.se hur gamla brev får liv

På väg hem från en fest häromdagen, var det nån som hade lämnat
Corriere della Serra på tunnelbanan och eftersom klockan var strax
efter ett på natten och det väntade mig en lång, lång, lång nattbussresa
hem så tog jag den så att jag skulle ha nåt att göra.

Det är inte ofta jag läser nåt på italienska, och vissa ord var svårtydbara,
men längst bak fanns ju en "Sudoku diabolico", ja, en djävulssudoku för de
oindvigda i de romanska språken. Och nog var den djävulsk allt. Jag lyckades
inte lösa den, får skylla på bussens oavbrutna skakande. Så i stället började
jag läsa tidningen, eller snarare ögna igenom den.

Men jag hittade en intressant nyhet som deras Londonkorrespondent
rapporterat om. Det handlade om en engelsk soldats brev hem från fronten,
han befann sig i en skyttegrav nånstans i Italien - därav det italienska
intresset i historien - i det krig som president Wilson döpte till "kriget
som skulle bli slutet på alla krig".

Harry Lamins sonson hittade breven och publicerar dem samma dagar
som de skrevs 90 år senare. Ni hittar detta pågående tidsdokument
på wwar1.blogspot.com. Jag har inte hunnit kolla igenom sidan, men
jag tycker att det är en intressant idé, som skulle kunna kopieras och
ge oss möjlighet att följa andra brevskrivare, ett sätt att få lite historia,
och ge orden i breven ett nytt liv.