.se sista i månaden igen...

ja, då var i och med i dag februari slut. Om det inte är så
att det är skottår och jag har missat det...

Nu blir det lite karneval

.

.se nåt att göra i sommar

Så där ja, nu har jag efter att ha tillbringat hela dagen
framför datorn valt ut tolv bilder som jag sen har skickat
till Expressen. Idén fick jag efter att vi varit där på studiebesök
med GFU och Expressen bildchef Per Kagrell nämnt att de var
mitt i processen med att hitta semestervikarier. Tiden gick ut
igår, men han hade sagt månaden ut till oss så jag hoppas det
är okej. När jag ändå var i farten skickade jag till DN – deras tidfrist
hade löpt ut. Aftonbladet, Metro, Svenska Dagbladet, City och
Mitt i Haninge. Så nu var det gjort. Vi får se om jag har tur eller inte.

(Y tus fotos están casi listas.)

.

.se ute och fotar

Som översättare gillar jag ordböcker och de omringar mig
när jag sitter och jobbar, har en svag förnimmelse att jag
kanske har sagt det tidigare. Och på nätet finns det gott
om källor att fördjupa sig i. Här är en lite annorlunda
ordbok – som funkar bra med mitt kommande yrke –
fotograf. Bild och ord, en bra kombination.

I dag har jag varit ute och fotat hela dagen. Jag skulle
fota en yrkesgrupp och koncentrera mig på en person. Sagt
och gjort. Jag hade fyra idéer och de var parade två och två
om man kollar rent geografiskt. Den första var hissföraren
på Katarinahissen. Jag började med att ta bilder på själva
strukturen genom vilken hissen färdas uppåt. Sen fotade
jag närmare och närmare och till slut – när det inte fanns
några som väntade på att få åka upp – tryckte jag ner hissen.
Jag betalade tio spänn för att åka upp och väl i hissen frågade
jag honom om jag kunde ta några bilder på honom, efter att
försökt förklara att jag gick en fotoutbildning, vet inte riktigt
hur mycket av det han förstod. Men hur som helst blev svaret
nej. Han sa att han hade fått frågan många gånger och att han
alltid sa nej. Ja, ja, tack och hej. Klev av hissen och tog lite bilder
från toppen. Underbar utsikt och eftersom jag är lite svag för
att fota människor från ovan så trotsade jag den bitande vinden
och tog en massa bilder.

Sen var det dags för mitt andra försök, men jag skulle börja
liksom förra gången med lite generella bilder, så jag tog några bilder
från ovan. Sen gick jag ner, ville inte ge hissföraren dåligt samvete
eller tio kronor för att ta mig ner. Nästa stopp var färjan som går
mellan Slussen och Djurgården. En av mina favoriter. Tanken var
att fråga kapten om han hade nåt emot att jag fotade honom. Så
jag frågade killen som kollade biljetterna om jag kunde prata med
kapten, och förklarade vad det gällde. Han log och sa, du har tur,
det är rätt kapten idag. Så han anropade kapten och sa att det var
en kille som ville komma upp och surra. Kapten frågade om jag var
snäll. Biljettkontrollanten lyfte på axlarna och fick ett okej från
kapten. Så jag gick upp till styrhytten – om den nu heter så – var lite
osäker på terminologin under hela den tid som jag pratade med
kapten, men han var riktigt trevlig och gick med på att bli fotad.
Vi hade riktigt trevligt och jag åkte tre eller fyra vändor framför
och tillbaka. Efter klev jag av på Djurgården och funderade på
att prova mina två andra idéer också, men då ringde morsan och
sa att teatern var inställd. Mmmm, the show must go on – trodde
jag var ett mantra i teatervärlden, men, men. Så jag gick i stället
och hämtade min brorsa och vi tog oss runt lite bokhandlar och
tittade på bokrean. Vi åt hela familjen sen på en kinakrog och sen
hann det bli några bilder i snön på vägen till centralstationen.

Eftersom jag inte lägger upp några bilder än så tänkte jag att
ni kunde roa er med en ganska häftig idé som jag såg i dag när
jag började gå igenom alla mina rss-länkar som har legat i dvala.
Ett 100 meter långt fotografi.

Och jag lämnar er med en bild om en fysikalisk landvinning.

.se real madrid - liverpool 0-1

.
.
...ja, hoppet finns ju kvar.
.
.

.se real madrid - liverpool

Då de mötes 1981 gick det inte riktigt som jag ville,
men här är ett klipp från den matchen. Det är kul hur
matchkläderna såg ut på den tiden.



Nu börjar jag bli nervös. Mindre än en timme kvar.
Liverpoolfansen får njuta av Champions League-finalen 1981. Då hette
den förstås Europacupen.
Ikväll får de det tufft.

Hoppas jag.

.

.se vad som händer mellan två nätter

Natten mellan söndag och måndag var det Oscarsgala.
Natten mellan måndag och tisdag började bokrean på valda bokhandlar.

Slumdog Millionaire vann åtta Oscars och den kommer till Sverige
om nio dagar. Den är riktigt sevärd.



Andra filmer jag ser fram emot:
Watchmen – 13 mars



Såg också att det kommer en ny Terminatorfilm den 29 maj.

Sen har vi förstås Wolverine som har premiär 1 maj.



Japp, det var ett litet axplock. Finns mycket att se. Gå på bio,
låna filmer, gå på bokrean och gör fynd. Låna böcker.

.

.se fotoinspiration

Eller hur man hittar sin egen stil. Det gäller dock
att ha lite tålamod. Det tar nästan två minuter innan
han kommer igång, i mitt tycke. Transform.



.

.se elektronisk premiär

I går köpte jag SL:s nya elektroniska kort, så det blir invigning
för mig i dag. Jag har testat dem tidigare i Lissabon, där korten
var av papper och inte lika flashiga men de har haft systemet
igång lite längre och där går det att kolla saldot direkt i apparaterna
där man köper korten. Jag vet i och för sig inte om det går att göra
med de här. Enligt broschyren från SL så blir det möjligt vid ett senare
tillfälle. I reklamen finns de i en massa olika färger, men när jag bad
om lila så hade de inte det, de hade bara rött och grönt. Så det fick bli
grönt den här gången, men jag tänker skaffa ett lila kort så fort det går.

Nu ska jag iväg in till stan och se om jag kan låna nån film på biblan.

.

.se det snöar igen

Stockholm blev vitt igen. Det var riktigt fint om än jobbigt
att gå i den decimeter tjocka snön – min bror protesterade,
trots att han inte varit ute på hela dagen och sa ”du menar
väl centimeter”. Han tog linjalen och gick ut på balkongen
för att mäta hur mycket snö som hade fallit. ”5 cm snö”. Hur
som helst så yrde snön och träden var vita inpå minsta gren.
Det var riktigt tjusigt måste jag säga. Jag hade tänkt ta med mig
kameran för att fota på väg till träningen men ville inte belasta
min rygg mer i dag så jag fick nöja mig med att ta ett par bilder
med mobilen.

.

.se träningsvärk

Träningsvärk. Armarna är som gummi efter flytten i går, inte
för jag gjorde några övernaturliga ansträngningar förutom att
flytta en vinkyl två trappor ner. Det var första grejen och det
var nog det som gjorde det också. Vill ha MASSAGE!!!

.

.se flyttkarl

En god vän flyttar till Norge så i dag gick flyttlasset dit,
en lastbil fylld ända upp till taket med föremål, till slut
var det inte allt som kom med, tror jag. Jag smet i väg lite
tidigare efter att varit med om att i princip lägga allt på
plats. Nu har jag ju använt pussel liknelsen så sent som i går,
men det var lite som att lägga pussel, fast formerna var inte
alltid anpassade för att sitta ihop. Vi var tre till en början som
packade lastbilen och åsikterna om vad som skulle packas in
när och hur var många. Jag valde att se på medan det blev lite
av en viljornas kamp. Till syvende sist blev allt bra. Nu återstår
en femtontimmarsresa till Stavanger.

Själv passade jag på att köpa några böcker i antikvariatet som
låg tvärs över gatan, kändes som om jag saknade lite böcker
hemma. Böcker och flyttar går inte riktigt ihop. Vilken pärs det
skulle bli att packa alla böcker i låder och flytta. Just nu är mina
armar gelébitar. Det blir spännande och se om jag orkar lyfta
kameran i kväll när jag ska fota på konserten. Ja, innan blir det
en dusch och sen mat så det ska nog gå bra.

Jag ska bli möbeldesigner och skapa sånt som tar sig ned-
och uppför trappor utan hjälp. helst som har en anordning
som man trycker på och vips är den 2,5 meter långa soffan
2,5 cm och lätt som en fjäder, för att inte tala om vinkylar
och andra djävulsmöbler.

.

.se fem gånger gud

Var och såg Khemiris pjäs ”Fem gånger Gud”, och jag lämnade teatern
med blandade intryck. Vissa delar tyckte jag väldigt mycket om, medan
andra var så där. Ordet stod i centrum i alla fall, men det kändes som
om pjäsen inte riktigt var färdig.

Det var lite som att lägga ett pussel, bitarna ville inte riktigt falla på plats
– sen om det säger mer om mig som pussellösare än om Khemiri som
pusselmakare låter jag andra avgöra. Det var lite av en bergochdalbana,
där texten ömsöm greppade tag i mig ömsöm vaggade mig till sömns.

Interaktionen med publiken var än större än i hans andra pjäs (läs första),
men där var den oväntad.

Skådespelarna var behållningen i pjäsen. De var riktigt duktiga. För mer
information om pjäsen kan man gå in på Khemiris egen hemsida.

TV4 har en intervju med bröderna Khemiri om just den pjäsen.

.

.se visuell poesi

bokstavligen...

Jag har nämnt Chema Madoz i samband med att han hade
en utställning på Instituto Cervantes, nu är det en annan
utställning där av en poet/konstnär/dramatiker som
har ett liknande tänkande. Han heter Joan Brossa och så
länge du inte har kackerlackefobi kan jag rekommendera
utställningen. Han gav ut en bok tillsammans med Madoz
2003, där det var en blandning med Madoz bilder och
Brossas visuella poesi. Man kan ju säga att Madoz bilder
också är visuell poesi, men allt kanske hänger på vad man
väljer att kalla sitt verk. Foto eller visuell poesi. Nåja, gör
en google biildsökning på Brossa så ser du vad jag menar.
Är du lat kan du alltid klicka här, och när jag ändå är i
farten så har du Madoz här.

.

.se etikettmoln

Så där ja, nu har bloggen fått ett etikettmoln. Om det inte säger
dig nåt så kan du skrolla ner en bit på sidan. Molnet kommer efter
just nu-sektionen. Det blev ganska stort, men i dag nöjde jag mig med
att få in den på bloggen. Eventuellt kommer jag att ändra inställningarna
på det senare. Som det är nu finns alla etiketter med, och det var oväntat
många.

.

.se James Bond...

...måste det här inlägget handla om. Det var så det slumpade sig.
Om du undrar varför så är det bara att titta när inlägget publicerades.
22 stycken har det hunnit bli och jag tänkte inte skriva mer än så
eftersom det här inlägget är som sagt slumpmässigt, råkade trycka på
publicera och det publicerades på James Bond-tid, men nu är det slutskrivet
för i natt.

.

.se minnesanteckningar

Vi satt och pratade idag om användandet av almanackor och jag sa
att allt som oftast funkar almanackan mer som en dagbok för mig
än som planerare. Jag skriver saker och ting efteråt, jag brukar ha
ganska bra koll på vad som händer framöver. Men det kanske är
lite som med telefonnummer (läs mobilnummer nu för tiden), förr
kunde jag alla mina vänners nummer utantill, nu när alla finns på
mobilen skulle jag inte komma på mer än ett fåtal om jag skulle
råka glömma mobilen hemma. Det har blivit till en vital del i våra
liv, nästan som klockan har varit i perioder för mig. Nu är det nog
ett par månader sen jag hade klockan på mig. Det är inte för att
känna mig fri eller nåt sånt, jag saknar behovet av att ha den helt
enkelt. Jo, men om jag återgår till tankegången innan mobilanalogin
så befriar almanackan vårt minne till andra saker, eller i värsta fall
så stänger den ner en del av vår hjärna.

Tänk på det ni.

I dag snöade ganska stora snöflingor, inte allt för många så de föll
vackert ner mot marken. Jag hörde en duns och tittade upp och såg
hur katten (Molly hädanefter) stod uppsträckt och slog mot de fallande
snöflingorna. Kort därefter hoppade hon upp en halvmeter i hopp om
att fånga ännu en snöflinga. Inte den här gången heller lyckades Molly.
Men det hindrade inte henne från att försöka.

Man kanske ska ha den livsfilosofin, försöka göra det man vill, fånga
snöflingan eller allt annat som gäckar oss. Och njuta av den resan också.
Det är värt att ta språnget. Alla gånger.

Tänk på det också.

.

.se 309

För en gångs skull så handlar inte siffrorna om antalet inlägg,
utan de mål som Raúl har gjort för Real Madrid. Mest i klubbens
historia.

.

.se frukostklubben...

Alla hjärtans dag minsann. Och det första jag tänkte på i morse
var ”Breakfast Club” så självfallet var jag tvungen att surfa lite.

Det blev lite av en nostalgitripp. Kanske dags att se filmen igen.
Här är trailern.



Och en av sakerna som jag blev mest fascinerad av i filmen,
förutom scenen där Allison (Ally Sheedy) får det att snöa över
hennes teckning är när Claire (Molly Ringwald) dansar. Och än i dag
gillar jag den dansen.

Ha en trevlig alla hjärtans dag.

.

.se krockskada och fotosken

Slog mig precis i stortån mot en dörr och medan smärtan avtar
mindes jag ett samtal som vi haft under torsdagen med några i,
klassen, den handlade just om sån smärta. Om varför det gör så
ont när det är såna småsaker, men det är kanske just därför, när
det gäller större smärtor så kopplas väl varningssystemet av för
det skulle vara olidligt att känna så mycket smärta. Men vad vet
jag. Jag tänkte på alla filmer där folk blir skottskadade och de tycks
inte lida lika mycket som när jag slår tån mot nåt. Jag kanske ska
tillägga när jag eller nån annan, för jag tror att det är ett fenomen
som gäller alla, men återigen, vad vet jag.

Satt och översatte men kan inte riktigt koncentrera mig på det just
nu, sitter och funderar på tusen andra saker. Fotouppgifter som vi
har och utställningen som jag var och såg i går som inte alls övertygade
mig. Det känns som om jag skulle vilja höra hur de tänkte och vad
de var ute efter när de fotade och valde sen ut bilder för att ställa ut,
men då kanske idén med bilderna går förlorad. Eller inte förlorad
utan snarare så har idén misslyckats. Hur var det där med att
kreativitet är 1 % inspiration och 99 % transpiration. Vem var det som
sa det? Nu när jag tänkte kolla upp det så ligger nätet nere så jag kom
inte så långt som jag ville.

På tal om inspiration är det roligt när man hittar böcker som inspirerar,
som den läraren hade med sig i torsdags. Fotosken. 54 bilder där man
leker med ord och dess betydelse och med bilden och dess tolkning för
den delen också. Björn och Olof Glemme. Den sistnämnde är prefekt på
Konstfack - som hamnat i fokus efter att en elev där spelat psyksjuk och
omhändertogs. Ja, vi får väl se vad Anna Odells spratt får med sig, en sak
är klar. Hon finns på kartan nu.

.

.se spanien krossade england

2-0, 2-0, 2-0!!! Kul att se och Beckham var riktigt bra också.

.

.se nöff nöff sa grisen

Nu tycker jag inte i och för sig att man ska kalla polisen
för grisar och jag försvarar inte 15-åringen som gjorde det,
men kom igen.

Skillnaden mellan det här som Metro skrev häromdagen och
det som hänt i Malmö för nån vecka sen är att där så hörde
inte de stenkastande ungdomarna de rasistiska kommentarerna
som poliserna fällde. Om det nu ska spela nån roll.

Med den mentaliteten kommer vi ingen vart. ”polis, polis, potatisgris”
känns som en mening som jag har haft med mig länge, sen
första gången som jag hörde den. Men det är bara en barnramsa,
oskyldig.

Hur som helst så vore det lite trevligt med respekt från bägge
sidorna. Och det finns kanske en till faktor att överväga. De ena
borde i alla fall veta bättre. Och då tänker jag inte på den 15-åriga
snorungen. Sen är det klart. Respekt måste man förtjäna. Återigen
gäller det nog bägge parter.

.

.se som man bäddar får man ligga

Vissa ordspråk fungerar inte alltid, som det i ämnesraden.
För i det här fallet handlar det om för lite sömn och det beror
på att jag följde min vanliga måndagsrutin, ja, förutom att jag
missade filmen, men sen när jag kom hem var jag tvungen
att göra klart fotografpresentationen och det föremål som
jag skulle ha med mig för att kittla lite på kreativiteten hos
mina kursare. Nu med ögonen halvt stängda sitter jag och
kollar på bröllopsbilderna, och bestämmer vilka som ska
vara med och vilka som faller bort på grund av att blixten
har bränt hål i vissa delar av bilden eller för att de känns
som upprepningar. Det blir en ordentlig hög bilder trots
allt.

Jo, hur som helst så får jag ju inte ligga, så jag får inte
det ovannämnda ordspråket att fungera. För om jag
hade bäddat hade jag nog passat på att sova också.

.

.se fången i kaos

Ja, titt som tätt så händer det nåt med tågtrafiken. Är det inte
signalfel så är det ledningar som fallit eller så är det ett gäng
idioter som drar i nödbromsen så att nån skadar sig och måste
föras till sjukhus. Men eftersom det är saker som jag inte kan
påverka försöker jag inte bli störd av dem, å andra sidan är det
lite svårt om man ska hinna i tid nånstans och tänker ta ett
tidigare tåg - som enligt sl.se ska gå enligt tidtabell - och tåget
är inställt. Det som gör det ändå mer skrattretande är att de
nu har lagt till i informationen som nån röst läser upp i högtalarna
att man ska gå in på www.sl.se eller ringa sl:s kundtjänst för mer
information. Jo, jag tackar. Hur som helst så åkte tåget hela vägen
och det stannade till och med i Årstaberg trots att de sa att de
inte skulle göra det.

Missade filmen i dag, synd för jag tror att jag hade gillat den, nåja,
får se om jag kan låna den. Kanske har de med sig den så att jag
kan låna den. Vi spånade idéer om vår fotopresentation, så jag
får inte bli för långrandig om jag ska kunna fixa allt ikväll när jag
kommer hem.

.

.se att få tiden att räcka till

Dilemmat med att ta många bilder är att man sen
måste fixa till dem, skriva nyckelord så att man ska
kunna hitta bilderna snabbt vid ett senare tillfälle. Just nu
har jag porträttbilderna som jag tog inför tredje uppgiften
i GFU som jag måste fixa. Jag har ju bilder så att jag kan
gå förbi pianotjejen och ge dem, men jag tänkte mejla till
henne också. Prio ett är att fixa de bilderna, sen har jag
porträtt- och hästbilderna jag tog med Anna och Klara. De
satt jag lite med i dag så de borde också bli klara till i morgon.

Först måste jag bli klar med översättningen som är intressant
eftersom den handlar om fotboll, samtidigt är det lite trist
att de inte visar några matchbilder om det de pratar om, för
att dokumentärbudgeten inte täcker filmsekvenserna från
matcherna. Det är ju lite trist att de pratar om historiska mål
och visar bilder från när respektive lag tränar.

Sen måste jag ju fixa dimbilderna – vissa ska upp på fotobloggen,
det gäller i och för sig nästan alla bilder utom dem med pianotjejen,
även om kanske hennes fingrar som spelar åker upp. Sen ska några
upp på facebook, och eventuellt här. Vi får se.

Och så har vi bilderna från bröllopet. De borde jag också göra i ordning
imorgon. Tur att tiden växer på träd…

Vi får se vad jag hinner med.

.

.se mer dimma och bröllop

Jobbar, jobbar, jobbar. Men det är ett kul program. Handlar lite
om spelare i vitt och grishuvuden på fotbollsplaner. Jag trodde
att de hade konserverat det grishuvudet för eftervärlden, men
så var inte fallet. Nåja, det finns förevigat på bild. Men strax ska
jag göra mig i ordning och åka in och fota ett bröllop och före och
efter ska jag nog fota lite i dimman. Vi får se om den är lika tät på stan
som här.

.

.se en fråga om inställning

Det är lustigt att vissa blir deprimerade av regn, medan andra
blir glada för en eller annan anledning. Kanske deras jord behöver
vattnet eller så släcker den deras törst. Nån tredje tycker att
regnet är romantiskt. Samma med dimman. Ska man ge sig ut
och resa på plan är det inte så roligt för den kan hindra planet
från att lyfta men om man har kameran i högsta hugg och gillar
dimbilder så är det bara att tacka och ta emot. I går natt gick jag
ut med brorsan och morsan och fotade. Mitt i natten och det var
roligt. Snön knorrade under våra fötter. Riktig härlig kramsnö.
Det kunde ha blivit ett snöbollskrig, men jag hade ju kameran och
var mer intresserad av att fota än att kasta snöbollar.

.

.se in i dimman

tänkte skriva ett inlägg men i stället går jag ut i dimman och fotar.

.

.se inspiration

Det är det som driver oss framåt och får oss att skapa. Och den kan
anta många former och komma från alla möjliga håll – både väntade
och oväntade. Som fotografen i tisdags eller fotograferingen av en
främling. Eller några timmars snack med en illustratör om allt mellan
himmel och jord. Allt från tryck till idéer.

Sen kanske det finns saker som bromsar in inspirationen, som tekniska
problem eller tidsbrist, men de går att komma runt… oftast. Särskilt
som det jag råkade ut med skrivaren som sa att mitt bläck livslängd
var övertrasserad – ja, nåt sånt, den sa det på engelska och kontentan
av det hela var att jag inte kunde skriva ut bilderna. Som tur var så
hade jag köpt bläckpatroner – i plural, eftersom det är en fotoskrivare –
så när det inte gick att övertyga den att skriva ut bilden ändå så fick
jag byta och så var vi räddade. Så då kunde man andas ut.

.

.se Ewa Stackelberg

Tredje dagen på GFU och vi hade besök av Ewa Stackelberg,
efter lite tekniska missöden kunde föreläsningen börja. Jag
hade inte alls koll på vem hon var eller vad hon hade gjort.
Hon pratade om pågående och avslutade projekt , och om
processen att hitta motiv till projekten. Hennes råd var att
söka inom sig efter motiven. Och det är som en kompis
brukar säga, du behöver inte åka utomlands för att gå på
safari – det är väl sant till en viss grad. Det finns mycket
hemma som man kan fota, sen kanske jag inte hittar
Afrikas fem stora i Stockholm, men man kan ju gå på
människosafari. Vilket är vad jag ska göra i morgon, jag
gör ett nytt försök på porträttjakt. Vi får hoppas att jag
fångar in nån.

Men för att återgå till Ewa så började hon berätta om
ett projekt som handlade om vatten, foton som sen
skulle finnas på ett sjukhus. De var vackra och enkla.
Sen gick hon över till att prata om ”fotogram”. Det hela
började som ett sorgearbete efter att hennes man dött
i en flygplansolycka i Costa Rica. Innan kroppen repatrierades
anlände bland annat en trasig kamera – välinpackad i en
platspåse, tillsammans med jord från platsen där planet
kraschade. Det var början till vad som skulle bli en utställning
och en bok ”Berättelser för levande” eller ”Tales for the living”.

Jag blev helt fascinerad av vissa bilder och arbetssättet,
eftersom hon jobbar med färgpapper var hon tvungen att arbeta
i totalmörker, så hon får känna sig fram. Visserligen kanske hon
får hjälp av de första ljusexponeringen för att se hur allting
ligger. Fotopapperet blir ett negativt. Arbetssättet gjorde att
hemska saker som ett hästhuvud, inälvorna av ett djur eller
till och med små döda möss blev till nåt vackert. Oväntat vackert.

När hon berättade hur hon hämtade hästhuvudet från ett nödslakteri
och lade det i en dramaten och åkte tunnelbana tillbaka till studion
kunde jag inte låta bli att småle åt tanken att ingen i sin vildaste
fantasi kunde ha anat vad som låg där. Andra tanken gick osökt till
italienska maffian och Gudfadern-filmen.

Bilderna är direktlänkade från en fotoblogg som heter F-Stop.
Och där kan ni hitta fler bilder och mer information om Ewa.
Bland annat finns det några bilder ur hennes serie De unga,
där hon i ett mörkt rum tar en bild i bulb-läge – tror jag – och
målar fram personerna med ljus.

Tales of the living, part 1
Tales of the living, part 2

Invited guest: Ewa Stackelberg (1)
Invited guest: Ewa Stackelberg (2)
Invited guest: Ewa Stackelberg (3)

Och här är hennes senaste projekt som handlar om barndomen.

.

.se hästar

Det blev promenad med hästar, två stora bjässar. En svart och en vit häst.
På ett snöigt väglag ute på landet, norr om Stockholm, gick vi. Mina vänner
till häst och jag till fots ömsöm bredvid ömsöm bakom hästarna. Helst ska
man nog inte gå bakom, för jag upptäckte att de pruttar då och då, och det
doftar inte som rosor direkt. Vi red/gick i en timmes tid på den knastrande
snön, och på lite isfläckar då och då. Ibland var det svårt att prata på grund
av ljudet. Jag tog lite bilder under promenaden som jag måste lägga upp, så
det blev några porträtt, nu saknas bara nån främling. I dag eller i morgon
blir det av… hoppas jag. Sen på fotbollen gick det inget vidare, vet inte om
luften på landet hade tagit all min kraft eller vad det var.

.

.se porträttjakt eller hästgång...

Jag ska göra ett försök på det där med att fota främlingar,
inte på avstånd eller genom höftskott utan genom att gå
fram och prata med dem först. Vi får se hur det går. Jag
har funderat lite över vad man ska säga, men vet inte
riktigt. Finns för många skumma typer så chansen är väl
stor att man blir avfärdad innan man hinner säga mu.
Sen ska jag i alla fall ta porträttbilder på Anna är det tänkt,
hon ska ut och rida så jag följer med till stallet och kollar
vad som sker där – om jag inte stannar i stan och jagar
människor. Det visar sig… alldeles strax.

.