Vet inte riktigt hur jag kom in på det i dag, men plötsligt så stod
det ena ordet framför mig. Tala om undertextningsmardröm, inget
jag varit med om och inget jag drömt men tanken slog mig. Det blev
en liten kort berättelse av det hela. Om ni klickar på länkarna får
ni höra hur platserna uttalas.
Hej, mitt namn är Shanop och jag föddes i Änglarnas stad, och nej,
jag menar inte Los Angeles, och om mitt namn inte ger er en ledtråd
så ska jag se om vad vi brukar kalla staden när vi inte har brådska:
Krung Thep Maha Nakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Ayutthaya
Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udom Ratchaniwet
Mahasathan Amon Phiman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanu
Kamprasit. (กรุงเทพมหานคร อมรรัตนโกสินทร์ มหินทรายุธยามหาดิลก ภพนพรัตน์
ราชธานีบุรีรมย์ อุดมราชนิเวศน์ มหาสถาน อมรพิมาน อวตารสถิต สักกะทัตติยะ
วิษณุกรรมประสิทธิ์)
Okej, jag driver lite med er, staden heter Bankok. Jag kom från
en rik familj och kunde unna mig lyxen att resa, och av förklarliga
skäl hamnade jag i Nya Zeeland och en liten obetydlig kulle vars
namn lockade mig. Det var där jag träffade mitt livs kärlek, en
tjej som klättrade upp på höjden varje torsdag för att kasta
pappersflygplan och se hur länge de kunde flyga innan vinden
eller gravitationskraften avbröt färden. Första gången var jag
lika fascinerad som henne över aerodynamiken men det var något som
drog mig till hennes ögon.
Jag tror bestämt att det var hennes ansikte, och det som drog mig
till hennes ansikte var hennes skratt som växte från djupet
av hennes kropp. Platsen vi var på hette
Taumatawhakatangihanga-
koauauotamateaturipukakapikimaungahoronukupokaiwhenuakitanatahuoch hon berättade att det betydde på urbefolkningens språk:
"Stället där Tamatea, mannen med det stora knät, som gled, klättrade
och slukade berg, känd som landätaren, spelade på sin näsflöjt
för sin älskade." Näsflöjt minsann.
Nu för tiden var det på samma sätt här som i Bankok, de valde
att kalla kullen för Taumata för att spara tid, eller kanske
för att spara på orden.
Något som varken jag eller hon såg någon mening i och pratade
hela natten från det första stjärnfallet till det solen började
rita skuggor bakom oss.
Hon hette Marama och vi var jämngamla och under de kommande veckorna
var vi som moln som samlade vatten. Vi växte in i varandras berättelser,
orden, blickarna blev allt mer laddade, minsta beröring kittlade till
och vi gick från att vara främlingar till att bli vänner,
till att bli ett.
Ni kan ju gissa var smekmånaden gick till.
Det kändes passande. Det var en lite ort på en ö vid Wales.
Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch.
.
