.se en tragisk lektion i historia

I går såg jag ”Min dotter Hildegart” på Cervantesinstitutet i Stockholm.
Jag vet inte om filmen nånsin kom upp på svenska biodukar, filmen
heter på spanska ”Mi hija Hildegart” och regisserades av Fernando
Fernán Gómez 1977. Det var en intressant film, som bygger på verkliga
händelser. Historien är berättad från mammans perspektiv.

Hildegart var vad man kunde kalla ett underbarn, hon blev klar
rekordtidigt med sin juristutbildning, hon var till och med för ung
för att kunna praktisera som advokat, så hon fortsatte att studera
medicin och litteratur. Redan som 16-åring publicerade hon artiklar
i tidningen och hon blev även utgiven som författare. Hon var politiskt
aktiv och kallades för "Den röda jungfrun".

Hennes mor hade bestämda åsikter och ansåg att Hildegarts liv
enbart hade ett mål, det var därför hon hade avlats fram.
Pappan fanns inte med bilden. Inte alls, förutom för att fullborda
avlelsen. Hildegart skulle föra feminismens fana. Hennes mor Aurora
sa att Hildegart betydde ”Kunskapens trädgård”.

Hildegart brevväxlade med många av den tidens storheter, som
Sigmund Freud och H.G. Wells. Till den sistnämnde var hon sekreterare
under hans vistelse i Madrid. Modern såg i detta ett svek och när
Hildegart avslöjade att hon tänkte åka till London brast det hos modern.
Den 10 juni 1930 när dottern sov sköt modern henne med tre skott
i huvudet och ett i hjärtat.

I rättegången viftade modern bort alla försök av försvarsadvokaten
att hävda sinnessjukdom, modern ansåg att liksom en skulptör kunde
förstöra ett verk som inte höll hans standard så var hon tvungen
att sätta stopp på dotterns förfall.

Som sagt, allt detta hände i början på 1930-talet och var ett ganska känt
fall på den tiden. Filmen bygger på en bok av Eduardo de Guzmán
”Aurora de sangre: Vida y muerte de Hildegart”.

Hildergart döms till 26 år, 8 månader och en dags fängelse, men släpps
eller flyr den 18 juli 1936 och försvinner spårlöst. Det är vad filmen berättar.

Läste här att hon blev inlagd i ett sinnessjukhus i Ciempozuelos och dog
där 20 år senare. Tydligen så trodde man fram till 1987 att Aurora hade
blivit frisläppt när republikanerna släppte fångarna fria 1936, men
psykologerna Guillermo Rendueles och Alejandro Céspedes hittade
hennes patientjournal i det ovan nämnda sinnessjukhuset och publicerade
den.

Ibland överträffar sanningen dikten.