Det var riktigt kul, även om regnet föll så roade vi oss kungligt, det var
synd att Alberto var tvungen att jobba i dag och därför skippade Sant
Sebastià-festen.
En av höjdpunkterna var Rosario-konserten. Jag hade inte alls koll på
vilka artister som skulle sjunga under kvällen, och på de fyra scener
som fanns ute på stan (fyra som jag hade sett), men på en skulle Rosario
sjunga och vi kom dit mitt i ett regnfall som var överkomligt, och även
om det fanns ett fåtal paraplyer som hindrade sikten lyckades jag röra
mig in i folkmassan lagom långt för att undvika dem och kunna fota
henne. Det var svårt att fota manuellt för ljuset ändrades stup i kvarten,
med strålkastare som tändes och släktes och en ständigt dansande
Rosario, men det blev några fullträffar i alla fall.
Kvällen slutade på en jätteliten bar där vi var ett femtontal personer
som sjöng allt från barnsånger till spanska klassiker, från flamenco
till pop – hälften om inte mer av låtarna hade jag aldrig hört förr, men
det var riktigt kul. Klockan var väl halvsex när vi lämnade baren. Det är
fantastiskt hur folk minns låttexter, jag har alltid varit hemsk dålig på
sånt – fast det är klart några kunde man, favoritlåtarna har man hört
så pass många gånger under åren att man kan de utantill. Jag lämnar er
med en Rosario-bild och en video.
No dudaria - länken går till en annan video än den direktsända nedan.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar