.se blåst på rosen

Kul att bli blåst ibland. I dag hamnade vi ett gäng på Limerick efter
att ha haft julglögg på jobbet. Inte oväntat att vi hamnade där av alla
ställen, de är rätt lokalpatriotiska när det gäller lokaler att gå ut till,
särskilt när utgångspunkten är jobbet. Hur som helst så satt vi där
och prata när det kom en man med en hink rosor. Vi satt vid ett runt
bord, och han stod och pratade med några ur sällskapet som stod vid
en sorts lucka/bardisk mellan två av ställets avdelningar. Jag hörde
inget av konversationen men tyckte att han verkade lustig, med sina
blommor och hink, kostym och handskar. Tydligen så skulle han
sjunga nån sång om man betalade en tia extra. Så för 50 spänn fick
man en ros och en sång. En vid bordet tyckte att vi skulle köpa en ros
och jag och Fredrik nappade – jag ville höra vad det var för sång
han skulle bräka ur sig. Vår käre rosförsäljare var snabb att snappa åt
sig mina 100 spänn och säga att han hade växel, som han inte hade – i
och för sig saknades bara en femma, men efter att ha sjungigt eller
snarare viskat, för inte fan hörde jag mycket av hans rossång, så försvann
han springande. Ja, damen som fick rosen var nöjd, jag var road, han som
föreslog det fick beröm – och betalade en femma för kalaset. Så lätt blir
man blåst på en ros. Fast rosen hade 90 dagars garanti, så fan om jag
ser honom igen. Pengarna tillbaks…