.se att stava rätt

Det går i flera skeden. Vi skriver i ett flöde, eller jag kanske
ska ta det från mitt perspektiv och säga jag skriver i ett flöde.
Ibland fastnar jag på ord som jag skriver ner på papperet för
första gången och inte riktigt vet hur de stavas eller också
fastnar jag på ett vanligt ord vars stavning plötsligt ser konstigt
ut. Då slår vi upp de orden. Som stockholmare har man ett problem
med å och o, e och ä, eftersom vi uttalar dem likadant. Men
det fina med att stava fel är att det är först då som vi lär oss
hur det ska stavas – ja, i den mån vi upptäcker det, eller nån
annan gör det åt oss. För sista utposten för en text, vare sig
den är nåt vi skriver för första gången eller en översättning, bör
vara korrekturläsaren. Tyvärr är det en sak som inte alltid
värdesätts som det bör värdesättas och det är då felen poppar
upp som svampar. Sen kan det finnas andra anledningar till
att fel uppstår. När texten väl är skriven är det lätt att läsa i den
det man ville säga i stället för det som står skrivet, därför är
ett bra knep att läsa texten högt eller låta den vila ett par dagar.

När det gäller blogginlägg så är det tacksamt med läsare som
påminner en att det inte är samma sak att konka som att kånka,
även om man helst vill undvika bägge. Så nu är det ändrat i ett
tidigare inlägg, för jag kånkade på böckerna.

En liten parentes för dagens rättstavare:
Som upprättelse för skymfen mot en tv-lös man har jag hittat det
perfekta priset. Det finns här.

.