.se Tintin

Jag, uppladdat av Miguel.

hastigt och lustigt blev man en del av Enhörningens hemlighet.
Testar hur det funkar att skicka en bild från flickr till bloggen.
Skriver mer senare. Medan kan ni roa er genom att klicka på bildspelet
här bredvid, tillåt popups eller poppuppfönster - ordet som
Svenska datatermgruppen rekommenderar - så att det nya fönstret öppnas.

.se fångad av tiden

Tid är pengar, säger de och rusar i väg. Det är ganska kul att luta sig mot
en pelare i T-Centralen och se folk rusa förbi. Eller sätta sig i ett fik
och göra absolut ingenting, läsa tidningen och njuta av minuterna
som sakta rinner i väg. Rytmen i Stockholm är hög, och tiden tycks sällan
räcka till för allt man vill göra.

Därför kändes klockan som är till vänster om texten, snett under bloggens
huvudbild, som en fullträff. Tid är pengar, varje minut är guld värt,
streckkoden läses av för att avgöra vad en vara kostar.

Nu visar den i stället datum och tid.

Vi hinner inte göra allt det där som vi gillar, vi kanske till och med känner
oss stressade, men lustigt nog så ju mer saker man har att göra desto mer
hinner man med. Det är en märklig ekvation.

Vi har en massa minus-tid, som vi använder till exempel för att koppla av
och titta på tv. Jag hinner inte… åh, nej men titta… Prison Break, Lost, CSI,
Bones, Shark på tv. Nåja, en liten serie hinner jag nog med.

Minus-tid är en bra uppfinning och ordet lärde jag mig av ett par vänner
på en bar. Minus-tid hjälper oss att koppla av. Minus-tiden är obegränsad,
men det är kanske för att vi betalar ockerränta för den.

Om du inte tror mig fråga Momo. Ja, det fanns tydligen många som hette så,
den jag tänkte på var Michael Endes.

Tiden är konstant, det är alltid 24 timmar på ett dygn. Men känslan av tid,
hur vi uppfattar den är allt annat än konstant. Det är kanske därför vattnet
aldrig kokar när man håller ett öga på kastrullen i väntan på att den ska koka,
och av samma anledning som mjölken kokar över när man för ett ögonblick
inte tittar på.

Carpe Diem, som de sa i Döda poeters sällskap. Vad väntar du på?

.se förväntningar

Vad väntar man sig när man är ny på en plats? Eller vad väntar vi oss när
vi kommer till ett nytt jobb, ett nytt universitet, en ny destination? Först
tänkte jag skriva om förväntningarna nu när ni anlänt till Trollsländans ö,
men eftersom jag inte vet vart det är på väg så får det visa sig. Än så länge
är det inte så många som känner till denna ö mitt i ett överväldigande stort
hav av ettor och nollor; eller kanske bara htlm-kod.

Det var längesen jag var ny nånstans, och det är ju i och för sig ganska
skönt. Allt är så mycket enklare när det är välbekant. Men det är kanske
ändå dags att känna det där pirret i magen, den där känslan att vara på
okänd mark.

Visserligen hamnar jag ideligen på nya ställen, som Vampire Lounge
häromkvällen i trevligt sällskap. De hade nog den schystaste drinklistan jag
har sett på länge, inte för att den slår den på Pavilhão Chinês i Lissabon.
Nu talar jag inte om antal drinkar, utan om formatet som de presenteras på.

Åter till huvudspåret. Det var resor jag talade om. Mina resor de senaste
åren har varit antingen till Spanien eller Portugal, anledningen till det är
att delar av min personlighet gömmer sig där och då och då dras man
tillbaka dit för att träffa en helt annan värld som ändå är en del av mig.
Jag har goda vänner där.

På tal om vänner så har nog de flesta av dem redan kommit i väg till
Brasilien. Och själv avvaktar jag med den resan. Än har jag inte gett mig av
på långflygningar och till följd av det har jag inte lämnat Europa. Men den
stora vattenpölen ska korsas nån dag, det bara är så. Vi får se om det blir
förr eller senare.

På fredag ska jag upptäcka en ny stad, Bryssel. Jag har hört både positivt
och negativt, men det blir garanterat kul och jag åker med kameran
i högsta hugg. Den åker alltid med.

Och en given anhalt blir La Maison de la Banda Dessinée
eller Centre Belge de la Bande Dessinée.

.se landstigning

Jag hade tänkt att använda samma namn som jag hade på min fotoblogg
men självfallet så var det upptaget. I stället så fick jag ge mig ut på en
flygtur; eller snarare ge mig ut och surfa på googles mäktiga våg.

Jag hade ingen aning var jag skulle landstiga.

Libélula var också upptaget, och tombo likaså. Det är japanska för
trollslända. Jag hade fram till i dag inte funderat så mycket över varför
Japan hade en sån stark koppling till trollsländan. Det kändes bara
naturligt. Japan liksom så många andra kulturer har många namn för
trollslända visar det sig, men det jag fastnade för kommer från en kejsare
som står i direkt kejsarlängd till dagens kejsare påstås det.

Jimmu Tenno skulle enligt de japanska annalerna ha regerat i Japan
mellan 660 och 585 f.Kr.

Det sägs att han en dag blev biten av en broms – den enda insekt som
driver mig till vild panik – och en trollslända svepte förbi och åt upp
samma broms. Kejsaren blev nog rätt belåten över detta och strax därpå
döpte han Japan till Akitsushima. Trollsländans ö.

Det må vara myt eller en sann historia, men faktum är att trollsländorna
fick sin första fristad i Japan. Men för i dag slutar historien om Japan, jag
kanske återkommer dit om jag ger mig in i trollsländans mytvärld och alla
de namn som trollsländan har fått.

Nu har ni som sagt anlänt till Trollsländans ö.