.se bländad av solen

Är det inte härligt att sitta och jobba och knappt se skärmen på grund
av solen. Det kallar jag vårkänslor i januari.

.se fotboll, krig och filmer

Klockan är elva och jag lyssnar på spansk radio, ville höra den spännande
upplösningen på de av kvartsfinalerna i spanska cupen. Tyvärr så tog lyckan
slut för Mallorca och de åkte ut mot Getafe.

Det är snabba svängar i undertextningsbranschen, i några dagar handlade
det om andra världskriget och Vietnam, samt ”the first and the second Gulf War”,
som då och då skrivs felaktigt som första Gulfkriget och följaktningen andra
Gulfkriget. Men det ska vara Kuwaitkriget - som var en väpnad konflikt 1990-1991
– och Irakkriget – som var 2003. Och nu har det i stället gått över till juridik
och familjeliv i Argentina. Länken här brevid går till ett lexikon med argentinsk
slang: lunfardo. Tack och lov att i trots av allmänhetens förespeglingar
om hur ensamt översättarlivet är för en frilansare, så sitter man inte ensam
inför alla frågor.

Nu när man hittat 3 000 förlorade negativ av Robert Capa och Gerda Taro,
så har den spanska tidningen El Periódico de Cataluña sökt efter de barn
som blev fotade av Capa, och intervjuar 84-årige Xavier Camps som är en
av dem.

Det finns mycket annat som är förlorat för alltid, av mindre och större vikt,
men jag såg i måndags ännu en film av Fernando Fernán Gómez ”El viaje
a ninguna parte”, som var riktigt bra och som talade om förlusten av olika
yrkesgrupper, i filmen handlade om teatersällskapen som åkte runt och
spelade i byarna i Spanien och som försvann i och med filmens intåg.
Men det verkar vara en ständig rädsla för många. Jag har funderingar
på ett inlägg som handlar om just det här. Paniken som nedladdningen
av musik har ställt till och hur de förutspår cd:ns försvinnande. Kommer
det att ske? Inte omöjligt. Det är det verkligen inte, men mer om det lite
längre fram.

Jag får väl läsa igenom mina blogginlägg snart, har en svag föraning om att
jag har lovat att utveckla idéer och skriva mer om ett visst ämne. Får göra
en minnesanteckning någonstans.

.se rubrikerna samt grattis

Råkade se ”Rubrikerna” på Jay Leno i går, och där hade en tidning
slagit fast vad som orsakade mest dödsfall i USA, fast vi kan säga
världen. Kan ni gissa? Det var inte rökning, cancer eller något annat
som kan drabba oss. Utan döden. Ja, vad säger man, de är ju inte helt
fel ute, men frågan är om det är rubrikstoft.

Ja, då var det dags för nästa familjemedlem att fylla år. Så här kommer
en liten present.







Och här till en modernare rytm, MTV släng dig i väggen.

.se ibland kommer det förlorade tillbaka

Nej, det gäller inte min hårddisk. Utan nåt roligare, nämligen en väska
med bland annat Robert Capas negativ från spanska inbördeskriget.
Det blir spännande att läsa om det i de kommande dagarna, eller veckorna,
lite beroende på hur lång tid det tar att sortera bilder och se vem som
tagit vad. Ni kan läsa om det här.

.se nytt blad...

Formaterade om hårddisken i dag, den ena, sen visade det sig
att det blev fel hårddisk som blev formaterad, som tur var så
hade jag säkerhetskopior på det mesta i D, där nu Windows
ligger. Vi får se om operativsystemet känner sig nöjt med sin
nya hemort och fungerar snabbt och smärtfritt de kommande
månaderna. Jag håller tummarna.

.se gör det själv...

Ja, det har länge varit populärt med gör det själv-program, och
när det gäller kamerautrustning finns det allahanda sinnrika
uppfinningar för att spara en slant. En bra sida för sånt är den här.
Det är ett platssparande stativ, som jag måste prova på...nån vacker
dag då jag känner mig mer teknisk. Nu ska jag äta glass och dämpa
min halsont.

.se att ringa eller googla

Det är inte ofta jag använder telefonen för att göra ärenden, jag föredrar
att gå till ställena och prata på plats i stället för att ringa ett samtal, men
i dag så ringde jag till Skansen-Akvariet för att få hjälp med ”palatal
valve” och då insåg jag hur hjälpsamma människor kan vara, och hur
sällan vi översättare ringer runt och frågar olika experter om råd. Det
kanske finns de som gör det, men jag är ganska dålig på det, oftast står
svaret att finna i nån e-postlista – som är lite av vårt fikarum när vi
inte sitter på ett kontor bland andra frilansare eller fast anställda
översättare – eller så har man redan innan man ska ta det steget hittat
nåt bland alla uppslagsverken hemma eller de på nätet. Hursomhelst så
tvekade han inte en sekund och sa att det hette ”struplock” och det
var ett bra och beskrivande ord för vad den har för funktion hos krokodilen.

Google har de senaste åren varit sökmotorn bland sökmotorer och därför
googlar man efter saker, men jag undrar om det inte är dags att se vad
utmanarna har för sig. Finns det uppstickare eller är de flesta bara ute
efter andra grafiska lösningar som Galaxy IT, eller Quintura som skapar
ett tankemoln av resultaten. Jag har sett mer spejsade (mmm hur ska
det stavas egentligen?) Sen finns det metadatasökare som den som
utnämnt sig till sökmotorernas moder, eller MetaCrowler. Dessa söker
i andra sökare och sammanställer resultaten. Vi har också gamla godingar,
som Altavista som en gång i tiden var Sökmotorn. Än så länge så fortsätter
jag nog med Google, de andra blir användbara när Google inte hittar
svaren. Jag kommer ihåg när jag gick över till Google och ville ha den som
startsida på jobbets internetdator, medan en Altavistaförespråkare återställde
startsidan hela tiden, så där höll vi på tills Google segrade, eller så var det
att alla datorer fick internetuppkoppling, kommer inte riktigt ihåg.

.se krokodiler och Gena

Jag har tillbringat hela dagen bland saltvattenskrokodiler och forskare,
och min fascination för dem har bara blivit större ju mer jag har lärt mig
av dessa primitiva väsen. Nu måste jag bara ta reda på vad ”palatal valve”
heter på svenska och ”cordal perigoid muscles”. Får väl återkomma till
dem senare. Det kan visa sig att krokodilens fantastiska immunförsvar
råder bot på allt sånt som nu för tiden har blivit resistent för en massa
sorters penicillin. Ett intressant fakta är att krokodilens närmaste släkting,
den är ju ett kräldjur, är fåglarna. Sen kommer den vanliga frågan, vad
har krokodiler egentligen fötter, tassar, ben? Enligt Uggleupplagan av
Nordisk familjebok så har de fram- och bakfötter, så jag kör på det.

I min informationsjakt läste jag återigen om de två kubakrokodilerna som
Skansen-Akvariet har hand om, som djurskyddsmyndigheten, DM, ville
avliva om inte Skansen gav dem en större bassäng. Var och fotade dem
för några månader sen, de ser ut att stortrivas där, med öppna gap i värmen.

Nu när jag skulle publicera det här inlägget kom jag och tänka på Drutten och
Gena. Minns ni de?



Den här kom jag inte ens ihåg. Jag måste säga det igen. Youtube är fantastiskt.

.se det är kallt...

Rapport från en 7-elva, de har nämligen internet nuförtiden.
Jag har varit ute i stan sen tvåtiden och det var riktigt kyligt,
men det blev nog lite bra bilder, så jag klagar inte...inte så
mycket i alla fall. Eftersom jag blev lite sen i starten blev det
ett antal nattbilder och de är ju härligt. Några av dem dyker
nog upp på fotobloggen.

På tal om annat så fyllde min bror år i går. Ja, må han leva, ja,
må han leva uti hundrade år...! I dag var jag och köpte lite
serier som han bad om, jag räknar med att han läser den här
bloggen om nån vecka när det börjar bli lite lugnare för honom,
men hursomhelst är det ingen hemlighet. Det blev en hel del
"91:an", och av en händelse hittade jag några "Åsa Nisse" -
jag glömmer alltid bort vad den sistnämnda serien heter.

När jag ändå var vid Mariatorget gick jag in i Staffars serier
och köpte två "The Comics Journal" - när jag nu ska hinna
läsa dem. Det ena var det senaste numret och det andra var
ett nummer där de intervjuar Terry Moore, mannen bakom
den fantastiska "Strangers in Paradise" - intervjun finns här.
Jag tror att jag ska flytta min prenumeration dit i stället. De
känns bättre.

.se en tragisk lektion i historia

I går såg jag ”Min dotter Hildegart” på Cervantesinstitutet i Stockholm.
Jag vet inte om filmen nånsin kom upp på svenska biodukar, filmen
heter på spanska ”Mi hija Hildegart” och regisserades av Fernando
Fernán Gómez 1977. Det var en intressant film, som bygger på verkliga
händelser. Historien är berättad från mammans perspektiv.

Hildegart var vad man kunde kalla ett underbarn, hon blev klar
rekordtidigt med sin juristutbildning, hon var till och med för ung
för att kunna praktisera som advokat, så hon fortsatte att studera
medicin och litteratur. Redan som 16-åring publicerade hon artiklar
i tidningen och hon blev även utgiven som författare. Hon var politiskt
aktiv och kallades för "Den röda jungfrun".

Hennes mor hade bestämda åsikter och ansåg att Hildegarts liv
enbart hade ett mål, det var därför hon hade avlats fram.
Pappan fanns inte med bilden. Inte alls, förutom för att fullborda
avlelsen. Hildegart skulle föra feminismens fana. Hennes mor Aurora
sa att Hildegart betydde ”Kunskapens trädgård”.

Hildegart brevväxlade med många av den tidens storheter, som
Sigmund Freud och H.G. Wells. Till den sistnämnde var hon sekreterare
under hans vistelse i Madrid. Modern såg i detta ett svek och när
Hildegart avslöjade att hon tänkte åka till London brast det hos modern.
Den 10 juni 1930 när dottern sov sköt modern henne med tre skott
i huvudet och ett i hjärtat.

I rättegången viftade modern bort alla försök av försvarsadvokaten
att hävda sinnessjukdom, modern ansåg att liksom en skulptör kunde
förstöra ett verk som inte höll hans standard så var hon tvungen
att sätta stopp på dotterns förfall.

Som sagt, allt detta hände i början på 1930-talet och var ett ganska känt
fall på den tiden. Filmen bygger på en bok av Eduardo de Guzmán
”Aurora de sangre: Vida y muerte de Hildegart”.

Hildergart döms till 26 år, 8 månader och en dags fängelse, men släpps
eller flyr den 18 juli 1936 och försvinner spårlöst. Det är vad filmen berättar.

Läste här att hon blev inlagd i ett sinnessjukhus i Ciempozuelos och dog
där 20 år senare. Tydligen så trodde man fram till 1987 att Aurora hade
blivit frisläppt när republikanerna släppte fångarna fria 1936, men
psykologerna Guillermo Rendueles och Alejandro Céspedes hittade
hennes patientjournal i det ovan nämnda sinnessjukhuset och publicerade
den.

Ibland överträffar sanningen dikten.

.se om våra folkvalda

Sett i .SE måndagstidningen för en vecka sen.
Exploateringsnämndens ordförande Joakim Larsson (m)
apropå de stoppade galleriplanerna i Odenplan:

"anledningen till att planerna stoppats inte har med protesterna
att göra, utan det faktum att bygget inte skulle vara klart inom
politikernas tidsram."

Vore hemskt att en folkvald politiker skulle lyssna på folket…

.se mer om Bobby Fisher

Bobby Fishers död väckte en massa tankar. "Det var längesen jag spelade
schack", var en av dem. Jag vet inte om det som står nedan säger något:
1.Sf3 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 Lg7 4.d4 0-0 5.Lf4 d5

Det är de fem första dragen i vad som kom att kallas århundrades parti,
och det gick mellan Donald Byrne och Robert James Fisher (han var blott
13 år) Ni kan se hela partiet här.

Fisher var en rebell både inom de 64 rutorna som hans genialitet
kretsade omkring och i verkligheten som omgav honom. Denna trots
mot ordning gjorde att han kunde bryta mot ryssarnas hegemoni inom
schack, men samtidigt drev den honom mot en frontalkrock med den
amerikanska staten. Det gjorde honom statslös och han försvann under
långa tidsperioder. När han slutligen dök upp till ytan hade han ett underbarn
med sig. Om jag inte missminner mig helt hette hon Susan Polgar. Det var
några år sen dess. Nästa gång han var en nyhet var när han försökte lämna
Japan med ett utgånget pass. Han greps.

Island blev hans fristad och där dog han i fredags 64 år gammal. Det var en
logisk ålder för detta schackgeni. Ett år för varje ruta som schackbrädet har.

Varför Island? Jo, det var där han tog hem sin mästartitel.

.se var vindarna bär...

Det är lördag och det ser ut att blåsa till storm, som tur är ska
jag bara ta tåget och ingen båt, så jag slipper ett böljande hav.
Storm och regn, men snön lyser med sin frånvaro, så det är
ganska mörkt ute.

Var inne i stan tidigare och köpet vin och serier, en härlig
kombination - som jag nog aldrig har avnjutit samtidigt, undrar
varför, det borde ju inte vara helt omöjligt. Jag hade inte hämtat
mina serier på sex veckor så jag fick ett samtal i fredags om det.
Men min lycka var att hitta en underbar bok av George Herriman
"The Kat Who Walked In Beauty". Seriestrippar från 192o-talet.
Mer om Herriman en annan dag, måste gå nu.

Ja, vi har alla våra nycker.

.se dödsruna Bobby Fisher...

Fick höra i dag att Bobby Fisher har dött. En tragisk dag för de
som kände honom, och för oss som läst om hans legendariska partier.
Han var världsmästare i schack från åren 1972-1975 efter att ha
besegrat Boris Spasskij. Han drog sig tillbaka från spel i samma veva
som han inte fick igenom sina krav när han skulle möta Anatolij Karpov.
Mycket kan skrivas om honom, och mycket har skrivits om honom,
både som spelare och person. Må han vila i frid.

.se Library of Congress bilder på flickr

[Grand Grocery Co.], Lincoln, Neb. (LOC), originally uploaded by The Library of Congress.

USA:s Library of Congress - det vill säga USA:s kongress- och nationalbibliotek
har inlett ett samarbete med flickr. Den här bilden är hämtad därifrån. Ni kan
klicka i respektive länk för få mer information om bilden och om tanken bakom
initiativet. Fotografen är John Vachon [1914-1975] och det här är kanske nåt
för KB att ta efter. De jobbar trots allt i den riktningen.

.se hyllning till Stan Lee

Det pågår en utställning om/hyllning till Stan Lee i Gallery 1988: LA.
Jag vet inte vad verken går loss på, men man kan mejla galleriet
här. Bilden ovan tillhör en av konstnärerna, Camilla d'Errico, och
jag föll genast för den här Storm-bilden. Mer om henne här. Är ni
nyfikna på fler verk så kan ni klicka på Storm, så tar hon er till
galleriets blog. Mer om Stan Lee.

.se gott och blandat

Det är med lite skräckblandad förtjusning som jag ger mig ut på nätet
och det av flera anledningar. Jag har arbetat klart för i dag, och under
min arbetstid händer det ganska ofta att jag surfar på jakt efter det ena
eller det andra, och även då är det lätt att komma på avvägar. Så jag
sitter och läser min RSS-skörd, och den börjar växa. Det värsta och det
bästa med det, är att det som var en tät skog av sidor börjar långsamt
att förvandlas till individuella träd. Träd som har namn, och som har
förgreningar som tar mig till andra träd eller visar mig vägen genom
dolda stigar. En hel värld att upptäcka från mitt skrivbord. Internet
handlar ju om att använda hyperlänkar, och man vet aldrig var man kan
hamna.

Så vi är 16 dagar in på det nya året, och det här med att skriva blogg
har gjort att jag på första gången på länge är van i början av ett år att
skriva vilket år jag befinner mig på. Jag hade lätt att av nån anledning
dröja mig kvar i det föregående året. 2008 fyller Smurfarna 50 år, vem
skulle tro det. Att en blå krabat som var tre äpplen hög kunde klara sig
så bra, så bli inte förvånade om de dyker upp på stan.

Nej, nu ska jag låta datorskärmen vila lite, eller snarare mina ögon och
göra i ordning lite popcorn för att se åttondelsfinalen i spanska cupen,
mellan mina två lag. Real Madrid och Mallorca.

.se serier möter film

Ja, film och serietidningar har de senaste åren allt som oftast gått
hand i hand. Det är mycket på gång just nu, både ryktesvägen och
de som redan är under produktion.

Jag skriver de releasedatum som står i IMDB, allt som oftast är det
väl då den går upp i USA, men nu för tiden kan det röra sig om
världspremiärer.

Redan i sommar är det i alla fall dags för tre, från tre olika jättar
i serietidningsvärlden, okej, den sista av dem kanske inte är en
jätte, men gör de en film av en serie därifrån så kan man väl ändå
kalla dem för det. Fortsättningen på "Batman Begins" heter "The
Dark Knight", som är ju vad Läderlappen, eller Batman som han heter
nuförtiden, kallas. Japp, där försvann syftningen på vägen, men vad fan
nu är det serier som gäller, kan ni er Batman så hängde ni nog med. Hur
som helst så får nog Batman lämna plats för The Joker som denna gång
tycks bli verkligen härligt skrämmande. Det vad DC Comics ess i leken,
och den går upp den 18 juli.

Över till Marvel med "Iron Man", som blir nog ganska maffig och sen har
vi Top Cow med Mark Millars "Wanted". Känner ni inte till Millar, så
finns det annat som kan locka. Angelina Jolie och Morgan Freeman bland
annat.

En av filmerna som jag verkligen ser fram emot, och roligt nog blev det
en lång lista när jag väl satte i gång; jo, en av filmerna är när Frank Miller
gör sin solodebut och regisserar en av serievärldens främsta mästare i mitt
tycke och en av de serier som aldrig lyckats suga tag i mig. Jo, jag talar om
Will Eisners "The Spirit", som släpps den 16 januari.

I böcker som blir film genren har vi "I Am Legend" som har premiär i Sverige
den 25 januari, och "Flyga drake" som vi måste vänta på ända till den 28 mars.

I samma tema som "I Am Legend" som dessutom har filmatiserats
två gånger tidigare, har vi "Y: The Last Man" som saknar för tillfälle
information på IMDB, men där serietidningshistorian går ut på att
det är ett virus – har jag för mig – som drabbar bara männen. Alla
utom en. Varenda killes våta dröm? Nej, kanske inte.

Sen är det som vanligt dags för efterlängtade och mindre efterlängtade
uppföljare. "Hellboy II – The Golden Army", "Transformers 2", "Narnia:
Prins Caspian" som går upp i Sverige den 2 juli, "Indiana Jones 4" – vi får
se vad det slutgiltiga namnet blir, den 22 maj, USA, "Jurassic Park IV".
Har de gjort en trea? Den har jag missat. Och "Spider-Man 4", tre fyror på
raken. Det var inte illa. "Sin City 2".

Och nu tar jag bara resten av utbudet, som inte alls är sämre. Jag
börjar med tre favoriter "Magneto", "X-Men Origins: Wolverine"
och "Shazam!". Sen har vi "Wonder Woman", Alan Moores
"Watchmen", "Silver Surfer", "Thor", "Black Panther",
"Lukas Cage", "Teen Titans" och "Justice League".

.se Dallas och J.R.

För länge länge länge sen, gick Dallas på tv för första gången
och nu sitter jag och översätter ett avsnitt med J.R., Sue Ellen,
Bobby och alla andra i denna ”fantastiska” värld. Den var nog
stor överallt. Men den här låten kanske ni inte har hört. Man
kanske ska vara spansktalande för att uppskatta den, men
minspelet är rätt bra.

.se I Am Legend...

Funderade lite på “I Am Legend”. Huvudrollsinnehavaren
heter ju Robert Neville (Will Smith) så jag antar att
Legend-biten är något som är hämtat ur boken, som jag inte
har läst kan tilläggas. När vi ändå är där, så finns det en
seriebok eller graphic novel som gavs ut 2003 av IDW
Publishing ifall ni är sugna på något mitt emellan film och
bok. Jag antar att det låter bättre med I Am Legend, än I Am
Neville, eller Robert. Det är nog bara James Bond som kan
säga utan att skämmas, I Am Bond…

Jag kanske kollar närmare på varför, men inte just nu.

.se förkortningar och ordjakt

Hur irriterande är det inte när vissa program är kopplade till varandra
och av nån anledning stängs av när man stänger ett av dem. Jag vet att
den gör det, men då och då lyckas jag glömma det, som tur är så har jag
inte blivit av med nåt av vikt. Men tänk på det ni som använder Swift
(ett undertextningsprogram) och Word (behöver knappast nån förklaring),
Swift använder sig av Word och när man stänger Swift stängs Word också.

Hur som helst, som översättare hamnar man ständigt i situationer där
förkortningar nämns, vissa kända, vissa mindre kända, och hur man ska
hanteras med dem kan bli en huvudbry varje gång. I dag var det CDC:s tur,
ja ni vet säkert, USA:s smittskyddsmyndighet, bokstäverna står för: Centers
for Disease Control. Även om den nu tycks heta Centers for Disease Control
and Prevention. En bra källa för förkortningar är Acronym Finder. Där får man
hitta den mest trovärdiga betydelsen och sen försöka hitta nåt som fungerar som
ersättning. Sysslar man med undertexter blir det ju extrasvårt eftersom det allt
som oftast saknas utrymme för att förklara termen. Internet är en ovärderlig källa
för att hitta betydelser på akronymer, det finns ordböcker, men de blir alltför snabbt
obsoleta.

I går frågade min mor om vad ”xuetes” betyder. Hon höll på att läsa en bok på
spanska. Jag sökte lite snabbt på nätet men hittade ingenting, jo, jag hittade till slut
en parantetisk förklaring om att det betydde av judisk härkomst, men det var allt.
Wikipedia har med åren blivit en allt mer använd resurs, ibland får man ta termer
med en nypa salt, eftersom man vet inte vem som har skrivit artiklarna, men det
finns mycket användbart, och till råga på allt är det gratis. Så jag sökte i Google,
xuete +wikipedia och hänvisades till den här sidan, här på engelska, här på spanska
och här på katalanska. Välj själv efter tycke och smak.

På tal om googlandet så finns det en ny sökmaskin som heter Wikia.
Bra eller dålig? Sök här.

.se på tal om googlande

På tal om googlandet, fotoshoppande och andra såna ord. Det här är
en gammal nyhet, men den tål att nämnas. Det är intressant när företag
når det de eftersträvar mest, som i det här fallet Photoshop – som har
blivit en sån standard för alla som sysslar med fotografi, att själva
förändringen i en bild, kallas att man har fotoshoppat. Men nu när de
uppnått en sån världsdominans har de insett att de riskerar att gå samma
öde till mötes som andra kända märken, Xerox, Hoover, Google, det vill
säga att gå från ett registrerat varumärke till en företeelse. Photoshop
försöker reglera vår språkanvändning, men de lär väl inse att det är lönlöst.
Ja, ibland ska man vara försiktigt med vad man önskar, för man kan se
det gå i uppfyllelse.

Det enda svenska exemplet som jag kommer på just nu är företaget MACK,
(av initialerna i delägarnas efternamn: Mathiasson, Andersson, Collin och Key)
som tillverkade en bensinpump. På 1920-talet dominerade de marknaden,
och jag har ingen aning om företaget finns än i dag, men bensinmackar
finns det gott om.

I jakt på lite bakgrund sökte jag i Wikipedia och fann den här artikeln om
varumärkesord. De listar även Eau-de-cologne, Ketchup och Termos. Eftersom
det var intressant, tyckte jag, så sökte jag vidare. Här finns fler varumärkesord
som blivit generaliserade.

Vissa kanske har mer skäl än andra att protestera, som fallet när McDonalds
gick i taket i mars förra året – jag sa att det var gamla nyheter – för Oxford
English Dictionarys definition av McJob: "An unstimulating, low-paid job
with few prospects, esp. one created by the expansion of the service sector."
Som kort och gott blir: ”ett ostimulerande, lågavlönat arbete med små framtidsutsikter,
främst inom den växande servicesektorn”. Rätt eller fel?

.se vinter i stockholm

Kort notis bara. Kollade i termometern precis. 7 plusgrader den elfte januari.
Vart tog vintern vägen? Var det nån som tvivlade på växthuseffekten?

.se ständigt uppåt

Då och då får man fundera ett tag på vad bloggen ska handla om,
om det ska vara om SL som återigen blir tagen på sängen när det
snöar på vintern eller löven faller på hösten. Det känns som om de
har haft ett par år på sig att hitta en lösning på det problemet.
Föga förvånande behöver de ingen betänketid när de än en gång
höjer biljettpriserna. Det tycks inte finnas nåt tak. Likaså gäller det
priserna på hyresrätterna, trots att de oftast har tak, möjligtvis är
det balkongen som saknar det, så gäller dessa tak inte priserna, som
ständigt höjs, år ut och år in. Jag menar huset är ju ändå byggt på
1960-talet, så allt de håvar in nu på hyran måste vara ren skär vinst.

Allt annat går ju ner med åren, värdet på bilen – som jag inte har –
eller kameran, stereon, videon, dvd:n och nu plattskärmarna. Ja,
allt kostar skjortan när det lanseras, men sen blir det bara billigare
och billigare. Av nån anledning så blir de nybyggda lägenheterna
allt dyrare. Men, men.

Häromdagen skrev DN om Brutus Östling, osökt hamnar vi i böckernas
värld, i det här fallet fotoböckernas värld, och de tar oss rätt in i
”Örnarnas rike”, av vad jag sett en väldigt vacker bok. Ni har säkert
hört talas om både fotografen och boken om ni är intresserade av
naturfotografering. Det krävs stort tålamod att ligga där i ett gömsle
i timmar, i väntan på fåglarna. Örnar är majestätiska. Ta inte mitt ord
för det. Ta en titt på bildspelet som finns i DN. Se bildspelet.

.se om ord - sommerfugl

Sitter och gör en andraöversättning på ytterligare en kultserie
“The Avengers”, där första översättningen är på norska och
där fick jag lära mig vad “sommerfugl” är för nåt. Visserligen
är “sommarfågel” ett vackert namn, men fjäril känns ändå bättre.

Jag funderade lite kort över ordets etymologi och gav mig ut på
mitt virtuella och ständigt öppna bibliotek och fann följande sida.

Det är Projekt Runebergs digitala faksimilutgåva av Elof Hellquists
Svensk etymologisk ordbok från 1922. Projektet ger oss tillgång
till många verk som är till stor nytta för oss översättare och andra
som kan ha nytta av de verk som skannats. Ni kan nog tillbringa
många timmar här. Jag får nog tillfälle att återkomma hit.

Nordisk familjebok är ett ganska omfattande verk, där både första
och andra upplagan finns skannade. Uggleupplagan (2:a) består
av 38 volymer. Här kan man hitta sånt som NE eller andra uppslagsverk
inte tar upp. Klicka på bilderna nedan om ni vill komma direkt till
första bandet på respektive upplaga.

.se om Capa

På trettondagen var jag på Nobelmuseet och såg deras
Robert Capa-utställning. Man kan säga att det var i herrans
tid för det var utställningens sista dag. Bättre sent än aldrig.
Första dagen på en utställning är ett vernissage, men vad
heter sista dagen? Det var en svår nöt att knäcka…

Så vem var denne Robert Capa kan man undra, särskilt om
man inte är så insatt i fotografins värld och varför Nobelmuseet.
Ja, denne man hette André Friedmann och föddes i Budapest,
man kan säga att Robert Capa förkroppsligade allt som vi skulle
koppla med en krigsfotograf. Myten om honom är nog större
än han själv, och ett av de mest kända krigsfotografier, vars titel
lyder: ”Loyalist Militiaman at the Moment of Death, Cerro Murciano,
September 5, 1936”, påstås i bland annat “Blood and Champagne:
The Life and Times of Robert Capa” vara iscensatt. Samtidigt som
andra påstår motsatsen. Sanningen? Ja, den finns väl nånstans på vägen.
Men det kan vara intressant att läsa Alex Kershaws Capa-biografi,
annars finns ju Capas egen skildring ”Slightly Out of Focus” om hans
rapportering under andra världskriget. Capa dog den 25 maj 1954 när
han trampade en mina i Vietnam. Nog om krig och död.

Utställningen hette passande nog krig och fred, och det är i fredsbilderna
som nobelmuseet kommer in, för det fanns porträtt på flera litteraturpristagare,
bland annat John Steinbeck, William Faulkner och Ernest Hemingway.
Även om vissa av dem fick nobelpriset efter att Capa dött.

Robert Capa grundade även bildbyrån Magnum Photos, som förekommit
i några blogginlägg tidigare, i Paris 1947 tillsammans med
Henri Cartier-Bresson, David Seymour och George Rodger.

Efteråt blev det en promenad i gamla stan, och lite härligt kvällsfotografering
före fotbollsträningen.

.se hur gamla brev får liv

På väg hem från en fest häromdagen, var det nån som hade lämnat
Corriere della Serra på tunnelbanan och eftersom klockan var strax
efter ett på natten och det väntade mig en lång, lång, lång nattbussresa
hem så tog jag den så att jag skulle ha nåt att göra.

Det är inte ofta jag läser nåt på italienska, och vissa ord var svårtydbara,
men längst bak fanns ju en "Sudoku diabolico", ja, en djävulssudoku för de
oindvigda i de romanska språken. Och nog var den djävulsk allt. Jag lyckades
inte lösa den, får skylla på bussens oavbrutna skakande. Så i stället började
jag läsa tidningen, eller snarare ögna igenom den.

Men jag hittade en intressant nyhet som deras Londonkorrespondent
rapporterat om. Det handlade om en engelsk soldats brev hem från fronten,
han befann sig i en skyttegrav nånstans i Italien - därav det italienska
intresset i historien - i det krig som president Wilson döpte till "kriget
som skulle bli slutet på alla krig".

Harry Lamins sonson hittade breven och publicerar dem samma dagar
som de skrevs 90 år senare. Ni hittar detta pågående tidsdokument
på wwar1.blogspot.com. Jag har inte hunnit kolla igenom sidan, men
jag tycker att det är en intressant idé, som skulle kunna kopieras och
ge oss möjlighet att följa andra brevskrivare, ett sätt att få lite historia,
och ge orden i breven ett nytt liv.

.se för vem klämtar klockan

Jag såg fram emot en dag på teatern med Strindberg, än roligare
att det var på hans teater. Intiman. Men Spöksonaten blev inte
vad jag hade väntat mig. Handlingen blev aldrig tydlig för mig,
och Strindbergs kammarspel, bland osynliga och synliga spöken
grep aldrig tag i mig. Klockornas klang var mer störande än
skönljudande, och skådespelarna väckte bara bitvis mitt intresse,
och det är synd, kanske gjorde närheten till scenen de allt för
verkliga, alltför alldagliga.

Det enda som jag fick med mig av pjäsen förutom förvirring var
viljan att läsa den så som Strindberg skrev den, utan inverkan av
regissören Richard Turpins tolkning. När jag väl läst den får jag
återkomma.

Det är som min bror sa nyss på telefon. Det spelar ingen roll om
en text är bra eller dålig. De som framför den kan få den att växa
eller att sjunka. Det är klart att det är lättare att jobba med en bra
text, men en bra text ger inte per automatik en bra föreställning.
Tyvärr.

.se du sluter ögonen

Du sluter ögonen
blundar
och känner ögonlockens tyngd
samtidigt
som himlens blå vita stänk
färgas av nattens längtan

förvånad känner du ljuset mot dem

nu

uppspärrade ögon

bländad

doften som natten plockade
blomma efter blomma

.se fotografiska museum

Såg i dag en artikel i DN om fotografiska museet Alinari i Florens,
det är bara lite synd att artikeln publicerades den 2 januari i år, det
är synd med tanke på att utställningen bara pågår till den 8 januari,
så det är lite tajt att hinna dit. Men vi får hoppas att Moderna museet
eller snarare Fotografiska museet, som i och för sig är sen 1998
införlivat i det tidigare nämnda, läser artikeln och tar hit utställningen
som verkar vara intressant. I runda tal handlar det om hundra fotografer,
som är eller har varit verksamma på 1900-talet, och hundra fotografier
som samtliga är hämtade ur schweizaren Charles-Henri Favrod samling.
Han var bland annat med och grundade fotografiska museet Musée de l'Elysée
i Lausanne 1985.

.se ringarnas härskare

I dag föddes passande nog J.R.R. Tolkien, för 116 år sen 1892, passande nog
för jag håller på att läser Erik Anderssons ”Översättarens anmärkningar”, som
har den belysande undertiteln ”Dagbok från arbetet med Ringarnas herre”.
Det är Erik Andersson som tog sig an nyöversättningen av Tolkiens ”LOTR”
och hans bok är intressant av många aspekter, nu talar jag om ”ö.a.” som det
så fint dyker upp då och då i översatta böcker när översättaren känner sig
nödgad att ge en förklaring för ett ord eller ett uttryck. Jo, det är intressant
på grund av allt ståhej nyöversättningen reste, den överskuggade i mångt
och mycket en i ännu högre grad mastodontverk till nyöversättning: ”Bibel 2000”
och ställdes inför samma problem, en text som var välkänd för så många
skulle plötsligt kläs om i nya ord. Den är intressant för som översättare känner
man igen mycket av problematiken och att även som Tolkien-fantast, så
har man åsikter om namn och annat.

Det är ganska roligt om än tidskrävande att jämföra Åke Ohlmarks och Erik
Anderssons lösningar. Tidskrävande och lärorikt. Det är ofrånkomligt att
översättningarna blir olika, och lika ofrånkomligt är det att det finns strålande
lösningar i bägge. Det hör till översättningens natur. Lotta Olsson tog hand
om verserna i böckerna, och den nyöversatta trilogin står i min bokhylla
och väntar på att pröva sina vingar. Jag är med ens sugen att gå in i
Tolkiens värld än en gång och lämna detta kalla Stockholm i några timmar
åt gången.

För tjugo år sen började resan här:

Tre ringar för älvkungarnas makt högt i det blå,
sju för dvärgarnas furstar
i salarna av sten,
nio för de dödliga, som köttets väg skall gå,
en för
Mörkrets herre i ondskans dunkla sken
i Mordorslandets hisnande gruva.
En ring att sämja dem,
en ring att främja dem,
en ring att djupt i
mörkrets
vida riken tämja dem –
i Mordors land, där skuggorna ruva.

.se till de vi saknar

Stop all the clocks

Stop all the clocks, cut off the telephone.
Prevent the dog from barking with a juicy bone.
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.

.se en seriestrip

Här kommer första försöket. Den blev kanske lite väl liten,
så ta en titt här på mitt verk. Ni kan skapa era egna serier
om ni går till den här sidan. Nu har jag bara provat lite snabbt,
för jag hittade sidan i dag, så jag har inte registrerat mig än,
så det går att skapa en strip som test. Jag hade tänkt skriva
om en annan sak, men vi tar det i morgon.

.se att fota människor

Nyåret vaknade till fyrverkeri, vind och snö. Jag tänker inte så mycket på
hur mycket pengar som sprängs där uppe i luften, det är ändå upp till var
och en vad man gör med sina pengar, och själv har jag alltid varit förtjust
i fyrverkerier. Men det känns ganska menlöst att ungar springer omkring
veckor före och efter nyår och smäller dem, eller skjuter dem mot folk. Jag
är inte för förbud, tror inte riktigt att ett förbud skulle hjälpa, men jag skulle
hellre se att proffs skötte fyrverkeriet och att man fick se något makalöst
i stället för spridda skurar som det är nu. Inleda nyåret med en riktig ljus-
och ljudupplevelse.

Läste precis en intressant blogginlägg om porträttfotografering, och har
lite småfunderingar om det. Jag är inte så intresserad av just fotografera
hemlösa – det överlåter jag åt prinsen – men skulle gärna fotografera
folk på gatan. Det finns ett par sätt att närma sig problemet och de är
mer eller mindre lämpliga beroende på situationen och det man vill fota.
Visst det handlar om porträtt, men ibland är situationen viktigare än
personerna som fotograferas – fast då är det frågan om det fortfarande
kan kallas för porträtt. Kan det det?

Den enkla lösningen är att ta bilderna på distans, men det är ingen sport,
å andra sidan så kan det vara ett bra sätt att ta porträtt utan att få med
motivets typiska fotopose.

Men som Capa sa, är fotot inte bra så är det för att du inte var tillräckligt
nära och när det gäller porträtt så ska man helst vara nära, av flera motiv.
Visst ska bilden tala för sig själv, men ibland kan det vara tacksamt att ge
den lite hjälp, en hjälp som är så viktigt när det gäller översättning och i
viss grad också fotografering.

Det handlar om farbror Samman och fru Hang, för det hjälper oss att
förstå fotot på ett bättre sätt. Märk väl att det inte är alls nödvändigt
alla gånger, men sammanhang och bakgrund ger bilden mer kontrast
och skärpa. Ibland kan namnet på fotot vara fullt tillräckligt.

Det finns en hel skola när det gäller gatufotografering, och en av
fotograferna som har fängslat mig är Jeff Mermelstein. Ni hittar hans
bilder här. Det som jag tycker mest häpnadsväckande med honom är
hans sätt att ta bilder och frågan om det skulle fungera att göra så i
Stockholm eller någon annan stad i Europa. Vågar man prova på?

1a

1b

2 – om den elfte september, makalösa bilder.


Det är ju ett sätt att ta sig an problemet rakt på, utan rundturer. Kameran
i högsta hugg och ta bilder när nåt intressant dyker upp, största problemet
är väl att människoflödet i New York är lite större än vad det är i Stockholm
och andra städer. Ok, det innebär en resa till New York, men man kanske
måste ta en liten uppvärmning här först. Inspirerande och lite skrämmande.

Smygtagna foton, särskilt när det gäller höftskott är en konst i sig, och
det ger möjligheter att ta foton utan att väcka misstankar, det gäller då
att se till att man inte har blixten på, även om det går att bortförklara
första gången: ”Oj då, så klantig jag är. Jag kommer jämt åt blixten.”

Men det bästa och svåraste är nog att be om tillstånd. Det är svårt
att gå fram till människor och fråga om man får fota dem. Det gäller
att komma med en bra anledning, och få dem att godta den, och den
bästa anledningen är sanningen, så varför vill jag fota främlingar.
Ja, innan man börjar får man rannsaka sig själv. Vad är man ute
efter? Jag har ett par fotoprojekt som jag vill göra, som jag får skäl
att återkomma till i kommande blogginlägg. Åtminstone två av dem
handlar om porträttfotografering, men innan de kan påbörjas måste
man se till att ha en stadig bas att stå på, och ha allt klart för sig. Det
är åtminstone vad jag tror.

Vad kan vara bra att ha som startkapital? Som utgångspunkt tror jag
att det är viktigt att kunna visa vad man gör, så ett medtaget bildalbum,
tänker mig ett i storleken 10-15 med porträttbilder – som är målet – så
att den tillfrågade får sig en idé av vad jag försöker åstadkomma. Sen
är det bra att ha visitkort för att möjliggöra en kontakt. En av de funderingar
som jag har i projektväg kan jag avslöja redan nu. Jag fick den av den här
bilden.