1 januari 2008

.se att fota människor

Nyåret vaknade till fyrverkeri, vind och snö. Jag tänker inte så mycket på
hur mycket pengar som sprängs där uppe i luften, det är ändå upp till var
och en vad man gör med sina pengar, och själv har jag alltid varit förtjust
i fyrverkerier. Men det känns ganska menlöst att ungar springer omkring
veckor före och efter nyår och smäller dem, eller skjuter dem mot folk. Jag
är inte för förbud, tror inte riktigt att ett förbud skulle hjälpa, men jag skulle
hellre se att proffs skötte fyrverkeriet och att man fick se något makalöst
i stället för spridda skurar som det är nu. Inleda nyåret med en riktig ljus-
och ljudupplevelse.

Läste precis en intressant blogginlägg om porträttfotografering, och har
lite småfunderingar om det. Jag är inte så intresserad av just fotografera
hemlösa – det överlåter jag åt prinsen – men skulle gärna fotografera
folk på gatan. Det finns ett par sätt att närma sig problemet och de är
mer eller mindre lämpliga beroende på situationen och det man vill fota.
Visst det handlar om porträtt, men ibland är situationen viktigare än
personerna som fotograferas – fast då är det frågan om det fortfarande
kan kallas för porträtt. Kan det det?

Den enkla lösningen är att ta bilderna på distans, men det är ingen sport,
å andra sidan så kan det vara ett bra sätt att ta porträtt utan att få med
motivets typiska fotopose.

Men som Capa sa, är fotot inte bra så är det för att du inte var tillräckligt
nära och när det gäller porträtt så ska man helst vara nära, av flera motiv.
Visst ska bilden tala för sig själv, men ibland kan det vara tacksamt att ge
den lite hjälp, en hjälp som är så viktigt när det gäller översättning och i
viss grad också fotografering.

Det handlar om farbror Samman och fru Hang, för det hjälper oss att
förstå fotot på ett bättre sätt. Märk väl att det inte är alls nödvändigt
alla gånger, men sammanhang och bakgrund ger bilden mer kontrast
och skärpa. Ibland kan namnet på fotot vara fullt tillräckligt.

Det finns en hel skola när det gäller gatufotografering, och en av
fotograferna som har fängslat mig är Jeff Mermelstein. Ni hittar hans
bilder här. Det som jag tycker mest häpnadsväckande med honom är
hans sätt att ta bilder och frågan om det skulle fungera att göra så i
Stockholm eller någon annan stad i Europa. Vågar man prova på?

1a

1b

2 – om den elfte september, makalösa bilder.


Det är ju ett sätt att ta sig an problemet rakt på, utan rundturer. Kameran
i högsta hugg och ta bilder när nåt intressant dyker upp, största problemet
är väl att människoflödet i New York är lite större än vad det är i Stockholm
och andra städer. Ok, det innebär en resa till New York, men man kanske
måste ta en liten uppvärmning här först. Inspirerande och lite skrämmande.

Smygtagna foton, särskilt när det gäller höftskott är en konst i sig, och
det ger möjligheter att ta foton utan att väcka misstankar, det gäller då
att se till att man inte har blixten på, även om det går att bortförklara
första gången: ”Oj då, så klantig jag är. Jag kommer jämt åt blixten.”

Men det bästa och svåraste är nog att be om tillstånd. Det är svårt
att gå fram till människor och fråga om man får fota dem. Det gäller
att komma med en bra anledning, och få dem att godta den, och den
bästa anledningen är sanningen, så varför vill jag fota främlingar.
Ja, innan man börjar får man rannsaka sig själv. Vad är man ute
efter? Jag har ett par fotoprojekt som jag vill göra, som jag får skäl
att återkomma till i kommande blogginlägg. Åtminstone två av dem
handlar om porträttfotografering, men innan de kan påbörjas måste
man se till att ha en stadig bas att stå på, och ha allt klart för sig. Det
är åtminstone vad jag tror.

Vad kan vara bra att ha som startkapital? Som utgångspunkt tror jag
att det är viktigt att kunna visa vad man gör, så ett medtaget bildalbum,
tänker mig ett i storleken 10-15 med porträttbilder – som är målet – så
att den tillfrågade får sig en idé av vad jag försöker åstadkomma. Sen
är det bra att ha visitkort för att möjliggöra en kontakt. En av de funderingar
som jag har i projektväg kan jag avslöja redan nu. Jag fick den av den här
bilden.

Inga kommentarer: