.se David LaChapelle...

...hade artist lecture idag, det vill säga att han skulle berätta om sitt
konstnärskap. Jag var lockad av att gå, men 425 spänn kändes lite
väl mycket. Hoppas att det inte var för många stolar som gapade
tomma trots det.

Ser fram emot att se hans bilder ett par gånger i alla fall.

.

Published with Blogger-droid v2.0.6

.se naturens färger och rikedom

Den här lilla spindeln heter Maratus volans på latin och kallas peacock spider

på engelska, det vill säga påfågelspindel. Vet inte om det finns något officellt

svenskt namn på den, men det är nog det coolaste jag sett i spindelväg.

Parningsritualen är uppseendeväckande, om än svår att se eftersom spindlarna

är bara 4-5 mm stora. Här är ett klipp.

.

.se att skriva bildtexter

Det är en intressant process som jag håller på att experimentera med
nu när jag lite i taget håller på att publicera bilderna från Tanzania.

Gårdagens inlägg var till en av bilderna som ligger här.


.

.se djurparkernas vara eller inte vara

Så länge jag minns har jag varit fascinerad av djur, min förkärlek 

för trollsländor kanske någon har lagt märke till, men efter åratal 

av djurprogram i alla möjliga språk och vissa som jag har fått nöjet 

att undertexta, otaliga besök till djurparker i nästan alla länder jag besökt, 

där djuren kanske inte haft de bästa förhållandena, men djurparkernas syfte 

förutom underhållning är att utbilda besökare om djuren, studera djurens 

beteende om än i fångenskap och rädda arter som annars skulle ha dött ut. 

Exempel på det sistnämnda är Przewalskihästen (Equus ferus przewalskii), 

 vars vilda population förklarades som utdöd, men med hjälp av de 32 hästar 

som fångades in 1945 och dess avkomma som fanns i olika djurparker 

kunde man avla fram hästen på nytt. 1992 lyckades man inplantera rasen 

och nu uppgår den vilda populationen till ca 306 djur (IUCN). 

Ett till exempel är visenten eller europeisk bison (Bison bonasus). 

1927 sköts den sista vilda visenten, då fanns 54 djur i fångenskap. 

I Polen finns det fyra naturreservat där den lever vilt. 2006 uppgick 

det vilda beståndet i världen till 1 800 djur.

Jag vet inte, jag är kluven, ett djur i fångenskap är ett djur i fångenskap 

och när jag har sett de i det fria och hur de rör sig mellan de olika parkerna 

utan någon som helst begränsning så vet jag att det är så det borde vara. 

Men det var ett ödets nyck som tog mig till Afrika och utan den fantastiska resan 

hade jag fått nöja mig med att se dem i djurparker som Kolmården. 

Jag tror att vi behöver ha möjligheten att se djuren på nära håll. 

Det gör oss mer mänskliga.

.

.se november närmar sig mot sitt slut...

...och nu är det klart att bilderna kommer att hänga fram till januari
i Östermalms bibliotek, därefter kommer vi att ordna en liten tillställning,
se det som ett finissage eller mer som en fortsättning, mer information
så fort jag har den.

.

.se lugn söndag

Tänkte gå ut, men det blev en lugn hemmadag där jag fick lite ordning
på saker och ting och dessutom kunde gå igenom lite safaribilder.

.

.se fotomässan

Då var det dags för årets fotomässa. Hoppade över gårdagens invigning,
men i dag blir det mässan för hela slanten.

.

.se slut på en ganska lugn arbetsvecka

Nu blir det lite tidigt julfirande i goda vänners lag.

.

.se publicerar bilder och skriver...

Japp, både på facebook och min bildblogg, samma text i princip. Det är roligt.
Tar sin tid, men det är väl investerat. Vad blir det för bild i morgon?

.

.se när ljuset kom...

...till massajernas by. Peter hade sett det i Indien när han var ung. 

Jag hade sett för ett par år sedan och tänkte inte mer på det, 

det var en fantastisk idé och jag är stolt att Peter kom på att han kunde 

ta med sig den till massajerna. 

Det enda som krävdes var en 1,5 liters flaska och att man fyllde den 

till hälften med vatten. Där skulle ljuset stråla in och vattnet skulle 

sprida det. Massajerna trodde inte att det var möjligt och de frågade 

vad som hände när solen hade gått ner. Då slocknade sollampan 

sa Peter. Jag tänkte på det jag hade sett och sa att jag skulle leta 

upp det igen, för jag hade för mig att de hade i något i vattnet 

som fick lampan att lysa på natten också. Det blir spännande 

att höra vad som hänt i byn när Peter besöker den igen i december. 

Får återkomma då.

Nedan finns ett videoklipp som gör det hela mycket tydligare, 

det är inte den jag såg för några år sen, men det verkar 

som om de har i blekmedel i vattnet.

 

.

.se pole pole

Det betyder sakta sakta, och det är lite så det känns att allt går nu.
Jag behöver acklimatisera mig långsamt. Jobbade några timmar i dag
och sen har jag suttit återigen med bilderna och taggat in djuren.

Jag har valt ut lite bilder, men det kommer att ta tid, och det kommer
att gå sakta, därför har jag valt att lägga upp en bild per dag ett tag
framöver. Det blir en bild och en liten berättelse om det som sker.

Bildbloggen lever. Vi får se om den håller igång även när jag sätter
igång att jobba på riktigt. Men det är nog inte omöjligt. Dags att göra
maten.

.

.se bildbloggen...

Efter min resa till Tanzania och med tanke på hur lång tid det kommer
att ta att gå igenom bilderna tänkte jag att det var ett bra tillfälle att starta
bildbloggen igen. Vi får se hur länge det håller, men första bilden är
upplagd.

Gjorde ett försök att logga in på jobbet, men datorn måste nog startas om,
så jag börjar jobba i morgon i stället. I dag ägnar jag mig åt bilderna, just
nu håller jag på att taggar alla djuren.


Länken till bloggen är här.

.

.se måndag och åter till vardagen

Ska väl kolla jobbmejlen. Undvek den i går. Det var trots allt söndag.
Vet inte om jag ska jobba i dag eller om jag ska fixa bilder.

.

.se Real Madrid 5 Athletic Bilbao 1

Vilken match det var. Att den började 22 på kvällen och att jag var dödstrött
hindrade inte mig från att se den även om jag vissa ögonblick hade svårt att
hålla ögonen öppna. Det kunde ha slutat med många fler mål.

Skönt att vara hemma, trots temperaturskillnaden. Tog en tur till utställningen
och kollade att allt var som det ska. Nyfiken på att se om någon hade skrivit
något i gästboken, men det hade de inte.


Har fört över alla bilder från resan till datorn, snart börjar det stora arbetet med dem.

.

.se på väg hem

Det tog ett tag för dem att hitta vår flygresa hem också och ett tag
var jag rädd att jag kollat fel på datumen och att vi egentligen skulle
åka hem nästa dag. Men de hittade oss och allt var grönt. Vågade inte
sova trots att jag var trött, först när jag satt i planet kunde jag slappna
av. Det var en lång resa, med en massa korta sovstunder. Men nu är jag
äntligen hemma.

.

.se sista dagen i Stone Town...

...blev till en resa till Prison Island, som visade sig ha varit
en karantänstation mer än ett fängelse. Där fanns det ett tjugotal
enorma sköldpaddor. Jag hade väntat mig att de på något sätt var
i frihet, området de hade var stort, men de var fast där, å andra sidan
hade de kanske inte varit vid liv annars. Det är väl zoodilemmat återigen.

Stranden var inte badvänlig, men det fanns massa sjöstjärnor, så om
man undvek sjöborrarna var det lugnt. Vi hittade en törnekrona på stranden,
så jag tog ner den till vattnet för den såg ut att vara döende och i behov av
vatten, det var som en sjöstjärna men hade fler ärmar och en massa taggar,
en av dem lyckades punktera mitt finger, det var väl tacken för min
räddningsaktion. Jag hade ingen aning om att den hette törnekrona
förrän jag slog upp det nu när jag skrev inlägget, så man lär sig alltid
något nytt.

Resan har varit kantat av en massa tur. Och när vi skulle checka in på flyget
från Zanzibar till Dar es Salaam fick vi ett nytt prov på det. De hittade inte
vår elektroniska biljett så vi fick gå ut igen och gå till Precision Airs kontor
som låg utanför flygplatsen och där skrev tjejen ut en bokningsbekräftelse
efter många om och men. Jag såg var problemet låg men höll tyst om det.
Vi skulle få resa med 20.15 flyget istället för 19.45 men efter lite protester
fick vi den flygning som det var. Att den sen blev försenad till 21 och att
flyget som skulle gå 20.15 åkte tidigare än vårt var lite av ödets ironi.

När vi nådde Dar es Salaam visade jag bokningsbekräftelsen som hon hade
gett oss. Vi skulle ha rest lördagen den 17. Vet inte vad som hade gått fel,
om jag efter allt strul med att betala med visakort hade skrivit fel datum,
eller om Precision Air hade bytt datum. Det spelade mindre roll nu, det viktiga
var att vi hade fått lämna Zanzibar och skulle hinna med planet hem.

Men nu var klockan tio på kvällen och vi kunde checka in först halv ett på morgonen,
så det var bara att vänta tålmodigt.

.

.se delfinerna

Känslan att åka ut i en båt för att se delfinerna, och verkligen se dem är
helt fantastisk. Nu var vi riktigt nära dem och jag hoppade ner i vattnet
en fyra-fem gånger. De var snabba rackare och det var inte tal om att röra
dem, men ena gången vände jag mig under vattnet och en delfin svepte
förbi någon meter bort. Det var en flock på åtminstone fem delfiner som
vi följde ett tag. Till slut struntade jag i att hoppa i och började fota dem,
för den här gången hade jag kameran med mig, trots att båten var betydligt
mindre och chansen att allt skulle hamna i vattnet stor. Men nu fanns bara
delfinerna. De vackra delfinerna. Det var fem-sex båtar där, med kanske
en femtontal dykare. Jag hade helst varit ensam med dem, men jag förstår
ju att det inte bara är jag som gillar delfinerna. Det kändes hur som helst
inte som om delfinerna stördes så värst av oss, som tur är. De dök bara ner
i djupet om vi var i vägen. Så nu har jag simmat med vilda delfiner. Det
var en av höjdpunkterna i den här fantastiska resan.

.

.se morgon i Kendwa, kväll i Paje

Dagen började med ett dopp i Indiska oceanen, det var kallt, men
det var en skön start. Frukost och sen lite förströelse på stranden
fram till tio då vår delade transport skulle ta oss till Stone Town, väl
där skulle vi ordna med en annan till Paje. När man delar kostar det
bara 10 dollar per person, så det blir billigare, å andra sidan kan man
stanna då och då när man har taxin för sig själv.

Vi kom fram till Paje, runt fyra, vi var de enda gästerna och havet
var kokande varmt. Jag har nog aldrig badat i så varmt vatten.
En av delfinkillarna var i baren, så vi kunde bestämma med
honom att vi skulle åka ut nästa dag, halv sju på morgonen.

Klockan nio skulle vi vara tillbaka så det var en kort tur, så jag längtade.

.

.se dag och natt två Kendwa

Livet har en annan rytm här, inte bara för att jag har semester,
men det blir tidiga morgnar och tidiga kvällar, i stället för logiska
sovmorgnar blir det att vakna tidigare än jag gör när jag jobbar
hemma.

I dag börjar Rich sin resa mot tillbaka mot civilisationen, klockan
åtta kommer taxin och hämtar honom, men innan dess hinner vi
ta lite bilder på stranden och äta frukost.

Halv nio ska vi ge oss av på en snorklingtur, vi är tillbaka till fyra.
Jag valde att lämna kvar kameran, vilket jag fick ångra djupt, men
bilderna finns i mitt medvetna och nu sätter jag det på pränt så det
borde väl innebära att jag kommer ihåg det ett tag. Vi åkte i en dhow,
de typiska fiskarbåtarna i Zanzibar, och den var betydligt större och
stadigare än jag väntat mig. Jag kunde lätt ha haft kameran med mig.
När vi såg den första delfinflocken kändes det. Jag vill ha min kamera.
Här. Nu. Jag hade ju engångsundervattenskameran med mig men det
är ju inte riktigt samma sak och delfinerna var en bit bort från båten.

Det är något särskilt med delfiner. Jag vet inte vad, men de gör mig glad.
Fast det är väl så för många människor. Hur som helst så fortsatte vår
resa mot en ö, som tydligen var privatägd, men runt den fick vi snorkla
och se på alla möjliga fiskar i olika färger och former. Innan vi nådde
fram stötte vi på ännu en delfinflock och kaptenen på båten sa, ja, här
ser ni delfiner, mycket billigare än de dyra delfinturerna som erbjuds
i söder.

Vi snorklade en timme, det var ganska strömt i vattnet så man blev
trött. Jag tog slut på rullen i kameran och sen simmade jag runt lite till.

Vi åt lunch på en strand. Fisk - de påstod att det var tonfisk men den
var väldigt mörk och smakade inte alls som tonfisk - och sen ris och
något såsaktigt. Det satt hur som helst fint, och så ananas och vattenmelon
till efterrätt.

På väg tillbaka droppade vi av några av de som var med på turen på deras
respektive hotellanläggningar längst med kusten. Resan hem tog en evighet
men återigen kände jag avsaknaden av min kamera. Ett tjugotal flickor, klädda
upp till öronen, gick ner till vattnet med hinkar för att fylla dem, men när väl
den första hade hoppat i, så släppte alla loss, de sprang och slängde sig i vattnet,
fyllde hinken och satte den på huvudet och gick upp igen. Det var roligt att se
dem så lekfulla, inte alls påverkade av vad de hade på sig. Annars var det mest
pojkar man såg leka i grupper på stränderna. Flickorna lyste med sin frånvaro.

På kvällningen funderade vi på hur vi skulle göra, om vi skulle stanna en natt
till eller om vi skulle åka söderut och ta en delfintur. Jag ville göra det, samtidigt
var det ju skönt att bara slappa. Vi bad Richs kompis, Simba, om lite tips och
han rekommenderade en anläggning som hette Jambo, som låg i Paje, en halvtimme
bilväg från delfinbukten.

När vi väl bestämde oss kom vi på att vi hade bara en natt att bolla med, för nästa
natt skulle vi tillbringa i Stone Town.

.

.se morgon i Stone Town natt i Kendwa

Nu är klockan åtta här och jag har legat i sängen och skrivit
blogginlägg i en och en halv timme. Vi får se vad dagen bjuder på,
planen är att träffa Rich klockan tio, gå runt Stone Town någon
timme och sen bege oss norrut. Rich stannar en natt sen ska han
tillbaka till Arusha, för att flyga vidare till New York. Vi stannar
två nätter.

.

.se dag två och natt två i Stone Town

Vad som kommer här så småningom:
gatuförsäljare, kryddor, slavgrotta och bad i Indiska oceanen.

.

.se tidig morgon i Arusha, natt i Stone Town

4.45 gick väckarklockan - läs surfplattan. Det är tidiga morgnar
å andra sidan är det tidiga nätter också. Resan till Kilimanjaros
flygplats var smärtfri, det var knappt några bilar på vägarna.

Väl i Zanzibars flygplats visade det sig att de slarvat bort min
orangea väska, trots att jag såg den i bagagevagnen, svårt att
missa den, tack vare färgen.

10 dollar gick resan på från flygplats till hotell Maru Maru, som
visade sig vara 400 kronor dyrare än det stöd på nätet, nåväl,
sånt är livet.

Internet funkar sporadisk så alla inlägg lär uppdateras.
Det blir något av en resedagbok.

.

.se dagsafari i Ngorongoro och natt i Arusha

inlägget skrivs in om en vecka eller så, när jag åter är i
Stockholm.

.

.se dag i Serengeti, natt i Ngorongoro

Så frustrerande, hade skrivit ett jättelångt inlägg, som jag insåg
sen att det hade hamnat på fel dag, så jag klippte ut det. Och av
någon anledning kan jag inte klistra in det nu.

Så ballongflygning och massajby får vänta tills jag kommer hem.

Dagens lärdom, kopiera istället och när allt är som det ska, så kan
man ta bort det felaktiga inlägget.

.

.se Serengeti nationalpark, dag två, natt två

.se Serengeti nationalpark

Dag två blir en berättelse om vägen ut ur Tarangire och resan in
till Serengeti där vi har två övernattningar.

Parken blev upptagen i Unescos världsarvslista 1981 och består
av 14 763 kvadratkilometer.

Skriv i kommentarerna om du vill få ett mejl när inlägget uppdateras.

.

.se i Tarangire nationalpark...

...började vår resa. Jag kommer att skriva mer i varje inlägg

när jag kommer hem och sitter framför datorn, så runt den

25:e hoppas jag vara klar med det. Jag kanske skriver mer de

här dagarna, men det beror lite på internettillgången.

Parken ligger 118 kilometer sydväst från Arusha och har en

yta på 2 850 kvadratkilometer.

Det är parken med de stora elefanthjordarna.

.

.se Arusha och regnet

Det regnade hela natten och fram till ungefär tolv på dagen, sen
dök solen upp, så vi promenerade lite och tog oss efter en lunch
till masajmarknaden och där fanns allehanda krimskrams, men
inget som riktigt övertygade. Vi har nu alla fall växlat till oss den
lokala valutan som är shilling.

Åh, en sak jag glömde att säga i förra inlägget är att de kör på
fel sida av vägen, det tar tid att vänja sig, tänk att det sitter så
lång in i ryggmärgen hur vi ska titta när vi går över gatan.

Nu är det sovdags. Nu är flyget till Zanzibar och Dar es Salaam
bokat tack vare assistans av brorsan, värdelöst att Swedbank
spärrar internetbetalningar, även om jag förstår att det stoppar
bedrägerier, men ändå, de hindrade oss från att boka flygbiljetter.

Sju ger vi oss av på safari.

.

Published with Blogger-droid v2.0.6

.se Stockholm till Arusha

Jag åkte hemifrån vid åtta, planet lyfte 12 mot Istanbul och därifrån
lyfte det sen klockan 19. Istanbul ligger en timme före Stockholm
och Dar Es-Salaam ytterligare en timme. Vi landade fyra på morgonen
och där blev vi upphämtade. Redan då var många av stadens invånare
på  gång.

Vi åkte till ett litet hotell. Bussen skulle plocka upp oss strax efter
sju, men den kom närmare åtta, vilket gav oss chansen att se alla
människor som var i rörelse. Det var ett myller av bussar, både stora
och små. Motorcyklar som agerade som tranportfordon för människor,
om det nu var som taxi, eller saker, som en låda med tomater som
surrades fast. Mitt i detta myller av människor alla på väg någonstans
stöd vi och väntade. Kameran låg i min väska och det kliade i fingrarna,
ville dokumentera det hela, samtidigt som de skulle ifrågasätta varför
jag fotade dem. Kvinnor och män bar saker på huvudena, antingen med
en hand som stöd eller utan att ta dem till hjälp.

Alla verkade känna varandra, och för en gångs skull var vi de enda vita,
och bara det väckte lite nyfikenhet. En busschaufför eller om det var han
som tog betalt vid dörren så att vår buss låg bakom dem. Vilket i och för
sig stämde, han sa ju aldrig hur långt bakom, 30-45 minuter senare
kom bussen. Vid det laget hade jag redan plockat upp kameran och
tagit lite bilder.

Bussresan blev ungefär lika lång som flygningen, bara att här fick vi
lämna bussen och sträcka på benen. Vi hann till och med äta en
snabblunch på tio minuter.

Vi passerade småbyar, som bestod av hus byggda av lera, ja lerhyddor
helt enkelt. Till såna som var byggda med tegel, vissa var fallfärdiga,
medan andra såg väldigt bra ut. Då och då var det kontroller, och vid ett
par tillfällen vägdes bussen. Måste fråga varför, om det har nåt med tjuvjakten
på elfenben att göra.

I Arusha möttes vi upp och togs till vår hotell för de första två dagarna.
Det blev en snabbdusch och sen drog vi och åt på Peters nya stammishak.

Och nu med regndropparna som faller är det nog dags att släcka ljuset
och sova lite. Hoppas regnet ger med sig imorgon så vi kan gå till
vattenfallet.

Vi såg några apor från bussen, men annars har vi inte sett några
vilda djur.

.

.se frågan är om det är bra...

...att fortfarande vara uppe när jag ska åka i morgon. Men då kommer
jag väl att sova på planet så det är väl lugnt.

.

.se en dag kvar...

packa, packa, packa, gud vad ska man ha med sig,
hur ska jag få plats med objektiven... Vilka dilemman.

.