.se januaris sista dag

Det går snabbt när man har roligt. Nu gäller det att göra sig redo,
för februari är än kortare - dagmässigt åtminstone, vi får se hur
den känns tidsmässigt. Fotoutbildningen på Folkuniversitetet är
i full gång. Nu gäller det att komma igång på jobbet också.

I morgon ska jag ge mig ut på porträttjakt - så se upp om ni är ute
på stan och nån går fram mot er med en kamera. Det är kanske
jag.

.

.se OS-funderingar

Jag har länge varit emot att använda iTunes, främst för att som musikspelare
har jag föredragit att använda Winamp, sen finns ju där i botten ett Mac-ogillande,
mest för att jag är uppvuxen på PC än av nåt annat skäl. Men jag antar att förr
eller senare kommer de att ha mig fången. iPoden var inte riktigt min grej, jag
kan erkänna att den är snygg men ogillar att den döper om alla filer och inte
funkar som en hårddisk – som min kära iRiver gör. iPhone är dock väldigt lockande.
Väldigt lockande.

Det råder ingen tvekan att de gör snygga produkter, men än så länge känns
de mer som om de stöter ifrån än tar emot. Visualiseringen när man spelar musik
på iTunes kan vara vackrare än andra uppspelningsprogram, men men…

Jag får återkomma när jag kryper till korset. Om fotograferingen tvingar mig
att köpa en MacBook Air eller liknande, än så länge håller jag mig till PC.

.

.se sovmorgnar

Att gå upp sju är inte riktigt min grej.
Vägrar tydligen höra mobilens ringsignal eller åtminstone
registrera att den vill att jag ska gå upp. Kanske dags att
byta ringsignal...

.

.se om resan hem

Efter ett par dagar som jag inte riktigt hunnit med är det dags,
här kommer renskrivningen av flygstrapatserna hem. Allt som
är inom parentes är kommentarer till det jag skrev då.

Sitter på planet på väg tillbaka till Stockholm och funderade
ett tag på att hämta datorn och skriva där i stället så att jag
sen bara kunde lägga upp det, men tjejen i gångsätet sover
så sött så jag får ta det på papper först.

Nån timme efter att jag skrev förra blogginlägget (.se 100 km/h,
den 24 januari) bestämde jag mig för att vila lite i soffan med
katten i famnen och smådåsade i väntan på att telefonen skulle
säga att det var dags att gå upp.

När jag sen var påklädd kollade jag upp att flyget avgick enligt
tidtabell, eller åtminstone inte var inställd, och sen packade jag
ner datorn. Jag hade chansen att testa en ”palestina” – det vill
säga en västsele för att ha kamerahuset plus två objektiv runt
midjan i stället samt en större fotoväska som passade min
bärbara bättre. Men till slut kändes det som om jag skulle ha
för mycket med mig i säkerhetskontrollen på flygplatsen och
så var jag dessutom ovan, så jag skippade det. Dessutom var
väskselen lite liten för mig, men jag tror ändå att det är ett
skönare sätt att transportera sin utrustning på. Coca vaknade
av mina sista packningsförberedelser men var nog mest sur
för att jag släpat henne hit och dessutom skulle åka iväg. Hon
gillar nog inte väskor.

1,85 € kostade bussbiljetten till flygplatsen. Det går ju inte
att jämföra med Arlandabussarnas 110 kronor direkt. Vid
incheckningen sa de at jag hade övervikt, nåt som Iberia
tidigare blundat förr, fast det kanske gäller att stå framför
rätt person. Hon sa att jag skulle bli tvungen att betala, och
jag sa okej. 50 € skulle det gå på. Som tur i oturen så ville
hon ha kreditkort och inte betalkort, så hon föreslog att jag
skulle ta min 18,4-kilos väska som handbagage, detta trots
att jag redan hade kameraväskan + datorn. Nåväl det var
hennes förslag för att jag skulle slippa betala 50 €, så varför
skulle jag klaga.

Jag tog rulltrappan upp till passkontrollen, eller säkerhetskontrollen
snarare, men en tanke gnagde i mitt huvud. Jag hade för mycket
handbagage och det skulle säkert inte få plats i bagageluckan i planet.
”Äsch, jag checkar in väskan i alla fall.” Så jag tog bort väskkvittot
från boardingkortet och gick till en annan incheckningsdisk – en bra bit
från den som jag för en kvart sen checkat in den andra väskan – och sa
att jag ville nog checka in väskan i alla fall, att den var för tung för att
ha som handbagage; vilket hon i incheckningsdisken höll med om, eftersom
man bara får ha 10 kg som handbagage. Hon fick min biljett och mitt pass och
checkade in väskan, sen frågade hon när allt var klart om jag hade checkat
in nån mer väska. ”Nej…” (en liten vit lögn)

Det var en riskabel blåsning egentligen för det fanns en möjlighet
att väskan syntes i systemet. Vi får väl se när jag kommer till Arlanda,
om väskan kom fram. Ja, det är ett sätt att spara 50 €, men å andra
sidan känns det som Iberia var skyldig mig mer än så, efter
Madridstrulet, inte själva flygplatsstängningen utan mer allt det som
hände dan efter.

.

.se väntad nyhet...

Nu kan man äntligen schemalägga inlägg i bloggen.
Inte för att jag hinner med det just nu ändå. Over and out.

.

.se fotokursen...

...börjar i morgon, måste gå och sova nu. God natt.

.

.se brorsan i stan...

...men vi gick om varandra i T-Centralen, så medan han tog
pendeln hem stod jag och väntade på nästa flygbus, och nästa,
och nästa... ungefär som i tiderna före mobilen. Ringde hem,
men ingen svarade där heller. Kallt var det också. Kollade in
lite pocketböcker och läste personalens rekommendationer,
för att sen springa ut och se om han var med i nästa buss.
Ringde hem än gång till och då svarade han. Japp, så var det
bara att åka hem.

Det är lustigt att man kan gå om varandra så där, undrar hur
ofta det händer utan att man är medveten om det - nu var jag
ju det inte heller, men jag menar utan att man blir medveten
om det senare. Man borde GPS-spåra två personer under en
veckas tid och se hur ofta man korsar varandras vägar och
hur nära man är ett möte. Intressant, eller? Jag tycker det.
Betydligt intressantare än Big Brother-liknande såpor. En
kartläggning av slumpen och tillfälligheterna. Eller kalla det
ödet om du vill.

.

.se så trött

Jag har ett blogginlägg från resan, men jag orkar inte
skriva ner det på datorn i dag heller, så det får vänta
till i morgon eller nästa dag. Borde fixa trådlöst hemma
nu när brorsan ska vara här, så slipper vi bråka om
vem som ska sitta i vilken dator, fast sitter en med linan
i vardagsrummet så kan hela familjen vara uppkopplad,
så modernt.

Var på första fotbollsträningen på tre veckor, eller om vi
säger så här, jag har missat tre söndagar i rad, men i dag,
den fjärde söndagen var jag med, och det blev kämpigt,
även om det gick hyfsat bra de stunder som jag inte
behövde hämta upp andan. Ja, så det kanske skulle ha
stått första fotbollsträningen på fyra veckor, äsch, vad
vet jag. Segt är det hursomhelst. Nåja Real vann mot
Deportivo, Raúl ”han som aldrig gör nåt” gjorde mål.

.

.se 100 km/h

Vinden viner och fönster och dörrar slår. Klockan är halv tre
på natten och jag vakar i väntan på att klockan ska bli sex, halv
sju då jag ska åka till flygplatsen. Men frågan är om några plan
lyfter med den här vinden. Ska jag råka ut för samma pärs på väg
hem som på väg hit? Fast i stället för snö så är det vinden som
ställer till det. Vindarna tros uppnå 100 km/h, så det blir blåsa av.

.

.se 300 i går...

pseudonyhet, men den måste firas den med. I går skrev jag mitt
300:ade inlägg.

I dag blev det en massa spring hit och dit. Både Coca och katterna
skulle till sina respektive "semesterhem" och eftersom brorsan
jobbade fick jag ta hand om det hela. Coca var det inga problem att
få hem förutom transportproblemet. Det var värre med katterna.
Mamman var enklast att ta men de två syskonen vägrade bli
tillfångatagna, särskilt Salt, Peppar kämpade men hamnade snabbt
i kattburen. Vi får hoppas att de trivs på semesterhemmet.

När det var klart skulle sobressada och chorizo inhandlas, och så
ville jag se en audiovisuell show som projekterades på stadshusets
fasad. Den började lite lamt men blev riktigt häftig på slutet.

.

.se Cooliris

Dagens blog ska handla om ett visualiseringsverktyg som åtminstone
fungerar på Firefox och Internet Explorer, för de har jag testat, sen krävs
det att sidorna är förberedda för programmet som heter Cooliris. Och det
är verkligen coolt. Är man på jakt efter bilder och har installerat programmet
kan man sen gå in i google till exempel och söka efter bilder på nåt, säg
trollsländor och sen trycka igång Cooliris. Då kan man enklare navigera
mellan bildträffarna, man ser ett bildgalleri och kan gå närmare eller längre
ifrån bilderna. Jag tänkte förklara hur det såg ut, men det är nog enklare om
jag klipper in en bild. Ah, och det funkar även för videofiler.

.se inget nytt på fronten...

...lugn dag, imorgon är det spanska cupen mellan Mallorca och Betis.
Kollade in ensaïmador i dag, vi får se om jag får med mig nån hem.

I övrigt så släpps Lalehs nya skiva i dag, sugen på att höra den,
"Me and Simon" heter den.


.

.se sant sebastià 2009

I går blev det grillning, vin, rök, eld, musik, prat och en massa skratt.
Det var riktigt kul, även om regnet föll så roade vi oss kungligt, det var
synd att Alberto var tvungen att jobba i dag och därför skippade Sant
Sebastià-festen.

En av höjdpunkterna var Rosario-konserten. Jag hade inte alls koll på
vilka artister som skulle sjunga under kvällen, och på de fyra scener
som fanns ute på stan (fyra som jag hade sett), men på en skulle Rosario
sjunga och vi kom dit mitt i ett regnfall som var överkomligt, och även
om det fanns ett fåtal paraplyer som hindrade sikten lyckades jag röra
mig in i folkmassan lagom långt för att undvika dem och kunna fota
henne. Det var svårt att fota manuellt för ljuset ändrades stup i kvarten,
med strålkastare som tändes och släktes och en ständigt dansande
Rosario, men det blev några fullträffar i alla fall.

Kvällen slutade på en jätteliten bar där vi var ett femtontal personer
som sjöng allt från barnsånger till spanska klassiker, från flamenco
till pop – hälften om inte mer av låtarna hade jag aldrig hört förr, men
det var riktigt kul. Klockan var väl halvsex när vi lämnade baren. Det är
fantastiskt hur folk minns låttexter, jag har alltid varit hemsk dålig på
sånt – fast det är klart några kunde man, favoritlåtarna har man hört
så pass många gånger under åren att man kan de utantill. Jag lämnar er
med en Rosario-bild och en video.



No dudaria - länken går till en annan video än den direktsända nedan.




.

.se historien om ett kap

Måste bara skriva att jag gjorde ett storkap på rastron i Palma
i lördags, fast det är klart det är nog inte alla som kommer att
tycka det eftersom det handlade om dvd:er som handlade om
fotboll, alla tretton, det är ju lite att ta i, jag vet, men de kostade
2 € styck så det var en strålande affär. Dessutom fick man tre för
5 € så man sparade en euro redan där. Nu gäller det att fixa ett
par spanska filmer också. Sen handlade vi mat till söndagen då
vi skulle ha middagen som jag pratade om för två inlägg sen. Det blev
en hit, och som bonus blev det över mat till de återstående dagarna
innan både jag och brorsan ska åka till Sverige.

Och ikväll är det grillning i Palma under en regnhotande himmel.

.

.se lite om teaterpjäsen...

I går avslutade de sista föreställningen på brorsans pjäs i bästa
rock'n'roll-stil, de krossade en stol - av de tre som tillhörde pjäsens
rekvisita och det var roligt. Det är kul att se en pjäs där orden
och skådespelarna intar scenen, i stället för pompig rekvisita,
eller absurda dansnummer för att tillfredsställa en passion.

.

.se teater och middag

I kväll blir det teater och lite fest före, i morgon håller vi hov för
vännerna för att fira att jag är här eller att jag snart ska åka,
beroende på vem man frågar. Så strax ska jag göra i ordning
maten för i morgon, först ska vi äta dagens mat...

.

.se dagen efter eldarna

Kläderna luktar rök, mest efter all grillning i går och de stora
brasor, självfallet så vände vinden alltid åt det håll vi stod, men
å andra sidan var det riktigt skönt att stå nära elden för ju
senare på kvällen det blev desto mer kylde det på.

Det var correfocs och det sprutade eld och gnistror överallt,
jag tog på mig kapuschongen och gick in under eldhavet och
fotade. Elden var okej, det som var lite jobbigt var alla smällare
som dundrade till då och då, och varje gång hoppade jag till
trots att jag visste vad som väntade. Det var ganska häftigt,
med ett dussin trummor som slog takten till djävlarnas dans -
det var de som höll i elden och smällarna. Jag ska lägga upp
lite bilder senare, på fotobloggen, eller kanske nån här.

I dag skulle vi ha åkt iväg till en annan by och en annan fest,
men de som skulle hämta oss hörde inte av sig, de var väl sega
efter gårdagen. Det var i och för sig ganska skönt för då kunde vi
stanna hemma nedgrävda under sovsäckar i soffan och kolla på
den ena filmen efter den andra.

Dessutom passade jag på att sova i andra filmen vilket gjorde att
jag var pigg lagom till tredje.

.

.se eldar

Det är nåt speciellt med eldar. De har en symbolisk betydelse,
och även trots att jag inte är pyroman, mer än att jag gillar
lägereldar och stora eldar som på Valborgsmässoafton. I brorsans
by har de tänt eldarna för en knappt timme sen och de knastrar och
sprakar. Det är nästan så att de pratar med mig, i ett sedan länge glömt
språk. De talar om hunger, om förnyelse, veden i grillarna brinner också
och där kommer det att grillas allt möjligt. Jag passade på och tog lite
bilder. Sen börjar festen och då blir det inget mer bloggande, så det här
är nästan som direktsändning från Algaida, med bild och allt.

Får lov att återkomma imorgon med rapport…

Lustigt nog fick jag för mig att tända en liten brasa här hemma, lyssna
på radion och läsa lite tidningar.

.

.se i morgon börjar festen...

Japp, det var allt jag ville säga... I morgon tänds eldarna, och det blir
dans både med och utan eld. Vi får se vad jag lyckas fånga med kameran.

Jag tror att jag ska lämna datorrummet häruppe - även kallad kylskåpet,
och sätta mig därnere med katterna och kolla lite på min dator i stället,
utan uppkoppling men i en skön soffa.

Nu har jag skickat jobbet, fotona till tvillingarna och lagt i min brors
skrivbord bilderna från presentationen i går. Så man kan säga att jag
har varit duktig.

.

.se lite facebook-tankar

Det talas då och då ganska mycket om Facebook, ansiktsboken
som vissa kallar den. Och det talas mycket om för och emot att
vara med i ett nätverk där alla dina vänner vet vad du gör. Jag har
flera vänner som valt att inte gå med för att de A inte hinner med
eller B anser sig vilja ha ett privatliv. Jag har så länge jag kan minnas –
inte riktigt sant, men nästan – chattat på alla möjliga och omöjliga sätt,
jag gillar datakommunikation och har hållit på med det sen internet
var bara barnet. Inte för att jag har nåt emot andra typer av interaktioner,
och så klart föredrar dem, men allt har sin stund.

De pratade på radion i dag om ett fenomen som inte fanns före
Facebook, eller ja, det fanns men kanske inte var lika påtaglig. Säg att du
är i ett förhållande och har skrivit så i Facebook. Jag har den engelska
versionen, men oavsett version så är det en ikon som följer med när
man skriver in att man har ett förhållande och det är ett hjärta. Om man
ändrar från ”singel” till ”har förhållande” så leder det garanterat till ett
stort flöde av nyfikenhet bland vänner – vilket i sig är ganska naturligt.

Facebook är ju trots allt ett nätverk för vänner – både nära och lite mer
flyktiga bekantskaper från jobb- eller skoltiden. Vissa vänner är utomlands
och det är ju ett sätt att hålla folk uppdaterade. Det var inte just det här
de nämnde på Facebook utan vad som händer när man skriver att förhållandet
är slut, när man gör det och hur länge man ska vänta för att inte såra den
respektive partnern. Eller som en tjej berättade, hon ville först berätta för
sina vänner att det var slut, men före detta pojkvännen ändrade sin status
till singel, så då visste ju alla vänner. Och det fick ju mig att le lite. Alltså
oavsett hur man gör så blir det jobbigt för nån av parterna. Som en kille sa
så visst gjorde det ont när hon ändrade status till singel, men det som
verkligen gjorde ont var när hon några dagar senare skrev: Jag är kär.
Åh, och symbolen för att man är singel igen och har gjort slut är ett brustet
hjärta. Passande, inte sant?

Men sen är det också så att det som syns i din status är det du väljer
att berätta. Det är inget tvång att skriva hur gammal man är, om man är
singel eller i förhållande. Man kan också välja hur stor insyn man ska
låta vissa personer ha.

Men till syvende och sist är det alltid ett personligt val. Vissa tar det hela
på alltför stort allvar. Ju fler kanaler man är nåbar på desto bättre,
tycker jag.

.

.se allt på plats, allt rullar

Nu har jag äntligen fått mina väskor. Tur att jag inte hade
stoppat i nån mat för den hade nog inte mått så bra nu.

I dag satt jag och jobbade medan jag väntade på väskorna
och sen fixade jag några biler till fotobloggen så den är åter
igång. Det regnade en kort stund, sen lös solen vackert ett
tag och sen blev det kallt. Och vi är i detta sen just nu, så
jag tänkte inte bli långrandig.

Jag tänkte lämna er med Regina Spektor.

Us



Somedays



Ode to divorce



Fidelity



That Time



The Call




·

.se lite radiolyssnande

När jag letade efter texten till Lilly Allens ”The Fear” snubblade jag
på den här sidan. De har låttexter ihopkopplade med youtube-videon,
enkel idé men jag gillar den.

En annan femma är att det inte riktigt min kopp te som de säger
i den ö som kallas Storbritannien. Men det finns några guldklimpar,
bl.a. en grupp som heter My first Earthquake.

Här är deras hemsida där ni kan lyssna på de andra låtarna.

Sen såg jag att Regina Spektor gjort titellåten ”The Call” till Prins Caspian,
d.v.s. andra boken i Narnia-serien. Jag har ju skrivit om henne tidigare
nån gång, närmare bestämt här, men då tänkte jag inte i Youtube-banor
som jag gör just nu, så här kommer den.

MTV är död, länge leve Youtube, för nog är det så. MTV har gått över
till sina reality-program och lämnat musikvideorna åt sitt öde. Internet
och kanske Youtube i synnerhet är det nya MTV.

¤

.se tiden flyger...iberia inte lika mycket

Nu är jag äntligen framme i slutmålet, i stället för på fredagen
kom jag fram på söndagen, men väskorna är kvar i Madrid.
De kommer först fram klockan fem.

Sex timmars kö och noll information förutom att högtalarna
ständigt sa att de inte gav nån information om flighter i
högtalarsystemet eller där de informerade om att man skulle
röka i de platser som var till för det.

Iberia-personalen lyste med sin frånvaro. De i Stockholm
flydde sitt ansvar och sa att allt skulle lösa sig i Madrid.
Jo, jo. Det är oundvikligt att sånt här sker, det kommer att
ske igen. De måste hitta sätt att sköta informationsflödet
bättre. Det är A och O.

¤

.se kaospiloter

Kaoset fortsätter i Madrid, och det var kaos i Arlanda.
Flighten var försenad - En tjej jag lärde känna i kön hade ringt Iberia
tidigare under dagen och de hade sagt att det var lugnt. De visste
inget om några förseningar. Det var en annan femma när man kom
fram till Arlanda. Först skulle de boka om oss här på Arlanda till andra
bolag - vilket jag hade föreslagit att de skulle göra i går - sen sa de
att de inte hann göra det här i Stockholm så vi skulle få flyga ner till
Madrid så skulle de göra det där nere. Jo, för i Madrid är det lugnt.
Där är det ingen kaos.

Nåja. Tjejen fick tillbaka pengarna så hon skulle inte flyga ner. Jag
flyger ner och blir troligtvis kvar i Madrid... Finns det några hotell kvar
i Madrid, tro? Hehehe, troligtvis inte. Ja, ja. Det visar sig. Vore bra om
flygbolagen hade en handlingsplan när såna här saker händer, för de
gör ju uppenbarligen det.

¤

.se att resa eller inte resa

Sitter på tåget hem i stället för i ett flygplan på väg mot Spanien
för det är snöstorm i Madrid och Barajas har stängt flygplatsen,
det känns lite märkligt eftersom det är plus fem i Stockholm och
strålande solsken.

Vet inte om jag ska passa på att fota eller bara åka hem och slappa
några timmar, det är ju lite frustrerande att åka ut till Arlanda och
vända, det är ju inte direkt det man är inställd på. Världen är lite
uppånedvänd. Det är ju vinter både här och där, men just nu slår
den hårt där, här är det ganska milt. Okej, vissa dagar är det minus
tio i Stockholm. Men i dag är det plusgrader.

Skönt att man kunde lämna väskorna på Arlanda, enda dumma är
att jag lämnade min dunjacka där också, men det borde vara lugnt.
Just nu är jag väldigt sugen på mackorna jag har i en liten platspåse,
det skulle ha blivit min flygplanslunch, men nu får jag njuta av det
hemma i soffan.

Samtidigt som jag åker baklänges på tåget – ja, med ryggen mot
färdriktningen lyssnar jag på radio, och fastnar på en sångerskas
text. Här kommer de fyra första raderna:

"I want to be rich and I want lots of money
I don't care about clever I don’t care about funny
I want loads of clothes and f@#kloads of diamonds
I heard people die while they are trying to find them"

Jag gillar fyndiga låtar. Ska kolla om jag hittar videon till den,
då blir det en Youtube-länk. Och det blev det :)

¤

.se dagen före...

Pratade idag med en av dem som kommer och hämtar mig
på flygplatsen i morgon och hon berättade att hon varit ute
och fotat snön – ja, det snöar på Mallorca – uppe i bergen
i alla fall, nere i storstaden är det bara regn som faller, än
så länge. Ja, det blir spännande och se vad som möter mig
när jag kommer ner. Regn och rusk. Men det blir mycket
annat som är betydligt roligare.

Jag lämnar all packning till imorgon. De ska jag lista ut vad
jag ska ha med mig om jag inte får en uppenbarelse under
natten och drömmer vad som behövs för vistelsen.

Åker via Madrid så vi får se om piloterna behagar flyga
eller om de ska sjukskriva sig. Spännande...

¤

.se en tecknad kris i text

Gjorde en liten eskapad till stan i dag för att hämta min prenumeration
på serietidningar, och därefter styrde jag mina steg mot tunnelbanan
och åkte till Gamla Stan för att ta en titt i en annan serietidningsaffär
innan jag tog bussen. Jag hittade en bok om Marvels kris i slutet på
1990-talet, då de var nära att gå i konkurs. Den reades så det var ett
plus också. Jag köpte den och några serier till brorsan. Då jag hör
tjejen i kassan säga följande:

-Du är medveten om att det här är en vanlig bok. Ingen Graphic Novel.
-Jo, jag läser såna också, så det går bra.
-Ja, jag ville bara varna för många blir besvikna när de kommer hem.
-Ingen fara. Jag vill ha den.

Hon menade väl, men det var ändå än rolig situation. Sen när jag satt
på bussen tänkte jag att en Graphic Novel på ämnet hade varit ganska
rolig också – ja, den kommer säkert.

När jag tänker på det så borde jag väl skriva grafisk roman i stället.

¤

.se resor och bokhandlar eller tvärtom

Sitter omringad av böcker, närmast mig är det ordböcker,
allahanda slangordböcker med titlar som ”Strike the Baby
and Kill the Blonde”, men ovanför uppslagsböckerna står
några böcker och ser ner på mig när jag sitter. Det är böcker
som väntar på sin tur, just nu håller jag på att läser klart
tre böcker, en fjärde står bland dem som ser ner på mig,
det är en veritabel tegelsten och den påbörjades men
nu bidar den sin tid.

Böcker ja, det är de som gör att jag vill åka till Maastricht,
jag vet inte om jag har nämnt det tidigare. Har jag? Ja, det
är frågan. Jag tror inte det. Jag har säkert tänkt och planerat
att göra, så här kommer det. Jag såg ett blogginlägg i nån
av alla de bloggar som jag följde – har inte kollat sen lite
före julhelgen, antar att jag behövde lite semester – och den
handlade om en bokhandel som öppnat i en omgjord 800-årig
kyrka. Bokhandeln heter Boekhandel Selexyz Dominicanen
och jag vill dit och tillbe en av mina gudar. Risken är väl att de
har förbjudit fotografering när jag väl tar mig dit, men det
räcker nog inte med det för att stoppa mig. Det finns gott om
bilder här för de nyfikna.

The Guardian skrev en artikel om det, och jag hittade en artikel
från januari 2008 och passar på att länka till den innan den fyller
ett år. Här listar de upp de tio vackraste bokhandlarna. Av dem
har jag bara varit i Livraria Lello i Porto. För artikeln och länkar
till bokhandlarna gå hit.

Bokhandlar och bibliotek. Ja, det är väl ett bra sätt att upptäcka
en stad på. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att ta mig till
Bibliotheca Alexandrina om jag åkte till Egypten, och inte
bara av nyfikenhet, utan också på grund av all historia som finns
kring det gamla biblioteket i Alexandria. Det finns ju en hel del
vackra bibliotek i Stockholm också - resten av landet låter jag
vara osagt för jag har inte varit på bibliotek ute i Svea rike.

Ja, Alexandria och Maastricht, sen har vi Bilbao och Guggenheim,
men missförstå mig rätt som de sa förr några år sen. Det skulle
bara vara ett av skälen, en nyckel till staden. Min kamera hungrar
efter de bilderna, men även för mycket annat, och sen har vi resten
av mig som också vill ut på äventyr.

¤

.se Saramago på BNP

José Saramago är en författare som jag gillar väldigt mycket
och en av böckerna som jag gillar mest är ”O ano da morte de
Ricardo Reis”, ”Året som Ricardo Reis dog”. Jag hade turen att
ha upptäckt honom när jag läste portugisiska på universitetet
och han är ett av skälen till min Lissabon-förälskelse, långt innan
jag kom till staden och insåg att den förälskelsen var sann, att
den bestod av något som inte var kött och ben, utan asfalt, stål,
kakel och en flod som bytt namn när den rann in i Portugal från
Spanien. Tajo hade blivit Tejo, och som en poesi rann den genom
mina ådror och gav mig en portugisisk själ, med ord av fado,
genomdränkta med saudade – en längtan – till vad? Ja, det får
jag återkomma till när jag funnit det.

Det här inlägget handlar i princip om Saramago. Han skriver en
blogg och det var glädjande att upptäcka den. Det är klart att för
att ni ska ha glädje av den måste ni kunna portugisiska eller spanska.
För er som kan det och inte har upptäckt den eller Saramago hoppas
jag att det här öppnar en ny värld för er.

Den finns på portugisiska: O Caderno de Saramago
eller på spanska: El Cuaderno de Saramago.
Den är väl värd ett besök. Saramago bitter sig inte i tungan.

För att återgå till ”O ano da morte de Ricardo Reis” så har jag hittat
en liten guldgruva, denna gång kanske bara för de som kan portugisiska
men i och för sig kan det vara av intresse för dem som vill få en inblick
i en författares arbete med en bok.

Det är BNP – Biblióteca Nacional de Portugal – Portugals
motsvarighet till KB, som har en José Saramago-samling,
där de bland annat har manuskriptet till ”O ano da morte
de Ricardo Reis”, med handskrivna rättningar, en dagbok
gjord efter händelser, väderrapporter och annat matnyttigt
som stod i tidningarna från augusti /september 1936 –
då romanen utspelar sig. Allt startar här.

I denna Saramago-resa upptäckte jag också att Fundação José Saramago
ska husera i Casa dos Bicos i Lissabon, så nu vet jag en av platserna som
jag ska besöka nästa gång jag är där.

Och vi avslutar det hela med Saramagos ”A maior flor do mundo”




¤

.se på jakt

Söker efter inspiration. Ska fota en grupp så jag håller på
att lyssnar på dem samtidigt som jag funderar vad man
kan göra med fem bandmedlemmar.

.se hur öppensinnad är du egentligen?

Öppensinnad verkar inte finnas som ord, även om google
tycks tycka annorlunda med ca 20 000 träffar. SAOL frågar om
jag menade ondsinnad… Nej, inte riktigt.

Det finns en hel del ord som har ändelsen –sinnad
men jag får väl skriva frisinnad i stället.

Lustigt hur jag inte vågar använda vissa ord trots en massa träffar,
men väljer att använda andra trots att det är väldigt få träffar,
som fjärilsfilea något.

Det finns ju fjärilslax, och fjärilskotletter, så man borde ju kunna
filea nåt så.

Nåja, nu finns det i alla fall en träff till ute i den världsvidawebben.

Frågan är ju också om nätet fungerar som artificiell andning
för vissa ord, en grogrund för andra och ett språklaboratorium
där ordbetydelser förskjuts och orden antar nya former.

Vad tror du?

.se det nya året...

...börjar med förkylning och sängliggande. Nu ska jag lägga mig,
före elva, det var inte igår. När det nya året kom till daga var
jag vaken fem timmar in på det, sen har jag nog sovit ganska
mycket och nu är det åter dags att blunda en stund. Vi får se
hur den tredje dagen gryr.

.se gott nytt år

Nytt år, nya löften… Många projekt att fullfölja och sätta igång.
Det bådar gott. Det kliar i fingrarna så det är bara att ge sig hän
och börja skriva.