.se om Capa

På trettondagen var jag på Nobelmuseet och såg deras
Robert Capa-utställning. Man kan säga att det var i herrans
tid för det var utställningens sista dag. Bättre sent än aldrig.
Första dagen på en utställning är ett vernissage, men vad
heter sista dagen? Det var en svår nöt att knäcka…

Så vem var denne Robert Capa kan man undra, särskilt om
man inte är så insatt i fotografins värld och varför Nobelmuseet.
Ja, denne man hette André Friedmann och föddes i Budapest,
man kan säga att Robert Capa förkroppsligade allt som vi skulle
koppla med en krigsfotograf. Myten om honom är nog större
än han själv, och ett av de mest kända krigsfotografier, vars titel
lyder: ”Loyalist Militiaman at the Moment of Death, Cerro Murciano,
September 5, 1936”, påstås i bland annat “Blood and Champagne:
The Life and Times of Robert Capa” vara iscensatt. Samtidigt som
andra påstår motsatsen. Sanningen? Ja, den finns väl nånstans på vägen.
Men det kan vara intressant att läsa Alex Kershaws Capa-biografi,
annars finns ju Capas egen skildring ”Slightly Out of Focus” om hans
rapportering under andra världskriget. Capa dog den 25 maj 1954 när
han trampade en mina i Vietnam. Nog om krig och död.

Utställningen hette passande nog krig och fred, och det är i fredsbilderna
som nobelmuseet kommer in, för det fanns porträtt på flera litteraturpristagare,
bland annat John Steinbeck, William Faulkner och Ernest Hemingway.
Även om vissa av dem fick nobelpriset efter att Capa dött.

Robert Capa grundade även bildbyrån Magnum Photos, som förekommit
i några blogginlägg tidigare, i Paris 1947 tillsammans med
Henri Cartier-Bresson, David Seymour och George Rodger.

Efteråt blev det en promenad i gamla stan, och lite härligt kvällsfotografering
före fotbollsträningen.