På väg hem från julaftonsfirandet möts vi av en kall vind när vi åker uppför
en av tunnelbanans rulltrappor i T-Centralen. Efter att ha gått förbi
spärrarna som ska hålla tjuvåkarna på rätt sida om lagen finns det en
elektronisk skylt precis innan man går igenom den långa tunneln
som leder till pendeltågen. Där står det att pendeln ska gå 00.22,
vilket kändes skönt eftersom vi hade tio minuter på oss. Fast klockan
hann slå 20 över så hade en ond föraning gömt sig nånstans mellan
mitt undermedvetna och mitt minne. Det plingade inte upp några
upplysningar om förseningar eller om att tåget var på väg in till
stationen. Jag misstänkte det värsta och insåg att SL, SJ eller vem
fan det nu är som sköter trafiken inte hade nåt emot att skjuta sig
själva i foten och göra resenärer förbannade.
dataålderns gyllene tid, om det inte är det kanske det är hög tid
att se över ett så osmidigt skyltsystem. Det enda de hade lyckats
med var att få fram en rullande text:
Bra nummer att komma ihåg om man inte orkar wappa. Så frågan är:
Hur svårt kan det vara att ta bort från de elektroniska skyltarna de
avgångar som de uppenbarligen inte har nåt problem att ta bort rent
fysiskt?
och det har varit så ganska länge. Vem finns spärrvakterna för? Visst,
de är där för att se till att vi betalar för oss, men när vi har fullföljt
den delen av avtalet, är de inte där för att serva oss? Jag tror att de
har feltolkat eller missförstått sin uppgift. Tycker att det är helt
okej att de sitter där och pratar i telefon eller läser böcker. De är ju
trots allt instängda i en liten bur, men det är inte vi resenärer som
har låst in dem där, så vi ska väl inte behöva ta deras frustration.
men det är nästan som man måste ha ett skriftligt brev från ledningen
för att de ska öppna den. Det räcker inte med en tung påse, illustrationen
är tydlig, barnvagn, väska eller rullstol. Det är som om de måste
godkänna väskans storlek innan de trycker på knappen. Eller om hundra
personer kliver av, hur svårt är det att låta folk gå ut den vägen i stället
för att milslånga köer ska bildas – visst, jag överdriver, men ändå. Är det
för mycket begärt att de tänker lite och underlättar för oss?
direktiv att vara barnvagnar ska få passera den vägen. Eller så är det
helt enkelt kontrollen över dörren det som ger deras liv mening.
nästa tåg ska gå 00.52 och en annan spännande episod som
utspelade sig. Det finns ett antal bänkar och mitt emellan två av dem,
som är vända mot varandra, finns det en sån där stor automat med
läsk och godis. Det satt två killar snett mittemot varandra. Den ene
hade precis köpt en läsk i automaten och satt med den i handen.
sig en man i kryckor och vänder sig till killen med läsken.
vänder sig till killen mittemot och vädjar. ”Kan du hjälpa mig? Jag
förstår inte mig på automaten.” Eftersom killen ser lika tveksam som
den förste tillägger han. ”Jag har pengar. Det är bara det att jag inte har
glasögon, så jag ser inte så bra.” Varpå killen svarar nåt i stil med ”Det
är enkelt” men gör inget åt saken. Mannen vänder sig nu till de som
sitter i bänken bakom läskkillen, men de ser också ut att vara lika
ointresserade. Jag reser på mig och säger att jag kan hjälpa honom.
Han tackar och frågar om det finns julmust och ger mig fyra femmor
som jag matar in i automaten, knappar in siffrorna samtidigt som jag
hör honom säga, ”jaså, är det så man gör.” Han får läsken och växeln.
Han tackar igen och jag sätter mig ner. Bägge killarna försvann också.
Jag antar att de skämdes över att de inte hade hjälpt honom, åtminstone
hoppas jag det. Visst mannen stank sprit och mynten likaså, men om vi
inte ens kan hjälpa nån att köpa en läsk, oavsett det faktum att det är
julafton, så borde man nog ta sig en tankeställare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar