för jag håller på att läser Erik Anderssons ”Översättarens anmärkningar”, som
har den belysande undertiteln ”Dagbok från arbetet med Ringarnas herre”.
Det är Erik Andersson som tog sig an nyöversättningen av Tolkiens ”LOTR”
och hans bok är intressant av många aspekter, nu talar jag om ”ö.a.” som det
så fint dyker upp då och då i översatta böcker när översättaren känner sig
nödgad att ge en förklaring för ett ord eller ett uttryck. Jo, det är intressant
på grund av allt ståhej nyöversättningen reste, den överskuggade i mångt
och mycket en i ännu högre grad mastodontverk till nyöversättning: ”Bibel 2000”
och ställdes inför samma problem, en text som var välkänd för så många
skulle plötsligt kläs om i nya ord. Den är intressant för som översättare känner
man igen mycket av problematiken och att även som Tolkien-fantast, så
har man åsikter om namn och annat.
Det är ganska roligt om än tidskrävande att jämföra Åke Ohlmarks och Erik
Anderssons lösningar. Tidskrävande och lärorikt. Det är ofrånkomligt att
översättningarna blir olika, och lika ofrånkomligt är det att det finns strålande
lösningar i bägge. Det hör till översättningens natur. Lotta Olsson tog hand
om verserna i böckerna, och den nyöversatta trilogin står i min bokhylla
och väntar på att pröva sina vingar. Jag är med ens sugen att gå in i
Tolkiens värld än en gång och lämna detta kalla Stockholm i några timmar
åt gången.
För tjugo år sen började resan här:
Tre ringar för älvkungarnas makt högt i det blå,
sju för dvärgarnas furstar
i salarna av sten,
nio för de dödliga, som köttets väg skall gå,
en för
Mörkrets herre i ondskans dunkla sken
i Mordorslandets hisnande gruva.
En ring att sämja dem,
en ring att främja dem,
en ring att djupt i
mörkrets
vida riken tämja dem –
i Mordors land, där skuggorna ruva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar