för ett år sen, så jag ser fram emot att läsa ”rå”-versionen
av Carver.

Vill ni ha lite mer kött på benen om den kommande utgivningen så kan ni
hitta det här och här är en artikel om Gordon Lish.

.se sjuk av skönhet

Tydligen är Florens en stad som man ska besöka med en gnutta försiktighet,
risken tycks vara stor att man drabbas av panikångest när man ser stadens
skönhet. Det talas om Stendhals syndrom, och hur den vackra konsten greppar
tag i vissa människors fantasi. I Florens finns bl.a. Michelangelos David,
och det sägs att statyn väcker lustar och avund. Allt detta framhugget av
Michelangelo för drygt 500 år sen ur ett enormt marmorblock.

Mer om syndromet kan ni hitta i SvD:s Understrecket-artikel Sjuk av skönhet.

Ja, det är möjligt att vi överrumplas av konstens perfektion, att vi är
så pass mottagliga för den när vi är avslappnade och på semester
att vi fångas i en väv av tvivel och förvirring. Tydligen så finns
de flesta fallen av detta syndrom i Florens, så frågan är om man ska
våga sig dit nån gång i framtiden. För säkerhetsskull får man väl se till
att ha med sig Europeiska sjukförsäkringskortet.

.se ett gratistips och lite annat

Ett litet tips som kan vara för intresse för alla som vill lära sig
Photoshop är att Moderskeppet har tillgängliggjort en grundkurs
som man kan ladda ner här, eller så kan man se den online.

Så nu har ni nåt att roa er med ett tag. Nu ska jag försöka jobba lite
och glömma bort min förkylning ett tag, med lite tur så går den på det
och lämnar mig ifred.

Hur klarade sig översättare förr i tiden utan internet. Jag antar att de
hade ett grymt kontaktnät, och att telefonen gick varm långa stunder
på jakt efter allahanda experter. Vi kanske har blivit lite väl beroende
av all teknik som omger oss, prova att gå tre dagar utan mobiltelefon,
så kan du känna följderna av det efteråt, först är det lite som att lämna
klockan hemma – om man är klockbärare – man känner sig naken, sen
är alla upprörda för att de har ringt och inte fått tag på dig. Som om
att ha ett mobilnummer innebär att man ska vara tillgänglig så fort
nån ringer.

Det är tvära sväng just nu. Och det är precis en vecka till att december
ska börja och då blir det dags för lite glöggdrickande, ser fram emot det.
Frågan om det blir nån resa i december eller om jag får roa mig med
att jobba. Vi får se vad resegudarna har för planer för mig.

.es placeres prohibidos

No tengo certeza, pero creo recordar que en un tiempo remoto
lo más interesante de la película era cómo acababa, pero al pasar
de los años este final se convirtió en una especie de tabú que no
había que divulgar. La muestra más evidente de ello creo que fue
cuando vi la película de el Sexto Sentido de Shyamalan unas semanas
(o meses, no estoy seguro) después de que saliera en cartelera allí
por el año 2000. Me sorprendió que ninguna de las personas que me
lo recomendaron me hubieran dado la más mínima pista de que iba.
No sé porque me puse a pensar en esto hoy, ni a cuento de que, pero
sé que al leer “Cometas en el Cielo” de Khaled Hosseini, es una de las
cosas que chocan al chaval protagonista al llegar a Estados Unidos.
Nadie quiere hablar del final de las películas.

Al mismo tiempo recuerdo una polémica que hubo en Suecia a raíz que
la última película del señor de los anillos o si fue la primera de
Las Crónicas de Narnia que iba a estrenarse, cuando un periódico sueco
comentaba el final de la historia. Se sentían defraudados porque ahora
ya no tenía gracia ver la película. Es un poco cómo quejarse porque
alguien cuenta como va a acabar La pasión de Cristo, de Mel Gibson.
No digo que los finales no sean importantes, pero al mismo tiempo
es cómo se llega a ese final, lo que verdaderamente vale la pena.

De todas formas creo que seguiré sin contar finales y tampoco leeré el
final de las novelas, aunque tengo que confesar que muchas veces leo
la primera frase de un libro para ver si hay algo que me llama la atención.
A veces leo la última con un poco de morbo por saber cómo acaba el libro
y un poco de miedo de leer algo que aún no debería saber. Placeres prohibidos.

.se och allt har sin gilla gång

Att tiden går olika fort håller nog de flesta med om. Det som slår mig
är hur ofta jag blir förvånad över att saker och ting har hänt för så pass
länge sen, och nu talar jag inte om korståg, eller franska revolutionen,
eller annat som ligger i vårt historiska medvetande. Jag talar om saker
som jag har upplevt, inte direkt på plats, men ändå varit en del av det,
som när muren föll. Det känns som om det var i går och ändå var det
för 18 år sen. Samtidigt så känns sommaren så avlägsen just nu, även
om snön har smält bort här utanför.

Så muren föll för 18 år sen, och sen dess har tyvärr nya murar rests
på andra platser. När ska vi nånsin finna den ro att bara vara, leva
och låta leva?

.se novemberpost till slut

Jag har inte skrivit på ett tag, även om jag känt hur det kliar
i fingrarna, jag har inte postat några bilder heller på ett tag,
trots att jag har flera som står på tur för att se internetdagens
ljus. En av anledningarna är det vi ständigt brottas med, vårt
dagliga arbete, samt allt man vill hinna med att göra, som att
sova, äta och titta på tv. Ja, allt livsviktigt, för att inte tala
om att ge sig ut på stan och träffa vänner och stifta nya
bekantskaper. Ja, allt det har jag gjort, till råga på allt är det
filmfestival i Stockholm som jag helt och hållet har missat,
eller kommer att missa, å andra sidan hann jag med fotomässan
som kändes mer angenäm att gå på. Såg en skrivare som jag ska
köpa i mitt nästa liv, eller då lär den här skrivaren ha gått i graven,
men det är riktigt kul att få ut A2-utskrifter, trots den halvtimmeslånga
kön. En av dem utskrifterna hänger på min vägg just nu, och den är
mäktig, vet inte om det beror på att den är grymt snygg eller om det
är för att det jag som har tagit bilden.

Andra anledningen är att jag i min vilja att lära mig CSS har gjort
slutuppgiften på min internetkurs och det tog en hel del tid
att sätta sig in i alla de olika möjligheterna som fanns och även
om jag inte helt och hållet är nöjd med hur hemsidan blev till slut,
så är jag i alla fall på god väg att få till den, inför en framtida
lansering, förhoppningsvis kommer den innan skrivaren som jag
nämnde lite längre upp.

Tredje anledningen är jakten på information, vare sig det handlar
om översättning, CSS-lösningar, eller fotografering. Ja, det sistnämnda
har varit den stora boven i dramat tack vare att jag hittade Magnums blogg,
och nu är det inte privatdetektiver jag talar om, och att de gett en lista
på ett 80-tal fotobloggar som de tycker är bra, så det är klart
att jag var tvungen att ta en titt.

I samma veva fick jag veta att bl.a. plattfiskar har en kalkbildning i innerörat
som kallas otolit, och som har två funktioner, den ena som är nyttig för
fiskarna, som är att hålla balansen och den andra som är nyttig för
forskarna, för att otoliten är som en trädstams ringar, den avslöjar fiskens
ålder.

Nu är det i alla fall klart att bl.a. Spanien, Sverige och Portugal
är klara för EM. Dessutom är det snart helg. Vad mer kan man
begära?