.se brorsan i stan...

...men vi gick om varandra i T-Centralen, så medan han tog
pendeln hem stod jag och väntade på nästa flygbus, och nästa,
och nästa... ungefär som i tiderna före mobilen. Ringde hem,
men ingen svarade där heller. Kallt var det också. Kollade in
lite pocketböcker och läste personalens rekommendationer,
för att sen springa ut och se om han var med i nästa buss.
Ringde hem än gång till och då svarade han. Japp, så var det
bara att åka hem.

Det är lustigt att man kan gå om varandra så där, undrar hur
ofta det händer utan att man är medveten om det - nu var jag
ju det inte heller, men jag menar utan att man blir medveten
om det senare. Man borde GPS-spåra två personer under en
veckas tid och se hur ofta man korsar varandras vägar och
hur nära man är ett möte. Intressant, eller? Jag tycker det.
Betydligt intressantare än Big Brother-liknande såpor. En
kartläggning av slumpen och tillfälligheterna. Eller kalla det
ödet om du vill.

.