.se Barcelona dag ett

Nu på kvällen när jag sitter och skriver det här spöregnar det,
men det låter väldigt vackert och det är skönt att jag inte
behöver gå ut. Första dagen i workshopen är avklarad och jag har
precis skickat in bilderna, klockan är strax över tolv, men jag
började inlägget lite tidigare så att det är från den elfte.

Jag ska försöka skriva lite om workshopen men just nu känner jag
att jag ska hoppa i sängs så att jag kommer upp på morgonen.

.

.se Formentera dag fem

Nu plötsligt hoppar jag över vad som hände på lördagen, det tar vi
sen.

Det blev frukost på Formentera, lunch på Ibiza och middag i Barcelona.

.

.se Formentera dag fyra

Fredag, det blev ännu en lång cykeltur, med trollsländeporträtt på köpet.
Vi blev tre till i lägenheten, ett par och deras dotter, vänner
till mina resekamrater. Vi cyklade till stranden direkt den här gången,
badade och sen cyklade vidare och åt på samma ställe som första dagen,
då passade jag på att logga in via barens trådlösa nätverk och uppdatera
min facebookstatus och kolla min mejl, inget speciellt hade hänt.

Jag fick bekräftat att jag blir hämtad på söndag i Barcelona.

Sen cyklade vi till nästa strand och tog ännu ett dopp, men vi tog oss
inte ända till fyren som planerat. Rumpan är mör efter att ha suttit
flera timmar i sadeln, och benen är också möra efter allt trampande.
Det är ganska lugnt på ön, även om det är mycket bilar i den enda
huvudmotorvägen. Men på sommaren måste det vara helgalet, med tanke
på alla moppar som finns att hyra.

Jag har insett att även att om det datummässigt är dag fyra - dvs lördag,
så ligger jag en dag efter i bloggandet. Alltså att det här inlägget handlar
om fredagen, men det är ju så när man skriver, men är i nuet - oftast.

.

.se Formentera dag tre

Ja, det blev mer än kväll, klockan är 2.23. Jag gjorde precis ett ganska
misslyckat försök att fota stjärnorna. Men, första exponeringen på runt
tio minuter visade sig att jag glömt att ställa in skärpan, och i andra på
femton så var det fortfarande för mörkt i bilden, stjärnorna vandrade
men var alltför avlägsna. Dessutom hade den stjärnklara himlen
som fick mig att gå upp på takterrassen utbytts mot en molnfylld himmel.

Nåja, i dag cyklade vi upp för ett av öns enda toppar, La Mola, och sen vidare
till en fyr och enorma klippor som stupade rakt ner i vattnet 30 meter ner,
eller så. Ön har en massa ödlor och bilar. I dag så cyklade vi ganska mycket
utanför den stora vägen som korsar ön och slapp på så sätt bilarna.

Vi åt en paella som var lite för saltad, liksom notan blev. Nåja, vägen tillbaka
var nedförsbacke och det var jättekul. Vi cyklade till stränderna på andra
sidan ön, ja, den motsatta sidan från där vi var i går och den här gången
blev det bad.

Det var en snutt som var nudiststrand så vi stannade där och badade nakna,
inte fy skam, Medelhavet utan baddräkt. Det var skönt i vattnet. Sen blev
det lite fotning och ett dopp till, ganska långa, vattnet var svalkande.

Sen cyklade vi i väg och stannade längre upp vid en annan strand. Då var väl
klockan runt sju eller så, och vi såg himlen färgas röd och i andra färger, varm
av cyklingen gick jag ner i vattnet och doppade mig.

Dagen började molnig men solen dök upp och vi kunde njuta och bli torkade
av den. Och nu ska jag äntligen hoppa i sängs. Ah, vi åt kvällsmiddag på en
restaurang eftersom vi knappt hade något bröd kvar. Den hette Acapulco
och det var gott och det kryllade av katter som jag tyvärr inte kunde fota
eftersom kameran blev kvar i lägenheten. Det var god mat och trevlig
personal och de bjöd oss på en shot. Jag tog en vodka-karamell-dricka
som var sött och sliskigt, den satt fint, sen tog vi en till och pratade foto.

Ja, sen på vägen hem i en mörk väg – den stora och enda huvudpulsåder
– såg vi stjärnorna som jag bestämde mig för att fota.

.

.se Formentera dag två

Så, efter att ha gått upp strax efter nio, vaknade två gånger men eftersom
resten av sällskapet sov passade jag på att göra likadant. Det var längesen
jag gick och la mig vid nio på kvällen och sov ut till nio nästa dag.

Nu ska vi upp på Formenteras högsta punkt och sen ut till en fyr.

Cyklarna följer med, kanske inte att vi cyklar upp men vi kommer i alla fall
att cykla när vi väl är uppe. Dagen vaknade väldigt molnig vilket är ju passande
för att fota och för att bestiga ett berg, men sen får vi hoppas att vädret
är snällt och inte regnar på oss. I går blev det inget bad, jag doppade bara fötterna
och det var behagligt, men alldeles för klippigt och vågigt på den sida av ön
som vi befann oss då. På motsatta sida hade vi legat i lä och där hade jag nog badat.

Vi får se vad dagen har i sitt sköte i dag. Återkommer på kvällen.

.

.se Formentera dag ett

Första dagen på resan till Formentera började aldrig, om man räknar
att sömnen delar på dagarna. Vi var ute och åt och tog drinkar med
fotograferna, sen skulle vi hem, ja, de flesta av fotograferna var på väg.

Men på väg hem stötte Alonso på några jobbekanta och plötsligt
så hakade vi på dem i stället för att sova. Det var kul, mycket pomada
och en natt som tog slut strax efter fem. Väl hemma var det ingen idé
att sova eftersom vi skulle gå till färjan runt sju. Och sagt och gjort,
en dusch senare ger vi oss av mot hamnen. Den här gången klaffade allt
och vi kom iväg till Ibiza.

Hon tar emot hyllningar på det internationella fältet.
Som var betydligt större än jag trott.

(jag har faktiskt ingen aning om vad de två raderna ovan handlar om, men
jag låter de vara för att belysa hur trött jag var.)

Där gick vi till nästa färjeterminal och åkte till Formentera. Vi var ganska trötta.
Vi dåsade väl till lite i färjan. Det är en dyr historia, färjan till Ibiza kostar 73 euro
plus 25 till Formentera.

Berättelsen får fortsätta senare för nu börjar jag skriva nonsens som jag inte
tar med i det här webbinlägget. Jag kan säga att vi hyrde cyklar och cyklade
runt tolv kilometer och sen tog vi en ganska lång promenad, i vad jag trodde
skulle bli mitt första medelhavsdopp för i år, men icke sa nicke, det fick vänta.

Klockan åtta var vi tillbaka med matvarorna från affären, men jag var inte
direkt hungrig så på nolltid somnade jag i soffan. Nu börjar ord dyka upp
som jag tänker eller hör och de har inget att göra det jag skriver,
så adjöss för idag.

.

.se lite tidsperspektiv

De nya fantastiska accesskorten har ett stort problem,
normalt sett och så har det varit ganska många år, så
många som jag har kommit hem sent på natten med
ett kort som gått ut samma natt som utekvällen eller
jobbkvällen började så har det alltid fungerat att åka
med det till nästa morgon, men så är det inte med
accesskortet. Det slutar gälla tolv, eller en minut i,
osäker nu vilket, men kontentan är att efter det måste
man lita på spärrmänniskornas eller buschaufförernas
välvilja, igår hade jag turen att stöta på bägge. Efter
att ha tagit mig till t-centralen insåg jag att mitt kort
inte fungerade längre som det skulle så jag försökte
ladda det, men automaterna för att ladda kortet
vägrade acceptera att jag fört över pengar till det
efter första misslyckade försöket. Så jag fick förklara
för busschauffören dilemmat och han visste om det
som tur var och tyckte att jag skulle klaga på SL
om det, vilket jag kommer att göra. Nu är jag tillbaka
till vanliga korten utan nån magnetisk funktion, trist
men det är ju bara i stan som man kan ladda dem
än så länge. Och jag behövde ta mig in till stan i dag
så jag hade ju inget val. Jag pratade med kvinnan
i spärren och hon sa att även om accesskorten
slutade fungera så gällde de till 04.30 nästa dag.
Ja, hur svårt är det att göra så det funkar
även elektroniskt? Borde vara en lätt match.

.

.se flyttkarl

En god vän flyttar till Norge så i dag gick flyttlasset dit,
en lastbil fylld ända upp till taket med föremål, till slut
var det inte allt som kom med, tror jag. Jag smet i väg lite
tidigare efter att varit med om att i princip lägga allt på
plats. Nu har jag ju använt pussel liknelsen så sent som i går,
men det var lite som att lägga pussel, fast formerna var inte
alltid anpassade för att sitta ihop. Vi var tre till en början som
packade lastbilen och åsikterna om vad som skulle packas in
när och hur var många. Jag valde att se på medan det blev lite
av en viljornas kamp. Till syvende sist blev allt bra. Nu återstår
en femtontimmarsresa till Stavanger.

Själv passade jag på att köpa några böcker i antikvariatet som
låg tvärs över gatan, kändes som om jag saknade lite böcker
hemma. Böcker och flyttar går inte riktigt ihop. Vilken pärs det
skulle bli att packa alla böcker i låder och flytta. Just nu är mina
armar gelébitar. Det blir spännande och se om jag orkar lyfta
kameran i kväll när jag ska fota på konserten. Ja, innan blir det
en dusch och sen mat så det ska nog gå bra.

Jag ska bli möbeldesigner och skapa sånt som tar sig ned-
och uppför trappor utan hjälp. helst som har en anordning
som man trycker på och vips är den 2,5 meter långa soffan
2,5 cm och lätt som en fjäder, för att inte tala om vinkylar
och andra djävulsmöbler.

.

.se om resan hem

Efter ett par dagar som jag inte riktigt hunnit med är det dags,
här kommer renskrivningen av flygstrapatserna hem. Allt som
är inom parentes är kommentarer till det jag skrev då.

Sitter på planet på väg tillbaka till Stockholm och funderade
ett tag på att hämta datorn och skriva där i stället så att jag
sen bara kunde lägga upp det, men tjejen i gångsätet sover
så sött så jag får ta det på papper först.

Nån timme efter att jag skrev förra blogginlägget (.se 100 km/h,
den 24 januari) bestämde jag mig för att vila lite i soffan med
katten i famnen och smådåsade i väntan på att telefonen skulle
säga att det var dags att gå upp.

När jag sen var påklädd kollade jag upp att flyget avgick enligt
tidtabell, eller åtminstone inte var inställd, och sen packade jag
ner datorn. Jag hade chansen att testa en ”palestina” – det vill
säga en västsele för att ha kamerahuset plus två objektiv runt
midjan i stället samt en större fotoväska som passade min
bärbara bättre. Men till slut kändes det som om jag skulle ha
för mycket med mig i säkerhetskontrollen på flygplatsen och
så var jag dessutom ovan, så jag skippade det. Dessutom var
väskselen lite liten för mig, men jag tror ändå att det är ett
skönare sätt att transportera sin utrustning på. Coca vaknade
av mina sista packningsförberedelser men var nog mest sur
för att jag släpat henne hit och dessutom skulle åka iväg. Hon
gillar nog inte väskor.

1,85 € kostade bussbiljetten till flygplatsen. Det går ju inte
att jämföra med Arlandabussarnas 110 kronor direkt. Vid
incheckningen sa de at jag hade övervikt, nåt som Iberia
tidigare blundat förr, fast det kanske gäller att stå framför
rätt person. Hon sa att jag skulle bli tvungen att betala, och
jag sa okej. 50 € skulle det gå på. Som tur i oturen så ville
hon ha kreditkort och inte betalkort, så hon föreslog att jag
skulle ta min 18,4-kilos väska som handbagage, detta trots
att jag redan hade kameraväskan + datorn. Nåväl det var
hennes förslag för att jag skulle slippa betala 50 €, så varför
skulle jag klaga.

Jag tog rulltrappan upp till passkontrollen, eller säkerhetskontrollen
snarare, men en tanke gnagde i mitt huvud. Jag hade för mycket
handbagage och det skulle säkert inte få plats i bagageluckan i planet.
”Äsch, jag checkar in väskan i alla fall.” Så jag tog bort väskkvittot
från boardingkortet och gick till en annan incheckningsdisk – en bra bit
från den som jag för en kvart sen checkat in den andra väskan – och sa
att jag ville nog checka in väskan i alla fall, att den var för tung för att
ha som handbagage; vilket hon i incheckningsdisken höll med om, eftersom
man bara får ha 10 kg som handbagage. Hon fick min biljett och mitt pass och
checkade in väskan, sen frågade hon när allt var klart om jag hade checkat
in nån mer väska. ”Nej…” (en liten vit lögn)

Det var en riskabel blåsning egentligen för det fanns en möjlighet
att väskan syntes i systemet. Vi får väl se när jag kommer till Arlanda,
om väskan kom fram. Ja, det är ett sätt att spara 50 €, men å andra
sidan känns det som Iberia var skyldig mig mer än så, efter
Madridstrulet, inte själva flygplatsstängningen utan mer allt det som
hände dan efter.

.

.se så trött

Jag har ett blogginlägg från resan, men jag orkar inte
skriva ner det på datorn i dag heller, så det får vänta
till i morgon eller nästa dag. Borde fixa trådlöst hemma
nu när brorsan ska vara här, så slipper vi bråka om
vem som ska sitta i vilken dator, fast sitter en med linan
i vardagsrummet så kan hela familjen vara uppkopplad,
så modernt.

Var på första fotbollsträningen på tre veckor, eller om vi
säger så här, jag har missat tre söndagar i rad, men i dag,
den fjärde söndagen var jag med, och det blev kämpigt,
även om det gick hyfsat bra de stunder som jag inte
behövde hämta upp andan. Ja, så det kanske skulle ha
stått första fotbollsträningen på fyra veckor, äsch, vad
vet jag. Segt är det hursomhelst. Nåja Real vann mot
Deportivo, Raúl ”han som aldrig gör nåt” gjorde mål.

.

.se tiden flyger...iberia inte lika mycket

Nu är jag äntligen framme i slutmålet, i stället för på fredagen
kom jag fram på söndagen, men väskorna är kvar i Madrid.
De kommer först fram klockan fem.

Sex timmars kö och noll information förutom att högtalarna
ständigt sa att de inte gav nån information om flighter i
högtalarsystemet eller där de informerade om att man skulle
röka i de platser som var till för det.

Iberia-personalen lyste med sin frånvaro. De i Stockholm
flydde sitt ansvar och sa att allt skulle lösa sig i Madrid.
Jo, jo. Det är oundvikligt att sånt här sker, det kommer att
ske igen. De måste hitta sätt att sköta informationsflödet
bättre. Det är A och O.

¤

.se resor och bokhandlar eller tvärtom

Sitter omringad av böcker, närmast mig är det ordböcker,
allahanda slangordböcker med titlar som ”Strike the Baby
and Kill the Blonde”, men ovanför uppslagsböckerna står
några böcker och ser ner på mig när jag sitter. Det är böcker
som väntar på sin tur, just nu håller jag på att läser klart
tre böcker, en fjärde står bland dem som ser ner på mig,
det är en veritabel tegelsten och den påbörjades men
nu bidar den sin tid.

Böcker ja, det är de som gör att jag vill åka till Maastricht,
jag vet inte om jag har nämnt det tidigare. Har jag? Ja, det
är frågan. Jag tror inte det. Jag har säkert tänkt och planerat
att göra, så här kommer det. Jag såg ett blogginlägg i nån
av alla de bloggar som jag följde – har inte kollat sen lite
före julhelgen, antar att jag behövde lite semester – och den
handlade om en bokhandel som öppnat i en omgjord 800-årig
kyrka. Bokhandeln heter Boekhandel Selexyz Dominicanen
och jag vill dit och tillbe en av mina gudar. Risken är väl att de
har förbjudit fotografering när jag väl tar mig dit, men det
räcker nog inte med det för att stoppa mig. Det finns gott om
bilder här för de nyfikna.

The Guardian skrev en artikel om det, och jag hittade en artikel
från januari 2008 och passar på att länka till den innan den fyller
ett år. Här listar de upp de tio vackraste bokhandlarna. Av dem
har jag bara varit i Livraria Lello i Porto. För artikeln och länkar
till bokhandlarna gå hit.

Bokhandlar och bibliotek. Ja, det är väl ett bra sätt att upptäcka
en stad på. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att ta mig till
Bibliotheca Alexandrina om jag åkte till Egypten, och inte
bara av nyfikenhet, utan också på grund av all historia som finns
kring det gamla biblioteket i Alexandria. Det finns ju en hel del
vackra bibliotek i Stockholm också - resten av landet låter jag
vara osagt för jag har inte varit på bibliotek ute i Svea rike.

Ja, Alexandria och Maastricht, sen har vi Bilbao och Guggenheim,
men missförstå mig rätt som de sa förr några år sen. Det skulle
bara vara ett av skälen, en nyckel till staden. Min kamera hungrar
efter de bilderna, men även för mycket annat, och sen har vi resten
av mig som också vill ut på äventyr.

¤

.se på resande fot

Ja, idag fick jag se flygplansinstruktionerna fem gånger
på samma flyg. De tre första var inte riktade till mig. Det var
teckenspråk på hög nivå, bokstavligen. Ibland kändes det
lite som charader när teckenspråkstolken gav innebörd åt
allt det flygvärdinnan gjorde.

Att ha ett barn bakom sig i flyget är oftast inget drömscenario,
men eftersom jag vakat hela natten – eller snarare packat och gjort
i ordning allt som jag behövde ha med mig och vara klar med
inför resan – så hade jag klart för mig vad jag skulle göra.

Sova.

Så jag bad flygvärdinnan om en kudde och vaknade tre timmar
senare. Jag kan inte påstå att jag var utvilad, men det kändes
helt okej.

Det var allt om resan. Nu är jag i säker hamn och även om jag jobbat
halva dagen så känns det bra att vara i Spanien. Man kan ta promenader
i solen, äta Donuts och Panteras Rosas och helt enkelt njuta lite extra.

Vi får se om jag kan ladda ner mitt jobb ikväll så att jag kommer igång
med det hela och slipper stressa allt för mycket imorgon. Det ska nog
gå bra. Missar Champions League-matcherna, men är inte så spännande,
jag väntar nog till finalen, och nöjer mig med sammandragen.

Än väntar det bästa, vi är trots allt i sobrasadans och ensaimadans
förlovade land och det var en evighet sen jag åt endera av dem. Jag blir
sugen av bara tanken.

.se lögnerna som möter oss

"Hej! Min fru är död och jag har två flickor..." Ja, så står det
i den färgfotokopia som en man lämnat på sätet bredvid mitt.
Och visst vill man tro på dem, men de är för många och deras
historia är alltid densamma. Vissa lättar på sitt samvete och
skänker en slant, men tyvärr gör de nog det förgäves, eller ja,
samvetet är ju lättat så det är inte helt förgäves, men de gör
nog inte livet enklare för mannen som tigger.

.se om drömmar

Ja, vad händer sen. När vi når till den fängslande bokens
sista sida, för förr eller senare gör vi det. Vi kan inte
släppa boken, vi vill veta hur det går, vi vill veta vem
som är mördaren – om det nu var en deckare – eller så
vill vi helt enkelt se om författaren lyckas få till slutet.
Ibland håller ivern oss vakna trots att ögonen för länge
sen gett upp. Till slut måste vi kapitulera när vi läst samma
rad fjorton gånger eller när en mening vägrar rada sig upp
logiskt så att vi förstår den.

När vi sen möts av den slutgiltiga punkten. Där historien
finner sitt slut, då ångrar vi oss att vi hade så bråttom, vi
fylls av motsägelsefulla känslor, å ena sidan glädjen att
veta hur historien slutar så att vi njutningsfullt kan smälta
en helhet som fängslat oss, å andra sidan sorgen över att
vi nu nått slutet.

Jag skriver vi, men det är kanske mer jag än du, eller om vi
säger så här, eller snarare om jag säger så här, det är helt
klart jag.

Boken är en liknelse, en metafor, en lögn – och ibland sväljer
vi den med hull och hår. Så vad händer när drömmar uppfylls?
Är vi alla drömfångare? Jag säger inte att vi inte har egna
drömmar, men nog smittas vi av drömmarna som de nära oss har
och ibland gör vi dem till våra egna.

I går träffade jag en kille som pratade om valsafari i norr
och midnattssolen. Det låter som en bra dröm. Kanske att jag
ska ta över den. Lägga till den till min simma med delfiner,
och fota vilda djur i savannen. Så dröm, och har ni nån bra
dröm så kan ni väl skicka mig den. Det är alltid bra att ha drömmar
på lager.

.se förväntningar

Vad väntar man sig när man är ny på en plats? Eller vad väntar vi oss när
vi kommer till ett nytt jobb, ett nytt universitet, en ny destination? Först
tänkte jag skriva om förväntningarna nu när ni anlänt till Trollsländans ö,
men eftersom jag inte vet vart det är på väg så får det visa sig. Än så länge
är det inte så många som känner till denna ö mitt i ett överväldigande stort
hav av ettor och nollor; eller kanske bara htlm-kod.

Det var längesen jag var ny nånstans, och det är ju i och för sig ganska
skönt. Allt är så mycket enklare när det är välbekant. Men det är kanske
ändå dags att känna det där pirret i magen, den där känslan att vara på
okänd mark.

Visserligen hamnar jag ideligen på nya ställen, som Vampire Lounge
häromkvällen i trevligt sällskap. De hade nog den schystaste drinklistan jag
har sett på länge, inte för att den slår den på Pavilhão Chinês i Lissabon.
Nu talar jag inte om antal drinkar, utan om formatet som de presenteras på.

Åter till huvudspåret. Det var resor jag talade om. Mina resor de senaste
åren har varit antingen till Spanien eller Portugal, anledningen till det är
att delar av min personlighet gömmer sig där och då och då dras man
tillbaka dit för att träffa en helt annan värld som ändå är en del av mig.
Jag har goda vänner där.

På tal om vänner så har nog de flesta av dem redan kommit i väg till
Brasilien. Och själv avvaktar jag med den resan. Än har jag inte gett mig av
på långflygningar och till följd av det har jag inte lämnat Europa. Men den
stora vattenpölen ska korsas nån dag, det bara är så. Vi får se om det blir
förr eller senare.

På fredag ska jag upptäcka en ny stad, Bryssel. Jag har hört både positivt
och negativt, men det blir garanterat kul och jag åker med kameran
i högsta hugg. Den åker alltid med.

Och en given anhalt blir La Maison de la Banda Dessinée
eller Centre Belge de la Bande Dessinée.