Ett foto är en bild framställd genom fotografering.
När det hela begav sig framställdes dessa bilder genom
att låta material kemiskt eller fysikaliskt påverkas av
ljuset. Processen är till viss del annorlunda nu, men vi
målar fortfarande med ljus och mörker, och alla nyanser
däremellan.
Vad är första frågan som vi ställer oss när vi ser ett foto?
Det beror förstås på sammanhanget. Allt som omger bilden
är viktigt. Det styrs till viss del på var vi ser fotot. Vi tolkar
det olika beroende på kontexten som det befinner sig i. Men låt
oss återgå till frågan. Första frågan kommer enbart om vi
inte redan känner till svaret, men så är det väl oftast med frågor.
”Vem tog fotografiet?” Följdfrågan blir ”Varför togs fotografiet?”
Är det en utställning kanske man kan skönja en röd tråd, det finns
oftast en bildtext som till viss del styr hur vi ska uppfatta fotografiet.
Vissa bilder öppnar för andra frågor: ”Hur togs fotot?” ”I vilket
sammanhang?”
Det finns många klassiska fotografier, som fångat upp kritiska
ögonblick i mänsklighetens historia, och än mer häpnadsväckande
fotografier som fångat kritiska ögonblick i vår egen, personliga
historia.
Nu kan jag inte tala för andra, men jag översköljs dagligen, medvetet
eller omedvetet, frivilligt och påtvingat av en stor mängd bilder. Hur
stor? Säg det… Tittar du på en film på tv eller bio, så har du bara där
sett 1 500 bilder. På en minut. Då talar jag om de bildrutor som en
filmminut består av och struntar helt i filmens innehåll, som antagligen
har en hel del bilder inbäddade i bildrutorna.
Den första meningen som jag kopplar till fotografering är att en bild
är värd mer än tusen ord. Så nu satsar jag på tusen ord om fotografi.
Först tänkte jag ta en bild och skriva tusen ord om den, men det
får bli ett senare projekt.
Jag tror inte riktigt på det där att man inte kan äta kakan
och ha den kvar. Jo, okej, just ordagrant så är det så, men
i överförd filosofisk betydelse – ha tålamod med mig nu –
så behöver man inte nöja sig med en sak. Hur ofta har man inte hört:
”Men du kan inte göra så. Du kan inte äta kakan och ha den kvar.”
Ska vi slå vad?
Det som fick mig att tänka på det var en sak som Chris Orwig har sagt.
Chris-vem kanske ni säger. Han är en av flera fasta punkter jag har i min
Photoshop-inlärnings tillvaro. Han kan sin sak, men stirrar sig inte blind
på allt det tekniska. Berättelsen är som följer. Han hade plockat fram två
klänningar åt sin dotter och frågat vilken av dem hon gillade mest. Vilken
som var hennes favorit.
Dottern tog klänningarna och sa: ”Båda.” Helt apropå kakor…
Och så är det lite grann, varför ska vi göra ett val mellan två saker
som vi vill ha. Äsch. Jag tar båda.
Bilder och text fungerar var för sig, men ett foto kan förändra
sin betydelse när det ställs i en kontext. Det kan vara något
så enkelt som utställningens namn som ska gå som en röd tråd
i alla bilder, en text som ger, för att ta ännu en liknelse, bilden
eller snarare betraktaren mer kött på benen.
Till syvende och sist är fotografiets tolkning subjektiv, men orden
kan bli en kompass som visar i vilken riktning man ska gå. I lika hög
grad kan orden vinna styrka genom att fotografierna bekräftar eller
belyser det sagda. Men i och med det uppstår ett annat problem, särskilt
i vår tid, där bilden med lätthet kan manipuleras med Photoshop eller
liknande program. Men det får bli mer om det i ett annat inlägg.
Vilka är då fotografierna som påverkar oss starkast? Om man bortser
från de privata, de som är tagna inom vår närmaste krets. Krigsfotografier
är det första som jag kommer på, men tyvärr blir man avtrubbad
av att se dem dag in och dag ut i tidningen. Samtidigt besitter bilderna
en otrolig kraftfullhet och krigsfotografen ställs inför ett stort dilemma.
Jag håller på att fundera om just den problematiken. Nu är det inte alltid
möjligt att göra något i en krigssituation, och de gör ju faktiskt något genom
att dokumentera det som händer, förhoppningsvis sätter bilden stenen
i rullning så att det sker en förändring. Krigsfotograferna riskerar sina
liv, och senaste exemplet på det är den japanska fotografen Kenji Nagai,
som sköts av den burmesiska militären den 27 september.
En annan sorts bilder som påverkar oss kanske mer omedvetet är
reklamfotograferingen. Det finns dock olika typer av reklam, och det
finns ett fotografi som har blivit väldigt omtvistat på sistone.
Ämnet i sig är ytterst känsligt – Anorexi. Fotografen heter Oliviero Toscani.
Innan kampanjen för No.l.ita har han arbetat med bland annat Benetton.
Det är å andra sidan en fotograf som inte skyr några medel
för att uppnå målet, på gott och ont. Vad man än tycker om
hans bilder så kan man inte neka till att han fantasi. Ta inte mitt ord
för det. Ta en titt i hans hemsida.
Här är en annan bild som är väldigt vågad, särskilt i ett kristet land
som Italien:
För mig personligen handlar fotografering om att se vad alla ser
och fånga det ingen tänkt på, det är en ständig jakt på nya vinklar,
nya tolkningar, tills vi kommer till den punkt då det är dags
att återuppta det gamla för vi befinner trots allt i en rund värld,
så allt når slutligen runt och då är det dags att börja om.
Så vad är en bra bild och hur kan vi ta den? Ja, återigen är vi inne på
subjektiva värderingar, och särskilt när det gäller fotografi så vet vi
utan några som helst tvivel att det finns mer än svart och vitt.
Alla bilder fångar ett ögonblick, hur långt det ögonblicket är beror på
hur länge bländaren släpper in ljuset. Just det där att frysa ett ögonblick
är en ganska magisk och innan det var möjligt utopisk företeelse.
Fortsättning följer…
