.se det brinner...

Japp, då har bocken i Gävle brunnit ner. Om det berodde på
att man gick ut till pressen och sa att man skippade flamskyddsmedel
eller traditionens makt låter jag vara osagt.

.se lottningen Champions League

Chelsea - Juventus
Villarreal - Panathinaikos
Sporting - Bayern
Atlético - Oporto
Lyon - Barcelona
Real Madrid - Liverpool
Arsenal - Roma
Inter - Manchester United

.se om drömmar

I dag kom jag in lite sent till jobbet och det var väl delvis
för att jag gjorde revolt mot väckarklockorna, läs mobilens
tre alarm – ja, det är ju trots allt måndag. Men delvis var
det för att jag för en gångs skull drömde och var medveten
om det, så som en god berättare ville jag låta historien ha
sin gång. Sen vaknade jag i och för sig när det var som mer
kaotiskt i min dröm, så jag vet inte om extratimmen som
jag la ner på den var värd eller inte… När allt kommer
omkring så löses drömmen upp långsamt nu när timmarna
går och jag vet inte riktigt om jag vill fånga in den eller
låta den förblekna.

.se fotbollskväll - el clásico

Att se en fotbollsmatch på lokal kan ibland bli mer
än man väntar sig.

Det är inte ovanligt med självutnämna experter som tror sig
veta bäst, bara för att de lever på att tippa. Att säga att Barcelona
är bäst just nu krävs det inget geni för, att de gjort 44 mål
och släpp in 9 är ingen hemlighet som bara elittipparna känner till.

Men fotboll handlar inte om det, det handlar inte om fakta och statistik.
Det handlar om hjärta och känsla. Det spelar ingen roll hur överlägset
ett lag än är, om man håller på ett annat så ser man alltid små ljusglimtar.
Det finns mycket historia och ont blod mellan Real Madrid och Barcelona,
många skrönor och många sanningar. Men siffror och statistik är just
vad det är, det är siffror och statistik och de betyder inte ett skit
när domaren blåser igång matchen.

Då handlar det om hur bollen rullar, och vem som tar kommandot
och driver den framåt. Real Madrid hade inget val, med skador
och avstängda spelare och en tränare som knappt hunnit ha
en handfull träningar med laget. Det var försvar som gällde,
och Barcelona tog kontrollen över matchen. Men det blev inte
som Experten förespråkade före matchen.

Henry sprang inte ifrån Salgado, Messi kom knappt förbi Sergio Ramos.
Och jag måste verkligen säga att killen irriterade mig innan match,
med upprabblandet av siffror och en ihärdighet av en hackad skiva,
en koppling som nya generationer kanske inte har lika stor erfarenhet
av, även om cd-skivor också hakar upp sig. Han hade mage att påstå
att han skulle kunna snurra upp Salgado, till vilket jag sa att han möjligtvis
hade dugt som saftblandare åt Real Madrid. Salgado skulle kunna dribbla
bort honom jämfota. Då säger han att Salgado är snabbare men att han
var fysisk starkare än Salgado. Ja, villfarelser av ett fyllo.

Starkare än Salgado? Ja, dream on.

Att han sen tillbringade hela matchen i princip med att kommentera
och skrika svordomar på spanska i typ med ”puta” gjorde inte saken bättre,
och jag kunde inte låta bli att be honom skärpa sig, för jag bryr mig inte om
folk håller på ett lag eller ett annat, men det värsta jag vet är människor
som i stället för att hålla på sitt lag hänger sig åt att hata motståndarlaget.
Det känns för destruktivt, men det är jag det, föredrar att älska än att hata.
Hur som helst så sa jag åt honom att ”du får gärna hålla på vilket lag du vill,
men bete dig inte som en idiot, du kan ju inte skrika ”hora” hela tiden. Det
minsta man kan begära är att du har lite hyfs. Så han tystade ett tag, men
ju längre in på matchen vi kom desto mer negativ var han mot Messi som han
tidigare höjt till skyarna och Eto’o hatade han, och han ville ha tillbaka
Ronaldinho. Ja, för honom handlade det inte om fotboll eller hjärta utan om
möjligheten att kamma in lite stålar. Och ständigt detta prat.

Fan, när jag tittar på fotboll vill jag inte analysera en match eller prata
med trångsynta muppar, som tur var så hade jag gott sällskap och fick
en ny bekantskap som drog till sig min uppmärksamhet, så mellan muppen
och skönheten såg jag inte mycket av matchen.

Real Madrid fick sina chanser att göra mål, men Valdes stod i vägen, sen fick
Barcelona straff, och då skulle han prompt prata igen och jag bad honom
att inte stå i vägen. ”Ditt lag har straff, vad sägs om vi tittar på det i stället.
Du är tyvärr inte genomskinlig.” Men han fortsatte. Eto’o sköt och Casillas
gjorde en dunderräddning. Sen frågade han mig ”vem var det som sköt
straffen”, ”ja, hade du tittat så hade du vetat det”, jo, men du tittade ju,
bror duktig”, ”ja, som sagt, hade du tittat så hade du vetat” punkt slut.

Sen gick jag på toa, och då passar Eto’o på att göra mål. Fan vad fegt.
Det var lite dåligt stil. Nåväl, 1-0 när jag kom tillbaka, och sen gjorde
Messi 2-0, och Cannavaro fick en rejäl smäll när han försökte
slå ut bollen och krockade mot stolpen. Barcelona seger.

Välförtjänt och rättvist säger nån. ”Eh, nej. Det finns aldrig nåt sånt
i fotboll”, ”jag väntade mig inte att du skulle förstå det”, ”jag förstår,
men jag håller inte med”. Att visa ska envisas att snacka när man inte vill.

Nåja, jag grattade mina motståndssupportrar utom muppen som hade gått.
Även om han kom tillbaka av nån outgrundlig anledning.

Skönt att man trots såna här små konflikter kan ha en trevlig kväll,
både före och efter, och faktiskt under matchen. Efter jobbet var jag
med Cecilia och såg på en dokumentärfilm om gudinnor på Cinemateket.
Det var kul att äntligen få komma dit.

Efter 3000 år med kvinnliga gudar tog de manliga över och de kvinnliga
suddades ut. Dokumentären handlade om en kvinna som ville förändra
kvinnosynen i Bibeln och kanske ta tillbaka jungfrutron, eller åtminstone
lyfta fram de kvinnliga gudarna. Ja, vad vet jag.

Det känns som gudatiderna är förbi. Kan vi inte lyfta fram människorna
i stället och försöka göra nåt gemensamt oavsett kön.

Efter blev det en långpromenad genom Stockholm från Gärdet
via Karlaplan, Stureplan, Norrmalmstorg, och ett hästdrivet luciatåg
fram till vårt stammistillhåll.

Jag gav mig av därifrån elva över ett och hann lyckosamt
efter en språngmarsch med sista tåget hem.
Elva minuter var på gränsen, men så kan det vara...

Det blev en lång dag.