.se not ett

Insvept i ett osynligt moln, men nästan lika kompakt som väggarna
som håller ihop mitt tak, kunde en blind man ha känt milsvida att hon
var på intågande, hennes parfym om väl okänt för mig, var påtaglig
och när hon lämnade rummet dröjde det kvar alltför länge. Ja, man kan
säga att hon gick på en nit, när hon trodde att genom förespeglingar om
en intervju kunde lura på mig en annonsplats. Jag tackade artigt nej, och
där gick intervjun om intet, hon gav sig av och jag kunde fortsätta att
jobba lite irriterad över parfymdoften som dröjde sig kvar. Nåja, fick det
städat hemma i alla fall, så nåt gott förde det med sig, och en gratistidning
fick jag också, som bilderna till trots skulle säkert vara ganska ointressant,
eller skulle jag få ångra det sista påståendet?

Regndropparna bildade ogenerat mönster på fönstret och vinden försökte
milt att få dem på bättre tankar, att inte avslöja för mycket, men eftersom
jag inte var så mycket för rebusar eller dolda buskap struntade jag både i vinden
och regnet.

Tankarna yrde omkring olikt den här vinterns snöglopp, alla fall den här vintern
i Stockholm, som inte kom med mycket snö alls. Tankar på bilder, bilder på ord,
ord utan mening, form, norm, och mitt i allt blåste det till storm och jag log utan
nån som helst anledning till att göra det, men i lika stor mån utan nån som helst
anledning att inte göra det. Så jag log och insåg att parfymen hade brutits ner
och att jag återigen kunde andas.