2 februari 2008

.se in absurdum

Lördag morgon, tidigt, eller ja, allt är väl relativt i den här
världen och vad som känns tidigt för mig är väl sent för andra,
men det får stå för dem. Sitter och väntar på jobb och strösurfar,
eftersom jag inte är på mitt kontor så blir det att jag surfar på
måfå, har inga favoriter att tillgå till eller RSS-flöden som måste
tilläggas är en suverän uppfinning. Jag har säkert sagt det tidigare,
men det tål att sägas om och om igen. Jo, anledningen att jag
började surfa var för att jag inte kom in på facebook, strul med
servern eller också så är den spärrad här. Vilket som, summa
summarum är att jag inte kommer in, så jag får hitta på annat,
därav surfandet.

Så jag googlade lite om facebook och funderade på om det är på väg
att dö ut eller inte, för mig så har den fortfarande användbara
funktioner, men livet på internet är annorlunda än verkligheten
och livslängden betydligt kortare. Det känns som aktiviteten har
avstannat lite, en sorts status quo i väntan på vad som ska komma
härnäst, eller snarare att vi ska förstå vad som är nästa steg,
för troligtvis så finns det redan en klick människor som använder
det nya, hippa och kommande oumbärliga grejen. Men som sagt
googlandes i Google, än så länge är de min och många andras
sökmotor nummer ett – ”make no evil” – bra företagsmotto, eller?

Jo, de hittade jag den här artikeln i Times, en nyhet om en grupp
på facebook som heter The Facebook Mass Suicide Club, det är
ingen domedagssekt som ligger bakom, tack och lov för det,
utan det handlar om människor som känner sig så uppslukade
av facebook att de anser att deras enda val är att ta självmord,
eller i faktiska termer radera sitt användarnamn. Ja, vad ska man
säga om det. Känns svårt att bli riktigt uppslukad av facebook på
det sättet, men to each one his own som engelsmännen säger…eller nåt.

Ja, tanken med det hela är att sluta att leva genom datorn och i stället
träffa sina vänner IRL som det så fint heter på nätspråk. Tanken är god,
men är det nödvändigt att vara så drastisk? Ja, för vissa är det väl det.

Inga kommentarer: